tisdag 23 oktober 2018
onsdag 1 augusti 2018
Dödens öra
Dödens öra.
Hon kunde inte tyska
De sista orden
Som Einstein velat säga
- Vad exakt han har sagt
Får vi aldrig veta.
De sista orden
Som kom från den store
Förblev en hemlighet
- Vad det var han sporde.
De sista orden...
Vet levande ej nått
Det som dödens öra fått,
Han vet kanske nått.
De sista orden
Som Einstein sade kort,
Blev ändå att höra
En enkel kvinnas lott.
Sinko
onsdag 9 maj 2018
Finns det något värre?
Finns det något värre?
- Ja, det finns det! Men det är fullt tillräckligt med att bli gammal och dessutom hotas av följderna av sin diabetes.
Jag har sett det det på nära håll och det har gjorts - på sina håll - av många varje dag eller/och många gånger. Och många är själva på väg att bli patienter utan att ana eller märkt någonting ännu.
Diabetes är som ålderdom, den smyger sig på en sakta men säkert. "Ingenting att göra något åt!" säger man kanske. Men...!
Finns det någonting värre än att tänka så?
Kanske fatalismen!
Jag har sett det det på nära håll och det har gjorts - på sina håll - av många varje dag eller/och många gånger. Och många är själva på väg att bli patienter utan att ana eller märkt någonting ännu.
Diabetes är som ålderdom, den smyger sig på en sakta men säkert. "Ingenting att göra något åt!" säger man kanske. Men...!
Finns det någonting värre än att tänka så?
Kanske fatalismen!
"Finns det något som är värre?2"
- Pesten är värre, har någon föreslagit. Men det är knappast pesten som är värst att tänka sig nuförtiden. Men fatalismen kanske, för det finns i oss redan och utanför också överallt i världen. Fatalismen är världsomspännande. - Varför fick just jag sjukdomen?
- Det är otur (ödet) att du fick diabetes tänker somliga.
- Fatalismen är kanske en tankesmitta, men även fatalismen måste ha börjat någonstans, eller?
- Är jag själv en omedveten fatalist kanske? Det gäller att rannsaka sig här.
Jag är inte född med fatalismen - tror jag - och i så fall fick jag tänkesättet av den så kallade miljön, skolan etc.
Men att skylla på miljön/omständigheterna är helt ineffektivt i min belägenhet. Min miljö var kanske, eller är delvis kanske impregnerad av fatalismen - dvs att på något sätt ge upp - inställningen. Exempelvis:
- det löser sig
- ödet som avgör
- lita helt på doktorn
- jorden går nog snart under...
- vi kan ingenting göra
- det gäller att be, etc.
Och det är inte att kunna och vilja förändra sin miljö, som man lämpligen skall börja ändra på utan på sig själv.
Men hur? Ingen vilja i värden kan hjälpa mig om jag inte har kunskap!
Finns det något värre?
Kan fatalismen vara värst att rätta sig efter i den sjukes situation?
- Kanske, men även fatalismen måste ha börjat någonstans, eller?
- Är jag själv eller var en fatalist kanske? Det gäller att rannsaka sig. Jag är inte född med fatalismen, ingen är det - tror jag - och i så fall fick jag tänkesättet av den så kallade miljön, skolan etc. i livet.
Men att skylla på miljön/omständigheterna är helt ineffektivt i min belägenhet. Min miljö var kanske eller är delvis kanske ännu impregnerad av fatalismen - dvs att ge upp - inställningen. Det kan låta så här:
- det löser sig får du s
- det är ändå ödet som avgör
- lita helt på doktorn
- jorden går nog snart under...
- vi kan ingenting göra
- det gäller att be
Men kan det finnas värre än att bara skylla på omständigheterna för sin diabetes?
- Ja, det finns det kanske.! På okunskapen till exempel.
Jag inser nu att jag behöver kunskap/andras erfarenheter som andra har och vill dela med sig. Och speciellt av sådana personer som helst har genomlevt sina problem och lyckats. Sådana kan inte ha varit fatalister utan...
Men kunskapen finns ju som oftast. Men finns det något värre, 😉 ännu värre?
Ja, det är väl okunskapen då förstås. Ja, jag tror inte på ödet längre, och jag vill göra någonting åt min situation och helst få slippa sjukdomen. Att skylla på omständigheterna hjälper ju inget, men kunskapen borde göra det.
- Men finns det något som är värre än så kan hända? Om du inte har kunskap så kan du ju inte göra någonting åt din sjukdom, det är så sant så. Men det finns ändå en hake.
- Ja värre kan jag då inte föreställa mig. Om jag inte har kunskapen då kan jag ju inte veta vad jag skall göra med min sjukdom. Kunskapen är helt nödvändig anser jag.
😉 - Tur för dig, för det finns många forskare, professorer, läkare m m som har och förvaltar kunskapen och som dessutom är till för att villja hjälpa dig.
- Men finns det något som är värre än så kan hända? Om du inte har kunskap så kan du ju inte göra någonting åt din sjukdom, det är så sant så. Men det finns ändå en hake.
- Ja värre kan jag då inte föreställa mig. Om jag inte har kunskapen då kan jag ju inte veta vad jag skall göra med min sjukdom. Kunskapen är helt nödvändig anser jag.
😉 - Tur för dig, för det finns många forskare, professorer, läkare m m som har och förvaltar kunskapen och som dessutom är till för att villja hjälpa dig.
- Ja, det är alldeles utmärkt tänkte jag och jag gick ju till doktorn som sig bör. Nema problema alltså, men det har inte fungerat ändå. Det går inte att bara köpa kunskapen, man vet ju inte ens vad man skall köpa...
- Jag förstår, det finns tydligen ett problem här ändå. Det är nämligen ingen brist på kunskap men problemet finns ändå. är det så, i många fall, att fastän kunskapen finns men den är inte din ändå.
Det är andra, dvs läkarna som är förmyndigade/utsedda/legaliserade till att bruka kunskapen till din tjänst.
- Ja, de bör väl göra det då, eller?
x
lördag 24 februari 2018
Tankar om min diabetes D2
"Mediciner botar inte diabetes men "livsstil" kan göra det!" - K. Brismar
A. Inledning.
Jag vill nu på två olika sätt att vinkla problemet diabetes.
Den ena är vad som händer fysiskt i kroppen. Dvs att hålla sig till sjukdomens utvecklingsstadier, och anpassade terapier som hör till dessa. Ungefär som det och sker nu, under de nuvarande institutionella ramar.
Och den andra sättet är vad som pågår i hjärnan/tanken, vad jag upplever. Dvs det tankemässiga mognadsprocessen, medan jag lever sig själv i, och lär känna sjukdomen och mig själv. Med tilltagande insikter om okunskap och den stigande komplexititeten av min sjukdom.
Sjukdomen, är som en smygande pågående process, som har sina mer eller mindre bestämda utvecklingsfaser, som pågår i kroppen. Detta måste upptäckas - bli informerad om - och namnges(diagnos) och bedömas. Och när detta har skett får jag veta:
Och det man länge trodde på är att personer med typ-2 diabetes hela tiden blir sämre(progressiv sjukdom) och till slut måste ta insulin. Min uppgift blev då att försöka acceptera, och lära sig att leva med situationen.
Eller?
Drömmen om att på något sätt ändå försöka bli frisk hägrade - och som blev det aktuella målet för mig, även om det verkar vara lite för spektakulärt. En typ av att vrida klockan tillbaka process blev drömmen.
Att kunna vända på processen bör, menar jag, syfta mig medvetet och bestämt in mig på på den tankemässiga strategin, Att drömma bara det räcker inte. Men om reverseringen skall kunna lyckas... - sjukdomens förlopp sätter sig ju kanske djupt just i de negativa tankarna.
- Men om tjansen finns så varför inte försöka!
B. Tankar om min diabetes
Jag har upplevt följande faser under min sjukdomsutveckling.
1. Överaskningen, då man får reda på att man har diabetes. Man blir mest bara informerad och kanske uppskrämd.
2. Kunskapshunger. Man försöker skaffa sig kunskaper om... Jag försökte till och med läsa böcker i ämnet.
3. Att ha fått kunskap betyder inte att man har också förmåga till... ofta kan man behöva hjälp också. En maskin har förmåga men kan inre tänka och förstå. Men en människa inte är en maskin.
4. Förståelsens behov. Den fjärde fasen handlar om förståelsen av hela vidden av sin situation. Att bli frisk är dessutom ofta ett grupparbete som kräver färdigheter till samarbete.
5. Komplexiciteten. Som sista fas i tänkandet handlar om medvetandet som kännetäcknas av - trots komplexititeten - av mera automatik i livsstilen. Då mycket av man har lärt blir intuitivt och det onödiga faller bort. Nu behövs det insikt och rutin.
1. Överaskningen. Jag har blivit sjuk.
- Varför just jag?
Men jag är inte ensam. Det handlar om ett globalt hälsoproblem.
"Tyvärr är ett av våra största hälsohot idag just stigande blodsocker." - Professor Kerstin Brismar.
1.1 Sjukdom eller dom?
- Varför just jag?
Ja, frågorna hopar sig. För att vara lite filosofisk så är sjukdom för mig någonting som tar slut inom en rimlig tid. Som en förkylning till exempel. Men diabetes bedömer jag vara närmast som en dom. En biologisk dom efter en lång tids missbruk av kroppen med överkomsumtion a kolhydrater. Ja en biologisk dom då jag själv (men inte kroppen)dvs min livsstil varit okunnig och behandlat min kropp på ett felaktigt sätt. Med något så oskyldigt som överkonsumtion av kolhydrater, som jag ju gillat.
- Kroppens reaktion på överkomsumption var emellertid helt normal. Försökte länge hjälpa till till och med, och har stått ut länge med missbruket.
- Och vi är många som har överkomsumerat och gör detta fortfarande och domen har blivit:
"Miljontals människor har högt blodsocker, många utan att vara medvetna om det. Kanske är du ofta törstig och behöver ideligen tömma blåsan. Kanske har du sår som läker långsamt, eller är ovanligt trött... "
- M Mosley -
Ja, jag känner igen detta numera väl men då...? Jag visste ju inte riktigt vad det var som egentligen pågick i kroppen. Och visste inte heller vad jag skulle ta mig till.
2. Sug efter kunskap.
2.1 Det finns olika typer av diabetes.
Just nyligen fick jag höra att det finns 5 olika typer.
Min typ kallas även för åldersdiabetes (dvs typ2 eller D2), en mycket vanlig sådan som man får på äldre dar. Karakteristiken som utvecklas, kan bero på arvet, grundorsaken och sjukdomsförloppet etc då diagnosen föregås av en ofta lång period av insjuknande (fasen heter prediabetes). Under denna, ofta av människor omedvetna period får man förhöjda blodsockervärden, som oftast ändå inte medför diagnosen diabetes. Men kan åtföljas - som hos mig - av viktökning.
Jag själv betraktade jag mig länge som frisk, och så även av min läkare. Troligen hela under denna prediabetes fas/perioden, och tyvärr även åratal därefter. Så jag behövde snart - när sjukdomen uppdagades - insulinbehandlas.
Och det som inträffade i mitt sinne då, när jag fick veta vad det var med mig, fick jag en orhörd längtan efter kunskap och behovet att även kunna få träffa andra, med liknanade problem. Men det fanns - förvånande nog - ingen diabetesförening här i Eskilstuna.
(Men, om man blir medveten om(fick jag veta)... redan under prediabetesfasen av sjukdomsförloppet, kan man lätt vända på det, dvs reversera processen, så att man åter kan bli fullt frisk.
I det flesta fall försummas detta, och många besväras länge även av onödig viktökning i stället..)
3. Hjälpbehov - att omsätta kunskap.
Den är - diabetesen - lik många andras, men speciell ändå tycker jag, inte minst med tanke på min ålder (83). - Vad kan jag behöva för skärskilt hjälp?
Den var egentligen speciell redan från början innan den upptäcktes. Jag hade ju passerat prediabetesfasen och mycket mer - vet ej under hur lång tid - innan jag fick min diagnos till slut. Kan därför ha blivit en svårare fall.
Det föll sig ju så att det blev jag själv som har kommit på spåret av min sjuka.
Jag köpte i min förtvivlan teststickor på apoteket och kunde då själv konstatera socker i min urin. Detta har min läkare inte kommit på att testa, fast jag kände mig mycket dålig - proverna som tagits av läkaren har ju visat att det inte var någon fel alls.
- Kanske för att jag inte hade de typiska symptomen som vanligen brukar leda läkarnas tankar till misstanken om diabetesfall.
Men sedan blev det fart på sjukvården och jag fick även en diabetessköterska för att hjälpa mig på traven. Och hjälp behövde jag verkligen.
Jag skulle lära mig kolhydraträkning för att kunna välja föda... Och jag försökte.
Men det gick trögt med behandlingen. Ingen utav tabletterna (metformin, glimepirid, januvia, enalapril) som jag fick verkade kunna hjälpa mig tillräckligt. Och så har även följdsjukdomarna börjat göra sig gällande speciellt på benen. Denna försämring skrämde upp mig ordentligt. - Jag vill ju inte missa mina ben heller!
Till sslut fick jag insulin, och nu började jag känna att jag har fått kontroll på detta sätt på blodsockret.
I denna fas av mina innrsta tankar behövde jag verkligen en förebild som skulle kunna trigga mig vidare, och även hjälp...
3.1 Behovet av en vänding
Valet att få låta det gå som det blev blev överhängande ett tag.
Men jag behövde en förebild som har genomlidit tankeprocessen i samband med sin sjukdom. Av en ren tillfällighet fick då jag läsa om Patriks vånda, som blev likt min...
"Vändningen
En dag, mitt under... slog mig en tanke som väl egentligen borde ha kommit tidigare, Hur... kunde jag gå och bli blind? Jag som hade gjort allt som sjukvården sagt, ja nästan i alla fall. Men ändå satt jag här och var blind! ... Borde inte vården veta vad som var bäst?" - Patrik -
- Ja, och sedan har Pariks fundering puttat mig fram i beslutsamheten, så försökte jag sedan ta tag i problemet på allvar. Även tanken om reversering har börjat intressera mig.
3.2 Reversering
Drömmen om att på något sätt ändå försöka bli frisk - lev det aktuella målet för mig, även om det verkade vara lite för spektakulärt. En typ av försök då man vill vrida klockan tillbaka process. Att kunna vända på processen bör, insåg jag - fokusera in mig på den tankemässiga strategin/planet. Att drömma om det räcker inte. Om reverseringen skall kunna lyckas. - sjukdomens framtid sitter ju jupt just i tankarna(ev i uppgivenhet). - Här behövs en tankemässig utrustning med beslutsamhet i följet.
Jag klamrade mig fast vid tanken att det kunde vändas.
Jag behövde dock veta att det kanske åndå är möjligt, men hur skall jag gå till väga?
Det har och visat sig - fick jag veta - att det var en gammalt känd tema. Även andra har gjort framgångsrika försök. Det var via "Smarta Diabetiker" jag blev också uppmärksammad på boken(se nedan) som jag genast hämtat från biblioteket, som blev min inspirationskälla.
Jag behövde en vägledning om " hur man ska få normal blodsocker utan mediciner och må bra." - K. Brismar om boken av M. Mosley.
Och självfallet även helst utan insulinsprutor.
Mitt fall är nog mycket speciell ändå tycker jag. Inte minst för att jag är 83 år gammal numera och multisjuk som många i min ålder.
- Och dessutom, - mångas till häpnad - försöker jag med konsten... med någonting sådant som att försöka reversera min D2. - Kan det överhuvudtaget vara möjligt? Och kan jag klara av det själv? Målet är just nu att hamna igen i prediabetesfasen (5,6 till 7,0 mmol/l.)
(Är numera under insulinbehandling med 40 långtidsverkande enheter (av Insuman Basal) per dag, och tillämpar LCHF-dieten, den mera liberala formen, som skärptes sedermera.
Se utförligare kunskap och hjälp, hos: https://smartadiabetiker.se/lchflagkolhydratkost-grunderna/)
4. Förståelsens fas - sjukdomen och jag.
Här handlar det om själva relationen till sin sjukdom etc.
Min diabetes blev som ett litet barn till att börja med, som jag inte ens visste att jag hade inom mig. Det var en lömsk sjukdom som bredde ut sig. Och det är ingen idé att vara bitter på Gud eller... Men problemet måste få tid att sätta sig.
Och inte ens då när jag efter ett antal år förflytit, och fick diagnosen D2, och en diabetessköterska till förfogande, blev jag klok nog på vad det var frågan om. Vad var det som försiggick i min kropp alltså. Jag kände snarare tacksamhet för sjukvården som ville hjälpa mig och som jag antog visste vilket hjälp jag - mitt barn - behövde. Och relationen till mitt "barn" hjälptes av diabetessköterskans råd och omsorg ((tabletter(Metformin), val av mat etc) och jag litade på henne. Hon gillade också att jag började träna.
Jag försökte göra som hon sa men tiden gick och jag blev inte bättre så jag blev mer och mer orolig för mitt tillstånd. Sjukdomens följdverkningar har börjat visa sig. - Men skall jag verkligen behöva vänja mig vid dåliga prognoser helt enkelt?
Det blev en tid av vånda och frustrationer som slutade med att jag fick insulin till slut. Och detta blev jag egentligen glad över eftersom jag fick nu känslan av att fått en kontroll över min blodsocker. Men man skulle vänja sig förblev den rådande inställningen. Jag saknar ju verktyget för att kunna bli av med sjukdomen ändå.
En vändning i min sjukdomshistoria blev emellertid när jag träffade mina släktingar från Spannien, sommaren 2016, närmare bestämt Anders Köhler och frun. Och när Anders fick kännedom om min belägenhet gav han mig boken - med rekomendationer - i present. (se: Låt bönor förändra ditt liv av....)
- Några eventuelle fördomar blåstes omedelbart bort eftersom Anders är en mycket intelligent och trovärdig person. Boken blev ganska snart en trevlig överaskning eftersom det kändes, som om det är just den här boken jag behövde läsa och tillämpa.
Och boken ökade verkligen min förståelse över situationen och jag började också förändra mina åsikter/insikter snart. Fast jag blev inte riktigt medveten ändå om problemets omfattning (det tog sin tid hos mig), förståelsen kom först senare. Varför det tog sin tid att fatta - kanske beror det på min höga ålder och dålig fattningsförmåga också. Boken fick mig i alla fall att tänka till lite om konsekvenserna om vad min sjukdom kunde leda till m m.
- Boken är i övrigt en framgångssaga trots den olyckliga utgångden. Men just därför mycket lärorikt. Livet om ett sorgligt öde som har erfarits och har därefter blivit vägvisare.
Den här sjukan är nämligen inte vilken annan sjukdom som helst.
Att drabbas av D2 uppfattade jag därefter mer som en riktig (sjuk)-dom. Och en dom är den verkligen. Ja, likt som ett sjukt barn som jag måste tänka på att ta hand om, och måste även lära känna den först för att kunna göra det. Som behöver hanreras som en ny identitet/roll/livsstil och att leva med.
4.2 Att börja ta tag i problemet... men man behöver ju hjälp.
Ja började snart inse att jag måste först begränsa mitt liv, förändra/utveckla mina tankar, för att medvetet kunna ta tag i problemet, och så blev jag såsmåningom som en som kände sig lite kunnigare... trodde att jag förstod - som är också nödvändig.
Ja, jag måste också välja/allvarligt överväga, om jag vill behålla synen och kunna använda mina ben - som började bli svaga - i fortsättningen också m m.
- Men boken(se nedan) och kompisarna i gruppen med - Smarta Diabetiker gav mig också ett visst hopp och konkret och direkt hjälp när det behövdes. De ställde upp direkt via internet på hemsidan, medan det var omöjligt att få telefonkontakt med min diabetssköterska. Det finns många frågor man vill veta just...
(Se även för att friska upp temat: https://smartadiabetiker.se/lchflagkolhydratkost-grunderna/.)
4.3 Ät och mät.
En mycket vanlig uppmaning.
Ja, bl annat denna mantra jag fick lära mig att praktisera och förstå betydelsen av. Att kunna få mäta sin bs(blodsocker/kolhydratmätning) är faktiskt sjukdomens utmärkta kontrolmöjlighet. Tack till sjukvården som ger oss denna möjlighet.
Mätningen kan ju avslöja hur jag mår på ett enkelt och mätbart sätt.
5. Att bli medveten
Komplexiteten av sjukdomen utökas mer och mer och sjukvårdens bestående ramar börjar bli lämpliga för översyn. Behovet av föreningar likt "Smarta Diabetiker" exempelvisa ökar m m.
5.1. Insulinresistens
Matsmältningen hos människan är så vist inrättat att maten utnyttjas effektivt och maximalt, utan betydande förluster.
"Fel mat" och ibland/ofta för mycket, medför att kroppen försöker, först lagra... För att jämna ut energi tillgången med tanke på framtida behov, genom att så ta hand om extra intagen föda. Kroppen förses härmed en reservtank, som kan utnyttjas med hänsyn till variationen av enegibehovet.
Kroppen är skapad så, att den skall som normalt arbeta, men även att kunna klara sig ganska länge utan mat. Det är bra med reservtanken.
När musklerna behöver energi... och insulinet som kroppen framställer själv, är som oljan i bränslet (maten/kolhydraterna m m).
Normalt fungerar systemet bra, men vad händer om du gasar samtidigt som bilen får stå stilla dvs utan att arbeta. Bensinen förbräns visserligen men den överflödiga energin lämnar motorn till avgaserna som följer ut i luften. En stor slöseri med andra ord, och så gör du inte förstås.
Detta gör inte din kropp heller. Stoppar du mer kalorier i magen så hamnar inte dessa i "avgaserna" utan stannar i kroppen genom lagring. Efter en tid visar sig också reservdunken i form av fetma kring magen. (Och det är insulinet som hjälper till i processen.)
Marsmältningssystemet är - bra att komma ihåg - ett effektivt energiproducerande system utan nämnvärda energiläkage.
Och normalt sköter känslan av hungern(tarmhormoner) och känslan av mättnad input problemet så att ett lagom tillstånd uppstår.
Men livsstilen kan rubba balansen.
Efter en tid blir matsmältningen som en sliten bil vad funktionen beträffar. Bensinförbrukningen ökar(du känner av ökad hunger) och ökar även(produceras mer insulin) förbrukningen av olja. Allt detta ser man via avgaserna efter bilen(och fettknölen runt midjan). Eftersom kroppen är inställd på att hushålla med näringen omvandlas överskottet av kolhydrater till bukfett (Denna fas i sjukdomsutvecklingen kallas för insulinresistens.) - Insulinet bestämmer att kolhydraterna skall omvandlas till fett, men en speciell enzym bestämmer platsen för lagret (obs! visceralt fett, TOFI).
5.2 Tarmbakteriernas betydelse
Komplexiteten av sjukdomen har härmed väsentligt utökats.
Detta är ett nytt område kanske mest för mig, men verkligen intressant att följa upp.
Det är även bla tack vare enskilda diabetikers prövande, så fortsätter experienterandet med bl a bönor m m i kosten. Ny kunskap tillkommer och även betydelsen av bakterierna i tarmarna kommer mer och mer att uppmärksammas.
Experimenterandet av bönor som tillägg till kosten har redan visat sig välgörande då det gäller att normalisera blodsockret. Studerat om detta i den så kallade Bönboken (se nedan "Låt bönor förändra ditt liv.")
Bönor har intagits även i min vanliga kost numera.
5.3 Utsikten framöver.
Varken vi vill det eller inte kommer större förändringar i sjukvården. De är redan på gång. De blir vanligare med doktorer på distans. Även doktorerna får mer artificiell intelligens som hjälpmedel. Teknikens förmåga kommer då att mer och mer utnyttjas. Och förståelsens betydelse - av bla tidiga upptäkter av begynnande diabeteskomplikationer m m - kommer inte att minska. Och betydelsen av privata initiativ (stödgrupper) likt "Smarta Diabetiker" kommer därför behövas att öka.
Nej, och sokret är inte gift men kan bli det, vid rubbad ämnesomsättning.
Slutligen: Försök ta kontroll över ditt liv och inte helt lita på, att andra skall lösa ditt problem.
Och tänk på att du har också potential att kunna göra det!
Litteratur - Inspirationskällor
1. Type 2 diabetes: etiology and reversebility. R. Taylor. Diabetes Care, 2013 care.diabetesjournals.org
Roy Taylor är en av Europas mest respekterade diabetesforskare med goda resultat. Med kalorifattid diet på några veckor - kan vända sjukdomsförloppet för typ 2 diabetes.
2. Låt bönor förändra ditt liv - en revolutionerande metod för hälsan, vikten och blodsockret. Lars-Erik Litsfeldt & Patrik Olsson 2017,
Typ 2 resp ryp 1 diabetiker. Boken är informativ och innehåller huvudsakligen Patriks inspirerande kamp och försök med pro- och prebiotika (bakterier och bakteriemat) och som numera klarar sig ibland helt utan måltidsinsulin. - En standardbok för HCLF-are.
3. Blodsockerkoll på 8 veckor. Snabba resultat på både diabetes&övevikt. Dr Michael Mosley. 2015.
Den här boken är för dig som önskar medvetet ändra din livsstil hellre än att fortsätta knapra piller eller sticka dig med insulinnålar för resten av ditt liv. "Ger verklig förståelse för vår tids största hälsoproblem." - Professor Roy Taylor
A. Inledning.
Jag vill nu på två olika sätt att vinkla problemet diabetes.
Den ena är vad som händer fysiskt i kroppen. Dvs att hålla sig till sjukdomens utvecklingsstadier, och anpassade terapier som hör till dessa. Ungefär som det och sker nu, under de nuvarande institutionella ramar.
Och den andra sättet är vad som pågår i hjärnan/tanken, vad jag upplever. Dvs det tankemässiga mognadsprocessen, medan jag lever sig själv i, och lär känna sjukdomen och mig själv. Med tilltagande insikter om okunskap och den stigande komplexititeten av min sjukdom.
Sjukdomen, är som en smygande pågående process, som har sina mer eller mindre bestämda utvecklingsfaser, som pågår i kroppen. Detta måste upptäckas - bli informerad om - och namnges(diagnos) och bedömas. Och när detta har skett får jag veta:
Och det man länge trodde på är att personer med typ-2 diabetes hela tiden blir sämre(progressiv sjukdom) och till slut måste ta insulin. Min uppgift blev då att försöka acceptera, och lära sig att leva med situationen.
Eller?
Drömmen om att på något sätt ändå försöka bli frisk hägrade - och som blev det aktuella målet för mig, även om det verkar vara lite för spektakulärt. En typ av att vrida klockan tillbaka process blev drömmen.
Att kunna vända på processen bör, menar jag, syfta mig medvetet och bestämt in mig på på den tankemässiga strategin, Att drömma bara det räcker inte. Men om reverseringen skall kunna lyckas... - sjukdomens förlopp sätter sig ju kanske djupt just i de negativa tankarna.
- Men om tjansen finns så varför inte försöka!
B. Tankar om min diabetes
Jag har upplevt följande faser under min sjukdomsutveckling.
1. Överaskningen, då man får reda på att man har diabetes. Man blir mest bara informerad och kanske uppskrämd.
2. Kunskapshunger. Man försöker skaffa sig kunskaper om... Jag försökte till och med läsa böcker i ämnet.
3. Att ha fått kunskap betyder inte att man har också förmåga till... ofta kan man behöva hjälp också. En maskin har förmåga men kan inre tänka och förstå. Men en människa inte är en maskin.
4. Förståelsens behov. Den fjärde fasen handlar om förståelsen av hela vidden av sin situation. Att bli frisk är dessutom ofta ett grupparbete som kräver färdigheter till samarbete.
5. Komplexiciteten. Som sista fas i tänkandet handlar om medvetandet som kännetäcknas av - trots komplexititeten - av mera automatik i livsstilen. Då mycket av man har lärt blir intuitivt och det onödiga faller bort. Nu behövs det insikt och rutin.
- Varför just jag?
Men jag är inte ensam. Det handlar om ett globalt hälsoproblem.
"Tyvärr är ett av våra största hälsohot idag just stigande blodsocker." - Professor Kerstin Brismar.
1.1 Sjukdom eller dom?
- Varför just jag?
Ja, frågorna hopar sig. För att vara lite filosofisk så är sjukdom för mig någonting som tar slut inom en rimlig tid. Som en förkylning till exempel. Men diabetes bedömer jag vara närmast som en dom. En biologisk dom efter en lång tids missbruk av kroppen med överkomsumtion a kolhydrater. Ja en biologisk dom då jag själv (men inte kroppen)dvs min livsstil varit okunnig och behandlat min kropp på ett felaktigt sätt. Med något så oskyldigt som överkonsumtion av kolhydrater, som jag ju gillat.
- Kroppens reaktion på överkomsumption var emellertid helt normal. Försökte länge hjälpa till till och med, och har stått ut länge med missbruket.
- Och vi är många som har överkomsumerat och gör detta fortfarande och domen har blivit:
"Miljontals människor har högt blodsocker, många utan att vara medvetna om det. Kanske är du ofta törstig och behöver ideligen tömma blåsan. Kanske har du sår som läker långsamt, eller är ovanligt trött... "
- M Mosley -
Ja, jag känner igen detta numera väl men då...? Jag visste ju inte riktigt vad det var som egentligen pågick i kroppen. Och visste inte heller vad jag skulle ta mig till.
2. Sug efter kunskap.
2.1 Det finns olika typer av diabetes.
Just nyligen fick jag höra att det finns 5 olika typer.
Min typ kallas även för åldersdiabetes (dvs typ2 eller D2), en mycket vanlig sådan som man får på äldre dar. Karakteristiken som utvecklas, kan bero på arvet, grundorsaken och sjukdomsförloppet etc då diagnosen föregås av en ofta lång period av insjuknande (fasen heter prediabetes). Under denna, ofta av människor omedvetna period får man förhöjda blodsockervärden, som oftast ändå inte medför diagnosen diabetes. Men kan åtföljas - som hos mig - av viktökning.
Jag själv betraktade jag mig länge som frisk, och så även av min läkare. Troligen hela under denna prediabetes fas/perioden, och tyvärr även åratal därefter. Så jag behövde snart - när sjukdomen uppdagades - insulinbehandlas.
Och det som inträffade i mitt sinne då, när jag fick veta vad det var med mig, fick jag en orhörd längtan efter kunskap och behovet att även kunna få träffa andra, med liknanade problem. Men det fanns - förvånande nog - ingen diabetesförening här i Eskilstuna.
(Men, om man blir medveten om(fick jag veta)... redan under prediabetesfasen av sjukdomsförloppet, kan man lätt vända på det, dvs reversera processen, så att man åter kan bli fullt frisk.
I det flesta fall försummas detta, och många besväras länge även av onödig viktökning i stället..)
3. Hjälpbehov - att omsätta kunskap.
Den är - diabetesen - lik många andras, men speciell ändå tycker jag, inte minst med tanke på min ålder (83). - Vad kan jag behöva för skärskilt hjälp?
Den var egentligen speciell redan från början innan den upptäcktes. Jag hade ju passerat prediabetesfasen och mycket mer - vet ej under hur lång tid - innan jag fick min diagnos till slut. Kan därför ha blivit en svårare fall.
Det föll sig ju så att det blev jag själv som har kommit på spåret av min sjuka.
Jag köpte i min förtvivlan teststickor på apoteket och kunde då själv konstatera socker i min urin. Detta har min läkare inte kommit på att testa, fast jag kände mig mycket dålig - proverna som tagits av läkaren har ju visat att det inte var någon fel alls.
- Kanske för att jag inte hade de typiska symptomen som vanligen brukar leda läkarnas tankar till misstanken om diabetesfall.
Men sedan blev det fart på sjukvården och jag fick även en diabetessköterska för att hjälpa mig på traven. Och hjälp behövde jag verkligen.
Jag skulle lära mig kolhydraträkning för att kunna välja föda... Och jag försökte.
Men det gick trögt med behandlingen. Ingen utav tabletterna (metformin, glimepirid, januvia, enalapril) som jag fick verkade kunna hjälpa mig tillräckligt. Och så har även följdsjukdomarna börjat göra sig gällande speciellt på benen. Denna försämring skrämde upp mig ordentligt. - Jag vill ju inte missa mina ben heller!
Till sslut fick jag insulin, och nu började jag känna att jag har fått kontroll på detta sätt på blodsockret.
I denna fas av mina innrsta tankar behövde jag verkligen en förebild som skulle kunna trigga mig vidare, och även hjälp...
3.1 Behovet av en vänding
Valet att få låta det gå som det blev blev överhängande ett tag.
Men jag behövde en förebild som har genomlidit tankeprocessen i samband med sin sjukdom. Av en ren tillfällighet fick då jag läsa om Patriks vånda, som blev likt min...
"Vändningen
En dag, mitt under... slog mig en tanke som väl egentligen borde ha kommit tidigare, Hur... kunde jag gå och bli blind? Jag som hade gjort allt som sjukvården sagt, ja nästan i alla fall. Men ändå satt jag här och var blind! ... Borde inte vården veta vad som var bäst?" - Patrik -
- Ja, och sedan har Pariks fundering puttat mig fram i beslutsamheten, så försökte jag sedan ta tag i problemet på allvar. Även tanken om reversering har börjat intressera mig.
3.2 Reversering
Drömmen om att på något sätt ändå försöka bli frisk - lev det aktuella målet för mig, även om det verkade vara lite för spektakulärt. En typ av försök då man vill vrida klockan tillbaka process. Att kunna vända på processen bör, insåg jag - fokusera in mig på den tankemässiga strategin/planet. Att drömma om det räcker inte. Om reverseringen skall kunna lyckas. - sjukdomens framtid sitter ju jupt just i tankarna(ev i uppgivenhet). - Här behövs en tankemässig utrustning med beslutsamhet i följet.
Jag behövde dock veta att det kanske åndå är möjligt, men hur skall jag gå till väga?
Det har och visat sig - fick jag veta - att det var en gammalt känd tema. Även andra har gjort framgångsrika försök. Det var via "Smarta Diabetiker" jag blev också uppmärksammad på boken(se nedan) som jag genast hämtat från biblioteket, som blev min inspirationskälla.
Jag behövde en vägledning om " hur man ska få normal blodsocker utan mediciner och må bra." - K. Brismar om boken av M. Mosley.
Och självfallet även helst utan insulinsprutor.
Mitt fall är nog mycket speciell ändå tycker jag. Inte minst för att jag är 83 år gammal numera och multisjuk som många i min ålder.
- Och dessutom, - mångas till häpnad - försöker jag med konsten... med någonting sådant som att försöka reversera min D2. - Kan det överhuvudtaget vara möjligt? Och kan jag klara av det själv? Målet är just nu att hamna igen i prediabetesfasen (5,6 till 7,0 mmol/l.)
(Är numera under insulinbehandling med 40 långtidsverkande enheter (av Insuman Basal) per dag, och tillämpar LCHF-dieten, den mera liberala formen, som skärptes sedermera.
Se utförligare kunskap och hjälp, hos: https://smartadiabetiker.se/lchflagkolhydratkost-grunderna/)
4. Förståelsens fas - sjukdomen och jag.
Här handlar det om själva relationen till sin sjukdom etc.
Min diabetes blev som ett litet barn till att börja med, som jag inte ens visste att jag hade inom mig. Det var en lömsk sjukdom som bredde ut sig. Och det är ingen idé att vara bitter på Gud eller... Men problemet måste få tid att sätta sig.
Och inte ens då när jag efter ett antal år förflytit, och fick diagnosen D2, och en diabetessköterska till förfogande, blev jag klok nog på vad det var frågan om. Vad var det som försiggick i min kropp alltså. Jag kände snarare tacksamhet för sjukvården som ville hjälpa mig och som jag antog visste vilket hjälp jag - mitt barn - behövde. Och relationen till mitt "barn" hjälptes av diabetessköterskans råd och omsorg ((tabletter(Metformin), val av mat etc) och jag litade på henne. Hon gillade också att jag började träna.
Jag försökte göra som hon sa men tiden gick och jag blev inte bättre så jag blev mer och mer orolig för mitt tillstånd. Sjukdomens följdverkningar har börjat visa sig. - Men skall jag verkligen behöva vänja mig vid dåliga prognoser helt enkelt?
Det blev en tid av vånda och frustrationer som slutade med att jag fick insulin till slut. Och detta blev jag egentligen glad över eftersom jag fick nu känslan av att fått en kontroll över min blodsocker. Men man skulle vänja sig förblev den rådande inställningen. Jag saknar ju verktyget för att kunna bli av med sjukdomen ändå.
En vändning i min sjukdomshistoria blev emellertid när jag träffade mina släktingar från Spannien, sommaren 2016, närmare bestämt Anders Köhler och frun. Och när Anders fick kännedom om min belägenhet gav han mig boken - med rekomendationer - i present. (se: Låt bönor förändra ditt liv av....)
- Några eventuelle fördomar blåstes omedelbart bort eftersom Anders är en mycket intelligent och trovärdig person. Boken blev ganska snart en trevlig överaskning eftersom det kändes, som om det är just den här boken jag behövde läsa och tillämpa.
Och boken ökade verkligen min förståelse över situationen och jag började också förändra mina åsikter/insikter snart. Fast jag blev inte riktigt medveten ändå om problemets omfattning (det tog sin tid hos mig), förståelsen kom först senare. Varför det tog sin tid att fatta - kanske beror det på min höga ålder och dålig fattningsförmåga också. Boken fick mig i alla fall att tänka till lite om konsekvenserna om vad min sjukdom kunde leda till m m.
- Boken är i övrigt en framgångssaga trots den olyckliga utgångden. Men just därför mycket lärorikt. Livet om ett sorgligt öde som har erfarits och har därefter blivit vägvisare.
Den här sjukan är nämligen inte vilken annan sjukdom som helst.
Att drabbas av D2 uppfattade jag därefter mer som en riktig (sjuk)-dom. Och en dom är den verkligen. Ja, likt som ett sjukt barn som jag måste tänka på att ta hand om, och måste även lära känna den först för att kunna göra det. Som behöver hanreras som en ny identitet/roll/livsstil och att leva med.
4.2 Att börja ta tag i problemet... men man behöver ju hjälp.
Ja började snart inse att jag måste först begränsa mitt liv, förändra/utveckla mina tankar, för att medvetet kunna ta tag i problemet, och så blev jag såsmåningom som en som kände sig lite kunnigare... trodde att jag förstod - som är också nödvändig.
Ja, jag måste också välja/allvarligt överväga, om jag vill behålla synen och kunna använda mina ben - som började bli svaga - i fortsättningen också m m.
- Men boken(se nedan) och kompisarna i gruppen med - Smarta Diabetiker gav mig också ett visst hopp och konkret och direkt hjälp när det behövdes. De ställde upp direkt via internet på hemsidan, medan det var omöjligt att få telefonkontakt med min diabetssköterska. Det finns många frågor man vill veta just...
(Se även för att friska upp temat: https://smartadiabetiker.se/lchflagkolhydratkost-grunderna/.)
4.3 Ät och mät.
En mycket vanlig uppmaning.
Ja, bl annat denna mantra jag fick lära mig att praktisera och förstå betydelsen av. Att kunna få mäta sin bs(blodsocker/kolhydratmätning) är faktiskt sjukdomens utmärkta kontrolmöjlighet. Tack till sjukvården som ger oss denna möjlighet.
Mätningen kan ju avslöja hur jag mår på ett enkelt och mätbart sätt.
5. Att bli medveten
Komplexiteten av sjukdomen utökas mer och mer och sjukvårdens bestående ramar börjar bli lämpliga för översyn. Behovet av föreningar likt "Smarta Diabetiker" exempelvisa ökar m m.
5.1. Insulinresistens
Matsmältningen hos människan är så vist inrättat att maten utnyttjas effektivt och maximalt, utan betydande förluster.
"Fel mat" och ibland/ofta för mycket, medför att kroppen försöker, först lagra... För att jämna ut energi tillgången med tanke på framtida behov, genom att så ta hand om extra intagen föda. Kroppen förses härmed en reservtank, som kan utnyttjas med hänsyn till variationen av enegibehovet.
Kroppen är skapad så, att den skall som normalt arbeta, men även att kunna klara sig ganska länge utan mat. Det är bra med reservtanken.
När musklerna behöver energi... och insulinet som kroppen framställer själv, är som oljan i bränslet (maten/kolhydraterna m m).
Normalt fungerar systemet bra, men vad händer om du gasar samtidigt som bilen får stå stilla dvs utan att arbeta. Bensinen förbräns visserligen men den överflödiga energin lämnar motorn till avgaserna som följer ut i luften. En stor slöseri med andra ord, och så gör du inte förstås.
Detta gör inte din kropp heller. Stoppar du mer kalorier i magen så hamnar inte dessa i "avgaserna" utan stannar i kroppen genom lagring. Efter en tid visar sig också reservdunken i form av fetma kring magen. (Och det är insulinet som hjälper till i processen.)
Marsmältningssystemet är - bra att komma ihåg - ett effektivt energiproducerande system utan nämnvärda energiläkage.
Och normalt sköter känslan av hungern(tarmhormoner) och känslan av mättnad input problemet så att ett lagom tillstånd uppstår.
Men livsstilen kan rubba balansen.
Efter en tid blir matsmältningen som en sliten bil vad funktionen beträffar. Bensinförbrukningen ökar(du känner av ökad hunger) och ökar även(produceras mer insulin) förbrukningen av olja. Allt detta ser man via avgaserna efter bilen(och fettknölen runt midjan). Eftersom kroppen är inställd på att hushålla med näringen omvandlas överskottet av kolhydrater till bukfett (Denna fas i sjukdomsutvecklingen kallas för insulinresistens.) - Insulinet bestämmer att kolhydraterna skall omvandlas till fett, men en speciell enzym bestämmer platsen för lagret (obs! visceralt fett, TOFI).
5.2 Tarmbakteriernas betydelse
Komplexiteten av sjukdomen har härmed väsentligt utökats.
Detta är ett nytt område kanske mest för mig, men verkligen intressant att följa upp.
Det är även bla tack vare enskilda diabetikers prövande, så fortsätter experienterandet med bl a bönor m m i kosten. Ny kunskap tillkommer och även betydelsen av bakterierna i tarmarna kommer mer och mer att uppmärksammas.
Experimenterandet av bönor som tillägg till kosten har redan visat sig välgörande då det gäller att normalisera blodsockret. Studerat om detta i den så kallade Bönboken (se nedan "Låt bönor förändra ditt liv.")
Bönor har intagits även i min vanliga kost numera.
5.3 Utsikten framöver.
Varken vi vill det eller inte kommer större förändringar i sjukvården. De är redan på gång. De blir vanligare med doktorer på distans. Även doktorerna får mer artificiell intelligens som hjälpmedel. Teknikens förmåga kommer då att mer och mer utnyttjas. Och förståelsens betydelse - av bla tidiga upptäkter av begynnande diabeteskomplikationer m m - kommer inte att minska. Och betydelsen av privata initiativ (stödgrupper) likt "Smarta Diabetiker" kommer därför behövas att öka.
Nej, och sokret är inte gift men kan bli det, vid rubbad ämnesomsättning.
Slutligen: Försök ta kontroll över ditt liv och inte helt lita på, att andra skall lösa ditt problem.
Och tänk på att du har också potential att kunna göra det!
Litteratur - Inspirationskällor
1. Type 2 diabetes: etiology and reversebility. R. Taylor. Diabetes Care, 2013 care.diabetesjournals.org
Roy Taylor är en av Europas mest respekterade diabetesforskare med goda resultat. Med kalorifattid diet på några veckor - kan vända sjukdomsförloppet för typ 2 diabetes.
2. Låt bönor förändra ditt liv - en revolutionerande metod för hälsan, vikten och blodsockret. Lars-Erik Litsfeldt & Patrik Olsson 2017,
Typ 2 resp ryp 1 diabetiker. Boken är informativ och innehåller huvudsakligen Patriks inspirerande kamp och försök med pro- och prebiotika (bakterier och bakteriemat) och som numera klarar sig ibland helt utan måltidsinsulin. - En standardbok för HCLF-are.
3. Blodsockerkoll på 8 veckor. Snabba resultat på både diabetes&övevikt. Dr Michael Mosley. 2015.
Den här boken är för dig som önskar medvetet ändra din livsstil hellre än att fortsätta knapra piller eller sticka dig med insulinnålar för resten av ditt liv. "Ger verklig förståelse för vår tids största hälsoproblem." - Professor Roy Taylor
tisdag 20 februari 2018
Diabetes D2/3
Min diabetes - D2/3
"Tyvärr är ett av våra största hälsohot idag just stigande blodsocker." - Professor Kerstin Brismar.
1. Sjukdom eller dom?
Ja, frågorna hopar sig. För att vara lite filosofisk så är sjukdom för mig någonting som tar slut inom en rimlig tid. Som en förkylning till exempel. Men diabetes bedömer jag vara närmast som en dom. efter en lång rad av missbruk av kroppen med maten. Ja en dom eftersom jag har har varit okunnig och behandlat min kropp på ett felaktigt sätt, med så oskyldigt som överkonsumption av kolhydrater.
- Och vi är många som har gjort och gör detta fortfarande och domen har blivit:
"Miljontals människor har högt blodsocker, många utan att vara medvetna om det. Kanske är du ofta törstig och behöver ideligen tömma blåsan. Kanske har du sår som läker långsamt, eller är ovanligt trött... "
- M Mosley -
2. Sjukdomsförloppet.
Det finns olika typer av diabetes. Min typ kallas även för åldersdiabetes (dvs typ2 eller D2), en mycket vanlig sådan. Karakteristiken som utvecklas, kan bero på arvet, grundorsaken och sjukdomsförloppet etc då sjukdomen föregås av en ofta lång period av insjuknande (fasen prediabetes).Under denna omedvetna period får man förhöjda sockervärden i blodet som oftast ändå inte medför diagnosen diabetes.
Jag själv betraktades länge frisk under denna prediabetes fas/period.
Men, om man blir medveten om, redan i detta fas av förloppet, kan man lätt vända på det dvs reversera processen, så att man åter kan bli fullt frisk.
I det flesta fall försummas detta och många besväras av onödig viktökning i stället..
2.1 Min diabetes.
Den är lik många andras, men speciell ändå tycker jag.
Den var speciell redan från början innan den upptäcktes. Jag hade ju passerat prediabetesfasen och mycket mer - vet ej hur lång tid - innan jag fick min diagnos till slut.
Till slut blev jag själv som har kommit på spåret av min sjuka. Jag köpte teststickor på apoteket och kunde då själv konstatera socker i blodet. Detta har min läkare inte kommit på att testa, fast jag kände mig mycket dålig. Kanske för att jag inte hade de typiska symptomen som vanligen brukar leda läkarna till diagnosen.
Men sedan blev det fart på sjukvården och jag fick även en diabetessköterska för att hjälpa mig på traven.
Men det gick trögt med behandlingen. Ingen utav tabletterna verkade kunna hjälpa mig tillräckligt. Och så har även följdsjukdomarna börjat göra sig gällande.
I detta fall behövde jag en förebild som skulle trigga mig vidare.
2.2 Behovet av en vänding
"Vändningen
En dag, mitt under... slog mig en tanke som väl egentligen borde ha kommit tidigare, Hur... kunde jag gå och bli blind? Jag som hade gjort allt som sjukvården sagt, ja nästan i alla fall. Men ändå satt jag här och var blind! ... Borde inte vården veta vad som var bäst?" - Patrik -
- Ja, och då har Pariks fundering puttat även mig fram, så att jag fick ta tag i problemet på allvar.
2.3 Reversering
Jag behövde en vägledning om " hur man ska få normal blodsocker utan mediciner och må bra." - K. Brismar om boken av M. Mosley. Och helst även utan insulinsprutor.
Mitt fall är nog mycket speciell ändå tycker jag. Inte minst för att jag är 83 år gammal numera och multisjuk som många i min ålder.
Och dessutom, - många till häpnad - försöker jag med konsten... med någonting sådant som att försöka reversera min D2. - Kan det överhuvudtaget vara möjligt?
(Är numera under insulinbehandling med 40 långtidsverkande enheter per dag, och tillämpar LCHF-dieten, den mera liberala formen.).
Se utförligare: https://smartadiabetiker.se/lchflagkolhydratkost-grunderna/
3. Lite historia
Min diabetes blev som ett litet barn till att börja med, som jag inte ens visste att jag hade inom mig. Det var en lömsk sjukdom som bredde ut sig.
Och inte ens när jag efter ett antal år(?) fick diagnosen D2 och en diabetessköterska blev jag klok nog på vad det var frågan om. Jag kände snarare tacksamhet för sjukvården som ville hjälpa mig och som jag antog visste vilket hjälp jag - mitt barn - behövde. Och relationen med mitt barn hjälptes av diabetessköterskans råd och omsorg (tabletter, val av mat etc) och jag litade på henne. Hon gillade också att jag började träna.
Jag försökte göra som hon sa men tiden gick och jag blev inte bättre så jag blev mer och mer orolig för mitt tillstånd. Sjukdomens följdverkningar har börjat visa sig. - Men skall jag vänja mig vid detta helt enkelt?
Det blev en tid av vånda och frustrationer som slutade med att jag fick insulin till slut. Och detta blev jag glad över eftersom jag fick känslan av att fått en kontroll över min situation. Men man skulle vänja sig förblev inställningen.
En vändning i min sjukdomshistoria blev emellertid när jag träffade mina släktingar från Spannien, sommaren 2016, närmare bestämt Anders Köhler och frun, och när Anders fick kännedom om min belägenhet gav han mig boken - med rekomendationer - i present. (se: Låt bönor förändra ditt liv av....)
Och boken började verkligen förändra insikterna snart, fast de blev jag inte riktigt medveten om först senare. Det tog sin tid att fatta - kanske beror det på min ålder också. Boken fick mig nämligen att tänka till lite om vad min sjukdom kan leda till egentligen. Den här sjukan är nämligen inte vilken annan sjukdom som helst.
Att drabbas av D2 uppfattade jag därefter mer som en riktig (sjuk)-dom. Och en dom är den verkligen. Ja, likt som ett sjukt barn som jag måste tänka på att ta hand om, och måste även lära känna den först för att kunna göra det. Som en ny identitet/roll/livsstil krävdes det som om.
4. Att börja ta tag i problemet... men man behöver ju hjälp.
Ja började inse att jag måste först begränsa mitt liv, för att medvetet kunna ta tag i problemet, och så blev jag såsmåningom fast...
Ja, jag måste välja, om jag vill behålla synen och kunna använda mina ben - som började bli svaga - i fortsättningen också m m.
- Men boken och kompisarna i gruppen med - Smarta Diabetiker sedan gav mig också ett hopp och konkreta och direkta hjälp. De ställde upp direkt medan det var omöjligt att få telefonkontakt med min diabetssköterska.
Se även :https://smartadiabetiker.se/lchflagkolhydratkost-grunderna/.
4.1 Ät och mät.
Ja, bl annat detta jag fick lära mig att praktisera.
5. Och experimenterandet fortsätter.
Det är tack vare enskilda diabetikers prövande fortsätter experienterandet av bl a bönor i kosten. Ny kunskap tillkommer alltid och även betydelsen av bakterierna i tarmarna uppmärksammas.
Experimenterandet av bönor som tillägg till kosten har visat sig välgörande då det gäller att normalisera blodsockret. Studera resultaten i den så kallade Bönboken (Låt bönor förändra ditt liv.)
Bönor har intagits i min daglig kost.
Litteratur - Inspirationskällor
1. Type 2 diabetes: etiology and reversebility. R. Taylor. Diabetes Care, 2013 care.diabetesjournals.org
Roy Taylor är en av Europas mest respekterade diabetesforskare med goda resultat. Med kalorifattid diet på några veckor - kan vända sjukdomsförloppet för typ 2 diabetes.
2. Låt bönor förändra ditt liv - en revolutionerande metod för hälsan, vikten och blodsockret. Lars-Erik Litsfeldt & Patrik Olsson 2017,
Typ 2 resp ryp 1 diabetiker. Boken är informativ och innehåller huvudsakligen Patriks inspirerande kamp och försök med pro- och prebiotika (bakterier och bakteriemat) och som numera klarar sig ibland helt utan måltidsinsulin,
3. Blodsockerkoll på 8 veckor. Snabba resultat på både diabetes&övevikt. Dr Michael Mosley. 2015.
Den här boken är för dig som önskar medvetet ändra din livsstil hellre än att fortsätta knapra piller eller sticka dig med insulinnålar för resten av ditt liv. "Ger verklig förståelse för vår tids största hälsoproblem." - Professor Roy Taylor
"Tyvärr är ett av våra största hälsohot idag just stigande blodsocker." - Professor Kerstin Brismar.
1. Sjukdom eller dom?
Ja, frågorna hopar sig. För att vara lite filosofisk så är sjukdom för mig någonting som tar slut inom en rimlig tid. Som en förkylning till exempel. Men diabetes bedömer jag vara närmast som en dom. efter en lång rad av missbruk av kroppen med maten. Ja en dom eftersom jag har har varit okunnig och behandlat min kropp på ett felaktigt sätt, med så oskyldigt som överkonsumption av kolhydrater.
- Och vi är många som har gjort och gör detta fortfarande och domen har blivit:
"Miljontals människor har högt blodsocker, många utan att vara medvetna om det. Kanske är du ofta törstig och behöver ideligen tömma blåsan. Kanske har du sår som läker långsamt, eller är ovanligt trött... "
- M Mosley -
2. Sjukdomsförloppet.
Det finns olika typer av diabetes. Min typ kallas även för åldersdiabetes (dvs typ2 eller D2), en mycket vanlig sådan. Karakteristiken som utvecklas, kan bero på arvet, grundorsaken och sjukdomsförloppet etc då sjukdomen föregås av en ofta lång period av insjuknande (fasen prediabetes).Under denna omedvetna period får man förhöjda sockervärden i blodet som oftast ändå inte medför diagnosen diabetes.
Jag själv betraktades länge frisk under denna prediabetes fas/period.
Men, om man blir medveten om, redan i detta fas av förloppet, kan man lätt vända på det dvs reversera processen, så att man åter kan bli fullt frisk.
I det flesta fall försummas detta och många besväras av onödig viktökning i stället..
2.1 Min diabetes.
Den är lik många andras, men speciell ändå tycker jag.
Den var speciell redan från början innan den upptäcktes. Jag hade ju passerat prediabetesfasen och mycket mer - vet ej hur lång tid - innan jag fick min diagnos till slut.
Till slut blev jag själv som har kommit på spåret av min sjuka. Jag köpte teststickor på apoteket och kunde då själv konstatera socker i blodet. Detta har min läkare inte kommit på att testa, fast jag kände mig mycket dålig. Kanske för att jag inte hade de typiska symptomen som vanligen brukar leda läkarna till diagnosen.
Men sedan blev det fart på sjukvården och jag fick även en diabetessköterska för att hjälpa mig på traven.
Men det gick trögt med behandlingen. Ingen utav tabletterna verkade kunna hjälpa mig tillräckligt. Och så har även följdsjukdomarna börjat göra sig gällande.
I detta fall behövde jag en förebild som skulle trigga mig vidare.
2.2 Behovet av en vänding
"Vändningen
En dag, mitt under... slog mig en tanke som väl egentligen borde ha kommit tidigare, Hur... kunde jag gå och bli blind? Jag som hade gjort allt som sjukvården sagt, ja nästan i alla fall. Men ändå satt jag här och var blind! ... Borde inte vården veta vad som var bäst?" - Patrik -
- Ja, och då har Pariks fundering puttat även mig fram, så att jag fick ta tag i problemet på allvar.
2.3 Reversering
Jag behövde en vägledning om " hur man ska få normal blodsocker utan mediciner och må bra." - K. Brismar om boken av M. Mosley. Och helst även utan insulinsprutor.
Mitt fall är nog mycket speciell ändå tycker jag. Inte minst för att jag är 83 år gammal numera och multisjuk som många i min ålder.
Och dessutom, - många till häpnad - försöker jag med konsten... med någonting sådant som att försöka reversera min D2. - Kan det överhuvudtaget vara möjligt?
(Är numera under insulinbehandling med 40 långtidsverkande enheter per dag, och tillämpar LCHF-dieten, den mera liberala formen.).
Se utförligare: https://smartadiabetiker.se/lchflagkolhydratkost-grunderna/
3. Lite historia
Min diabetes blev som ett litet barn till att börja med, som jag inte ens visste att jag hade inom mig. Det var en lömsk sjukdom som bredde ut sig.
Och inte ens när jag efter ett antal år(?) fick diagnosen D2 och en diabetessköterska blev jag klok nog på vad det var frågan om. Jag kände snarare tacksamhet för sjukvården som ville hjälpa mig och som jag antog visste vilket hjälp jag - mitt barn - behövde. Och relationen med mitt barn hjälptes av diabetessköterskans råd och omsorg (tabletter, val av mat etc) och jag litade på henne. Hon gillade också att jag började träna.
Jag försökte göra som hon sa men tiden gick och jag blev inte bättre så jag blev mer och mer orolig för mitt tillstånd. Sjukdomens följdverkningar har börjat visa sig. - Men skall jag vänja mig vid detta helt enkelt?
Det blev en tid av vånda och frustrationer som slutade med att jag fick insulin till slut. Och detta blev jag glad över eftersom jag fick känslan av att fått en kontroll över min situation. Men man skulle vänja sig förblev inställningen.
En vändning i min sjukdomshistoria blev emellertid när jag träffade mina släktingar från Spannien, sommaren 2016, närmare bestämt Anders Köhler och frun, och när Anders fick kännedom om min belägenhet gav han mig boken - med rekomendationer - i present. (se: Låt bönor förändra ditt liv av....)
Och boken började verkligen förändra insikterna snart, fast de blev jag inte riktigt medveten om först senare. Det tog sin tid att fatta - kanske beror det på min ålder också. Boken fick mig nämligen att tänka till lite om vad min sjukdom kan leda till egentligen. Den här sjukan är nämligen inte vilken annan sjukdom som helst.
Att drabbas av D2 uppfattade jag därefter mer som en riktig (sjuk)-dom. Och en dom är den verkligen. Ja, likt som ett sjukt barn som jag måste tänka på att ta hand om, och måste även lära känna den först för att kunna göra det. Som en ny identitet/roll/livsstil krävdes det som om.
4. Att börja ta tag i problemet... men man behöver ju hjälp.
Ja började inse att jag måste först begränsa mitt liv, för att medvetet kunna ta tag i problemet, och så blev jag såsmåningom fast...
Ja, jag måste välja, om jag vill behålla synen och kunna använda mina ben - som började bli svaga - i fortsättningen också m m.
- Men boken och kompisarna i gruppen med - Smarta Diabetiker sedan gav mig också ett hopp och konkreta och direkta hjälp. De ställde upp direkt medan det var omöjligt att få telefonkontakt med min diabetssköterska.
Se även :https://smartadiabetiker.se/lchflagkolhydratkost-grunderna/.
4.1 Ät och mät.
Ja, bl annat detta jag fick lära mig att praktisera.
5. Och experimenterandet fortsätter.
Det är tack vare enskilda diabetikers prövande fortsätter experienterandet av bl a bönor i kosten. Ny kunskap tillkommer alltid och även betydelsen av bakterierna i tarmarna uppmärksammas.
Experimenterandet av bönor som tillägg till kosten har visat sig välgörande då det gäller att normalisera blodsockret. Studera resultaten i den så kallade Bönboken (Låt bönor förändra ditt liv.)
Bönor har intagits i min daglig kost.
Litteratur - Inspirationskällor
1. Type 2 diabetes: etiology and reversebility. R. Taylor. Diabetes Care, 2013 care.diabetesjournals.org
Roy Taylor är en av Europas mest respekterade diabetesforskare med goda resultat. Med kalorifattid diet på några veckor - kan vända sjukdomsförloppet för typ 2 diabetes.
2. Låt bönor förändra ditt liv - en revolutionerande metod för hälsan, vikten och blodsockret. Lars-Erik Litsfeldt & Patrik Olsson 2017,
Typ 2 resp ryp 1 diabetiker. Boken är informativ och innehåller huvudsakligen Patriks inspirerande kamp och försök med pro- och prebiotika (bakterier och bakteriemat) och som numera klarar sig ibland helt utan måltidsinsulin,
3. Blodsockerkoll på 8 veckor. Snabba resultat på både diabetes&övevikt. Dr Michael Mosley. 2015.
Den här boken är för dig som önskar medvetet ändra din livsstil hellre än att fortsätta knapra piller eller sticka dig med insulinnålar för resten av ditt liv. "Ger verklig förståelse för vår tids största hälsoproblem." - Professor Roy Taylor
Min dibetes - D2/2
Min diabetes - D2/2
1. Sjukdom eller dom?
Ja, frågorna hopar sig. För att vara lite filosofisk så är sjukdom för mig någonting som tar slut inom en rimlig tid. Som en förkylning till exempel. Men diabetes bedömer jag vara närmast som en dom. efter en lång rad av missbruk av maten. Ja en dom eftersom man har har varit okunnig och behandlat sin kropp på ett felaktigt sätt, med överkonsumption av kolhydrater.
Och vi är många som har gjortocg gör detta och domen har blivit:
"Miljontals människor har högt blodsocker, många utan att vara medvetna om det. Kanske är du ofta törstig och behöver ideligen tömma blåsan. Kanske har du sår som läker långsamt, eller är ovanligt trött... "
- M Mosley -
2. Sjukdomsförloppet.
Det finns olika typer av diabetes. Min typ kallas även för åldersdiabetes (förkortat typ2 eller D2), en mycket vanlig sådan. Karakreristiken beror delvis på grundorsaken och sjukdomsförloppet. då sjukdomen föregås av en ofta lång period av insjuknande (prediabetes).Under denna period får man förhöjda sockervärden i blodet som oftast ändå inte medför diagnosen diabetes.
Jag själv betraktades länge frisk under denna fas/period.
Men, om är man medveten redan i detta fas av förloppet kan man lätt vända på det dvs reversera processen så att man åter kan bli fullt frisk.
I det flesta fall försummas detta och många besväras av onödig viktökning.
2.1 Min diabetes.
Den är lik många andras, men speciell ändå tycker jag.
Den var speciell redan från början innan den upptäcktes. Jag har ju passerat prediabetesfasen och mycket mer - vet ej hur lång tid - innan jag fick min diagnos till slut.
Till slut var jag själv som har kommit på spåren av min sjuka. Jag köpte teststickor på apoteket och kunde då själv konstatera socker i blodet. Detta har min läkare inte kommit på att testa, fast jag kände mig mycket dålig. Kanske för att jag inte hade de typiska symptomen som brukar leda läkarna till diagnosen.
Men sedan blev det fart på sjukvården och fick även en diabetessköterska till att hjälpa mig på traven.
Men det gick trögt med behandlingen. Inga av tabletterna verkade kunna hjälpa mig tillräckligt. Och så har även följdsjukdomarna börjat göra sig gällande.
I detta fall behövde jag en förebild som skulle trigga mig vidare.
2.2 Då kom vändingen
"Vändningen
En dag, mitt under... slog mig en tanke som väl egentligen borde ha kommit tidigare, Hur... kunde jag gå och bli blind? Jag som hade gjort allt som sjukvården sagt, ja nästan i alla fall. Men ändå satt jag här och var blind! ... Borde inte vården veta vad som var bäst?" - Patrik -
Ja, och då har Parik puttat mig fram så att jag fick ta tag i problemet på allvar.
2.3 Reversering
Mitt fall är nog mycket speciell ändå. Inte minst för att jag är 83 år gammal numera och multisjuk som många i min ålder.
Och dessutom, - många till häpnad - försöker jag med konsten... med någonting sådant som att försöka reversera min D2.
(Är numera under insulinbehandling med 40 långtidsverkande enheter per dag, och tillämpar LCHF-dieten, den mera liberala formen.). Se:https://smartadiabetiker.se/lchflagkolhydratkost-grunderna/
3. Lite historia
Min diabetes blev som ett litet barn till att börja med, som jag inte ens visste att jag hade inom mig. Det var en lömsk sjukdom som bredde ut sig.
Och inte ens när jag efter ett antal år(?) fick diagnosen D2 och en diabetessköterska blev jag klok nog på vad det var frågan om. Jag kände snarare tacksamhet för sjukvården som ville hjälpa mig och som jag antog visste vilket hjälp jag - mitt barn - behövde. Och relationen med mitt barn hjälptes av diabetessköterskans råd och omsorg (tabletter, val av mat etc) och jag litade på henne. Hon gillade också att jag började träna.
Jag försökte göra som hon sa men tiden gick och jag blev inte bättre så jag blev mer och mer orolig för mitt tillstånd. Sjukdomens följdverkningar har börjat visa sig.
Det blev en tid av vånda och frustrationer som slutade med att jag fick insulin till slut. Och detta blev jag glad över eftersom jag fick känslan av att fått en kontroll över min situation. Men man skulle vänja sig förblev inställningen.
En vändning i min sjukdomshistoria blev emellertid när jag träffade mina släktingar från Spannien, sommaren 2016, närmare bestämt Anders Köhler och frun, och när Anders fick kännedom om min belägenhet gav han mig boken - med rekomendationer - i present. (Låt bönor förändra ditt liv av....)
Och boken verkligen förändrade snart livet, fast det blev jag inte medveten om först senare. Det tog sin tid att fatta - kanske beror det på min ålder också. Boken fick mig nämligen att tänka till lite om vad min sjukdom innebär egentligen. Den här sjukan är nämligen inte vilken annan sjukdom som helst. A drabbas av D2 uppfattade jag härefter mer som en riktig (sjuk)-dom. Och en dom är den verkligen. Ja, som ett barn som jag måste tänka på att ta hand om, och måste även lära känna den först för att kunna göra det. Som en ny identitet/roll/livsstil krävdes det som om.
4. Att börja ta tag i problemet, men man behöver hjälp.
Ja började inse att jag måste begränsa mitt liv för att medvetet även själv kunna ta i problemet, och så blev jag såsmåningom fast. Ja, jag måste välja, om jag vill behålla synen och kunna använda mina ben i fortsöttningen också m m. förstås.
- Men boken och kompisarna i gruppen med - Smarta Diabetiker sedan gav mig också ett hopp!
Se:https://smartadiabetiker.se/lchflagkolhydratkost-grunderna/.
1. Sjukdom eller dom?
Ja, frågorna hopar sig. För att vara lite filosofisk så är sjukdom för mig någonting som tar slut inom en rimlig tid. Som en förkylning till exempel. Men diabetes bedömer jag vara närmast som en dom. efter en lång rad av missbruk av maten. Ja en dom eftersom man har har varit okunnig och behandlat sin kropp på ett felaktigt sätt, med överkonsumption av kolhydrater.
Och vi är många som har gjortocg gör detta och domen har blivit:
"Miljontals människor har högt blodsocker, många utan att vara medvetna om det. Kanske är du ofta törstig och behöver ideligen tömma blåsan. Kanske har du sår som läker långsamt, eller är ovanligt trött... "
- M Mosley -
2. Sjukdomsförloppet.
Det finns olika typer av diabetes. Min typ kallas även för åldersdiabetes (förkortat typ2 eller D2), en mycket vanlig sådan. Karakreristiken beror delvis på grundorsaken och sjukdomsförloppet. då sjukdomen föregås av en ofta lång period av insjuknande (prediabetes).Under denna period får man förhöjda sockervärden i blodet som oftast ändå inte medför diagnosen diabetes.
Jag själv betraktades länge frisk under denna fas/period.
Men, om är man medveten redan i detta fas av förloppet kan man lätt vända på det dvs reversera processen så att man åter kan bli fullt frisk.
I det flesta fall försummas detta och många besväras av onödig viktökning.
2.1 Min diabetes.
Den är lik många andras, men speciell ändå tycker jag.
Den var speciell redan från början innan den upptäcktes. Jag har ju passerat prediabetesfasen och mycket mer - vet ej hur lång tid - innan jag fick min diagnos till slut.
Till slut var jag själv som har kommit på spåren av min sjuka. Jag köpte teststickor på apoteket och kunde då själv konstatera socker i blodet. Detta har min läkare inte kommit på att testa, fast jag kände mig mycket dålig. Kanske för att jag inte hade de typiska symptomen som brukar leda läkarna till diagnosen.
Men sedan blev det fart på sjukvården och fick även en diabetessköterska till att hjälpa mig på traven.
Men det gick trögt med behandlingen. Inga av tabletterna verkade kunna hjälpa mig tillräckligt. Och så har även följdsjukdomarna börjat göra sig gällande.
I detta fall behövde jag en förebild som skulle trigga mig vidare.
2.2 Då kom vändingen
"Vändningen
En dag, mitt under... slog mig en tanke som väl egentligen borde ha kommit tidigare, Hur... kunde jag gå och bli blind? Jag som hade gjort allt som sjukvården sagt, ja nästan i alla fall. Men ändå satt jag här och var blind! ... Borde inte vården veta vad som var bäst?" - Patrik -
Ja, och då har Parik puttat mig fram så att jag fick ta tag i problemet på allvar.
2.3 Reversering
Mitt fall är nog mycket speciell ändå. Inte minst för att jag är 83 år gammal numera och multisjuk som många i min ålder.
Och dessutom, - många till häpnad - försöker jag med konsten... med någonting sådant som att försöka reversera min D2.
(Är numera under insulinbehandling med 40 långtidsverkande enheter per dag, och tillämpar LCHF-dieten, den mera liberala formen.). Se:https://smartadiabetiker.se/lchflagkolhydratkost-grunderna/
3. Lite historia
Min diabetes blev som ett litet barn till att börja med, som jag inte ens visste att jag hade inom mig. Det var en lömsk sjukdom som bredde ut sig.
Och inte ens när jag efter ett antal år(?) fick diagnosen D2 och en diabetessköterska blev jag klok nog på vad det var frågan om. Jag kände snarare tacksamhet för sjukvården som ville hjälpa mig och som jag antog visste vilket hjälp jag - mitt barn - behövde. Och relationen med mitt barn hjälptes av diabetessköterskans råd och omsorg (tabletter, val av mat etc) och jag litade på henne. Hon gillade också att jag började träna.
Jag försökte göra som hon sa men tiden gick och jag blev inte bättre så jag blev mer och mer orolig för mitt tillstånd. Sjukdomens följdverkningar har börjat visa sig.
Det blev en tid av vånda och frustrationer som slutade med att jag fick insulin till slut. Och detta blev jag glad över eftersom jag fick känslan av att fått en kontroll över min situation. Men man skulle vänja sig förblev inställningen.
En vändning i min sjukdomshistoria blev emellertid när jag träffade mina släktingar från Spannien, sommaren 2016, närmare bestämt Anders Köhler och frun, och när Anders fick kännedom om min belägenhet gav han mig boken - med rekomendationer - i present. (Låt bönor förändra ditt liv av....)
Och boken verkligen förändrade snart livet, fast det blev jag inte medveten om först senare. Det tog sin tid att fatta - kanske beror det på min ålder också. Boken fick mig nämligen att tänka till lite om vad min sjukdom innebär egentligen. Den här sjukan är nämligen inte vilken annan sjukdom som helst. A drabbas av D2 uppfattade jag härefter mer som en riktig (sjuk)-dom. Och en dom är den verkligen. Ja, som ett barn som jag måste tänka på att ta hand om, och måste även lära känna den först för att kunna göra det. Som en ny identitet/roll/livsstil krävdes det som om.
4. Att börja ta tag i problemet, men man behöver hjälp.
Ja började inse att jag måste begränsa mitt liv för att medvetet även själv kunna ta i problemet, och så blev jag såsmåningom fast. Ja, jag måste välja, om jag vill behålla synen och kunna använda mina ben i fortsöttningen också m m. förstås.
- Men boken och kompisarna i gruppen med - Smarta Diabetiker sedan gav mig också ett hopp!
Se:https://smartadiabetiker.se/lchflagkolhydratkost-grunderna/.
lördag 17 februari 2018
Diabetes-1
Glimtar ur mitt liv som diabetiker – 1
Jag levde mitt liv – familjeliv – som fisken i
havet. Det är då man är omedveten om hur det är att leva på landet.
Sedan på äldre dagar dog min fru och jag blev
ensam. Inte långt därefter fick jag diabetes. Och mu har det gått några år och
jag började tänka efter. Jag/man frågar sig ju hur det har kunnat bli så? Vi
som har ju alltid skött oss så gott vi kunde, och... och vi är nu alltför många i världen med
diabetes. Och skaran bara växer och växer.
Hur har det kunnat bli så?
Och det finns flera svar på det.
- Jag/man levde sitt liv som fisken i havet. Fisken i havet är ju omedveten om hur det är att leva på landet.
- Och inte andra heller som man levde med och kring visste det heller.
- Och även andra som borde ha vetat bättre, har också bara levat som fiskar i havet.
- Slutligen, så är medvetenheten om, hur det är att leva med diabetes för allmänheten fortfarande liten. De flesta av oss lever som fisken i havet.
söndag 11 februari 2018
Min diabetes - D2
Min diabetes - D2
1. Bara en sjukdom?
Lik många andras, men speciell ändå tycker jag. Inte minst för att jag är 83 år gammal numera och multisjuk som många i min ålder. Och dessutom, - många till häpnad - försöker jag med konsten... med någonting sådant som att försöka reversera min D2. (Är numera under insulinbehandling med 40 långtidsverkande enheter per dag, och vid tillämpning av LCHF, av den mera liberala formen.)
Min diabetes blev som ett litet barn till att börja med, som jag inte ens visste att jag hade inom mig. Det var en sjukdom som vanligt.
Och inte ens när jag efter ett antal år(?) fick diagnosen D2 och en diabetessköterska blev jag klok nog på vad det var frågan om. Jag kände snarare tacksamhet för sjukvården som ville hjälpa mig och som jag antog visste vilket hjälp jag - mitt barn - behövde. Och relationen med mitt barn hjälptes av diabetessköterskans råd och omsorg (tabletter, val av mat etc) och jag litade på henne. Hon gillade också att jag började träna.
Jag försökte göra som hon sa men tiden gick och jag blev inte bättre så jag blev mer och mer orolig för mitt tillstånd. Sjukdomens följdverkningar har börjat visa sig.
Det blev en tid av vånda och frustrationer som slutade med att jag fick insulin till slut. Och detta blev jag glad över eftersom jag fick känslan av att fått en kontroll över min situation. Men man skulle vänja sig förblev inställningen.
En vändning i min sjukdomshistoria blev emellertid när jag träffade mina släktingar från Spannien, sommaren 2016, närmare bestämt Anders Köhler och frun, och när Anders fick kännedom om min belägenhet gav han mig boken - med rekomendationer - i present. (Låt bönor förändra ditt liv av....)
Och boken verkligen förändrade snart livet, fast det blev jag inte medveten om först senare. Det tog sin tid att fatta - kanske beror det på min ålder också. Boken fick mig nämligen att tänka till lite om vad min sjukdom innebär egentligen. Den här sjukan är nämligen inte vilken annan sjukdom som helst. A drabbas av D2 uppfattade jag härefter mer som en riktig (sjuk)-dom. Och en dom är den verkligen. Ja, som ett barn som jag måste tänka på att ta hand om, och måste även lära känna den först för att kunna göra det. Som en ny identitet/roll/livsstil krävdes det som om.
Ja började inse att jag måste begränsa mitt liv för att medvetet även själv kunna ta i problemet, och så blev jag såsmåningom fast. Ja, jag måste välja, om jag vill behålla synen och kunna använda mina ben i fortsöttningen också m m. förstås.
- Men boken och kompisarna i gruppen med - Smarta Diabetiker sedan gav mig också ett hopp!
1. Bara en sjukdom?
Lik många andras, men speciell ändå tycker jag. Inte minst för att jag är 83 år gammal numera och multisjuk som många i min ålder. Och dessutom, - många till häpnad - försöker jag med konsten... med någonting sådant som att försöka reversera min D2. (Är numera under insulinbehandling med 40 långtidsverkande enheter per dag, och vid tillämpning av LCHF, av den mera liberala formen.)
Min diabetes blev som ett litet barn till att börja med, som jag inte ens visste att jag hade inom mig. Det var en sjukdom som vanligt.
Och inte ens när jag efter ett antal år(?) fick diagnosen D2 och en diabetessköterska blev jag klok nog på vad det var frågan om. Jag kände snarare tacksamhet för sjukvården som ville hjälpa mig och som jag antog visste vilket hjälp jag - mitt barn - behövde. Och relationen med mitt barn hjälptes av diabetessköterskans råd och omsorg (tabletter, val av mat etc) och jag litade på henne. Hon gillade också att jag började träna.
Jag försökte göra som hon sa men tiden gick och jag blev inte bättre så jag blev mer och mer orolig för mitt tillstånd. Sjukdomens följdverkningar har börjat visa sig.
Det blev en tid av vånda och frustrationer som slutade med att jag fick insulin till slut. Och detta blev jag glad över eftersom jag fick känslan av att fått en kontroll över min situation. Men man skulle vänja sig förblev inställningen.
En vändning i min sjukdomshistoria blev emellertid när jag träffade mina släktingar från Spannien, sommaren 2016, närmare bestämt Anders Köhler och frun, och när Anders fick kännedom om min belägenhet gav han mig boken - med rekomendationer - i present. (Låt bönor förändra ditt liv av....)
Och boken verkligen förändrade snart livet, fast det blev jag inte medveten om först senare. Det tog sin tid att fatta - kanske beror det på min ålder också. Boken fick mig nämligen att tänka till lite om vad min sjukdom innebär egentligen. Den här sjukan är nämligen inte vilken annan sjukdom som helst. A drabbas av D2 uppfattade jag härefter mer som en riktig (sjuk)-dom. Och en dom är den verkligen. Ja, som ett barn som jag måste tänka på att ta hand om, och måste även lära känna den först för att kunna göra det. Som en ny identitet/roll/livsstil krävdes det som om.
Ja började inse att jag måste begränsa mitt liv för att medvetet även själv kunna ta i problemet, och så blev jag såsmåningom fast. Ja, jag måste välja, om jag vill behålla synen och kunna använda mina ben i fortsöttningen också m m. förstås.
- Men boken och kompisarna i gruppen med - Smarta Diabetiker sedan gav mig också ett hopp!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)