Bastusnack - "ni alla kommer i helvetet."

- Hej!
- Hej! Kan du sätta på några slevar vatten på stenarna?
- Var så god! Och hur är livet?
- Livet är skit! Allltigenom bara skit!
- Finns det inte någon mening med livet då?
- Meningen? Det finns ingen mening. Det är bara att existera; äta, jobba,..., jag vet inte varför jag är här?
- Du verkar vara lite deppad, eller...?
- Nej, depressioner det är bara för svenskarna, de är deprimerade men inte vi invanadrare (han kommer från  Uganda)
.
Jag är ännu mer förundrar vid det här laget och måste fråga:
- Men du tror väl på Gud då, eller...?
- Jag är muslim och visst tror jag på Gud. Vad är du själv, katolik, protestant, eller...?
- Jag är JV.
- Ja, då skall också ni till helvetet, det är förfärligt vad de kristna bär sig åt.
- Men, varför säger du då?
- Ni tror att Jesus är Gud.
- Något sådant tror vi visst inte, men vi tror att han är Guds son.
- Ja, där ser du! Hur kunde Gud fixa till det med Maria...? Alla är vi Guds söner. Ni tror fel helt enkelt.

Han gick nu ut för att kyla ner sig  i duschen och det gjorde jag med. "Vi snakar sen" sa jag i förbigående.

Åter i bastun. Nu tänkte jag fråga om vad muslimernan tror om himlen doch helvetet, så jag frågade:

- Vad tror muslimerna händer efter döden? Blir det himmel eller helvete?
- Vi kan inte avgöra det, Gud vet allena.
- Jag förstår, men vad säger Mohammed om livet efter detta?
- Mohammed säger att man skall be, fasta, besöka... m m.
- Men om jag ändrar lite på frågan och frågar; Var någonstans hamnar muslimerna till slut i himmelen eller i helvetet eller...?
- Det är ingen som vet bara Gud, det är Han som avgör, nämligen i varje ensksid fall. Jag vet inte heller hur det blir med mig, vet du?
- Neej! Inte med bestämdhet. Och så var vi där igen, det tycks inte finnas något mål för honom..., eller så har jag ställt frågan fel.
- Och så var det, det där med homoxexuella, fortsatte han, sådant tolereras inte hos oss i muslimska församlingar..., jag får inte ens visa mig naken för mina barn..., de kristna som gör så skall hamna i helvetet

---------------------------------------------------------------

Bastusnack - det måste finnas ...

Han satt redan i bastun. Jag kom in från bubbelbadet och hälsat som på en bekanting.

- Kan du lägga några slevar vatten på stenarna?
- Två eller tre?
- Som du behagar ...
---------------------------
 - Och hur länge var du gift?
- I 42 år.
- Precis somjag men sedan dog min gumma i bröstcancer.
- Ja, det var nog sorgligt ...
- Visst var det det, speciellt för att hon var en förträfflig gumma. Men hon trodde också på uppståndelsen.
- Lättare att dö i så fall, för alla som tror ...
- Ja, men tänk om det är riktigt sant också?!
- Ja, vi får väl alla se hur det blir.
- Men så känns det också innerst inne, att det kan inte vara bara helt slut när vi dör. Vi har någon sorts inre behov att tro på ...
- Så är det nog ...
- Och det är inget att skämmas över heller i så fall ...
- Ja, det börjar bli riktigt varmt härinne jag måste gå och ...

---------------------------------------------------

Hur hantera en tabbe - första budet.

Visst har jag gjort tabbar själv i livet och inte bara en utan många. Och vad gör man då? Man skäms och ... frustrationen stiger i grader. - Vad skall nu hända?
Skall jag låtsas att allting ändå ordnar sig eller ... tänk om ... hur kommer dom att reagera?

Jag kan berätta om mina tabbar senare men nu, nu vill jag berätta för dig - vad jag har funnit - vad som är bäst.

Jag har lärt mig att det bästa är att bekänna direkt är bäst.
Men innan någon annan får upp spåret och för den vidare.

Hade Juholt erkänt sitt misstag innan någon annan hade upptäck det så hade det inte blivit något drev av denna format som nu blev. Men det är kanske sant att han gjorde som han gjorde i god tro - och då är det synd om honom eftersom han var omedveten om sin tabbe. Så kan det vara med oss också och då kan vi bli hårt dömda av vår omgivning. Men sånt är livet.

Att hantera en tabbe - om man är medveten om det - på ett bra sätt är att:
erkänna den så fort som möjligt och göra det själv.
Många är rädda att budskapet om tabben kan få rentav förödande effekter. Ja, det gör den ofta också - om det kommer först från någon annan.

- Var modig därför och erkänn först(!) så fort som möjligt. En katastrofal tabbe kan tom bli en succé om modet inte sviktar.

Gör inte som Nixon - han erkände för sent, just - för sent:

"Jag ljög inte, jag sade bara sånt som senare visade sig vara osant."  . Richard Nixon -

"Martyrmetoden - en härskarteknik"

Även jag har väl tänkt så, - jag är väl en j utlänning och därför fick jag inte jobbet, etc.
Andra menar att svenskarna är rasister och det är därför ...
Man inbillar sig att ... och så har man tagit på sig martyrrollen.

En riktig martyr bär sin roll med den äran, men man kan utnyttja den i ett maktspel. Martyrskapet kan utnyttjas till att härska eller för att skaffa sig överläge. Först kanske i sinnet men som kan växa till oanade proportioner som även ibland till våldsamheter (då de rentav spränger sig som protest).
Man känner sig utnyttjad eller som ett offer, söker därför att hämnas eftersom man har blivit orättvist behandlad på ett destruktivt sätt.

Men även där samarbete borde råda som på arbetsplatsen eller i äktenskapet kan martyrskapet utvecklas till maktspel eller konkurens.
"Jag är så olycklig därför att du..." kanske känns igen ... så utnyttjar martyrrolls-innehavaren sitt underläge för att vinna överläge.

Jag som invandrare, har till att börja med försökt pådyvla omgivningen/samhället en del av mina misslyckanden. Men har lärt mig att kämpa vidare i ständig underläge tills jag har insett att ... det är bara att gilla läget, som man säger. Vi invandrare får ligga i underläge bra många år... i jämförelse med våra svenska medborgare och det är ingenting att förundra sig över.

Och martyrmetoden som härskarteknik kan göra mycken skada. Otrivsel på arbetsplatsen och i hemmet...
Jag, ungrare och min svenska fru gillade varandra - hon dog tyvärr i bröstcancer efter 42 årigt äktenskap - men inte utan konflikter. Men jag tänkte alltid:
Låt friden härska före rättvisa!

I äktenskapet tror jag inte hjälper enbart med god retorik - här behövs det framföralt god vilja!
- Kvinnor tar all kritik/råd ofta mycket personligt, eller...:)

När barnet ljuger

Jag har nämnt tidigare, dvs att det är svårt att ljuga dvs så, utan att det märks.

Och föräldrar kan nämligen oftast ganska snart lära sig upptäcka när barnet ljuger. De vet att de skall bland annat - se på barnets autfits - iakttaga händerna.
- Kalle, vet du vart tårtbiten i kylskåpet tagit vägen?
- Näää...! och så håller Kalle händerna bakom ryggen eller ihop på ett sätt, så att det ser ut som om han gömde något. Dessutom undviker han ögonkontakt. Vissa barn kan i vissa sammanhang hålla för munnen m m.
Mamman får då veta precis hur det står till med tårtbiten, även om det ändå är uppenbarligen för sent.

Men vi vuxna har kanske lärt oss att kontrollera blicken men har ändå svårt att kontrollera händerna (när vi ljuger eller är nervösa) så ....

Retorikkonsten är inte till att ljuga, men den som behärskar den, - behärskar kroppspråket -, kan konsten användas exv av politiker till att "frisera sanningen". Men ett barn har ännu inte lärt sig den konsten och är därför oftast lätt att avläsa.

Men var försiktig, lögn och nervositet yttrar sig  snarlikt i  kroppspråket. Men en mamma vet nog redan..., eller lätt kan lära sig att urskilja... - Ja, ljuga är svårt!

Bastusnack - får man ljuga?

Jag visste att vi hade bara en kort tid kvar tillsammans i bastun. Och han var en känd kompis så jag kunde börja snacket ganska på momangen, efter några inledande fraser började jag så:

- Jag har i dag en fråga till dig. Får man ljuga? Vad tycker du?
- Ja, det kan vara skonsamt ibland, kom det oväntade svaret, från min kompis från Eklången.

Och då berättade jag - färskt ännu i minnet - om vad Nixon sa en gång, fast hans "lögn" hade en annan, omedveten karaktär...

"Jag ljög inte, jag bara sa sånt som sedan visade sig vara osant." - sa Richard Nixon -

- Ja, men så är det ofta var hans kommentar, sedan gick han ut för att svalka sig med kalldusch medan jag satt kvar och fundrade vidare på vad jag fick höra.

Ärligt sagt har jag inte väntat mig det svaret jag fick. Kompisen svarade ärligt och hans svar landade mjuk i min hjärna. Bägge verkar vara förlåtliga synder, eller...?

"Det kan vara skonsamt att ljuga." satte sig fast i skallen - det blev dags för självransakan.
Hur ofta har jag ljugit som Nixon, omedvetet, och för all del medvetet också - exv med tanke på  att vara skonsam? Jag har nog gjort bägge delarna! - Det är bara till att bekänna och känna skuld!

Jag ljög också ...

"Jag ljög inte, jag sa bara sånt som senare visade sig
 vara osant."   - Richard Nixon -

När jag läste det här citatet, så kom jag plötsligt ihåg någonting liknanade som jag har varit med om, när jag inte ljög men det visade sig ändå .... Det var då jag träffade några amerikanska turister - de pratade svenska ganska väl - och som frågade efter gamla stan här i Eskilstuna.
- Vi vill till gamla stan kan du visa oss vägen dit? Vad menar dom, de menar dom nog Gama Stan i Stockholm - det ända jag kunde tänka på - för det finns inte något sådant i Eskilstuna tänkte jag. Och jag nästan smålog när jag tänkte på att de kanske trodde att de hamnade i ..., men då började jag tänka på Rademachersmedjorna i Eskilstuna och ...
- Ditåt pekade jag, och pekade på riktningen dit, det är alldeles nära, och ... -  kommenterande de gamla byggnaderna som riktiga turistattraktioner ena - de låg helt i motsatt riktning ... (Men nu vet jag att ... det finns någonting i Eskilstuna som heter gamla stan, men vem kan vara intresserad av ..., jag kunde inte tänka mig det då.)

Så, jag kan skaka hand med Nixon. I mitt fall gällde emellertid bara att gå c:a 150 meter tills stackarna  upptäckte ... då de hamnade på Rademachersmedjorna. Hoppas att de ... men de var ju turister ....

Mitt lögn kunde ha verkat trovärdig också i dett fall men du kan avslöja mig ganska snabbt om jag ljuger på riktigt genom att iaktaga mitt beteende. Det är nämligen svårt att ljuga utan att man avslöjar sig.
Vi tar här Bill Clinton som exempel, som sa:

"I did not have sex with that women.", och dom som iakttagit förloppet kunde se att han därefter eller samtidigt tog sig på näsan. Den där rörelsen avslöjade att han förmodligen var nervös - och, nu vet vi med facit i hand - att han också ljög.

Det som händer nämligen - forskningen visar - att när man är nervös eller ljuger ger samma symptom. Dvs fylls blodkärlen i öron och näsa snabbt. Följden blir att det börjar klia och ... där har du symptomen.

Problemet är att nervositet  och lögn ger samma symptom. Det är därför, att fullt kompetenta men nervösa personer inte förefaller trovärdiga och får därför inte de bästa jobben som ex.

Det gör skillnad

Kritik eller påhopp?
- Är du känslig för kritik?
- Ingen gillar kritik förståss, inte jag heller. Och ibland kallas det för råd - för att försöka vara snäll - men, det är nog samma sak men "råd" låter kanske lindrigare. Men det det beror också på vem det kommer ifrån, tonen och ..., och i vilken sinnesstämning man befinner sig just då m m. - Skillnaden mellan råd och kritik kan då vara att "råd" det ber man om, men kritik kan man få oombätt.

Om någon är kritisk dvs hittar ofta fel  och påpekar det, kan vara enerverande.

Kritik/råd är avsedda att hjälpa en, men om det inte hjälper - det vill säga kritiken inte landar - så kan det bero på flera omständigheter så att man inte tar den/det med sig. Man hör rådet men spelar teflonvägg så den/det rinner strax av.

Men nu till något annat dvs till "påhopp."  Vad är det för skillnad - det här är bra att känna till.

Kritiken åsyftar något som du gör eller har gjort. Ett påhopp riktar sig in på hela din person som den andre tycker att du är exv "Du är nära nog oduglig ... etc.!  Ett direkt verbalt personligt angrepp alltså på dig som person.

Om man har varit med om en hel del påhopp i livet - händer t ex ofta i skolan - så kan man bli dålig på att kunna urskilja kritik/ råd från påhopp. Ett gott råd eller nyttig kritik som man då missar.- det gäller att bli medveten om skillnaden och helst, att inte reagera spontant från ryggmärgen.
Det finns då även problemet sedan, man har lyssnat på råd;  - att kunna genomföra det - kvar; vilket är ofta mycket svårare än man föreställer sig.


Det finns förståss fall då någon vill mucka gräl eller provocera, men det är ett annat kapitel.

"Dessa meningslösa skriverier ...!"

- Dessa  .?. skriverier ... vad är det för mening med det, tycker du kanske. - Säg det rent ut! " Han borde väl hitta på annat att syssla med, jag menar något vettigare, såsom ..."
- Tackat på förhand för förslaget!

Jag försöker svara på detta som du kanske undrar över. Vad är det bra för att skriva i bloggar etc? Vad är det bra för, för mig alltså! - Du som är kanske annorlunda funtad - vilket jag högaktar ändå -  undrar kanske.

Om jag har fått eller läst om en tanke som fångat mitt intresse så är det som en fågel som försöker sätta bo i min skalle. De flesta av tankarna man möter sorteras automatiskt bort men det finns några som fastnar, just för det tillfället - märkligt va?

Vad är då att göra? Ett bra sätt tycker jag är att skriva ned tanken/händelsen med de eventuella spontana funderingarna kring den. Då jag har satt tanken/händelsen på papperet så kommer den att framträda som ett verktyg som jag måste precisera/vässa. Verktyget blir mycket effektivare - får ett högre status - på det sättet. - Har jag verkligen uppfattat vad den vill säga, kan jag fåga? Jag kan alltså vidare t ex.:

1 Granska tanken - det blir lättare om jag har formulerat den genom att anteckna, dvs preciserat den på det sättet.
2. Jag kan utnyttja den för att förstå eller lära känna mig mera.- Det blev ganska mycket jag på detta sätt har lärt mig om mina olika brister, kan jag säga.
3. Jag kan väga tanken mot andra tankar - en reningsprocess i hjärnan uppstår. Eventuella nya AHA upplevelser...
4. Jag kan återkomma till tanken på nytt och utföra intellektuella dueller mot den.
5. Eller bara för att må bra genom att jag har antecknat det jag har varit med om, om mina känslor då  m. m.
6. Andra som läser det jag har skrivit kan reagera på det och lära mig någonting nytt - ge ett nytt infallsvinkel - eller kan ge mig kritik vilket jag välkomnar.
7.Det är i övrigt hälsosamt att anteckna, föra en dagbok om just så som man känner det etc. Ett privatsamtal med dagboken som kan växa till en bön såsmåningom då problemet kräver det.

Det är många som skriver dagböcker m m
Jag bryr mig egentligen inte om jag blir läst eller inte. Att skriva är helt enkelt ett behov hos mig så fort jag har en liten stund så tar jag fram anteckningsboken och antecknar, diktar eller skriver. Det går helt automatiskt. Väldigt bra när jag väntar på bussen eller så. Att offentligöra det jag skriver är också viktigt - det får mig att skärpa mig i språket bl a.
Dessutom ger jag andra möjligheten att kunna hjälpa mig i att korrigera det jag har missuppfattat eller så.
Att mina tankar inte alltid är rumsrena ... - kan jag ju tänka mig också - men det är mina tankar för just det tillfället.- Fy skäms på dig GUBBE!

Att skriva är egentligen en hobby för mig. När jag har gjort det så är jag nöjd och lägger det bakom mig.
 - Låter som strunt för dig? - Låt bli då att läsa!

Bastusnack - med en 80-årig styrketränande.

Jag stoppade i munnen en tesked pulver som skall blandas med saliven - det är för att skydda tänderna. Och på vägen till bussen stoppades av en man - som jag inte räknade med - som förfasade sig över ...
- Jag gick där i går och dom har slängt ut där en massa skräp, möbler, ... Han väntade på min reaktion men jag pekade på min mun som höll sig stängd ännu. Jag ville inte spotta ut sörjan just då ...
- Jaså, är det så det ligger till. Sedan lämnade han mig medan jag ...
Det blev alltså slutsnackat på det sättet. Och jag tänkte då på en bok som jag läste i nyss. Boken heter "Snacka snyggt - modern retorik" av Elaine Bergqvist. som jag lånade i biblioteket. - Jag återkommer nog till detta sedan.

Men nu är vi i bastun igen. En av mina kompisar sitter redan där - han från Eklången, och vi har redan hälsat på varandra på träningen - så jag sätter mig ner och börjar direkt:

- Hur är det att vara gammal, frågar jag.
- Ja vars, det går bra så länge man får vara någorlunda frisk.
- Ja, så är det med oss gamlingar, men är du inte rädd för döden - ett samtalsämne som alltid ligger nära till hands och ...
- Nej, faktiskt inte alls, döden är något naturligt som hos djuren ...

Det blev sedan en paus tystnad - med ett stort frågetecken i - utan att jag sa någonting, men sedan sa han:

- Men man vet ju inte förståss hur det blir när det blir så dags heller....
- Ja, det är då man blir riktigt varse ....Men blir det inte väl försent då?
- Jaaaa ..., jag tror i alla fall inte på helvetet så ..." och sedan gick han ut medan jag satt kvar en lång stund till. Sedan blev jag ensam på avdelningen och tog mig två omgångar bubbelbad.

Lite retsamt emellertid att jag glömde trycka på knappen och därför måste jag resa en station till med bussen, så det blev extra träning av att gå hem.

Pestationsbaserat självförtroende

Man blandar ofta ihop begreppen självförtroende och självkänsla. Så även jag förståss tills man börjar inse att man borde lära känna sig själv lite bättre.
Jag kan nu konstatera att jag har levat ganska omedveten(?) om mig själv långa tider i livet. Jag älskade och levde ungefär som man förväntade sig av mig.
Barndomen började med dålig självkänsla och dåligt själförtroende som hos de flesta; man föds ju inte med dessa egenskaper färdiga.
- Men jag vill inte detaljera mitt liv här mera, jag vill istället peka ut  upptäckten av mitt prestationsbaserade själförtroende (som jag numera har jag tappat, det håppas jag) och dess konsekvens (som format mig). Det kom som som ett totalt igenkännande - näml. det som hände då jag gick i väggen - när jag läste följande:

"Det är en enorm stress i livet i dag med krav och press från alla håll, både på jobbet och som privatperson. Många människor söker en kick i att lyckas, var och en har sin egen strävan. De flesta; chefer, kunder, medarbetare, vänner, familj, alla har fullt upp med sitt eget och hinner inte hålla om dig och klappa dig på handen varje dag. Den som är väldigt beroende av det tenderar att prestera till det yttersta i ett försök att berätta om sina ouppfyllda behov: Se mig! Älska mig! Och för många resulterar det till sist i att man kör slut på sig själv, går in i väggen, får psykosomatiska problem av olika slag medan man jagar berömmelse, uppskattning och applåder. Det krävs mycket i dag för att man ska få det, konkurrensen om "berömmelsen", både i stora och små sammanhang, är stor. Och på jobbet har chefen fullt upp med nedskärningar och administration.

Dessa perfektionskrav följer även med hem. Du måste ha ett perfekt hem, inga dammråttor, senaste designen för att visa att du duger, du är bra. Det är inte konstigt om vi faller för detta. Vårt behov av gemenskap är grundläggande. Vi vill vara med i gruppen. Vill inte bli utesluten. Men den med självkänsla har starkare grund att stå på, bättre förmåga till självbekräftelse. Vet hur han eller hon ger sig själv en klapp på axeln. Den personen har bättre förmåga att tycka "jag är värdefull".

- Nina Jansdotter www.ninajansdotter.com -

- Ja, livet är till stor del en fåfänglighet.  

FRI VILJA - barnets dilemma

- Varför får jag inte
jag skulle så gärna ...
- du förstår det går ej
det är mammas vilja!

- vi har lärt i skolan
att alla är lika,
och därför vill jag också
att alla skall få vilja.

då skulle vi bliva,
alla lika värda;
alla får välja fritt
barna, grannar, ... skola

- men du må betänka
vad skulle återstå ...
om andra får som de vill
av din vilja då?!

Sinko

FÄBLESS av Hans hällare

Min skrivardrift - illiterat -
liksom min avelsdrift fungerar
utan vett och bildning
att enbart vilja men trots
brister söka ord, allegorier
metaforers för en oro, ångest
fylld av kompakt tomhet
och oformulerad kraft
och se där - det lyckades
om dock med torftighetens
bistra skärpa -
Det fodras inget högre
intellekt för att omge sig
med egen eller andras fäbless
och snygga tapeter -

Hans Hällare

BLOMRABATT av Hans Hällare

Han sitter i en blomrabatt
pin full och övebliven
och ingen sporde där han satt
om han var övergiven -

Jag grodde här på denna jord
och älskar denna mullen
men aldrig blir den frågan spord
han tänkte fyllesvullen -

Han är sin nöd - den ingen vet
han spelar sina roller
Han cirkel är en evighet
han i dess krets sig håller

Och ingen vet så vitt jag vet
hur allting sig förhåller
Hans monolog i ensamhet
är enbart lalligt pjoller -

Ett blomster i ett blomrabatt
med annorlunda rötter
en solitär som själv sig stt
på vilsna trötta fötter .....

Hans Hällare
Ur diktsamlingen SOM CIRKELN KRING SITT INNERSTA.
Född i Eskilstuna och skreg dikter redan på 1960-talet.

Bastusnack - "jag tror på allt!"

I dag träffade jag en gammal pratsam bastukompis från Iran. Han är mycket lätt att prata med, eller med andra ord, det går helt enkelt inte att undvika att prata med honom. Det är alltid han som börjar med att hälsa och ...

Han kämpar som jag - pensionärer - med sina krämpor. Han har en obehaglig diskbråk och försöker även gå ner i vikt och cykla...
På tal om läkemedel - när det kommit på tal - säger han:
- Jag tar aldrig något läkemedel, aldrig!
- Hur kommer det sig undrar jag, du har ju värk och...
- Min far var sjuk och åt mycket läkemedel - en bytta med 60 tusen tabletter hade han bla - men han blev inte bättre, så jag lärde mig läxan och...

Mycket intressant tänkte jag - ibland vill man inte bli som sin far! - dvs att en så tidig prägling/beslut kan påverka en människa ända in i pensionsåldern! Hur skall man tyda detta? Jag förundrade mig över hans fasta hållning, fast han blev erbjuden läkemedel - fanns läkare i släkten - men ... Jag började tycka nu plötsligt att han var mycket intressant att snacka vidare med.

Efter ett tag:
- Men vad ser du för mening i livet? frågade jag för jag började uppleva honom som en fatalist. Jag menar, tror du på Gud, eller någonting ...? - Med utlänningar är det lätt att snacka om religion och dyl., så det är att bara gå på.
- Jag tror på alla! kom det överaskande svaret.
- Du menar på alla gudar - avrundade jag -, jag började bli ännu mer förundrad. Jag förstår inte riktigt för du är väl en muslim i alla fall.
- Jag tror på alla religioner dvs på mänskligheten - han menade att vara mänsklig som människa. "Alla religioner är lika, det är människor som är olika." Liknande idéer har jag - påminner mig - hört när jag talade med andra muslimer.
- Muslimer också...?
- Jag kommer från Iran men där är det just nu värre. Om du inte tror som dom vill att du skall tro så kan du bli dödad.
- Så du blev alltså mycket besviken på religionen?
- Ja, det kan man säga, alla är ju förresten likadana, när man tänker på vad som har hänt under det historiska ...
------------------------------------------------
Bitter eller fatalist? Det har jag ännu ej kunnat utröna. Kanske bara besviken.