Den här berättelsen handlar om en idrottslärares erfarenhet. Det har hänt mycket under hennes yrkesliv som hon nämner men....
Hennes utmaning har varit hur skall hon få alla elever att känna att det är härligt att idrotta? Dessutom att helst kunna skapa ett livslångt intresse. - "Kan jag få någon att vilja?"
(Frågan är alltid aktuell inte bara för henne och lärarna i skolan i allmänhet utan även för föräldrarna m m.
Man har försökt att lära sig konsten på olika sätt men många misslyckats. - Det går inte säger man - vill man inte så går det inte att göra någonting åt.)
Hennes, Susannes erfarenhet har jag funnit så intressant och enkel att jag måste skriva om den.
Under tio år har hon arbetat på en högstadieskola med nästan 30 elever bl annat killar med mycket energi. Det slumpade sig ofta att hennes lektion började klockan 12 och hon skulle ibland inte hinna med lunchen innan lektionen, så hon sa:
- Ibland så hinner jag inte ta min lunch innan och då blir jag rätt sur och grinig, bara så ni vet. Det är inte ert fel!
Och så hände det en gång just detta då hon blev förstås - som förväntat - irriterad och sur. Det hände dessutom att en elev smög sig ut klassen och när hon märkte det blev det inte bättre. - Var ÄR han? Flera fula ord hunnit passera men efter10 minuter kom killen in. Han gick direkt fram till fröken och gav henne:
- Det här skall fröken ha!
En dubbeldaim som han skaffade i den närmaste affären.- Till mig, en 13 årig kille? Hon blev häpen och mycket berörd!
Tiden gick sedan sin gilla gång, både upp och ner, men händelsen med 13-åringen har fortsatt att bearbetas i hennes sinne. Så plötsligt har hon då kommit på lösningen på frågan..., som hon sedan drog nytta av. Att skapa motivation kan ske genom att verkligen mötas. "Jag tror nu att jag skapar ett bättre motivationsklimat om jag tycker om mina elever - pedagogisk kärlek." - Och hon blev mindre sur på eleverna därefter.
Som idrottslärare blev hennes jobb både roligare och tydligare då hon började fokusera på nyttan av det som hon upplevde, och som gjorde skillnad: att möta varje individ. Hon kunde nu skapa en motivationsklimat där den egna utvecklingen sattes i förhållande till jagets förutsättningar.
"Känslan när min elev gav mig daimen - när jag blev sedd som individ utifrån mina behov - har jag alltid med mig." säger Susanne Wiklund Björk. i Trollhättan.
PS. Killen blev en rallystjärna.
Hennes utmaning har varit hur skall hon få alla elever att känna att det är härligt att idrotta? Dessutom att helst kunna skapa ett livslångt intresse. - "Kan jag få någon att vilja?"
(Frågan är alltid aktuell inte bara för henne och lärarna i skolan i allmänhet utan även för föräldrarna m m.
Man har försökt att lära sig konsten på olika sätt men många misslyckats. - Det går inte säger man - vill man inte så går det inte att göra någonting åt.)
Hennes, Susannes erfarenhet har jag funnit så intressant och enkel att jag måste skriva om den.
Under tio år har hon arbetat på en högstadieskola med nästan 30 elever bl annat killar med mycket energi. Det slumpade sig ofta att hennes lektion började klockan 12 och hon skulle ibland inte hinna med lunchen innan lektionen, så hon sa:
- Ibland så hinner jag inte ta min lunch innan och då blir jag rätt sur och grinig, bara så ni vet. Det är inte ert fel!
Och så hände det en gång just detta då hon blev förstås - som förväntat - irriterad och sur. Det hände dessutom att en elev smög sig ut klassen och när hon märkte det blev det inte bättre. - Var ÄR han? Flera fula ord hunnit passera men efter10 minuter kom killen in. Han gick direkt fram till fröken och gav henne:
- Det här skall fröken ha!
En dubbeldaim som han skaffade i den närmaste affären.- Till mig, en 13 årig kille? Hon blev häpen och mycket berörd!
Tiden gick sedan sin gilla gång, både upp och ner, men händelsen med 13-åringen har fortsatt att bearbetas i hennes sinne. Så plötsligt har hon då kommit på lösningen på frågan..., som hon sedan drog nytta av. Att skapa motivation kan ske genom att verkligen mötas. "Jag tror nu att jag skapar ett bättre motivationsklimat om jag tycker om mina elever - pedagogisk kärlek." - Och hon blev mindre sur på eleverna därefter.
Som idrottslärare blev hennes jobb både roligare och tydligare då hon började fokusera på nyttan av det som hon upplevde, och som gjorde skillnad: att möta varje individ. Hon kunde nu skapa en motivationsklimat där den egna utvecklingen sattes i förhållande till jagets förutsättningar.
"Känslan när min elev gav mig daimen - när jag blev sedd som individ utifrån mina behov - har jag alltid med mig." säger Susanne Wiklund Björk. i Trollhättan.
PS. Killen blev en rallystjärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar