Guds största fiende - religionen?
Det var en regnig dag i dag så det passade bra för träning på Vattenpalatset. I bastun satt en ung man - en invandrare, jag ser ju ofta sådana där numera, så jag fråga:
- Pratar du svenska ...?
- Ja, jag försöker ...
- Är du fattig?
- Vad menar du ...?
- "Fattig", förstår du ordet vad som menas? Han nickade att han visste, så jag frågade igen.
- Känner du dig fattig, menar jag?
- Nej inte alls. Jag har ju mat i kylskåpet och tak över huvudet och även en gammal bil om du vill veta så ...
Jag blev lite förvånad över att han inte försökte klaga ens ... så jag började tycka om honom för hans mogna inställning i livet. Han kom ju från Syrien och hans anhöriga var dessutom - visade sig - ännu kvar där.
- Tror Du på Gud? försökte jag sedan med tanke på vad som händer i hans land i våra dagar.
- Ja, jag tror eller rättare sagt jag hoppas att ... men det ser inte så ut att Gud finns. Han måste ju se vad som händer men gör ingenting.
- Kan det vara Guds fel, vad som händer i Syrien?
- Nja, det är maktens människor som ställer till det för att bevara sin makt.
- Varför tror du ändå inte riktigt på Gud, javisst du sa det att ...?
- Ja, du vet religionen finns överallt bakom makten. Det är religionen jag tar avstånd ifrån.
- Är du muslim, frågade jag, svaret kom lite tvekande.
- Ja, om du vill veta men jag är inte religiös - ett standardsvar som jag hörde många gånger -, så jag håller mig borta från religionen, om du förstår.
- Ja, jag förstår, Lenin lär ha sagt något om religionen som att: "Religionen är opium för folket."
- Ja, det stämmer nog i stort sett.
Sedan försvann han från bastun när jag skulle dit igen och jag funderade vidare. Jag har nämligen träffat många som var bestämt emot religionen men mera tveksamma vad det gäller Gud. - Kan det vara så att religionen utgör en hinder till att tro på Gud?
Det var en regnig dag i dag så det passade bra för träning på Vattenpalatset. I bastun satt en ung man - en invandrare, jag ser ju ofta sådana där numera, så jag fråga:
- Pratar du svenska ...?
- Ja, jag försöker ...
- Är du fattig?
- Vad menar du ...?
- "Fattig", förstår du ordet vad som menas? Han nickade att han visste, så jag frågade igen.
- Känner du dig fattig, menar jag?
- Nej inte alls. Jag har ju mat i kylskåpet och tak över huvudet och även en gammal bil om du vill veta så ...
Jag blev lite förvånad över att han inte försökte klaga ens ... så jag började tycka om honom för hans mogna inställning i livet. Han kom ju från Syrien och hans anhöriga var dessutom - visade sig - ännu kvar där.
- Tror Du på Gud? försökte jag sedan med tanke på vad som händer i hans land i våra dagar.
- Ja, jag tror eller rättare sagt jag hoppas att ... men det ser inte så ut att Gud finns. Han måste ju se vad som händer men gör ingenting.
- Kan det vara Guds fel, vad som händer i Syrien?
- Nja, det är maktens människor som ställer till det för att bevara sin makt.
- Varför tror du ändå inte riktigt på Gud, javisst du sa det att ...?
- Ja, du vet religionen finns överallt bakom makten. Det är religionen jag tar avstånd ifrån.
- Är du muslim, frågade jag, svaret kom lite tvekande.
- Ja, om du vill veta men jag är inte religiös - ett standardsvar som jag hörde många gånger -, så jag håller mig borta från religionen, om du förstår.
- Ja, jag förstår, Lenin lär ha sagt något om religionen som att: "Religionen är opium för folket."
- Ja, det stämmer nog i stort sett.
Sedan försvann han från bastun när jag skulle dit igen och jag funderade vidare. Jag har nämligen träffat många som var bestämt emot religionen men mera tveksamma vad det gäller Gud. - Kan det vara så att religionen utgör en hinder till att tro på Gud?
