Att leva som man lär

Att leva som man lär är sannerligen inte så lätt.

Det beror delvis på att det är mycket lättare att se andras fel än de egna; det tar ju mycket lång tid tills man känner sig själv någorlunda, för att överhuvudtaget kunna leva som man lär. - Men man säger så: man skall leva som man lär!

Men uppmaningen gäller speciellt sådana som försöker lära ut någonting och som borde verkligen veta bättre än andra.

Att leva som man lär går förstås inte, säger någon. Man måste vara en naiv hycklare om man tror att man gör det.-  Jag frågade en gång en läkare i Umeå:

- Hur går det ihop att du är läkare och röker samtidigt?

"Det går visst ihop" sa han, för hans läkartjänst baserar sig på  vetenskap och beprövad erfarenhet - så då så! Men huruvida han är professionell att kunna ge råd i hälsofrågor gör mig ändå tveksam. Men han är villig att bekänna att han inte lever inte som han lär. Det är i så fall redan en stor grupp i samhällets toppskikt - inser jag - som hör nog till den här kategorin men kanske inte inser det.

- Du själv då!? ställer jag frågan till mig själv. Ja, ja själv, jag lever inte heller som jag lär, och jag försöker inte heller hyckla med det. Men om jag försöker vara professionell så försöker jag ändå hålla mig till sanningen.

Många utav oss arbetar eller har arbetat i något yrke därav vet vi vad det betyder att försöka vara professionella inom det angränsade området... Men mycket i livet handlar om tycke och smak som man försöker ge som information om, och i sådana fall vill man ju inte att någon skall obetingat sätta tro på det heller - det är ju kanske bara kvalificerad snack. Som det här inlägget kanske, som innehåller mycken subjektivitet - dvs min egen mening som jag uttrycker här, behöver inte heller stämma helt med sanningen.

Det finns ju många sådana - som jag till exempel. Detta är fallet då jag säljer i ord en sak men i min  uppenbarelse ser det ut som något annat. - Feta rökande och andfådda skall passa sig för att tala om vikten av kost och motion.

Men tillåt mig framhålla det andra framhåller att det kan vara nödvändigt att göra livsstilsval som kan vara grunden för hälsa nu och i framtiden. Ex.

1. Regelbunden fysisk aktivitet

2. Rätt mat i lagom proportioner

3. Ingen tobak

4. Måttligt alkoholintag

5. Bra stresshantering - goda relationer

80% av den framtida ohälsan kan genereras om man försummar någondera. Och jag vill framhålla även en sjätte punkt.

6. Andlig och mental balans.

När jag själv försöker följa detta råd och rekommenderar det för andra, så är jag inte professionell i vanlig mening, utan, det bygger på min subjektiva erfarenhet i mitt eget fall. Jag ser det också som en investering i en bättre grund än jag har hållit på tidigare i mitt liv.

Jag har inget intresse av spel och dobbel m m men har ändå vunnit ett vinstlott genom att ha gått in för fysisk aktivitet på senare åren. Detta garanterar visst inte till ett längre liv kanske men oddsen för ett friskare liv ökar betydligt, tror jag. 

De gäller att lägga liv till åren och inte år till livet.

Din oprofessionella vän.

Om lathetens frestelse (fälla)

Jag börjar gilla bilden av mig som en pigg 80-åring. Det är, sedan jag avslöjade till en kompis i bubbelbadet att jag var 80-år.
- Nej det trodde jag aldrig, sa han, du ser ju så fräsch ut!
Sedan dess tror jag nästan att det är sant och jag är glad åt den illusionen.

Det är emellertid något helt annat jag har sett fram emot, för bara 10-år sedan. Skaffade mig en rullator också och såg fram emot ett möjligt långvårdsliv. Men så har jag jobbat på långvården också, på Sveavägen, och dit ville jag absolut inte.

Jag har valt slitet. Min diabetessköterska har förmanat mig, så att jag har börjat träna bland annat. Och så ville jag inte förlora mina ben heller som började bli mycket svaga och riskera...- ni vet.

Men att börja träna var inte så lätt heller. Det var mycket jobbigt bara detta med att ta av och på sig. Och jag hade dessutom oddsen emot mig i det egna tvivlande sinnet framför allt. - Är det verkligen värt att överhuvudtaget försöka? -  Lathetens fälla har alltid lurat där kring hörnet.

Ja, och latheten har alltid en fördel att erbjuda och det är att den ger omedelbar resultat. Det är nog därför som många faller för den frestelsen. Att träna emellertid ger inte snabba pengar, det är ju så jobbigt varje gång och så gick resten av dagen upp för att vila sig. Så var det i början för några år sedan, fast mycket värre.

Men vad jag har numera erfarit att: latheten lönar sig visserligen på en gång, men träningens vånda ger mer utdelning, men som man måste tyvärr vänta på. Och i mitt fall fick jag vänta länge och så har jag en bit till att....

Men så är det viktigt att man inte tränar hur som helst. Att lyfta skrot, springa och ta ut sig kan vem som helst göra, men... Så jag valde Nautilus på Vattenpalatset med närvarande instruktörer som har fått stötta och hjälpa till. Och givetvis mina kompisar på träningen av samma åldersklass. - Kan dom så kan väl jag!

Men det är som ett annat livsstil med många misstag och fällor däremellan. Att träna i ensamhet är ej enbart otryggt, utan i kombination med en naiv fantasi om att man klarar sig bra ändå på egen hand, kan skada - speciellt i min ålder. Dessutom lurar lathetens princip som frestar till lättingliv, folköl, vin och chips etc.  Och samtidigt håller livslögnen kanske en vid liv om att man ändå är okej. I spegeln ser man ju likadan ut dag för dag och det blir lätt att skjuta upp träningen.

Men jag fortsatte att träna, först en pass i veckan som sedan utökades till fyra pass och utan att bli mycket trött numera. Inte av egen förtjänst om någon tror att jag skryter. Det är många andra som har hjälpt mig mentalt på vägen. Dessutom har jag själv funnit insikter om att det är bra(bara) att fortsätt. Men det är långt ifrån bara att sätta igång. Det är så att säga värst i början.

Jag känner mig dock speciellt benådad för att ha upptäckt denna möjlighet till bättre hälsa och har berikats med denna erfarenhet.

Kunskapsöverföring - den andra bron in i arbetslivet.

Kunskapsöverföring - den andra bron in i arbetslivet.

Bakgrunden
Jag hade en innovation - en gång för några år sedan - för att lösa behovet av praktikplatser på företagen även för att minska arbetslösheten. Men den rätta tiden var tydligen inte inne och jag är för gammal för att fullfölja idén. Förslaget presenterades på Munktell Science Park och Eskilsltuna kommun m m.

Mina ansträngningar för att få hjälp med att lösa problemet har ännu ej lett till resultat så jag har låtit idén vara vilande. Ännu är kanske tiden inte mogen för öppnandet av den sk andra bron jag föreslog, skulle öppnas till arbetsmarknaden. Men man vet inte, eftersom att arbeta längre har kommit på tapeten samtidigt frågan om hur man skall orka till pensionen. Mitt förslag med den andra bron kanske vore någonting nu att överväga.

"Den andra bron"
Arbetsförmedlingarna har ju hand om den "första och största bron" - det gäller att administrera nya arbetsplatser och placera arbetssökande dit m m. Men med tiden har detta blivit allt svårare. Man får höra om sådant som behovet även av arbetslivserfarenhet, social kompetens etc, uttryck som skolan är inte tillräcklig rustad för att förse ungdomarna med. Och så på senare tid problemet - hur orka? - Här kommer mitt förslag om den andra bron att kunna övervägas in i bilden.

Den andra bron in i arbetslivet handlar inte om att direkt ersätta någon på arbetsplatsen först när behovet uppstår, utan helst innan någon slutar och som kanske först framdeles måste ersättas. På dettas sätt får den som skulle gå i pension även få tillfälle att överföra sina arbetskunskaper/erfarenheter m m till sin eventuella efterträdare. Plötsligt uppstår även ett nytt komplementeran de sätt av lärande, och så uppstår flera och bättre förberedda arbetssökande också för den framtid platsen m m. Även nya sysselsättnings tillfällen för den delen kan öppnas på den vägen.: nya "yrkes utbildningsplatser" direkt i arbetslivet om man så vill.

De äldre har även någonting som de yngre... dvs värdefull livs-och yrkesvisdom. Dessa begrepp är inte så kända i skolans klassundervisning heller, eller möjliga att.... - Öppna därför även den andra bron in i arbetslivet!

Kompetensöverföring
I grund och botten gäller det här en sorts kompetensöverföring via den andra bron. Det gäller ju att få möjligheter till att tillskansa sig och utveckla de äldres kompetens innan de går i pension.

Problemet är bara, som jag mötte på flera nivåer är, att man inte är tillräckligt medveten om betydelsen av dessa äldres kompetens, något värt att ta vara på. I livet handlar det ju inte bara att gå i skolan och lära sig ett yrke - dvs teoretisk lärande. I allra högsta grad gäller även att kunna använda kunskaperna i praktiken.

Litteratur
Läs gärna även boken Kunskapsöverföring&Knowledge managment av Anna Jonsson. Hon säger bl a att "Det måste finnas ett lärande kring kunskapen och en förståelse hur den används i praktiken."

Mikael Sinko

KÄRLEKSKVÄDE

Jag vet ej vart
min längtan når -
jag lever just i stunden -

Jag vet ej vart
min vandring går -
Mitt lugn är stört i grunden -

Jag jagat ljus
med fjärilshåv
i grubblets mörka stunder

när pulsen dunkat
lustfullt dov
till drifterna därunder -

Men kärlek är
ej endast kött
Nej kärlek är att andas

När blodet strömmar
hett och rött
som vore det varandras -

Sann kärlek är
en örtagård
till gagn för fri och träl -

Där får vår längtan
tröst och vård
till lust för kropp och själ -

Hans Hällare

"Kan jag få någon att vilja?"

Den här berättelsen handlar om en idrottslärares erfarenhet. Det har hänt mycket under hennes yrkesliv som hon nämner men....

Hennes utmaning har varit hur skall hon få alla elever att känna att det är härligt att idrotta? Dessutom att helst kunna skapa ett livslångt intresse. - "Kan jag få någon att vilja?"

(Frågan är alltid aktuell inte bara för henne och lärarna i skolan i allmänhet utan även för föräldrarna m m.
Man har försökt att lära sig konsten på olika sätt men många misslyckats. - Det går inte säger man - vill man inte så går det inte att göra någonting åt.)

Hennes, Susannes erfarenhet har jag funnit så intressant och enkel att jag måste skriva om den.

Under tio år har hon arbetat på en högstadieskola med nästan 30 elever bl annat killar med mycket energi. Det slumpade sig ofta att hennes lektion började klockan 12 och hon skulle ibland inte hinna med lunchen innan lektionen, så hon sa:
- Ibland så hinner jag inte ta min lunch innan och då blir jag rätt sur och grinig, bara så ni vet. Det är inte ert fel!
Och så hände det en gång just detta då hon blev förstås - som förväntat - irriterad och sur. Det hände dessutom att en elev smög sig ut klassen och när hon märkte det blev det inte bättre. - Var ÄR han? Flera fula ord hunnit passera men efter10 minuter kom killen in. Han gick direkt fram till fröken och gav henne:
- Det här skall fröken ha!
 En dubbeldaim som han skaffade i den närmaste affären.- Till mig, en 13 årig kille? Hon blev häpen och mycket berörd!

Tiden gick sedan sin gilla gång, både upp och ner, men händelsen med 13-åringen har fortsatt att bearbetas i hennes sinne. Så plötsligt har hon då kommit på lösningen på frågan..., som hon sedan drog nytta av. Att skapa motivation kan ske genom att verkligen mötas. "Jag tror nu att jag skapar ett bättre motivationsklimat om jag tycker om mina elever - pedagogisk kärlek." - Och hon blev mindre sur på eleverna därefter.

Som idrottslärare blev hennes jobb både roligare och tydligare då hon började fokusera på nyttan av det som hon upplevde, och som gjorde skillnad: att möta varje individ. Hon kunde nu skapa en motivationsklimat där den egna utvecklingen sattes i förhållande till jagets förutsättningar.

"Känslan när min elev gav mig daimen - när jag blev sedd som individ utifrån mina behov - har jag alltid med mig." säger Susanne Wiklund Björk. i Trollhättan.

PS. Killen blev en rallystjärna.

BLOMRABATT

Han sitter i en blomrabatt
pin full och övergiven
och ingen sporde där han satt
om han var övergiven -

Jag grodde här på denna jord
och älskar denna mullen
men aldrig blir den frågan spord
han tänkte fyllesvullen -

Han sin nöd - den ingen vet
han spelar sina roller
Hans cirkel är en evighet
han i dess krets sig håller

Och ingen vet så vitt jag vet
hur allting sig förhåller
Hans monolog i ensamhet
är enbart lalligt pjoller -

Ett blomster i en blomrabatt
med annorlunda rötter
en solitär som själv sig satt
på vilsna trötta fötter....

Hans Hällare

Utmattninssyndrom - att gå i väggen.

Utmattningssyndrom - en ny "sjukkassa" behövs!

"Jag kan känna mig som en piga som man lämnar in barnen hos." - en lärare -

Ja, då har det gått för långt och den totala utmattningen närmar sig. Så har det varit hos mig också tills jag inte orkade alls och ville inte ens komma i närheten av skolan. Men situationen har tydligen försämrats sedan dess.

"Lärarna har aldrig varit så granskade som i dag. Samtidigt görs det i allt högre grad ansvariga för skolans misslyckanden. Hur har det blivit så?" - Och alla skäller på lärarna. Det är deras fel säger man.

Ja, jag skall försöka svara på det. Det är just på grund av att överansträngingen kommer successivt på en, medan man kämpar i allt sämre kondition. Man blir inte heller sjukskriven på grund av stor trötthet. Det behövs en annan "sjukkassa" också, som...!

"Obehandlade stressymptom riskerar att leda till utmattningssyndrom, ett tillstånd som tar lång tid att återhämta sig ifrån." - Därför denna stresstest

Du kan stresstesta dig här. - Hur sover du?

0  Jag sover gott och tillräckligt länge för mina behov och känner mig för det mesta utvilad när jag vaknar.
1
2  Ibland sover jag oroligare eller vaknar under natten och har svårt att somna om. Ibland ej ut sövd...
3
4  Sover oroligt eller vaknar och har svårt att somna om. Vaknar ofta outvilad efter en natts sömn.
5
6  Sover oroligt eller vaknar varje natt och har svårt att somna om. Aldrig utvilad när jag vaknar.

Någon lärare sa, att det svåraste är att inte känna gränsen - plikten styr!

Enligt TCO:s stressbarometer 2012 - gäller alla tjänstemän.

57% för trötta eller saknar tid att umgås med familjen

56% har svårt att koppla bort tankarna när jobbet är slut

53% har så stor arbetsbelastning att de hinner inte äta lunch

35% har svårt att sova på grund av jobbet

"En så hög arbetsbelastning som intervjusvaren visar på kan på lång sikt ha allvarliga konsekvenser för hälsan, enligt TCO." - Och sjukkassan reagerar inte förrän människan stupar. Vi behöver en förebyggande "sjukkassa"!

Goda råd!?

Jag får många goda råd
som jag skall acceptera;
men vad resultatet blir,
sen i slutändan,
vem törs garantera?

någon säger så här:
förtrösta du på Gud bara;
och i förtröstan på honom,
jag litade på turen,
och det blev min snara.

- vill du ge mig ett råd
jag är allvarlig sjuk?
- ett råd jag kan ge dig:
gå till en läkare
och förtrösta på Gud!

jag sitter i ett flygplan
- släpp ner atombomben!
- men Herre och min Gud!?
- lägg allt i hans hand nu,
och gör som de säger!

sinko

Från bondesamhället till stadsliv.

Att ta hand sin "fågelunge" kan man göra på flera sätt:

a. att ta hand om den så att katten kan mättas, eller
b. så att fågelungen kan klara sig själv, eller
c. så att den skall kunna klara sig själv och ha kraft och möjligheter över till att kunna hjälpa andra också.

Jag har iakttagit exempel på alla tre olika sätt i livet, som jag har betraktat på nära håll. Och jag tar med endast de detaljer som har att göra med mina teorier.

Det ena(a) fallet handlar om min syster Susanna som har flyttat från bundelivets miljô i Acsa direkt mitt i stads-och familjelivet i Érd. Hon som hade så gott hjärta så att hon gav bort praktiskt taget allt hon kunde även till dom som var rikare än hon. Men nu blev hon gift med en broder som stod ensam med två små barn. Hennes dotter Sofi föddes då där redan i stadsmiljön. János, hennes man, körde buss i Budapest och var trött för det mesta och var ofta berusad. En uppoffrande arbete som hon dock trivdes med och klarade den med den äran.
Bägge Sofis föräldrar hade kristna värderingar som de försökte överbringa till sin dotter Sofi. Så och min mor som flyttade till dom för att hjälpa Susanna, har också förmanat henne m m.
 - Men de var inte kunniga nog att kunna fostra Sofi till att klara sig själv bättre. Hon blev sedermera gift, utan utbildning och utan någon praktisk erfarenhet ur arbetslivet, för hon blev allergisk av mjöl och.... - Men man kan vara fattig och lycklig ändå men riktigt nöjda verkar dom - Sofis familj - inte vara.

Att ha hamna direkt i stadslivet har gjort föräldrarna "handikappade" och utan insikter och ork att kunna hjälpa henne till att klara sig själv bättre. De fick bägge att arbeta på var sitt håll och det var min mor som hjälpte familjen  med barna, och lösa konflikter m m.

Och gott exempel hjälpte helt enkelt inte heller och - vad skulle det i så fall varit? Det var för mycket arbete och slit - inget för Sofi att längta efter.
Vad de unga dessutom behöver är praktisk vägledning kombinerat med träning, och egna goda förebilder som de själva väljer. Om föräldrarna inte kan ge dem en god förebild så väljer de ju i alla fall som de själva vill. Och en bondjänta som Susanna var, flyttad till stadslivet kunde inte vara en bra förebild för henne (hon brottades själv av uppgiften att plötsligt taga hand om en stor familj m m.
Och min mor var en behövande ängel som fungerade mellan dom som fredsmäklare.

Det är lite knepigt det där med förebilder också. Jag brukar alltid säga till mina "ungar" att inte välja mig som en förebild utan välja en annan. För det första blir man helt enkelt genomskådad av de unga och de vet ofta mycket bättre... De är inte mogna ännu till att välja sina föräldrar som förebilder - de ser mycket av deras fel. Jag har sagt att de skall välja en bättre..., någon de kan se upp till. - Dessutom visste jag att jag inte var bra nog som förebild!

Men inte ens det räcker, utan man måste träna in dom i livet och det är just det som är det svåra i ett splittrat familj, som uppstår när man och hustru arbetar på skilda håll m m.

Inställningen till behovet av utbildning var inte heller den bästa heller på den tiden - det räckte med grundskolan...Och arbete fanns ju alltid på den tiden - men så gifte sig Sofi. Hon hade också ärvt sin mors goda hjärta men ingen såg kapaciteterna för annat hos henne - hennes hjärnkapacitet blev så outnyttjad. - Nu är det bara fattigdom som konsekvens av försumligheterna som gäller.

Dessa typ av miljöväxlingar kan - det gäller dock att kunna inse - ställa till stora svårigheter. Jag själv har blivit väl medveten om dessa då jag bytte miljön från ett land till ett annat. Det är inte fel med miljôväxlingar utan tvärtom - de får ju en att växa. Men man måste ha en viss förmåga/förutsättningar till det. Annars blir man lasnske bara en loser.

Min syster Susanna och jag fick delvis en annan uppfostran. Jag som var äldst och pojke fick större ansvar för uppehållet på ett helt annat sätt än hon. Men min far ville också att jag skulle få studera för ett bättre liv. Min fostran kom då av att den blev kompletterad med vistelser på olika internat i olika städer såsom Aszód, Gödöllô, Budapest och Balassagyarmat.
Susanna hamnade från landet direkt till storstan efter giftermålet med János. János fru har dött och lämnat efter sig två barn som nu Susanna fick ta hand om. Som då även andligen oerfaren förmådde hon inte ägna rillräckligt tid för sin dotter. Och uppfattningarna om vad som var det bästa för henne saknades också. Närmast trångbodheten och slippa sin fars anmärkningar m m valde hon att gifta sig.

Egentligen så var deras liv storartat i mina ögon då jag ju fick se de ansträngningar de gjorde. De var en storfamilj som ändå alltid var gästvänlig och hjälpsam. Nästan för mycket gäster tyckte min fru när vi var på besök hos dom. Men vi kände oss alltid hemma där. Så mina iakttagelser är inga förebråelser utan bara en sorts ledsnad över att det inte kunde bli bättre. - Men de gjorde verkligen sitt bästa.

ILLUSION

Andas doften av ditt hår
och saltkars värma
Mitt anlete i ögats
irisspegel
Kupade tomma händer
smeker närhet
liksom vinden svalkande smeker
varma mjuka läppar -

Förnimmelsen av närhet
ödesmättat liksom vid
nygrävda gravars dunkel -
Liksom vatten förenas med vatten
luft med luft - vind med vind
värme med värme
som intet med intet - afton med natt
Livets säd i fuktängs mylla -

Hans Hällare

Våra barn är också som "fågelungen".

Du minns väl fågelungen, som författaren tog så väl hand om, men som senare blev ett offer som mat för katten. - Författaren kunde ge fågelungen mat och skydd men kunde inte fostra! Fågelungen blev för tam.

Händelsen fick författaren att tänka till, om att hjälpa folk i Syd-Afrika. Den bästa hjälpen, kom hon fram till i sin bok, vore en sorts hjälp till självhjälp.

Om man inte fostrar sin "unge" rätt så tar katten hand om den förr eller senare. Att fostra rätt är just det svåra! Varför?

I det gamla bondesamhället var det betydligt enklare att fostra barn utan skärskilt kunnighet i fostran. Jag minns själv hur jag fostrades av mina föräldrar med minimal skolning, och det var inte riktigt bra heller som jag ser det nu. Hade nog gått bra lika bra utan stryk!
 Men det som fostrade mig ändå var omständigheterna vi levde i. Fattigdomen har varit min fostringsmetod kan man slarvigt uttrycka det som så. Inte det bästa visserligen, men jag lärde mig att dela framförallt ansvar och lärt mig arbeta för familjen från unga år.

Att lära sig praktiskt arbeta med kroppen verkar inte behövas längre för ungdomarna - mycket konstigt nog!

Och det var just omständigheterna i bondelivet - kroppsliga ansträngingar m m - som blev den bästa uppfostringsmetoden på den tiden - man blev som barn ett med företaget.

Jag längtar dock inte tillbaka till de omständigheterna nu för andra heller, så svåra behöver det helt riktigt inte vara som jag hade det. Och jag måste inse att den gamla metoden i förbindelse med fattigdomen är varken önskvärd eller tillgänglig numera. Sådan fattigdom som existerade på den tiden finns inte längre. Men fattigdomen är i sig varken nödvändig eller önskvärt för att dra nytta av lärdomarna av den gamla typen av fostran genom praktik.
Men när sedan den praktiserande metoden - alltså omständigheterna i bondelivet - inte är allmänt tillgänglig numera för många i allmänhet uppstod svårigheterna. Nu faller ansvaret i princip nästan helt på föräldrarna. Kravet på deras kunnighet och insikter växer dag för dag. - Föräldrarnas brister har nu därför blivit mycket uppenbara.

Uppfostrings-metoderna blev sedan dess någon sorts mode-växlingar som egentligen avslöjar... och många fall vittnar om att föräldrarna blivit altmer inkompetenta/osäkra.

Uppfostrings-metoden genom praktik - praktisk träning/övning - ersattes numera, av att man skulle tala till/informera barna/ungdomarna(inget tvång fick användas), och förse dom vad som behövdes för att de skulle lyckas bättre i sitt liv. - Jag undrar hur jag hade blivit om jag inte tvingades att arbeta!?

Och så utbildningen kom i ropet och blev mer och mer nödvändig, men ändå "åts upp många ungarna upp av katten". De skildes från sina föräldrar till städer och där fick de svårt att klara sig och hamnat illa ut.

En gemensamhetssamhälle har ersatts av ett individualistisk samhälle - en konkurans mellan individer för att lyckas i livet och konkuransen för framgång lär man ut redan i skolan. Somliga blir framgångsrika medan andra losers. Även uppgiften för uppfostran har till väsentlig del har successivt tagits över av samhället.

Hur gärna vi än drömmer om, hur det borde vara, så måste vi - som har hand om ungdomar - handla nu.
 - Och hur gör vi? - Hur kommer det att gå med våra fågelungar?