Man blandar ofta ihop begreppen självförtroende och självkänsla. Så även jag förståss tills man börjar inse att man borde lära känna sig själv lite bättre.
Jag kan nu konstatera att jag har levat ganska omedveten(?) om mig själv långa tider i livet. Jag älskade och levde ungefär som man förväntade sig av mig.
Barndomen började med dålig självkänsla och dåligt själförtroende som hos de flesta; man föds ju inte med dessa egenskaper färdiga.
- Men jag vill inte detaljera mitt liv här mera, jag vill istället peka ut upptäckten av mitt prestationsbaserade själförtroende (som jag numera har jag tappat, det håppas jag) och dess konsekvens (som format mig). Det kom som som ett totalt igenkännande - näml. det som hände då jag gick i väggen - när jag läste följande:
"Det är en enorm stress i livet i dag med krav och press från alla håll, både på jobbet och som privatperson. Många människor söker en kick i att lyckas, var och en har sin egen strävan. De flesta; chefer, kunder, medarbetare, vänner, familj, alla har fullt upp med sitt eget och hinner inte hålla om dig och klappa dig på handen varje dag. Den som är väldigt beroende av det tenderar att prestera till det yttersta i ett försök att berätta om sina ouppfyllda behov: Se mig! Älska mig! Och för många resulterar det till sist i att man kör slut på sig själv, går in i väggen, får psykosomatiska problem av olika slag medan man jagar berömmelse, uppskattning och applåder. Det krävs mycket i dag för att man ska få det, konkurrensen om "berömmelsen", både i stora och små sammanhang, är stor. Och på jobbet har chefen fullt upp med nedskärningar och administration.
Dessa perfektionskrav följer även med hem. Du måste ha ett perfekt hem, inga dammråttor, senaste designen för att visa att du duger, du är bra. Det är inte konstigt om vi faller för detta. Vårt behov av gemenskap är grundläggande. Vi vill vara med i gruppen. Vill inte bli utesluten. Men den med självkänsla har starkare grund att stå på, bättre förmåga till självbekräftelse. Vet hur han eller hon ger sig själv en klapp på axeln. Den personen har bättre förmåga att tycka "jag är värdefull".
- Nina Jansdotter www.ninajansdotter.com -
- Ja, livet är till stor del en fåfänglighet.
Jag kan nu konstatera att jag har levat ganska omedveten(?) om mig själv långa tider i livet. Jag älskade och levde ungefär som man förväntade sig av mig.
Barndomen började med dålig självkänsla och dåligt själförtroende som hos de flesta; man föds ju inte med dessa egenskaper färdiga.
- Men jag vill inte detaljera mitt liv här mera, jag vill istället peka ut upptäckten av mitt prestationsbaserade själförtroende (som jag numera har jag tappat, det håppas jag) och dess konsekvens (som format mig). Det kom som som ett totalt igenkännande - näml. det som hände då jag gick i väggen - när jag läste följande:
"Det är en enorm stress i livet i dag med krav och press från alla håll, både på jobbet och som privatperson. Många människor söker en kick i att lyckas, var och en har sin egen strävan. De flesta; chefer, kunder, medarbetare, vänner, familj, alla har fullt upp med sitt eget och hinner inte hålla om dig och klappa dig på handen varje dag. Den som är väldigt beroende av det tenderar att prestera till det yttersta i ett försök att berätta om sina ouppfyllda behov: Se mig! Älska mig! Och för många resulterar det till sist i att man kör slut på sig själv, går in i väggen, får psykosomatiska problem av olika slag medan man jagar berömmelse, uppskattning och applåder. Det krävs mycket i dag för att man ska få det, konkurrensen om "berömmelsen", både i stora och små sammanhang, är stor. Och på jobbet har chefen fullt upp med nedskärningar och administration.
Dessa perfektionskrav följer även med hem. Du måste ha ett perfekt hem, inga dammråttor, senaste designen för att visa att du duger, du är bra. Det är inte konstigt om vi faller för detta. Vårt behov av gemenskap är grundläggande. Vi vill vara med i gruppen. Vill inte bli utesluten. Men den med självkänsla har starkare grund att stå på, bättre förmåga till självbekräftelse. Vet hur han eller hon ger sig själv en klapp på axeln. Den personen har bättre förmåga att tycka "jag är värdefull".
- Nina Jansdotter www.ninajansdotter.com -
- Ja, livet är till stor del en fåfänglighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar