Normen ledde till skilsmässa
Dubbeltänk
"När två tänker likadant
är det när en som tänker för mycket." - erfaren-
De blev gifta och de fick barn. Och de skulle nu dela i allting lika och samarbeta väl var ju det de ville. Det var ju normen och som förväntades av dem. Och nu när de fick barnet skulle det visa sig verkligen att de gjorde det.
Vad blev då utav samarbetet?
Samarbetet gjorde att det blev rörigare, jyttgigare, mera stressande, glädjelöst och tråkigt m m. till slut.
Varför blev det så? - Vi ansträngde oss verkligen!
Vi tror inte på samarbetet längre. Men att säga så är ju som att svära i kyrkan. Vi tror numera ändå - och trots allt - att det är bättre att var och en gör sitt.
Att börja samarbeta börjar med ju att tänka på sitt ansvar exv vid att sköta barnet, i köket etc - tillsammans skall det göras, för det blir bäst så. Men med ansvaret följer att man vill göra saker på sitt sätt som man själv anser är bäst. Men mamman vill detsamma och det blir ofta inte så som mannen tänker och vill och gör. - Hur skall vi då göra är det ständiga problemet - vad som är bäst?
Mannens sätt irriterar mamman för mannen är klantig m m. Inte konstigt att det blir virrigt och rörigt - otydlighet i rollen - så till den grad, att av samarbetet återstår bara irriterande känslor - mentalt slut för bägge parter, som dödar glädjen på ett effektivt sätt.
- Hur få slut på samarbetet blir sedan den mycket känsliga huvudproblemet.
Att samarbeta är bra men inte lätt och det kanske låter absurt men det kan bli bättre med mindre samarbete. Om var och en gör sitt så att säga - eller vad tycker du? Och ger varandra förtroende för att få göra saker på sitt sätt.
Efter skilsmässan sa kvinnan:
Det var inget fel på karln egentligen utom att han ville samarbeta för mycket. Nu får jag sköta ungen åtminståne som jag vill.
