Att vara en individ - förr och nu.
I vårt samhälle har begreppet individ blivit ett mycket centralt begrepp.
Men annat var det om man blickar tillbaka exv till den tidiga medeltiden. Människan då tillhörde gruppen av olika slag eller med andra ord kollektivet. Du betraktades knapasst som en individ... Det var ett kollektivistiskt samhälle om man skulle vilja karakterisera det ur denna synvinkel.
Först på slutet av medeltiden och renässansen började man måla porträtter (avbild av individer, vilket visar att) och individen har hamnat i centrum mer och mer sedan dess. - Det är främst inom de västerländska samhällen som intresset att avbilda individen m m vuxit fram.
Och först i 14000-och 1500-talet i och med med hushållningens och kapitalismens utveckling, ökades mer och mer intresset för individen, då fler och fler möjligheter skapades för att kunna forma sitt eget liv. Intresset för den enskilda personen - och definitionen individ - framträdde tydligare och tydligare.
Om vi nu går till vår tid, så har individen vuxit sig till att bli basen(enheten) för att uppfatta sin existens i och av samhället (individuell beskattning, rättigheter, etc), Ja och utvecklingen har skapat våra dagars sk individualistiska samhälle.
Medan medeltidsmänniskan fick sova i samma rum; uträtta sina naturbehov gemensamt, åt ofta från samma skål, då fjärtar och rapningar var helt ok m m. så... Och jag behöver inte upplysa om hur det nu är, då individen vill allting eget. Redan som barn vill man ha eget rum, och snart eget boende m m. I arbetslivet anställer man individer - dvs det är omöjligt att två delar på en arbetsplats.
Många menar att det har dvs denna utveckling till det individualistiska samhället har gått för långt.