söndag 7 april 2019

På Kirurgen

Jag har nu fått några dagar att tänka över min situation. Det där att läkarna kan inte hjälpa mig har börjat sjunka in så sakta.
Att jag skall dö snarare än tänkt... men det finns ändå en ny fas efter sjukhusvistelsen. - Hur blir det till dess? Även döden kan ställa till nya problem, orolig är jag inte, men bara undrar.
Det kommer förmodligen att diskuteras i morgon, då verkar även Agnes dyka upp då mitt nya röntgenresultat blir klar.
Mera vet jag inte i nuläget  och vilka nya undersökningar det kan bli frågan om. Som Familjen kommer sedan säkerligen att sätta sina synpunkter på. - Låt Guds vilja ske!
Och nu kommer snart Andree på besök. Han är här så mycket han kan. Ock vi har mycket att snacka om.
Andree har just varit här och sedan gick till specialföredraget.
Och tack Agnes som ringde.
- Ha det så gått alla!

fredag 15 februari 2019

Gammal som människan 3

Jag måste säga att jag är inte smart.
Om jag hade varit smart så skulle jag inte ha hamnat här, där jag är nu - med D2.
Och inte heller var mina föäldrar, eller lärare, kompisar m m har varit D2 smärta. Eller visste inte ens vad D2 var.
Och jag känner mig helt ställd när jag nu - nu vet jag trots all bättre - när jag tänker efter att de smarta har alltid funnits.Jag gick ju bland dem hela tiden. De mådde bättre och var mer effektiva och var framgångsrika.
- De hade tur!!
- Skitsnack! Nu vet jag!
Inte för sent kanske, men  nu vill jag lyssna på dom som är smarta.
Jag har lärt  mig att se på resultatet! Och då gäller det att lyssna på dom som kan uppvisa sådant. Det är smart att när man betraktar deras resultat, också få vilja veta, hur de har betett sig för att nå dit,
Azt bara kopiera deras erfarenheter är inte nog smart ändå.
Att lära sig göra så att man själv når framgång det är nog riktigt smart. Och då måste man lära sig sitt eget kropps språk också.
Den som redan  har gått den långa vägen kan då ge många tips.
- De har gett mig åtskilliga på min väg också.

måndag 11 februari 2019

Gammal som människan

Principen är nog lika gammal som människan själv. Blev man illamående av att äta en viss svamp så lät man nog äta mera av den sorten.
Denna princip  gäller även nu, instinktivt inbyggt i människan. Mår man illa utav en sorts tabletter så talar man om det för sin läkare och om möjligt kan man få andra. Detta har hänt också med mig senast. Därför så blev mina nya tabletter mot hög blodtryck bättre.
Modern sjukvård är oftast i linje med denna princip. Annorlunda uttryckt , så bör man söka svaret om lämplighet ytterst hos sig själv. Den egna kroppen som instrument.

tisdag 5 februari 2019

Klagomålsfunktionen

Hej,

Tack för ditt mail. Av din skrivelse framgår det att du inte är nöjd med beslutet som vi fattat. Vi har utgått från journalhandlingar när vi fattat vårt beslut. I ditt fall har vi även begärt ett medicinskt utlåtande från en oftalmolog.
Som det framgår i besvärsbilagan som skickades med beslutet har du rätt att begära omprövning eller överklaga ärendet.
Vi ber dig vänligen återkomma om du önskar att ditt ärende ompröviOSas eller om du önskar överklaga.

Vänliga hälsningar
Personskadereglerare

..................................................................

Till
Intern omprövning
Löf
Box 17830
118 94 STOCKHOLM


ANG. Beslut om anmäld skada.

Ärende nr 374-963

Omprövning av ärendet önskas!

Själva ärendet har misuppfattats tidigare av Löf, så någon seriös bedömning kunde inte ha skett.

Därför är begäran om "omprövning av ärendet" också vilseledande. 

Mitt ärende gällde nämligen blindhet och inte om synnedsättning. Ärendet om blindhet kan därför inte prövas överhuvudtaget, utan ett skriftlig intyg av den ansvarige behandlande läkaren.
Jag har framställt en begäran själv om detta  - dvs intyget -, men hittills inte fått något. Ärendet har därför ytterligare förhindrats att kunna ta ställning till.

Begäran om ett skriftligt intyg om blindheten, till Ögonkliniken har nu inlämnats. Väntar att få det tillsänt för närvarande.

För att kunna ompröva beslutet kräves därför, - enligt min mening - att först få fram intyget om blindhet i högra ögat.

Hur skall man annars kunna ta ställning till orsakssambandet mellan blindheten och vården?

Jag hoppas nu att även ni hjälper mig att få fram intyget, så att ärendet som min anmälan egentligen gäller, skall kunna prövas.


Med vänlig hälsning

Mikael Sinko

341112-9475




lördag 19 januari 2019

Cyckeln är borta

Student i Stockholm...
det gällde att hushålla. Förs gällde det att skaffa sig ett hyresrum. Och jag fick tag på en i Stocksund, i en villa som ägdes av en gammal dam. Hon var snäll och jag blev bjuden ibland på... vid helgerna.
Det är någonting kungligt att bli bjuden till en svensk familj, har jag även erfarit sedan dess. Svenskarna kan den konsten, dvs att göra bjudningen till en fest... som är någonting unikt.
Som granne... bodde också en gammal dam, vars cyckel jag fick köpa. På söndagarna brukade ja ju ofta vilja åka till Stockholm, och det gällde att kunna spara på resorna också.
Det blev min första cyckel i livet och vad jag blev glad...! Jag har ju alltid önskat mig en cyckel!
Så en söndag så tog jag gladeligen min cyckel och åkte till Stockholm. Säkert på någon gratis föredrag någonstans eller någon kyrka som jag... Eller för att träffas med min nya kompis Curt.
Och som dagens höjdare för att köpa mig en korv hos någon korvgubbe.
Jag minns inte just vad målet var, kanske mest bara för att få njuta av cykelturen men när jag skulle hem så var nyckeln borta. Jag vet att jag ställde den på Sveavägen, bara för en stund sen.
- Men vad skall jag ta mig till nu? Det var en känslosam förargad situation också och besvikelsen stor.
- Vem kunde göra så just mot mig på detta sätt? I Sverie, mitt nya hemland?
Det blev en händelse som jag hade svårt att smälta.
Och ännu värre det kändes efteråt när jag kommit hem och berättade saken till min husmor.
Hon försökte trösta mig men det var ingen någon tröst. Jag ville att vi skulle anmäla förlusten till polisen. Men det var helt lönlöst berättade hon. " Du hade ju inte ens försäkrat hojen...!"  Och det var sant.
Jag var helt enkelt mycket naiv och 400 kronor fattigare.
Och det tog också lång tid jag sörjde min kära cykel. Och som jag fick använda till Stockholm bara en enda dag.
Det blev ingen ny cyckel på länge. Först kanske 20 år efter då jag köpte en i Umeå. Och det gick mycket illa den gången också. Det var vinter och jag ramlade. Axeln gick ur led och fick mycket ont.
Nej alldrig någon cyckel mer för mig!  - Jag har bara otur med cycklar! 
- Nej, jag gillar inte några cycklar, de gör mig bara rädd när jag går och de swichar förbi.

fredag 18 januari 2019

Stockholmstiden

Vaskar guld
Min bibel var marxismen och kommunismen under skoltiden där i Ungern. Och det fanns också en framtidsbild  med; om ett klasslöst lyckligt samhälle i sikte, och som jag tyckte om.
Som litet barn så har jag redan före andra världskriget hört talas om himmel och helvete. Man skulle vara lydig, annars...
Något annat, och aldrig har jag hört talas om någon kommande  jordisk paradis här på jorden?... Något som Curt har berättat om, att det var visst möjligt...?
- Nämligen: att det fanns ett paradis förut, och att det åter skulle bli  ett paradis här på jorden i framtiden...!
Om, vad som ändå fanns i Bibeln skrivet om detta - om det gjorde det - visste jag ju ingenting om.
Men blev också förvånad av att... eftersom något minne av, att prästen skulle ha talat om denna möjlighet då, hade jag ju inte. - Hade jag eller prästen missat någonting...?

Det jag fick höra av Curt, var därför mycket nytt och intressant för mina öron.
Det var ju något likt, det  som skulle bli i kommunismens värld.
Men på kommunismen har jag ju blivit besviken på och vilsen... på grund av erfarenheterna i kommunismens antiklerikala Ungern. - Varför vara antiklerikal om målet är lika?
Framtiden har fortsatt att intressera mig dock, och jag måste bli säker. Står det verkligen i Bibeln något om detta? Det borde min präst, nu i Sverige, känna till i så fall, så jag...
Påpassligt nog, så fick jag nu ett ärende också att besöka även olika inhemska  församlingar med frågor.
Det blev besök hos pingstvänner, Swedenborgare, Maranata,  m m. Och jag ställde frågor om jag fick tillfälle till det.
På detta sätt fick jag många  kontakter och jag lärde mig, på detta sätt, mycket om läget...  Det fanns inte Internet då!
Och de svar, jag på olika håll fick, testade jag på Curt. Han sökte alltid hitta sina argument för mig i Bibeln. För det är just det jag var intresserad om. - Hur kunde så olika uppfattningar i en så viktig fråga uppstå? Är det bibelns budskap otydlig på något sätt? Så jag började argumentera mot Curt, om att det är kanske han som måste ha fel, eftersom...?
Och visst var jag en konstig typ själv  redan då, som..
-  Inte konstigt att jag skulle bli forskare framöver i livet.

torsdag 17 januari 2019

Bläddrar bland...

Jag har som 20 årig student hamnat i bästa av världar dvs i  Sverige och närmare bestämt i Stockholm. Men sättet att hamna här var som fisken som havets våg sköljt till stranden. Till en bästa av stränder men ändå bara en fisk utan ben utan att kunna ta sig vidare. Så kändes det.
Sverige hjälpte dock till och gjorde vad de kunde som jag är mycket tacksam över. Förutsättningarna, de yttre var det inte något fel på, men...
Men den inre vilsenheten och hur skall man nu navigera vidare i den nya situationen återstod att tackla.
Det går inte direkt att säga, att jag var deprimerad, det var närmast en sorts inre otillfredställälse som jag kände inom mig.
Och på den tiden fanns det olika sätt att försöka  göra något åt saken. Javisst, men vad och hur? Jag började söka, men - som studerande - pengar hade jag inte till nöjen etc. Så det blev promenader, besöka museer, kyrkobesök, besök av offentliga föredrag, mm som en vanlig söndagssysla för mig i Stockholm.
Och på en sådan söndag tilltalades jag av två damer på Roslagsvägen med en inbjudan till ett föredrag något om ungdomsproblem. Det var ett intressant tema så jag gick dit. Det var ett föredrag som hölls av
Jehovas Vittnen. Mottagandet var mycket vänligt.