måndag 11 maj 2015

Själen - en levande DNA? - 2

I förra avsnittet har jag behandlat något om begreppet "själ", dvs om hur svårt det är att definiera ord av detta slag. Begreppet har många definitioner exv i olika religioner. I detta fall är det, som om att gräva vi måste, som när man letar efter en skatt, eller en innebörd som väntar på sig att bli upptäckt.
Nu tänkte jag ta upp ett annat begrepp ur skrifterna (Bibeln) för att illustrera problemet. Lite för att belysa något av det religiösa begreppens karaktär.

Redan under Abrahams tid dök begreppet Melkisedek upp i skriften. Melkisedek är ett namn men det får oss sinte komma nämnvärt vidare. Abraham - samtida med Melkisedek - fick dock redan då veta i mycket korta ordalag vad namnet betydde m m. Även en relation uppstod mellan dom. Och han fick nöja sig med det och sin fantasi beträffande betydelsen av relationen. Och antagligen visste han mer om Melkisedek själv än vad som är skrivet, men inte andra.
För oss blev det först vid Jesu tid, uppenbarat den vidare innebörden, dvs en vidare och exaktare betydelse om prästadömet Melkisedek. Vi fick veta nu veta någonting mera om Guds avsikter, dvs om ett nytt prästerskap på Melkisedeks sätt och dess betydelse för framtiden. Vad denna melkisediska prästerkap är för något, och mera om detta är en annan fråga. Utrymmet här är för litet för att vidare gå in  på detta ämne. - Men så är det ofta med vissa begrepp. Först blir man bekant med ordet och först sedan får man veta om ordets betydelse och omfattning etc.

 De vetenskapliga begreppen - har emellertid en annan krav på sig - har ofta, med ens en mer avgränsad och precis definition, hämtat ur den vetenskapliga vokabulären. Och "själen" hör inte direkt dit vilket medför problem. Men även de vetenskapliga begreppen måste utvidgas ibland.

Vad betyder det att själen - som är ett sakral begrepp - kan likställas med en levande DNA?

Följdriktigt är döda själar(DNA) icke själar längre, de är bara kemi.
Om du dödar masken så kommer den aldrig att kunna bli en fjäril via metamorfosen. Även om DNA skulle klara sig intakt.
Detta betyder att inte ens en komplett DNA kan fungera utan energi.
Så ytterst, måste själen - alltså att vara en levande DNA - behöva energi för att kunna fungera som själ.
En form av energi/livskraft behövs för att ge funktionsduglighet åt DNA.
 - DNA i sig är ju intet annat än kemi. Härav kommer att själen kom att - livskraft + DNA - kan även kallas för liv.
Den färdiga fjärilen kommer dessutom via  reproduktionen att kunna - inte endast att alstra nya DNA - utan även att kunna ge  liv för den nästa generationen.(dvs förse varje DNA med livsenergi).
Värme som sådan är vid kläckning är inte själva livsenergin, utan tillhör livsbetingelserna, dvs för att nya larver skall kunna utveckslas och nya metamorfoser ske.
Denna värme inkl vatten som behövs - exv för att ett frö skall gro -  kan dock i och för sig kallas för energi(värmenergi). Men det är inte denna typ av energi - även om värme och vatten tillhör förutsättningarna - som behövs för att få en DNA att fungera. Denna typ energi dvs värmeenergi räcker inte, alltså är det något speciellt som behövs för att en DNA skall kunna utvecklas.
I verkligheten(fjärilsäggen) är emellertid DNA alltid förpackad och komplett - dvs de är redan en levande själ. Redan i äggstadiet alltså.
Vad det är som behövs här, so jag kallar för livsenergi återstår ännu att upptäcka ännu. Vetenskapen här har ännu inte kommit så långt. Begreppet "själv" väntar därför att bli utvidgad för att kunna förstå den i biologiska etc termer.




onsdag 6 maj 2015

Själen - en levande DNA?

"Själen" är ett nödvändigt begrepp ändå svårt att definiera. Inte minst för att det finns många uppfattningar om vad själen egentligen är.
Men det kan ibland ändå vara nödvändigt att göra, som ofta är fallet med många liknande begrepp, som är svåra att definiera. Men de fyller, även opreciserade ändå sin funktion i livet. Ofta kan sammanhanget komma till hjälp och i sådana fall kan begreppet avse själva "livet".

Men särskilt forskare inom den biologiska vetenskapen kan tycka att liknande begrepp är svårhanterbara.

Du har kanske varit med om andra liknande fall, då begreppen - även opreciserade - fungerar ändå väl i praktiken.
De behöver inte - eller kan helt enkelt inte - alltid behöva vara heltäckande och biologiskt väldefinierade. Och definitionen kan dessutom få begreppen att förlora någon av sina dimensioner om man försöker precisera dem.
Att försöka precisera vissa begrepp kan i vissa fall vara rentav till en nackdel - de kan ha olika betydelser med tanke på sammanhanget m m.
Det verkar också så, att ibland fattar vi direkt vad som menas och tillräckligt nog med själva hjärtat, som ändå inget ord kan ersätta.

En biologisk förklaring

Men jag tar nu dock här risken, genom att försöka förklara vad begreppet "själ" kan åsyfta, fast du kanske inte alls behöver en sådan här biologisk försök till fördjupning. Och ändå har jag inte nått tillräckligt på djupet härmed. Och det kan dels bero till stor del också på språket som också har sina begränsningar i att kunna uttrycka verkligheten.
 - Förutom fysik och biologi så har själen även en juridisk dimension som är svår att greppa.

I varje fall var det mycket svårt att försöka biologiskt förklara vad själen är förr i tiden, ja på länge, tills vetenskapen har upptäckt DNA. Numera kan vi kanske därför, som en biologisk definiton säga att: själen är en levande DNA.
 - Redan svårt? Läs inte vidare!