Vem tillåter det onda?

- Vem tillåter det onda?
- Det är Satan i så fall, eftersom han tillåter att människor får fritt välja.
- Men hur kan det komma sig att även Gud har tillåtit det onda?
- Gjorde Han det verkligen? Jag själv har svårt att tro det!
Han har emellertid visat skonsamhet, finner jag i Bibeln. Det är inte samma sak som att tillåta. Genom att ha haft "fördrag med de synder, som förut har blivit begångna." sägs det. Som en far visar fördrag med sina barn som exempel, han vet att de är barn ännu. Samma sak med mänskligheten. Barnet utgör en fråga som först senare visar sig vad det blev.

Det blev och så, även här, en tid - ja under långa tider -, det verkade inte alls konstigt att Han syntes vara orättfärdig, eftersom Han inte grep in etc. - Rom 3:25. 

Men det förblev bara så, intill Jesu tid. Eftersom, "... - nu visa, att han dock var rättfärdig.", visar på en förändring. - Rom 3:25.

Dvs, numera kan man även förstå, varför Han har visat fördrag, och varför man numera inte kan beskylla Gud: varken för att
1. Han har tillåtit det onda till Kristus, och
2. för att Han fortfarande skulle tillåta det onda fortfarande.

Jesu Kristi offer har förändrat situationen. Den möjliga beskyllningen mot Guds rättfärdighet, att Han skulle ha tillåtit/tillåter det onda, gäller inte numera.

Leva livet

Nej,
nej, nej, nej!
den risken vill vi inte ta än!
- risken är sanningen.

hot
en hot om...
det går inte att inte tänka sig den...
- risken är sanningen.

jag,
jag är rädd...
tänk om jag ramlar sen.
- risken är sanningen.

leva,
att leva livet
och att aldrig ta den risken...
- vad blir av livet sen?

Sinko

En

En
bara på en människa beror...
det som vi kallar,
krisernas Europa;
så att alla som nu flyr
skulle i sitt eget land stanna?

En
bara på en människa beror,
de konflikterna kedja;
som sedan tillfaller andra,
- som alla måste hjälpa till
med att efterstäda?

En
bara på en människa beror,
bara på en människas vilja?
samtidigt som många,
om många är kapabla
till att - honom - stödja?

En
bara på en människa beror...
och om, om du så skulle vilja,
och om, om inte fanns;
vi hade en annan värld
och livet kanske kunna gilla!

Sinko

Vänlighetens dilemma.

Det är lyckligare
att ge än att få;
säger Jesus,
tänkte jag nu på.

men problemet
med vänligheten,
visat sig större...
i praktiken!

vänligheten...
har svårt att landa,
gåvan du gett
studsar tillbaka!

vissa gåvor
fast de är kära;
kan ge bort dom
i det oändliga!

Sinko
 

"... sanningen skall göra eder fria."

Man kan fråga sig

 

- Varför tillåter Gud det onda? eller Varför har Gud gett människan friheten att göra det onda?
- Varför tror du att han gör det?
- Med tanka på alla krig och lidande... det är väl uppenbart!?
- Att det råder onda  förhållanden och har pågått länge, det är uppenbart. Men skulle en kärleksfull Gud tillåta sånt att ske? - Knappast!
- Ja, men han gör ju ingenting åt det. Hur kan han acceptera detta?!
Men  jag kan inte tro att han accepterar detta, en sådan slutsats kan man inte dra av vad som står i:
1 Mos 2:15-16.
1 Mos 3:1-3,11. Skall vi kolla upp det?
Nå, hur låter det? Är det inte tydligt nog att Gud har varnat människan för konsekvenserna och till och med risken för döden, ja, tom befallt dom att inte äta av kunskapens träd. Det är ju inte att acceptera....
Han upplyste dom tydligt - och de var också medvetna om det - att han inte var beredd att överse en olydnad här. Det var en medveten handling.
- Men Gud måste ändå har accepterat detta senare eftersom eftersom förhållandena har förblivit likadana sedan dess, eller?
- Domen dvs döden gäller än och är i verksamhet. Domen gällde varje människa individuellt. Eftersom flera släkten fick förflytta efter varandra blev det en lång tid.
Men vi kan återkomma till detta.
- Men ingenting har hänt under en så långt tid, man börjar nästan tvivla på hans existens... - Jo, det här hänt en hel del, men mer om detta senare. Ingenting tyder emellertid på att han skulle ha accepterat det onda människorna gjorde och gör sedan dess heller - vad han däremot visade och visar är fördragsamhet. Som föräldrarna gör med sina barn. De dömer dom inte efter varje fel de gör!

Och här kommer några stöd för tanken:
"... eftersom han förlät de synder som förekommit i det förgångna medan han utövade fördragsamhet..." - Rom 3:25.
- Se även: Apg 17:30, 2Kor 5:19, Kol 1:20 m fl.

En annan översättning använder här ordet "skonsamhet" i stället för fördragsamhet. Det handlar alltså inte om att tillåta!
- Men det blir ju inte rättvist heller så här!
- Jag trodde just att du skulle säga så. Den som syndar han skall dö, var domen, och eftersom alla har syndat har och därför alla dött. Lika för alla. Ingen har kunnat klara sig.
- Men det är ju inte rättvist fortfarande!
- Ja, du har rätt på sätt och vis. Det blev inte rättvist fortfarande och det var därför teologerna hittat på det där med brinnande helvetet. För att människorna skulle plågas där proportionellt för sina synder. I ett liv efter döden alltså.

Men då skulle det inte behövas någon fördragsamhet heller. Alla finge ju sin straff exakt vad man har förtjänat. Människan vill att Gud skall eller tillämpar milimeter-rättvisa.
Men Gud har i stället visat tålamod med oss och har inte låtit straffet drabba oss direkt efter i ett senare liv proportionellt för våra synder. Men mycket av lidandet beror på våra egna misstag. Slår jag mig på fingret då kan jag inte hänvisa till något som Gud har tillåtit.
- Ja, men Gud är ändå inte riktigt rättvis, tycker jag!
- Tur för oss, skulle jag vilja säga! För vi drabbas inte alltid efter våra "förtjänster." Vi syndar medvetet också och orsakar andra sorger och bedrövelse. Men vi är benådade, vilket säger vi inte nej till.
Han är rentav kärleksfull! Detta att vi ändå får leva vårt liv, under hans omsorg och omtanke  är en oförtjänt kärlek, som han visar gentemot oss. Gud är kärlek och vi får vara glada också för vad han tänker göra för oss även i framtiden. - Jak 1:17-18.
Så vi har egentligen ingenting att förebrå honom för.
- Ja, men hur blir det med mig?
- För du är rädd, menar du?! Sök sanningen och sanningen skall göra dig fri. Så du slipper bli rädd.
Men mer om detta senare.

Medvetenhet - avund, vrede och fruktan.

Tre känslor skall man särskilt akta sig för! De är: avund(svartsjuka), vrede och fruktan.
Det är särskilt dessa tre som kan ge upphov till organiska sjukdomar. Var och en av dessa känslor påverkar hormonbalansen i kroppen påstås det.

Yttringarna kan vara olika beroende på personlighet. Här något förenklat:
Hos den
(1)ängsliga och passiva typen är det noradrenalin halten(Brist på Noradrenalin kan innebära håglöshet och svåra depressioner. Noradrenalinet har en liknande funktion som hormonet serotonin.) som blir lägre.
 Medan en ökning av adrenalinhalten(Adrenalin är det hormon som kickar i gång oss vid stora fara, fysiska utmaningar, psykisk stress, ilska mm.) kan upptäckas
(2)hos de mera  aggressiva, paranoida schizofrenikerna. De aggressiva typerna är då mer mottagliga för hjärtsjukdomar och högt blodtryck åderförkalkning. Men jag går inte in i vidare detaljer.

- Se hälsosidorna: halsosidorna.se/Hormoner.htmttp://www.

Dessa två typerna av människor fungerar också olika när de får höra sanningen hos sig själva (exv av/hos doktorn, men de pekar sällan direkt på någonting sådant), dvs om de brister eller problem de har.
Ju mer man är åt det (1)depressiva hållet desto mer kryper man ihop och börjar kanske bli  svettig, vettskrämd med sjunkande blodtryck. Detta iakttar doktorn. Medan den mera (2)aggressiva typen däremot kan bli blek, rodnar, andningen blir ansträngd, hjärtat slår häftigare och ev rentav blir arg etc. - Dessa två olika typer av reaktioner kan iakttagas vid mötet med sig själv i särskilda situationer. - Det gäller att bli medveten om sina reaktioner.

Men så snart som patienten upptäcker och accepterar orsaken till dessa symptom och då själva bakgrunden till sina sjukdomsyttringar: dvs när den (1)depressiva patienten inser att han är skräckslagen för att se sanningen om sig själv och den (2)aggressiva patienten inser att han just avskyr när hans fantasier möter motsägelser, blir de omedelbart lugna och återgår till normaltillståndet.

Obs. I botten finns nämligen alltid en vägran att(som måste övervinnas), dvs att acceptera i medvetandet om sin verklighet, sin patalogi. Han någon valt att se sig själv som felfri, grandios etc. så...
Kedjereaktionen är alltid följande: sanningen följes av hat eller fruktan, sedan av somatisk obalans. Detta upprepar sig varje gång som individens medvetande visar honom ett fel eller problem. När denna mekanism är oavbrutet i verksamhet (går i cirkel) uppstår stress, funktionsrubbningar och vidare en nedsättning av organismens motståndskraft.

Men den person som ödmjukt tar till sig sanningen förblir frisk.

Läs:
halsosidorna.se/Hormoner.htmttp://www.

Det gäller att känna igen - bli medveten om - vad som triggar processen i gång.
Kedjereaktionen som nämndes ovan är detsamma som den onda cirkeln som kanske bättre beskriver processen.

Detta inträffar speciellt, när en händelse får en tendens att upprepas, genom att ha hamnat i en ond cirkel. Det är i så fall nödvändigt att lära känna hur en sådan ond cirkel fungerar och vad som driver den. Det är ju ett behov som ofta utgör drivkraften och som måste identifieras, och som håller den onda cirkeln givetvis igång. Och det är just det aktuella behovet (som man bör bli medveten om) och som inte fylls som är problemet - och just där kan cirkeln brytas.

Många av de onda cirklarna är välkända och likadana. Om jag känner mig ensam, deprimerad och dras med ångest etc så tar jag till någonting till mig som tröst (rök/mat/sprit/tablettet etc). Det omedelbara behovet - den mänskliga driften - är helt naturlig dvs att jag vill lindra min plåga på något snabbt sätt.

Men om jag vill släcka elden, så är väl ändå att sätta flera pinnar på elden ett dåligt sätt - och det vet man oftast.

Att ödmjukt ta till sig sanningen om sig själv genom medvetenhet kan bli en läkedom jämte de mediciner läkaren ev föreskriver.

Ett överaskande uttalande av Jesus

Vi känner väl till vilka höjder, de olika vetenskapliga och sociala projekt har nått, angående folkets hälsa - och som är inte ringa. Som att besegra många sjukdomar m m. Livslängden har kommit att öka ganska betydligt sen medeltiden.

Men jag vill nu behandla lite mer om omständigheterna kring "Jesu projekt."  Om de begynnande svårigheterna (oförmågan hos den gamla människan) för att förbereda "framställningen" av den nya människan, för "ett nytt liv."
Ambitionerna har här nämligen varit mycket mer långtgående, än de projekt människan kunde sikta in sig på och åstadkomma. Jesu projekt handlar dessutom om ett evigt liv i en hälsosam miljö i sikte, för att förverkliga.

Det mesta om detta är nog redan bekant för mina läsare och här bara något om svårigheterna vid upplägget dvs vid början av projektet och i all korthet. Det var inte lätt uppgift vid starten, kunde Jesus (kanalen) själv att konstatera.

Och jag vill börja med vad Jesus själv sa - verkligen avslöjande - till lärjungarna, angående detta, innan han skulle lämna dom.

Han sa;
"Det är till fördel för er att jag går bort...  om jag går min väg, skall jag sända honom till er." - Joh 16:7.

Det var hjälparen dvs Guds ande som han åsyftade här. En hjälpare som de ovillkorligen var i beroende av, ansåg Jesus, för att de skulle kunna börja sitt nya liv.

Uttalandet kunde låta mycket konstigt och det tyckte nog lärjungarna också. På vad sätt skulle det ju kunna vara en fördel om Jesus gick ifrån dom, tänkte de? Det var i det närmaste ofattbart och kanske rentav chockerande att få höra detta,- de älskade och behövde ju honom hos sig! Men Jesus insåg bla att han inte var tillräcklig bra för dom, som det var (han såg deras svagheter), trots att kan kunde undervisa dom personligen m m. Det behövdes också något annat, något mer, dvs för att de skulle kunna fatta det som sades och bliva de människor som behövdes för uppgiften. Men han hade svårt att förklara för dom detta, så att de kunde fatta. De saknade vissa förmågor!

Den gamla människan behövde mer än kunskap och undervisning av själva mästaren. Med kunskap och undervisning kan man bara komma till en viss punkt i utvecklingen som människa. Och i det läget, kunde de inte fatta vidden av hans planer och se sig i rollen.., som det har också visat sig vara fallet. De förskingrades ju inte långt därefter.
Och Jesus visste nu att de behövde ett nytt verktyg för att kunna axla rollen i det nya livet, i den nya verksamheten som behövdes att utföras. Och det nya verktyget och kraften de behövde var Guds ande(hjälparen).

Den gamla människan kan nämligen nå en viss höjd, med den "dressyr", utbildning, träningar, olika sätt och metoder m m. Men den höjden som Jesus har satt upp, för omvandlingen var till ett nytt liv, och detta gick inte att nå enbart via undervisningen. Inte ens med Jesus som undervisare. Men de gjorde som han sa - att de skulle samlas - och då hände det!

Det finns många i dag som är mycket kunniga i skrifterna, men någonting fattas dom - de kanske inte vet det själva.
Om de vill bli den nya människan... Det gäller då, att kunna fatta vad man läser i bibeln, och sedan först genom att börja göra förändringar så gott man kan och sedan be om hjälparen. Och den hjälparen kommer från Gud. Den gamla människan saknar den förmågan(gåvan) i sitt inre. Den förmågan kommer inte med födseln. Den förmågan(som hjälparen ger) måste man be om för att få. Det finns inte något fritt val.

Inte ens Jesu lärjungar, fast de blev undervisade av själva Jesus kunde fritt välja den förmågan. Och de kunde inte ens till fullo fatta vad Jesus menade, som vad det skulle tjäna till att de samlades enligt Jesu anvisningar. Och det var inget fel på deras vilja/tro heller men gåvan den skulle de få - enligt vad Jesus har lovat. - Så den gamla människan behöver förutom kunskap även hjälparen dvs fattningsförmåga/vägledning och kraft därtill.

"Jag har ännu många ting att säga er, men ni förmår inte bära dem just nu. Men när denne kommer, sanningens ande, skall han vägleda er in i hela sanningen, för han skall inte tala av egen ingivelse, utan vad han hör skall han tala, och han skall ge till känna de kommande tingen för er."  - Joh 16:12-13.

Jesus har sett och upplevt begränsningarna hos sina lärjungar medan han levde med dom. Och han blev varse om vad de bäst behövde, som han behövde ordna för dom. Som att förstå "de kommande tingen". Han insåg följaktligen, att det skulle verkligen bli till en fördel för dom... men de fattade det inte då, men ja, först efter pingsten senare. Och då påminde de sig vad Jesus sa skulle inträffa.

Passande är också att Jesus kallar det - vi behandlar här - ett nytt liv. Ett ofött barn vet ju inte hur det är att vara fött till världen. Barnet måste först erfara livet efter födseln för att riktigt kunna förstå. - Försök att be om hjälparen du också, om du har svårt att fatta skrifterna. - Du kan lära dig bibeln utantill men att förstå den (förmågan att bära innehållet) behöver du hjälparen. Det underlättar om du hittar kanalen först.