Distraherande - gåva eller...?

--------------
Försäljaren:
- Och så får du en mobil gratis...

Jag har inte reagerat medvetet på formuleringen utan kännt spontant..., jag vill ju tänka först och främst gott om alla människor. Och hon sa ju att jag "får" mobilen gratis om jag skriver på abonnemanget. Hon sa inte - detta tänkte jag först nu efteråt - att mobilen "ingår" så att säga. - Vilket är helt annan sak enligt min mening.

Om mobilen ingår i abonnemanget då måste jag ju givetvis acceptera den som den är - men å andra sidan vill jag kanske undersöka den lite närmare. Men "får" jag en mobil då blir jag först och främst glad och tacksam för att jag har fått någonting utan tanke på att granska gåvan - jag känner mig ju priviligierad på något sätt. Detta ligger djupt i mig och jag kommer inte ens på att visa någon tillstymmelse till om ett eventuellt missnöje även om... Man brukar ju inte syna och anmärka på gåvor man får.
- Och glad i hågen lämnade jag butiken - först hemma upptäckte jag bristen!

Så, det var faktiskt pinsamt att i detta läge gå tillbaka och klaga på mobilen - nästa arbetsdag - för att den saknade kamera. Att mobilen som jag har "fått" skulle sakna kamera tänkte jag ju inte alls på tidigare. Att en mobil skulle vara försedd med en kamera var någonting självklart. Jag kände mig mycket besviken och då jag var ju stamkund räknade jag också med en viss förståelse.
Det var pinsamt för mig i alla fall, men pga av att besvikelsen var stor gick jag ändå tillbaka med mobilen till affären utan att ha använt den någonting.

I affären kom nästa chocken. De låtsades inte om mitt problem alls.
Jag lämnade ddärför mobilen där som bara togs emot och las undan - som om jag har lämnat tillbaka en gåva. Fortfarande visste jag inte om mobilen räknades som en gåva eller om mobilen räknades som någonting som ingick i abonnemanget - det var tyst om det. Jag kände att jag hamnade här i ett vaakum.

Men så här efteråt har jag nog förstått varför de betraktade mobilen som gåva fast det var någonting som ingick i abonnemanget. Därav det konstiga bemötandet. Om jag nämligen tog emot mobilen som en gåva till abonnemanget så har ju situationen även kunnat betraktas som ett - för derad del - ett muntligt avtal i affären. Det blev alltså helt mitt problem - tydligen, aldrig varit med om någonting likt förut - om jag inte ville ta emot gåvan. Det är tydligen därför de kunde behandla mig så konstigt och nonschalant.

Mobilen som jag lämnade in togs helt enkelt emot av mig (tydligen som en gåva som jag lämnade tillbaka) och lades i någon låda utan att låtsas om någonting. Precis som om det hade varit en gåva från affären och som jag nu oförskämt lämnade tillbaka.
Helt utan åtgärd - i flera veckor efteråt utan att någonting hände. Så jag började undra: vad är det som har hänt här egentligen? Jag var tvungen att hämta mobilen igen.

Det enda som har imponerat på mig i detta fall var försäljningsknepet. Vad är det som har hänt här? Kan någon förklara? Men känslan att ha blivit blåst kvarstår!

Gratisallergi

Gratisallergi

 

På mobilaffären
---------------
- Och så får du telefonen gratis...
- Oj, vad bra, - vilket fynd! Jag skriver förstås genast under abonnemanget...
Det låter bra och man blir frestad, men frestelsen kostar och jag ville tydligen vara frestad själv. Frestad med bra saker?! - man är väl inte dum heller!
Men precis vad man är.
Hemkommen upptäcker jag att mobilen saknar kamera - en riktig besvikelse.
Jag går tillbaka med den, utan att jag har använt den förstås. Men de vill inte byta ut den mot en annan inte ens om jag betalar eventuella mellanskillnaden. Jag ville ju ha mobilen med en kamera i - men har inte tänkt på det just då - och som jag anser är någonting självklart.
Jag måste nu dras med mobilen jag inte vill ha i 24 månader! Under denna tid blir jag påmind om frestelsen. Vad har affären för nytta av detta. Det ända jag kan på att de gav mig en telefon som de inte kunde sälja i övrigt.
Jag märker snart att jag har blivit gratisallergisk och dessutom allergisk att nästa gång teckna abonnemang.

Vad säger lagen?

- Vad gör man när man handlar?
- Man byter pengar mot varor etc - den enklaste saken i världen.
- Är det? Knappast om man tänker på juridiken.

Det handlar om avtal om man vill det eller inte. Utan att ordet avtal nämns så är det änd ett avtal - visste du det?
Jag har faktiskt inte tänkt på det när jag har handlat - kan det behövas en lag om avtal om man handlar? ¨- Det har jag inte tänkt på!

Men om det är ett avtal utan att man uttrycker det som så, så skall man och hålla det förstås. Det är inte alls obekant för mig att ett avtal är bindande för bägge parter osv. Det har däremot hänt mig saker på senare tid att jag började fundera på saken.

Följande hände utan att ordet avtal nämndes

1. Jag gick in i Norra Tobak och köpte en comviq kupong.
2. Jag betalade 100 kronor för den.
3. Försäljaren la kupongen på bordet
4. Jag som har dåligt närminne glömde den där och så gick mina 100 kronor till försäljarens butik utan att jag...

Försäljaren:
- Kupongen du köpte blev ditt, det var din sak att ta den i besittning.
Jag:
- Jag glömde den här och tog den alltså inte i besittning. Jag borde ha fått kupongen i handen!
Försäljaren:
Jag la kupongen i näsan framför dig och då blev kupongen själfallet din. Du fick från den stunden förfoganderätt över den.
Jag:
Det är sant från din utgångspunkt och formellt också riktigt. Men eftersom jag har dåligt närminne blev jag oförmögen att fullfölja köpet. Pengarna fick du och kupongen fanns kvar när jag gick.
Försäljaren:
- Ja. jag fick pengarna och det kan styrkas. Men jag har inte tagit något ansvar för kupongen som jag ställde på bordet framför dig.

Frågan är: Har någon brutit avtalet? Vad säger lagen?

- Moraliskt kan du ha rätt, men lagen är inte på din sida.
- På vems sida är då lagen?
- På sanningens sida!
- Förklara!

Tvungen att lära mig någonting om

http://www.kuluttajavirasto.fi/sv-FI/konsumentradgivning/konsumentratt/avtal/

https://lagen.nu/begrepp/Dispositiv_lag

Att förstärka medvetandet

Ja, faktum är i alla fall att jag har förlorat 1oo kronor. Och det är också uppenbart att affärsinnehavaren för Norra Tobak har tjänat på affären. Och vad ont har jag gjort egentligen? Någon som har kommit efter mig har nog norpat åt sig kvittot - det fanns ju inte kvar när jag återkom och vi letade efter det. Jag känner nog igen honom...

Av transaktionslistan framgick dock att värdebeviset såldes till mig kl 14:58:35. Och numret blev 63398011383836232, men säkerhetskoden/värdekoden registreras som normalt inte hos försäljaren.

Dvs sänds ut av comviq vid köptillfället och registreras överhuvudtaget inte.

Men det gör nu kanske detsamma om värdebeviset är nu ändå borta...

- Men det känns ändå inte rättvist, börjar min inre monolog...

- Jag håller med dig, det är inte rättvist. Du har ju blivit av med 100 kronor för ingenting...

- Ja, det gjorde jag och ännu mer kunnat förlora vid ett annat tillfälle - som när jag glömde spisen och det blev alarm och grannarna kom och klagade på någonting bränt...

- Finns det inte någon försäkring för dylika misstag frågade jag polisen nyligen när jag var där?

- Du kan prata med kommunen så hjälper dom dig med en alarmanordning till spisen.

- Det har jag redan gjort men det krävdes en utredning sa dom så det blev inget av...

- Men varför? 

- Visst är jag distraherad och glömsk men inte tillräckligt mycket tyckte de. Så det måste hända större saker för att de skall reagera, någonting riktigt otäckt kanske...

- Det bästa skyddet är tillsvidare att du är väl medveten om problemet...

- Det är faktiskt därför jag har kommit hit för att anmäla mig. För nu får jag det mera inskärpt i skallen.

............

Från polisen tillbaka till affären

Från polisen till affären

 

Nu när jag har varit hos polisen och på vägen hemåt tänkte jag besöka affären. Där jag tror, att jag inte fått comviq-kvittot i handen och därför glömt den där på pulten. Fast jag gick tillbaka inom 5 minuter så... Affärsmannen kände direkt igen mig och...
- Det är nu så att jag har varit i kontakt med comviq för att de eventuellt skulle spärra numret du gav mig, men de kunde inte hjälpa mig. Det numret (beviset, för att försäljningen har skett) som visade att du sålde comviq-hundringen till mig vid den aktuella tidpunkten kunde inte utnyttjas.
- Jag ringde själv till dom senare men de kunde inte hjälpa - det är numret på papperet(som ju har kommit bort) som de ville ha, men värdepapperet har ju kommit bort.
- Ja, och de sade till mig att jag skulle vända mig till polisen och det är därifrån jag kommer nu. Du vet det där med "förlorat och upphittat" m m... De kunde i alla fall inte hjälpa till med annat heller.
- Ja, då är det väl ärendet avslutat, eller...?
- Nej, inte riktigt, för om du hade givit kvittot i handen på mig då hade jag inte gått ifrån det som jag har gjort nu. Det är nämligen inte första gången detta händer mig, men folk brukar ju hojta då efter mig när jag har glömt någonting...
- Kanske börjar det bli så med oss alla med tiden...
- Ja, och jag vill nu att du, när jag köper något utav dig nästa gång, så skall du se till att jag får kvittot i handen...
- Ännu bättre, jag kan hjälpa dig att ladda mobilen direkt så... du förstår.
............
Jag har nu nog vunnit min affärsidkare, som jag uppskattar att ha i närheten så att han ser till mig bättre nästa gång! Jag måste göra honom medveten om mitt problem!

Hos polisen

Hos polisen

 

............
- ja, jag tänkte faktiskt anmäla mig själv.
- och vad har du gjort då?
- jag har glömt!
- glömt? vad har vi att göra med det då?
- ja, jag talade först med COMVIQ. Jag köpte nämligen ett värdepapper till min mobil och glömde ta med mig det från affären där jag köpte det och så förlorade jag 100 kronor. Och på COMVIQ sa dom att jag skall vända mig till polisen för dom kunde inte hjälpa mig.
- vi skall alltså registrera förlusten i "förlorat och upphittat" här hos oss?
- Nej! Det gäller bara 100 kronor, en struntsumma och... Det är jag som är problemet. Jag köper varor och går därifrån så de får ofta hojta efter mig och... det är inte det första gången detta händer mig. Men de 100 kronorna måste ju finnas någonstans - de kan inte bara försvinna, bara så där!?
- Ja, men detta är inte något ärende hos oss på polisen. Du måste på något sätt lära dig att komma ihåg att du har handlat och... du verkar ju vara medveten om problemet och... Jag kan tyvärr inte ge dig något tips heller.
- Javisst ja, men jag glömmer aldrig någonting om jag får det i handen, som pengar till exempel. Har inte försäljaren skyldighet att sätta ett värdepapper i handen på mig, det köpta kvittot alltså?
- Nej, det har han faktiskt inte. Han får lägga det på pulten framför dig och det är OK! Det är köparen som bär det fulla ansvaret vid köpet.
- Ja tack, det visste jag faktiskt inte, och det är bara det jag ville veta...
.......
Ganska nöjd att få veta att ansvaret vilar helt på mig, jag trodde... Men jag måste ju få någonting för de 100 kronorna ändå! Jag måste gå tillbaka och...

Retar mig just nu

Retar mig just nu

 

Jag blev av med 100 kronor. Där gick en stor pizza... och jag överlever förlusten. Och jag vet också att värre saker kan hända.
Men eftersom jag är fattigpensionär är jag inte van med att slarva bort slantarna - jag snålar med dom i stället... Köper bara det nödvändigaste...

Men ändå, det handlar inte om pengar i detta fall. För det har hänt mig tidigare. Jag har nämligen en ovana dvs att gå ifrån de köpta grejjerna i affären etc. Normalt skriker expediten efter mig och...

Och nu har det hänt igen. Jag köpte en comviqvärdepapper och gick hem med den - vet ej - och papperet var borta. Jag gick omgående tillbaka till Norra Tobak i Eskilstuna och berättade om förlusten. Det blev ett litet sökande av försäljaren, men sedan du vet...

- Var har värdepapperet för 100 kronor tagit vägen? Det fanns inte i mina fickor är jag säker på.
Jag har köpt mjölk samtidigt och jag fick kvitto för mjölken och jag trodde att att... - jag vet inte vad jag trodde förresten.
 - Men jag måste nog lämnat den kvar på disken som jag brukar göra med mina körkort senast här på biblioteket. Jag måste få tillbaka körkortet lagt i handen på mig, för att inte glömma den! Jag fick inte värdekvittot i handen och jag troligen därför glömde den på platsen.

- Jag har förlorat 100 kronor och denna gång har försäljaren inte hojtat efter mig. Jag måste tala med honom igen! 

Vill inte vara sur!

Att ha rätt är inte detsamma som att få rätt.
Normalt bryr man sig inte om det. Man startar inte upp en process för varje liten orättvisa och det kostar också för mycket det där med advokater m m. Dessutom är det jobbigt att processa och försöka få rätt till varje pris.
Det mest normala är att vi går igenom livet med en massa oförätter i bagaget.
De flesta oförätter glömmer vi dessutom men det finns sådana som inte glömmer utan bär på bördan i stället dvs på oförätter i hela sitt liv. Sådana bir också bittra människor. Och i så fall blir också skadan mycket större än om man ha kunnat glömma eller förlåta.
För jag syndar också mot dig och många gånger i övrigt och får då din rätt att tränga sig undan. Och jag vill absolut inte att du skall bli bitter på mig fördenskull.
- Är du sur på mig?
Jag kan då först i efterhand få den här frågan - när jag har trampat någon på fötterna. Sedan ilskan har lagt sig förståss.
- Du är väl inte sur på mig, eller...?
- Nej, säger jag, inte numera, jag har inte råd med att sura helt enkelt. Det kostar för mycket. Men jag ber om ursäkt, det var inte meningen...
Jag försöker alltså glömma de alla oförätter jag blir utsatt för även dom jag utsätter andra för och går vidare. Och på det sättet blir livet ändå mycket angenämare. Jag hoppas att andra gör det också när det gäller mig.
- Hemska liv om vi alltid skulle behöva göra upp för alla små oförätter!
Andra verkar ha privilegier
Men visst kan man bli sur även på..., då man ser att andra lyckas bättre tack vare sina kontakter. "Åtta jobb av tio tillsätts via kontakter." Det är visserligen inte riktigt att vara partisk och så påverka rättvisan men så är det omöjligt att undvika även detta.
Det är bristande kmpetens vi säger då vi inte gilla något domstolsutslag etc. Man förväntar sig att åtminståne de som handhar lagen borde veta bättre, och visst... men...
"Blev filmad i duschen - fick
rätt efter 11 år."
Vad detta betyder är att problemet är i själva verket inte beroende på den bristande kompetensen hos domstolarna. Det är i stället det att det inte finnas en mänsklig kompetens att frambringa som skulle kunna sköta lagen på ett riktigt sätt.
Om jag kräver att lagen slall gälla med de tjänstemäns som finns så kräver jag för mycket. För sådana finns helt enkelt inte - trots hög uitbildning - som skulle kunna vara kapabla att funger utan att göra misstag. - Och stora män gör stora mistag!
Vill inte vara sur.
Så, det får räcka med att jag blir lite sur för de orättvisor som drabbar mig. Att bli sur för att jag har blivit sur är för mycket. Och slutligen och dessutom att bli sur för att det inte finns människor som skulle kunna skaffa mig rättvisa - det köper jag inte!

 

"Mig äger ingen!"

"Mig äger ingen!"

 

"Hela min bekantskapskrets är
full av pappasvek"
- ... skaffade en ny
och glömde
liksom sin gamla...
för ett nytt kärlekslek.
svikande pappor
martyrer som pappor
frånvarande pappor
- svikit oss bara -
medan familjen undrar
vad har vi gjort
varför älskar han
oss inte längre
och vill bara
sig själv att äga?
- är inte unikt numera.
sveket
är en sorg som
räcker hela livet
pappan är borta
och vi vet ej varför
han vill liksom
inte tala om det
och om oss vill inte längre veta
- vi kan inte köpa det.
vill inte äga oss
vi är oönskade...!
vi har bara blivit
honom överflödiga
och borde sluta med
att tjejlipa
och rätten till hans fria vilja
glatt respektera!

Sinko

Samvetsstress - utbrändhet

Mycket vanligare än... ja, kanske den vanligaste formen av stress, fast ingen sociologisk undersökning har pekat ut denna eller kunnat bekräfta detta. Men vi har det nog på känn, att det är så. Varje dag händer det ju någonting som kan ge dåligt samvete. - Försök bara inte springa bara bort ifrån problemet, genom att... Men det är just vad man gör.

Men man har destå mera hört talas om hög arbetsbelastning, dålig arbetsmiljö, fel på skolan, konflikter i hemmet, det dubbla arbetet m m som stressorsaker. Allt detta kan givetvis vara sant och är bidragande ... och... Och lärarna speciellt, och undersköterskorna m fl vill givetvis ha bättre betalt för de upplever sitt arbetsliv som något mycket krävande pga att de är inte nöja med sig själva.
 - Vilket, dvs högre lön förtjänar de och också att få givetvis!

Men hur påverkar arbetsbelastningen individuellt och de olika oförenliga kraven, olika riktlinjer, växlande situationer med krav på snabba beslut m m på det individuella samvetet

Det är inte bara fler timmar som man skall arbeta utan:
- bättre och snabbare
- under växlande och nya riktlinjer
- på nytt sätt, oförenliga krav
- med nya arbetskamrater, arbetslöshet m m
- medan... konflikter hemma och...
- oroliga relationen med barnen och...
- sedan blir man sjuk också
- räddslor av olika slag
- hjälpbehov hemma m m
- utbildningbehov
- massmedia, dator,
- kan inte koppla bort jobbet, rehabiliteringsbehov
- man ältar situationen och förbrukar så sin kraft, kraftlöshet...
- m  m

Det är så många krav runtomkring på oss som kräver uppmärksamhet att vi inte hinner med att lösa våra konflikter allt eftersom de uppträder. vi skjuter dom framför oss. Vi hafsar till enkla lösningar - sprit, spel, kvinnor, tobak etc - medan problemet växer istället och samvetsstressen bara ökar och ökar. Resultatet kan då i bästa fall bli en någon sorts utbränning och ännu större konflikter.

Vi förses ofta med nya råd, men med samvetet i stress förmår inte längre att tillgodogöra oss råden.
En människa under samvetsstress har redan tappat förmågan att prioritera och då hjälper inte några goda råd utan urskiljning. - Konflikterna att ta hand blivit för många!

Alltför många konflikter i samvetet kan inte längre lösas med  i och för sig goda råd heller. Den som är sjuk så hjälper inte goda råd, man behöver mediciner/terapi och rehabilitering - det skall vara rätt medicin som försätter människan först i ett friskare tillstånd.

Det är slutligen mycket viktigt att få kunna prata med någon kompetens som förstår sig på situationen m m. Gärna med någon som redan har varit med om samma sorts av problem.

Prioritera - samvetsstress

"Jag känner aldrig att
jag har gjort det jag ska" - Ch S -


Det ringer...

jag borde jag måste...

patienten har ont...

han är dement och...

och jag kissa borde.

äldreboenden...

samvetsstress,

att slitas från det ena

till det andra och inget

kunna avsluta... - jag är less!

kontroll och riktig

dokumentation, och på rätt sätt

och jag måste göra

som datorn vill och...

även på annat sätt rätt.

jag borde nu vara med...

men jag borde hinna äta;

slänger i mig kaffet

för Anna väntar nu...

för att hennes ångest lindra.

"- du måste prioritera!"

- javisst men på vilket sätt;

oförenliga krav och vad är då

viktigast och vad är då rätt?

- och jag får huvudvärk.

jag känner mig totalt slut

och fullständigt otillräcklig

och samvetet ältar och gnager

kan inte sova och

vila tillräckligt - olycklig!

Si

Livet är som kanelbullar

Jag är på ett gott humör i dag. Men vid min senare besök hos diabetessköterskan blev jag påmind om att min diabetes är i ett progressivt stadium. Det skadar alltså inte att vara mer vaksam. Kanelbullarna har jag avstått ifrån för länge sedan men det väntar andra och större förändringar på matvägen. - Jo, jag kommer att klara det, lita på det! Det sista som har hänt att jag gått över till korngryn.

Och så behöver jag tröst i min situation också. Då min fru kan ju inte direkt trösta mig, för hon ligger i sin grav.  Men hennes sinne kan påverka mig ännu idag. -  "Mikael skärp dig!" - Tack gumman!

Och jag har själv kommit på, med något att trösta mig med, som gäller just kanelbullar. Att kanelbullar är bullar med kanel på är nämligen en gammal sanning. Men sanningen är inte den som då min fru brukade baka sådana kanelbullar, och som jag älskade mycket. Köpta kanelbullar innehåller nämligen:
E200, E330, E285,  E440, E500, E450, surhets reglerande m m grejjer som tillsatser. Borde kanske kallas tillsatsbullar i stället. Och nu när jag inte får äta kanelbullar så kan dessa ingredienser trösta mig eftersom jag kan slippa dom.(Det är bara två av de undersökta fabrikat som saknar dessa ingredienser.) - En egendomligt form av tröst, men med ett annat djup, om man tänker riktigt efter.

Men inte heller vill jag äta mina tomater förresten som ännu idag är mycket fina och vägrar ruttna fast de är köpte för några veckor sen. Hur skulle jag kunna få dom in i magen om de inte ens kan ruttna här i köket i korgen? Och vad har de för tillsatser som jag ingenting vet om?
 - Och allting har tillsatser i livet i livet också om vi tänker efter, eller hur? Tillsatser som man inte vet om om, eller är inte medvetna om, om de är nyttiga eller ej!

Och så är det svårt att handla, vilket å andra sidan definitivt inte kan trösta mig mig. Eftersom allting verkar finnas socker i som tillsats. Måste trösta mig med att det är inte nyttigt med sockersöta tjejer heller... speciellt i min  ålder. Det är som om man vore gift med sin diagnos i stället. -  Men det feminina sockret lockar ändå och många blir sockersjuka på det mentala planet.

(- Det borde finnas butiker speciella för diabetiker så man slipper leta som en mänsklig rättighet, eller? Ja, detta låter ju fånigt!)

Livet är konstigt. Det finns kanelbullar som lockar men ingredienserna avskräcker och det finns andra varor som jag vet innehåller socker som jag också måste avstå ifrån. Livet är dock som en kanelbulle - speciellt i vidare och djupare mening - kom jag fram till som slutsats.
- Livet lockar, men innehåller mycket av "tillsatser" som man inte vet eller vill inte veta någonting om! Det börjar nämligen bli vanligt med mental sockersjsuka!

Hur skulle du...?

Det är ingen som ställer den här frågan till mig, så jag försöker fråga mig själv då.

- Hur skulle du Mikael beskriva ditt liv här i Sverige?

Just i dag lyssnade jag på en ungrare som upplevde förändringarna i staden Pozsony under före och efter andra världskriget. Han sa så här:
Det som händer med människorna i staden kan liknas, som det är med ett köttkvarn. Man stoppar i något och det kommer ut någonting helt annat. Och processen går inte att ordna samma väg tillbaka dvs är irreversibel. Det som kommer ut blir aldrig detsamma som det en gång har varit(input).

Människorna förändras på liknande sätt. Det flyttades in och ut från Pozsony - tvångsförflyttningar - och även nu ser man folk flytta in från landsbyggden, flyktingar komma m m  De hamnar alla som i ett köttkvarn. Människor kommer, förändras, anpassas, slits sinsemellan varken de vill det eller inte m m. - de blir annorlunda.

Så var det med mig också, tänkte jag. "Infödingarna" har ingen aning om vad jag har fått gå igenom när jag kom till Sverige. Språket var bl a helt nytt för mig. Det mesta var ändå positivt kan  jag säga. Jag skulle nu inte vilja ha mitt liv på ett annat sätt än det jag har haft. - Jag maldes ner visserligen som i ett köttkvarn men har förändrats mycket, och till det bättre.

- Livet i Sverige har format om mig till den jag är i dag. Men lärdomen har blivit - kanske konstigt kan man tycka - att jag önskar mig ännu fler förändringar hos mig - jag har blivit mera medveten om mina brister. Jag känner faktiskt behovet av fler förändringar nu än jag var medveten om behovet av dom tidigare.
- Att växla miljö var mig dessutom till stor nytta!

Gamla sanningar

Det finns vissa sanningar som lever sitt liv som människan. De föråldras och blir gamla. En process som pågår utan att man lägger märke till den. Jag trodde till exempel att det finns arbetsplatser och där gamla arbetare måste ersättas med ny arbetskraft i en ständig pågående process. Behovet av nya arbetare var någotsånär konstant.

Ser jag det i längre perspektiv så har väldiga förändringar inträffat bara under den senare tiden av mitt liv. På  inte så länge sedan fanns det Kodak - numera vet ungdomarna knappast vad det var - men det var ett jätteföretag som hade 140000 anställda världen utöver och som gjorde film och kameror. Men företaget finns inte längre och de anställda ersattes med några tiotal i och med digitaliseringens inbrott (Instagram).
Kodak gick alltså i konkurs tack vare den tekniska utvecklingen.

Och så skulle man kunna fortsätta.

Och vad har då kommit i stället för Kodak eftersom behovet av att fotografera har ej upphört på något sätt snarare tvärtom. Kodaks produkter ersattes med digitalfoto som ryckte undan mattan för 140000 anställda. Men ingen vill ha Kodak tillbaka numera ändå för... Många använder sig av Instagram i stället med endast några tiotal anställda som kan tjäna många fler människor och billigare än Kodak.

Vad är det som händer? Den tekniska utvecklingen har lett till en stor "jobbslakt" i stor skala. Tänk då på maskiner, robotar, automatiseringar, digitaliseringar m m som gör att jobben blir färre och färre.Det är svårt att stå sig i konkuransen med någon som jobbar dygnet runt utan krav på lön, semester eller att få föräldraledigt m m.

Tecken hopar sig.
Det finns en sociolog som säger att full sysselsättning är egentligen en omöjlighet. Däremot så "vi skulle kunna gå ner till halvtid allihopa utan att behöva tumma en milimeter på vårt välstånd." - R. P. -
Ja, många skulle kanske föredra konstnärligt skapande, sport, lek, meditation till exempel m m. Vi kan se emot stora förändringar framöver.

Människan av guld

Det finns ett program i den ungerska radion, som återkommer, och som handlar om Aranyember -  översatt Människan av guld.

Det är egentligen enkla levnadsskildringar som jag brukar lyssnat på, alltid med spänt intresse. Och det var ju denna gång, en 85-årings, fortfarande ovanligt aktiva liv programmet handlade om.

Det som intervjuaren har varit intresserad av, var just hemligheten hos 85-åringens aktiva livsstil och som inte tycks minskat med åren. Och hur det gick till, vi kan kalla den som hans livsfilosofi..., berättade han senare. Och som kunde bli ett gott exempel egentligen för alla oss för att försöka följa.

Men mottot för sitt liv har han i sin  tur lånat från en annan person - sa han - inte mindre än av Bartók Béla en känd kompositör vet vi.

Jag kan inte här och nu återge mottot hans här på ett så kärnfullt och klämmigt sätt i det svenska språket, utan försöker beskriva det för dig i stället. Det handlar ytterst om numera - sa han - att kunna vila upp sig medan jag håller på med under den nästa aktiviteten som jag får välja. Har jag blivit rött vilar jag upp medan jag håller på med den nästa, som kan vara av ett helt annat slag exv spel på någon instrument etc.

- Jag har helt enkelt inte tid att avse särskild tid till att vila. Jag vilar medan jag gör något annat och så orkar jag fortsätta. Det fungerar faktiskt. En gyllene balans.

På denna grund tyckte han att det gick bra att vara i farten även vid 85-års ålder och han tänkte inte stanna av ännu. Vilket bra exempel för mig tänkte jag. Jag försöker ju göra detta på något likt sätt i mitt liv också, fast inte alls så medvetet som han och så fattas en hel del med i att hitta balansen. Och för mig gäller speciellt att inte få stressa - en läkarordination.

Och för att förstå honom - hans arbetssätt - ännu mer, säger han, att han alltid gärna gör det som han håller på med att göra. Det kan vara att gräva i trädgården och sedan att sätta igång och diska m m. Att alltid vara försöka vara glad.

Ja, den människan är verkligen av guld - tänker jag. Jag blir nästan sentimental när jag hör sådant.

Och när han gifte sig så bad bruden hans, att han skall välja ett bibelcitat/tanke från för deras gemensamma liv att tänka på. Och det blev: Varen ljusspridare! Och äktenskapet har också blivit framgångsrik.

- Tänk att det finns sådana människor!

"Och det jag gjorde det gjorde jag med glädje!" - Guldmänniskan