fredag 30 september 2011

Äldre blir ofta fatalister

Fatalismen utbreders sig men kanske speciellt hos de äldre. Ett ex.:

"Jag har kommit underfund med det på äldre dagar, när livet blir allt svårare att leva. Den är lyckligast som är fatalist, den som tar dagen som den kommer och lever en dag i sänder utan att gräma sig över gårdagen och utan att oroa sig för morgondagen. så låt oss nu bli fatalister, gittan!"   - Mobergland -

 - Känner du igen de fatalistiska tankegångarna?

Men jag är inte fatalist och detta tror jag är sant som står här:

"Livsstilen påverkar åldrandet: Det friska åldrandet är beroende av arv, miljö och livsstil. Redan som ung påverkar man sin hälsa som äldre. Rökning, dåliga matvanor, stress, stillasittande, droger och för mycket alkohol är negativa livsstilsfaktorer för oss alla. Men det är aldrig för sent att ändra livsstil och bryta mönstret. Man kan själv förbättra sin situation och sin hälsa till ett sunt levene även om man är äldre. Man kan sluta röka, börja motionera, försöka gå ned i vikt och stressa mindre(mycket viktigt för mig).

Livskvaliteten är starkt beroende av hur man upplever och hanterar sin livssituation så att den blir begriplig, hanterbar och meningsfull.

Det är viktigt att kunna vara aktiv, ha hobbies och engagemang och goda relationer till sina medmänniskor. Det är också viktigt att få känna sig nyttig och tillfreds och att ha en grundkänsla av glädje och förnöjsamhet i vardagen. Då skapas ett sammanhang och samhörighet som kan tillfredställa behovet av gemenskap." - 1177.se -
- Men en sak är att känna till allt detta för det räcker inte till att det blir gjort också!
- Det behövs en AHA upplevelse tror jag som jag då och då  har fått och därför orkar kämpa.

Ja, det är just det som jag har upplevt är viktigt nu på senare tid i livet. Sjukdom är en sak och beter sig som fatalismen själv men man behöver inte vara nödvändigtvis sjuk om man är äldre. Men man måste kämpa sig till hälsa som jag gjorde och gör exv genom styrketräning och dietändringar. Kaffe har jag slutat med att bruka regelbundet, vin och sprit likaså, röka har jag intge gjort och tänker inte börja heller, jag har slutat att bruka mjölk också m m. Kroppen förändras och man måste ändra sitt sätt att leva också.

- Det är inte sant att det är bäst att fortsätta i samma spår - man får inte bli fatalist(ödestroende).

onsdag 28 september 2011

Tröttnat på att kolla

För många sorter
jag måste kolla
är det nyttigt?
men hinner inte
jag måste handla!

jag vet jag borde
jag borde se upp
jag borde ha kollat
har försökt länge
men har gett upp

konkurensen
på vit gavel
det som är nyttigt
och att unna mig
i mig skaver

... att unna mig
inom mig vinner
och min hälsa
i underläge
långsamt försvinner

Sinko

tisdag 27 september 2011

Klokare med åren - AHA! upptäckter

Jag är gammal men ändå har jag - tycker jag - blivit klokare(?) på senare tiden. På vägen, att kämpa mot sina krämpor ger nya insikter ännu i dag, som jag kanske rentav vetat - känt till i stort sett - förut, men som kunskap först nu blev till  insikter. Och ju längre jag lever så finns det tydligen nytt att lära/uppleva. Mycket av det, jag borde ha känt till/eller rentav vetat  förut,  först nu har blivit AHA! upplevelser. - Och det är något helt annat än att kunna någonting utantill.

Jag trodde inte så förr. Jag trode att jag visste tillräckligt. Och om lever jag även i fortsättningen så som jag/vi gör - tänkte jag - så blir det nog bra. Men det blev inte bra - eftersom konsekvenserna verkar visat sig först  nu -, alltså har jag missat/förfelat/sprungit förbi någonting.

Men vad är det som är nytt med ålderdomen. En hel del faktiskt. Man har ju fått mer tid för sig, och det behövs faktiskt.. Och tid behövs för att det kommer krämpor, sjukdomar, svagheter m m. Ibland tänker man, att det är ju ingenting annat att förvänta. Allt detta föjer med paketet, så..., och så lutar man snart åt att bli en fatalist - som många blir också - till slut. - Men att kämpa, att inte att ge upp är vettigt, fast man är gammal.

Och som en forskarskäl tänker jag alltid på orsak och verkan. Varför har jag, och hur skall jag sätta diagnos på mina krämpor? Svårigherna ligger delvis i att man kan inte räkna ut det själv. Man måste ha en doktor till hands och därför blir det fler och fler besök hos doktorn. Och doktorn ger mediciner och det är bra, men inte ens doktorn vet varför jag fick min sockersjuka t ex. Jag måste givetvis ha levat på ett felaktigt sätt på något vis. Går det att rätta till/är det inte för sent är frågan?

Det sista jag har lärt mig nu är att min sockersjuka är självförvållat! Som man bäddar får man ligga!

måndag 26 september 2011

Hungern som kroppens hälsosignal

Jag var hungrig och åt det mesta som min fru la på bordet. Blev mätt och belåten och livet kunde gå vidare. Så var det förr.

Men min senaste sjukdomsperiod var mycket omtumlande. Jag fick komma akut till Tunafors Vårdscentral. Behandlades med antibiotika i tio dagar och blev bättre beträffande kiseriet. Men så förlorade jag aptiten och gick ner i vikt också. Tilsammans kan det betyda att jag har fått cancer ändå - det blev oroande. Och Andrée började propsa på mig att låta testa mig för det (PSA-prov bl.a). Jag instämde men så kunde jag så smått börja träna och aptiten började också återkomma.

Det var en märklig process i sinnet som jag samtidigt fick uppleva. Jag kastade all mat jag inte kunde tänka mig äta,. slutat dricka mjölk och kaffe bland annat. Och jag väntade ivrigt på signalen så att kroppen skulle ge mig tydliga signaler om vad den ville ha. Och jag försökte hjälpa kroppen på traven också genom att tänka. Jag gillade ju pizzan Calzone förut så jag köpte en. Jag tog några tuggor men det var inte som förr, den tycktes smig varfa för salt bl.a. Andrée fick lämpligen äta upp den. Och så provade jag allt möjligt som jag inte provat förut, asiatiskt, kinesiskt m m. Jag väntade ivrigt på att någon önskan i kroppen skulle visa sig, att efter någons sorts mat skulle uppstå. - Och det kom äntligen smått fram och nu är jag mycket gladare för att hungerskänslan börjat återkomma.

Och nu börjar jag längta efter spätta med remuladsås, härligt bara det utan att jag ännu inte kommit så långt som.... Jag upptäckte häromdagen att Åhlens serverar sådant så jag är snart på väg dit. - Hälsan verkar - den uppvaknanade hungern är tecken på det - att sakta  återkomma. - Vilken gåva att kunna kunna känna hunger!

söndag 25 september 2011

Bastusnack - hur mäter/väger man religioner?

I dag fick jag sällskap med en muslim - studerar på Högskolan - i bastun. Ämnet för samtalet blev givet eftersom han studerar svenska och Religionskunskap.
Det var nästan givet men jag frågade ändå:
- Är du muslim?
- Ja, far och min mor var det också så...
- Det finns många religioner men hur jämför du?
- Det beror på människorna hurudana det blir. Det finns goda och onda... i alla religioner. Han låtsades som om frågan var - jag ställde - ointressant.
- Menar du att det beror helt på människorna hur de blir? Som vi säger att alla vägar bär till Rom om du har hört utrycket. eller? Så du menar rentav med andra ord att alla religioner är påhittade av människan?
- Ja, det beror helt på människan hur hon blir, bra eller dålig, han kom till samma tanke. Mina försök till att utvidg diskussionen gjordes onödig.
- Ja, men vem äger ytterst en religion? Jag menar en Gud eller...?, som också ytterst bedömer...
- Nej, det beror helt på människan själv upprepade han envist, människan får välja helt enkelt, det spelar inte någon roll ... och här bröts vårt samtal, för jag måste gå ut och kyla ner mig.

Det var intressant att få inblick i vad dom som studerar ämnet på Högskolan får lära sig i Religionskunskap. Men jag fortsatte att vara envis då vi nu satt där tre stycken i bubbelpolen.

- Men sa jag - till den yngre killen som jag talade med nyss i bastun - hur mäter man om någon är bra eller dålig.
- Det kan jag inte säga direkt... det syns inte på ... Igen en glidning från ämnet ...
-------------------------

Intressant tänkesätt. Förnekandet av befintligheten av fasta eller objektiva normer/värden ... som jag ändå fåfängt försökte få med i samtalet. Men diskussionen  hamnade alltid i relativa värderingar ... i ren relativism. Gud fanns inte längre med i bilden när det gäller religioner. - Det blev ett svår nöt denna gång att kunna diskutera vidare.

lördag 24 september 2011

"... väldigt mycket som folk anser vara stötande "

"Är folk verkligen så lättstötta? Kommer vi inte att ge oss förrän allt är grått och saknar text och mening?" frågar en som undrar. Man kan bli ju slagen på käften för...

Är detta en tendens, som i yttersta fall kan hindra oss, även i att våga hälsa på varandra eller gör oss osäkra... till att välja att inte göra det,... i räddsla för att inte någon blir stött ...?
I sådana här fall är man benägen - som jag är nu - att spegla mig själv... Och faktiskt, som trött och gammal känner jag mig lättstött/lättretad, jag....
Inte för intet som skriften råder till att vara försiktiga med de äldre. Men kanske även jag har gjort/sagt någonting som förorsakat att någon blev stött på självaste mig också, men hur skall jag få visshet om ingen säger någonting i räddsa att inte ...?
Mina bussresor - som senior har jag ännu förmånen att få dem gratis, men inte från nästa år - hjälper mig att kunna diskutera liknande problem med resenärerna, oftast damer.

Jag passade nu direkt på - jag brukade göra så... - att fråga två gamla damer som stod vid hållplatsen, jag kände direkt igen en utav dom...
- Hej,...är du av den lättstötta typen, frågade jag den ena som jag har talat med tidigare i veckan?
- Neä, det är jag inte... sedan frågade jag den andra damen för hon stod just bredvid.
- Är kanske du lättstött?
- Näää, man har ju varit med om så mycket i livet så det är svårt numera att stöta sig på saker och ting. Den andra damen nickade instämmande.
- Kanske ungdomarna är mer lättstötta, men de gamla har nog sett det mesta...
- Ja, då kanske jag har fel, eftersom jag tror att jag är lättstött/lättretad... Andra som umgås med mig vet nog bättre men de säger ingenting...Men de finns som säger att folk blir numera mer och mer lättretade för ingentig numera.
- Nej, inte i våra kretsar i alla fall, men ...
- Men något finns väl vad du kan vara uppretad på...
------------------------

Så nu vet jag inte riktigt hur det är med mig. Du som vet får upplysa mig... Jag hänger kanske  - likt damerna jag har träffat - inte med i tendensen. Eller så är det inte vanligt i mina kretsar att...

- Säg till om du blev stött på min fula hatt, för det skulle inte förvåna mig!. Men du skall veta att jag även fick beröm(?) för den från en ....

fredag 23 september 2011

Bastusnack - beroendet av pengar

Äntligen färdigt renoverat på Vattenpalatset och det blev ljusare och tjusigare omgivning att ... Men den gamla herrarnas försvann så nu kan man inte basta helt naken ...

Det var middagstid så det blev bara vi två gamlingar i bastun.
- Har du märkt tendensen att vi blir mer och mer lättretade eller uppretade för ingenting?
- Ja, det känner jag mycket väl till. Jag har just i morse blivit mycket uppretad för just ingenting. Jag hittade nämligen inte telefonen till Vattenpalatset i katalogen och sedan sökte jag ... det borde stå under Kommunen någonstans så jag...
- Ja, jag tycker att jag märker tendensen på mig själv. Kanske har det med åldern att göra eller?
- Jag tänker i stället på hur det var förr i tiden. Vi lever ju på ett helt annat sätt än vi gjorde förr. Vi var t ex mycket mer självförsörjande då och...
- Vi blev nu väldigt beroende av penar i stället...
- Ja just det tänkte jag komma till. Det är väldigt stor skillnad på livstilen mellan nu och förr. Och pengar har somliga mycket av och andra inga och många dessemellan har tillräckligt som jag, men ändå... det är beroendet av pengar som skapar mest av konflikterna och irritationerna, för att komma till temat.
- Ett beroende som är dessutom svårt att hantera, speciellt om det uppstår brist på pengar. Kan vi leva så här i längden...?

---------------------

torsdag 22 september 2011

Även erfarenheterna kostar

990 kronor i genomsnitt varje månad

Ja, "så många kronor spenderar genomsnittsvensken på hotell och restaurangbesök varje månad, enligt..." Det finns då sådana som spenderar flera tusen kan man räkna ut.
Jag är nog en av dom som drar ner medeltalet ordentligt.

Men så tänkte jag att också jag skall vara med och slå till någonting stort i dag - jag skall välja fritt till min lunch. Så jag hamnade på La Creperie vid Åhléns i Eskilstuna och mums, jag beställde kinesiska räkor för 65 kronor. Men jag blev bara besviken kan jag säga för det var en massa fettig och uppsvälld stekt deg kring varje av de stakars 7-8 räckorna. Jag fick lämna det mesta av maten efter mig!

OK! Jag får skylla  mig själv för att jag valde fel men så kom jag på att jag inte kan välja rätt helt enkelt. Jag borde .... Jag saknar helt enkelt restaurangvanan eller kulturen om man vill vara fin, för att kunna välja rätt. Och jag kommer sannolikt att inte hinna bli en tillräckligt van restaurangbesökare i detta livet heller. Så jag kommer även i fortsättningen att dra ner medeltalet ovan. - Jag får nu bara konstatera att erfarenheterna kostar speciellt om man vill skaffa sig nya!

Jag har dock talat med en dam vid busshållplatsen innan och frågade henne just om tips på matställen i stan... Så jag går nästa gång dit de gamla går där de får en komplett måltid för 54 kronor exv på Nålmakaren och allt inräknat.

I alla fall väjler jag inte någonting kinesiskt tror jag. Erfarenheten har kostat mig detta - men nu vet jag!

onsdag 21 september 2011

Om tankens kraft

Jag satte mig snett framför damen på uteserveringen, henne som kom från Katrineholm och väntade på bussen som jag. Jag åt min macka med te och hon ...
- Har du hört talas om tankens kraft, frågade jag helt plötsligt?
- Ja, det hade jag men tänker du på någonting skärskilt?
- Ja upplevelsen påverkar mitt minne även i denna stund därför råkar jag fråga om just detta. Jag skulle till bussen på förmiddagen och plötsligt hittade jag inte min plånbok. Jag måste snabba på och leta och leta överallt och till slut fick jag för mig - tanken - att jag måste ha tappat den dagen innan. En förfärlig tanke som gjorde mig betryckt.
- Ja det måste ha känts förfärligt....!
- Ja, det må jag säga och jag upplevde hur mina tankar började påverka mig mycket snabbt ända till förtvivlan. Och det var mina egna tankar det!
- Har du hittat plånboken sedan?
- Ja, i sista stund. Den låg ju där den skulle men jag har lagt över den någonting så att... och jag som började tänka mig det värsta...
- Oj och vilken lättnad sen ändå...
- Ja men upplevelsen påverkade mig länge. Det var inte för pengarnas skull utan allt annat som man har i plånboken...
- Ja, så är det ju... jag själv har inte varit med om någonting liknanade med plånboken just men mycket annat oväntat... min make dog och...
- Min fru dog också i bröstcancer och... och nu i dagarna dog min vän också och jag behöver en sorts tankekraft också för att kunna gå vidare.
- Jag tror att man dock skall  leva för dagen och döden är ju någonting naturligt...
- Tror du inte på Gud?
- Nej, för då skulle inte finnas så mycket elände i världen...
----------------------

tisdag 20 september 2011

Nyfiken på den gamla damen

- Hej, och hur är det i dag?
- Det är bara bra, och hur är det med dig då? svarade den uppskattningsvis 80 åriga damen vid busshållplatsen.
- Så där, jag skall börja träna idag och så är jag också mycket ledsen.
- Vad har hänt då?
- Det är min vän som har dött och nu skall jag försöka köpa blommor till begravningen...
- Hur gammal var han?
- 74 år och jag är 76... och hur gannal är du?
- Ingen ålder... men jag är redan 84 ... min man dog för några år sedan...
- Inponerande ålder ... och hur gör man...? Jag började bli intresserad.
- Jag gjorde ingenting skärskilt, jag äter husmanskost och...
- Men vad har du syslat med i ditt liv? Kanske där finns svaret på min undran tänkte jag.
- Jag började redan som sjuttonåring som lärling i ett bageri. Och sedan jobbade jag på bagerier i 42 år. Jag tyckte mycket om mitt arbete men sedan fick jag ont i händerna av... så .... Det var bra att kunna arbeta! Hon trivdes tydligen med det.
-----
Hennes ord har fastnat i min skalle. Att arbeta hindrar intydligen inte för att nå en ansenlig ålder, eller?

söndag 18 september 2011

Att få relationen att hålla

Jag var gift i 42 år tills min hustru dog i bröstcancer. Jag tror att en relation kan hålla förutom några av dessa tips (se nedan) men jag sammanfattar dom här alla som gavs en gång i tidningen Amelia. Dessa presenterades som 7-tips till.. och kanske rentav den livslånga äktenskapets hemlighet.

1. Kramas, rör vid varandra, håll varandra i handen (detta gjorde vi) etc varje dag. Behöver ej alltid leda till sex men själva beröringen är viktig.
2. Bygg ett team bara ni två och fungera som sådan. Ni har ju ett mål att sträva emot som skall delas upp i delmål för att förverkliga det. - Detta var viktigt även för oss.
3. Ett "ja" skall alltid vara ja och ett "nej" ett klart nej. Man skall inte behöva gissa sig till... om det är verkligen helhjärtat menat. Var ärliga mot varandra! - I detta fall hade jag ibland svårt att förstå min hustru.
4. Planaera vardagens praktiska detaljer, tro inte att det inte behövs. Prioritera tillsammans. - Vem skall gå ut med soporna, etc?
5. Problem, kriser? Se en lämplig film tillsammans och diskutera den. "Neutrala" åsikter sårar inte medan man kan ändå lära sig av andras tankar och filmens erfarenheter. - Att hålla diskussionen på neutral mark. - Svårt!
6. Det är mycket nyttigt med strapatsprojekt exv vandring, kajakpaddling etc tillsammans. Då är man ju tvingad att samarbeta - mycket nyttigt för vänskapen. - Vi gjorde en bilresa med tältliv till Bayern, som oväntat utvecklades till en kamp mot min unga hustrus hösnuva.
7. Prioritera in en kulkväll/buskväll (något ni gillade som barna) då och då tilsammans. Alla måsten får inte störa. - Jag var faktiskt emot för dylikt.

God Luck!

fredag 16 september 2011

Döden

Döden plockar för sig
i kriget tog den
min minsta syster Erzsi
sedan morfar och farfar
därefter far och mor
och min syster Anna
och sedan Susanna
men det var
inte nog
sen min hustru
Irma i döden tog
och nu, min vän
min bästa vän Curt
snart är jag
ensam kvar:
- Döden!
Vad har du gjort?!

Sinko

Döden under protest

Det händer
det händer något
som inte kan vara sant
som är svårt att fatta
som ändå bara händer
som under starkaste protest
jag ändå vägrar
- fast förgäves -
att acceptera.

Jag satt i dag på Mälarsjukhusets kafeteria. Har just kommit från Tunafors Vårdcentral där sänkan kollades. Och nu väntade jag på bussen medan jag åt en smörgås läsande i en tidning just om en mycket sorglig historia i Amelia.
Plötsligt ringde mobilen, som mycket sällan hörs hos mig numera och det var Aniko på tråden. Hon berättade att hon satt just på passet - det är älgjakt däromkring och nu ville hon meddela mig om någonting mycket sorgligt. Jag var ivrig att hon skulle berätta, och det kom fram till slut att Curt Thunberg har tagit sovvagnen.
 - Va? - Som också din fru åker med i förklarade Aniko och nu började jag fatta. - Men, varför ...

Nej, inte han! Inte just han, min bästa vän till mig och mycket kär vän i familjekretsen också. - Men cancern sorterar inte enligt våra önskemål.

Så nu är det en allmän förstämning hos oss här på Oskarsborg och tänker speciellt på hans kära hustru Karin.

torsdag 15 september 2011

Fånigheter

Ja läste om att även en sån storhet som Mahatma Gandi syslat med fånigheter. Hur kunde han som...?

Men jag själv då?
Jag har plötsligt funnit att jag utan svårighet kan komma på en hel rad... hos mig själv:
1. Jag äger cigaretter som står där för att fresta men de får gärna stå där orörda.
2. Jag har några flaskor med sprit också för att frästa mig men jag kommer inte ens ihåg ett sådant begär hos mig själv så de får det lungt för min skull.
3. Jag är sockersjuk men jag kastar inte bort karamellerna i min ägo exv i fickan. De får vara där i fred - jag känner med fingararna men jag bryr mig inte om dom.

Men tillbaka till Mahatma Gandi som var en revolutionär på flera plan. Hade han någon fånighet?
Han levde som bekant i celibat som jag själv nu sedan min gumma har lämnat mig i döden. Men att leva i celibat är en sak tänkte han. Att inte längre längta efter sex, att inte längre ha lusten kvar är något helt annat.
- Han lät en sjuttonårig flicka ligga naken bredvid sig på nätterna för att testa det.

Alla tyckte inte om hans vågade experiment. - Fånigt det här med?

onsdag 14 september 2011

En vanlig septemberdag

En vanlig septemberdag
och här sitter jag
och känner mitt värde
av att få njuta av...
jag i dag upplevde

det är för min skull...
solen mig nu värmer
jag hör bilens snatter
kring mig blåser vinden
som en stor orkester

känner mig omgiven
av ett hav med kärlek
det sköna få skåda
som Guds natur bjuder
och mig... innesluta

Sinko

måndag 12 september 2011

Barnslikt besviken

Jag fick i dag åter den härliga känslan av att vara hungrig. Ja kände ju inte av hungern under min sjukdomstid tidigare. - Det betyder ju också en klar förbättring.
Det märkliga var att jag visste precis vad jag längtade efter att äta nämligen kroppskakor.

Det blev en lång väntan tills Andrée skullde duka upp efter jobbet så jag fick lida kval, men...
Men så fort han anlände kunde jag låna bilen och åka till Konsum i Ärla för att just köpa kroppskakor, men gissa min besvikelse.
Jag blev barnsligt besviken denna dag - de hade ju inte kroppskakor att sälja. Jag kallade tom på personalen för att leta men ...

Sedan blev jag även skamsen över mitt fåniga beteende.
Lyckliga är ni somm har fruar och som kan ställa upp att laga just den mat ni önskar. - Vilken rikedom!

Ett äktenskap - som har hållit ut

En ungrare och en svenska i ett äktenskap? Är det möjligt?
Och som har dessutom hållit i 42 år tills min fru dog i bröstkancer.

- Ja, hur har det gått till?
- Det är ingen som har frågat - märkvärdigt nog - men kanske ändå klokt.
Eftersom även om någon har frågat så kunde jag nog inte kunnat besvara och förklara... om hur det har gott till.

Resultatet talar/får tala för sig själv - varken man vill eller inte - eller: resultatet har talat sitt tydliga språk - som man säger.
Jag kanske skulle kunna ge några synpunter eller dela mina erfarenheter om hur vi gjorde men den känsla jag ändå har att jag inte skulle kunna förklara nog, för det går kanske helt enkelt inte, men...
Men vi har accepterat helt att vi var gifta när vi blev det, så var det bara.

Och min viktigaste erfarenhet från mitt äktenskap är kanske att jag vill inte bedöma eller döma andras.

lördag 10 september 2011

Vad hjälper det om ...

Det är inte lätt att bo ihop med en gamling. Som i dag så vaknade jag redan halv tre på natten och då blir det att koka sig en kopp kaffe och spöka till i köket så att Andrée väcks av konstiga ljud och…

I dag har jag räckt ut min hand till bibeln och öppnat den på måfå. “Det skall inte vända tillbaka till mig dvs ordet med oförättat ärende.” läser jag där och då tänkte jag hur många ord/viljor det finns i världen som inte finns denna kraft bakom. Och de behöver inte vara dåliga ord fastmer många kloka men ändå utan att kunna nå sina mål.

Det här att det finns så många kloka ord och råd i världen men ändå inte händer någonting positivt av denna uppsamlade kunskapen har också uppmärksammats även a forskare. Jag läser: Kunskapen finns men som ändå kommer inte fram vilket är själva problemet. Och varför kommer kunskapen att inte fram? Det beror på viljan, sägs det! - Människan väljer bort nyttig kunskap!

Människan anstränger sig dock att skaffa mer kunskap eftersom man inser att det behövs och inget fel med det. Men till vad nytta om det är redan fullt i skafferiet med mat men ingen vill äta?

Och vad kan jag göra åt det? Jag tror att jag skriver några fåfängliga ord och sedan går och sover på saken.

fredag 9 september 2011

Uttråkad - gränsar till depression?

Jag träffade honom nyss på torget i Eskilstuna.
Vi känner ju varandra sedan jag brukade handla pizza på hans pizzeria och sedan varor i hans egen affär. Han var full av optimism då, men nu kände jag inte igen honom. Jag kände till hans kontrollanter som kom på oväntade besök och psykade honom genom att lämnade en saftig räkning efter sig - han visste inte heller riktigt vilka de var så han blev trött och sålde pizzerian. Han köpte en affär och hoppades på lugnare tider, men blev föremål för ständiga snatterier så han tröttnade och sålde affären och skulled bli chaffis. Och nu var han arbetslös fem månader tillbaka men även
arbetsskrämd(?).

En utlänning som verkligen försökte klara sig själv men ... - Det är mycket svårt att vara egen företagare ...
Men nu var han även uttråkad av arbetslösheten till gränsen för depression.

- Du har existenciella problem, sa jag. Du har inte hittat meningen i livet!
- Finns den någonstans? Jag har försökt verkligen klara mig själv men inte haft en enda dag semester. Man måste få komma ut i friska luften några timmar på dagen. Det går bara inte att bara jobba och jobba.
- Men svenskar gör det.
- Det är inget liv!

Ja någonstans har han tappat meningen med livet som jag också påpekade för honom.
- Jag undrar vad Arbetsförmedlingen kan göra för en sådan individ?

Vem hjälper dom som hjälper andra? Vem hjälper dom som försöker klara sig själv? - Varför inte göra miljön trevligare för dom som är egenföretagare. Här behövs det en egenföretagarvård!!!

torsdag 8 september 2011

Kunskapen finns alltid någonstans därute

Jag funderar just nu på hur jag skulle kunna undvika en urinvägsinfektion.
Många andra som brottas med allergier gör likadant.

Jag kände två gamla systrar i Umeå som jag har beundrat. De har alltid sovit vid öppna fönster sommar som vintertid. Och aldrig blivit dunderförkylda - hur kan det komma sig? De dog med sin hemlighet utan ens en anteckning i marginalen i läroböckerna.

Och nu läser jag den 79-åriga Anita Etanders från Falun. Hon brukar sova på balkongen - året om. Och detta har pågått sedan 5 år.
"Jag har visserligen alltid sovit bra men numera sover jag ännu lugnare och skönare.
Men framförallt är jag friskare än tidigare. Några riktiga bondförkylningar har jag inte haft på flera år."

- Och varför är detta ointressant för läkarvetenskapen?