"... vi alla blivit domare."
En kolumnist skriver. "Det snackas mycket om det rättslösa samhället. Samtidigt har vi alla blivit domare. Kanske hårdare än någonsin."
- Ett intressant påpekande mot utvecklingen i stort från tiden före statsbildningen i Europa till efter att stater (leviatan) blivit till. Staten i sin tur minskade det yttre våldet i samhället med sin mot våldsutövning(rättsapparat) och... men som i nutiden verkar även övergått till lägre nivåer - blivit ett nytt fenomen? - i samhället.
Det finns knappast något utrymme numera - säger skribenten - för att göra fel. Någon väntar alltid med storsläggan och väntar på att någon hamnar under. Men det är i alla fall så med oss, att vi ofta tror fel, åberopar fel fakta, kan sätta en plump, är osäkra, rädda, fördomsfulla m m.
Dessutom och det känns extra svårt/hårt, eftersom felstegen verkar förfölja en för alltid. Har du gjort ett fel så finns stämpeln kvar.
Det är också lätthänt att man kastas i skärselden i väntan bara på att då och då bli påmind och påbucklad ordentligt.
Men sådan är jag väl också och har kanske lätt att ösa hinkar med skit över ett och annat som jag inte tycker om? Men så har jag också blivit min strängaste domare ändå - tycker jag. Även detta ett nytt fenomen dvs att man dömer sig för hårt!?
Men om jag inte får göra fel, ja, då dömer jag mig till tystnad, eller?
- Ett intressant påpekande mot utvecklingen i stort från tiden före statsbildningen i Europa till efter att stater (leviatan) blivit till. Staten i sin tur minskade det yttre våldet i samhället med sin mot våldsutövning(rättsapparat) och... men som i nutiden verkar även övergått till lägre nivåer - blivit ett nytt fenomen? - i samhället.
Det finns knappast något utrymme numera - säger skribenten - för att göra fel. Någon väntar alltid med storsläggan och väntar på att någon hamnar under. Men det är i alla fall så med oss, att vi ofta tror fel, åberopar fel fakta, kan sätta en plump, är osäkra, rädda, fördomsfulla m m.
Dessutom och det känns extra svårt/hårt, eftersom felstegen verkar förfölja en för alltid. Har du gjort ett fel så finns stämpeln kvar.
Det är också lätthänt att man kastas i skärselden i väntan bara på att då och då bli påmind och påbucklad ordentligt.
Men sådan är jag väl också och har kanske lätt att ösa hinkar med skit över ett och annat som jag inte tycker om? Men så har jag också blivit min strängaste domare ändå - tycker jag. Även detta ett nytt fenomen dvs att man dömer sig för hårt!?
Men om jag inte får göra fel, ja, då dömer jag mig till tystnad, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar