Brexit idők.

Ma már
a változásoknak
nincs történelme.
senki sem gondolta volna...
megjelentek tömegével
a határt nem ismerve.

Ma már
a változásoknak
nincs történelme.
előállt a brexit:
nem tudtuk elhinni,
mégis megtörtént szinte!

Ma már
a változásoknak
nincs történelme.
híres lett a magyar foci !
és a sztárok közé
csöppent most bele.

Ma már
a változásoknak
nincs történelme .
egy hol volt hol nem volt...
és  a z angol csapatot
mégis legyőzte!

A jövőben is
sejtjük már azt ...
nem lesz történelme.
az történik éppen
amire nem vártunk
- de élnünk kell vele!

Sinko

För att inte bli offer

Vid älgjakt så jagas det under en begränsad period och under begränsade former. Lagen reglerar saken.
Du kan också få böta utan att ha fångat en enda fisk, är en tanke.

Det  behövs också sociala regler vad det gäller människor. Men allt går inte att reglera, människan styrs även av sina önskningar, begär etc. Människan är inte "färdigtutveklad" ännu.
Vår tid ställer därför stora krav på människan för de situationer hon kan hamna i. Och behöver därför också rusta sig lämpligen för dessa. (Men ändå kan hon bli offer för någon etc, för fullständig säkerhet finns inte i vår värld).

När det gäller speciellt unga tjejer gäller bönen "inled oss inte i frestelse utan fräls oss..." m m. Men hur förbereder man sig för en akut situation, som vi vet kan förekomma?

Du har bett din bön, men vad gör du praktiskt? Bara hoppas på det bästa?

I det följande har jag sammanfattat några lånade tankar, som jag fått inspiration utav en "erfaren" tjej. Och som jag själv tror på, är bra saker att tänka på.

Antag att du känner dig otrygg eller till och med hotad, så:

1. Säg ifrån direkt och på skarpen om det skulle behövas.
2. Skrik till (höj rösten) etc i nästa ronden.

3. Om angreppet/hotet fortsätter så måste du bestämma dig. Och detta är viktigt! Du kan välja som att be, som en ödmjuk bön; i lågmält anda, snälla, snälla, jag ber dig, sluta nu... etc som ofta inte leder till resultat.

Han är ju inte en Gud, som vill ditt bästa. Och han är mycket starkare än du och om han känner en viss motstånd... som bara uppmuntrar honom att fortsätta. För tjejer brukar göra så, tänker han.

Men du kan också bestämma dig för att bli riktigt ilsken. Fördelen med detta är att detta är en tydligt signal som inte går att miste på. Att bli ilsken medför också att din rädsla försvinner därmed. Och ilskan påverkar angriparens andra känslor. Nu vet han att du inte vill.
Det är också lättare, att på detta sätt, försöka påverka hans känslor som är avgörande, än att försöka övervinna honom med fysisk kraft.

4. Sedan kan man börja slåss verbalt så att säga, som ofta kan ge ett bra resultat. Det går nu kanske att snacka sig ur situationen.

5. Men om inte ens detta fungerar kan man börja bli fysisk, genom att skrika, klösa, riva, bita, sparka m m man kan hitta på.

 - Och nu kan han till och med bli rädd för att ha lämnat DNA efter sig.

Men situationerna kan vara mycket olika och det går inte att följa ett schema. Detta - se ovan - var bara ett möjlig alternativ. Det centrala i det hela processen är att bestämma sig.

Det finns säkert andra tips som kan användas. Försök också att be samtidigt. Och omedelbart berätta sedan om vad som hände. Det här, att berätta, blir också lättare om du har varit ilsken tidigare.

Akuta böner

Det finns böner som gäller framtida mål etc och det finns böner för så att säga akuta behov.

Man kan faktiskt behöva be även i akuta fall. Och det är ofta man gör det, när man bla har hamnat i knipa. Även sådana som inte tror på en personlig Gud kan göra så.

"- Men hjälp mig nu Gud!"

Eftersom faran kan komma mycket plötsligt, som en syster berättade för oss. Det var en arbetskamrat som hon släppte in och blev våldtagen. Hon blev så överraskad och tänkte inte ens tanken att be en bön. Hon blev dock lättad av att be sedan och berättade allt för de äldste i församlingen och även för sina kompisar.

Naturligtvis insåg hon att hon var för naiv och tänkte inte ens tanken att någonsin behöva undvika att bli atakkerad på detta sätt.

- Det handlar om att kunna läsa av situationen och veta vad man skall göra. Hon var ung och totalt oförberedd.

Unga tjejer väljer därför att lära sig kampsport för att inte riskera att bli offer om de skulle bli anfallna.

Anita Enberg, själv en kampsportare säger att, det handlar inte om att lära sig slåss utan att kunna undvika att bliva till ett offer om de blir anfallna. - Men hur gör man?

- Du skulle inte ha gått dit! etc förmanar de vuxna. Men, man kan råka illa ut ändå.

Och att sedan får höra "du får skylla dig själv" är det värsta man kan får höra efteråt, som ett offer.

Det finns mycket att lära av naturen. - Hur undviker djuren att bli offer? Jo, just genom att kunna avläsa sin omgivning och att agera innan de ev behöver slåss.

De går inte heller med en ständig stressig räddsla genom livet, för vad som kan hända dem. De lever fridsamt emellanåt för det mesta. De läser av sin omgivning och antingen betar de vidare eller flyttar på sig. De ger sig sällan i strid och de behöver inte heller göra det heller.

En historisk aspekt på bönen!

Nu har jag tränat färdigt i dag och det passar sig att försjunka i tankar en stund.

Jag kom just ihåg att jag fick följande fråga, helt oväntat, alltså av en broder i församlingen:
- Hur många mediciner tar du? ... med tanke på min ålder(?) antar jag.
Men jag har aldrig tänkt på att räkna dom, så jag kunde inte svara direkt... Det blir på något sätt ändå fel - tänkte jag på kanske. Så jag undvek att svara.

Men så kom jag att tänka på frågan just nu, och försökte tänka mig igenom... och få det "exakta" svaret. Det blev svårare än jag hade tänkt mig eftersom...
För så började jag plötsligt tänka vidare... Dessutom även på vad som står bakom siffrorna, som svar på mina böner. På alla de människor som: har tänk ut, experimenterat, arbetat med att framställa, transporterat, m m, m, m, ja på hela den kedjan av kunskaper/arbete... som faktiskt står bakom dessa mina mediciner. Och som jag med lätthet kunde köpa ut, för att kunna hjälpa just mig. Otrolig möjlighet men sant!
- Det framstod för mig plötsligt som någonting  som helt banalt att endast tänka på siffror, att enbart försöka räkna ut antalet - hjälpen jag får är ju mycket större än så.

Det även för Gud måste ha inneburit en massa omsorg, för att få till med allt detta historiska förarbete... bla annat för att sörja för alla dessa människor... Med tanke på alla deras behov/utbildning/kunskaper m m, under tiden tills mitt inköp. Och som nu står i raden bakom, med sina goda gärningar i dag i form av mediciner, för min hälsa.

- Ja, tanken svindlar. Och hur blev detta möjligt? Det kan inte bara vara tillfälligheter?
Har någon någonsin möjligen räknat på detta, undrar jag?

Nåväl, när det gäller antalet så så börjar min dag med att ta mina mediciner
1. Det blir fyra sorter just nu (ögon en sort, diabetes en, blodtryck två)
- tillkommer kontroll av blodtryck och socker om man är noga -
2. En sort till lunch (diabetes en)
3. Två sorter till middag och kvällen (diabetes en, ögon en)
Mindre regelbundet: salva för fötterna, öronmedel, teer, vitaminer, homeopatiska medel m m. Ja, jag har en hel apotek hemma.
Detta är mycket, men tänk på all den samlade historisk medverkan som står bakom dessa siffror!? Det är just med tanke på denna historiska omfattningen av hjälp/ansträngningar som jag, tack vare dessa får jag nu, som gör mig så förundrad. Vilken gåva!

Jag försöker medvetandegöra... Ja, och jag kan ändå inte fatta hur många människor behövdes för arbetet. Alla dessa som har varit mig behjälpliga - bara om jag räknar med behovet vid en en av dessa "få" mediciner. - Och apoteket är sedan fullt av andra sådana.

Och jag själv då, vad har jag själv behövt bidra med; priset jag måste betala m m för min hälsa är alltså, är ju helt försumbart litet.

- Det finns, förutom all ondska, även en ofattbar omsorg i världen!

Specialbeställning vid bön

Be och du skall få, sa Jesus. Men hur fungerar detta egentligen?

Så fort man får en önskan i skallen, så ber man en bön, och så står smörgåsbordet framdukat? Ja, någonstans i fablernas värld kan hända detta.

Jehova är visserligen allsmäktig, men ändå inte någon trollkonstnär. Det finns visserligen trollkonstnärer men de är å andra sidan inte gudar - de blir glada om de kan klara sig själva. Och de gudar som finns är inte några trollkonstnärer...

Utom en av dom förstås, och den guden lär vara lyckans gud, eller turens gud. Har man tur så är det för att man har litat på/fått hjälp av den guden. Och märkligt många verkar ha ibland tur i livet, och det är därför många som tror på den(lyckans gud). De är kanske ofta fatalister som tror att allting ordnar sig till sist om de spelar tillräckligt länge. Ofta med sina pengar men ofta även med sitt liv som insats.

Mannen, vars historia jag anknyter till här, var inte någon fatalist. Han var en ordinär dvs en "riktig" troende, som innerst inne trodde och litade på Gud. Men även kristna har kan missförstå saker ibland; även det som Jesus sa i detta sammanhang. De har stark tro på Gud och ber, men har förmodligen missförstått hur Jesu menade.

Den aktuella mannen vägrade nämligen, att ta emot hjälpen via: larm, polisens uppmaning, helikoptern... för att i stället vänta på Guds, enligt honom mera övertygande hjälpande ingripande. (En riktig troende skall inte mottaga hjälp av människor menade han.)
Hans situation - trots sin exemplariska tillit i övrigt - blev ett fall, som visar, då inte ens Gud kunde hjälpa honom.

Många troende tror på, att Gud kan allting dessutom. Men det finns fall, då och det han inte kan göra! Och det är ganska vanligt förresten då Gud är "hjälplös", kan man tycka. Han skulle t ex kunna göra människorna snälla... och så slapp vi krig säger somliga. Men Han kan/vill inte göra det helt enkelt. Annars hade han gjort det för länge sedan!

Fallet med den aktuella mannen, visar  just på Guds "otillräcklighet." Han sände ju till hans hjälp alla de sätt han kunde som det var möjligt för honom - men mannen vägrade att ta emot den hjälpen. - Det går tydligen inte att kunna göra specialbeställningar som svar på bön!

Problemet är som oftast, inte att det saknas hjälp. I stället händer det, att man ratar den hjälpen som erbjuds, och man hellre väntar på ett bättre sätt. - Hjälp som man inte vill ha avvisas- den duger inte helt enkelt!

"Be och ni skall få...!" - Joh 16:24

Jag har tidigare skrivit om att man i allmänhet skäms för att be om hjälp.
Dels, kanske för att man pålägger sig plikten att klara sig själv, ja, tills man kanske måste gå till doktorn.., eller dels för att man inte vill besvära andra. - Det vet du själv hur det är hos dig. Och det är oftast bara du som vet hur det är ställt smed dig.

Det är bara det, att du besvärar oftast inte andra alls, om du ber om deras hjälp (jag själv känner fall då mannen hjälpt andra trafikanter i nöd och kände glädje söver det). De flesta vill ju i grund och botten - eftersom de flesta människor är hjälpsamma - så vill de säkert hjälpa även dig. )Men inte säkert att de kan givetvis, men då kan du ju fråga någon annan.)

Och denna någon annan finns nog alltid! Detta, om något, du fullständigt kan lita på, särskilt om du påstår dig tro på Jesu ord. Och vad Jesus allra helst vill är ju att du skall våga, för då visar du ju tro på honom. - Och du får erfara att det fungerar och din glädje blir större.
Du gör honom enbart glad om du ber honom om hjälp, var så säker. Och han klarar av det också.

- Tro aldrig att han är så fattig och har en så fattig far, som inte skulle kunna hjälpa även dig?
- Gud är inte fattig! Tro inte detta, genom att inte våga be/besvära honom. Och var inte så högfärdig, att du endast förväntar dig få saker och ting m m, endast av honom personligen! Han har ju många tjänare, de borde väl också duga för dig.
 - Vad är då människorna till för som finns runt omkring dig?

Om du är som barn kan du försöka att "tjata på honom" - inte genom att enbart stänga in dig i kammaren och upprepa samma bön hundra gånger. Du tror väl inte att Gud är så upptagen... Det är inte att visa tro. Fast det går dig förbi massor med människor som du är rädd för att stöta på med, att be om hjälp.(Isolera dig inte för den delen för då...)

Det är inte meningen att du skall tro på bönen, på det sättet, att du endast ber och ber och ber men ingenting annat i övrigt. - Inte kan väl de fina orden du yttrar själva hjälpa dig?!
Gud kan visserligen höra dina tankar men inte dina medmänniskor. Människor som väntar utanför din dörr, i väntan med att försöka hjälpa dig. Men du är tyst. Men det händer ofta att du ändå får hjälp av dom som ser din belägenhet. Men vänta inte på det för det är kanske onödigt.

Du kanske liknar den mannen, som förebrådde Gud för sin död. Detta på grund av sina orealistiska förventingar på sin bön.  Jag kan berätta om honom en annan gång kanske.

Om "hemligheter."

Det finns olika sorters hemligheter, men jag stannar här vid två.
1. Hemligheter som du vet är- eller borde vara hemligheter
2. Hemligheter som du tror är offentliga. Och bland dessa "offentliga"  finns gruppen de omedvetna och bland dessa de vanligaste.

Nu när jag har krånglat till detta ordentligt så åskådliggör jag detta med ett försök. Föreläsaren ställer frågan till de närvarande:

1. Hur många av er tycker det är lätt att be om hjälp av andra?

Några räcker upp handen i bästa fall.

2. Och hur många tycker om att det är kul att kunna få hjälpa andra?

Ja, då åker nästan alla händer upp i luften.

Ja, sådana är vi människor. Vi gillar inte att be om hjälp fast det är många som vill hjälpa oss. Samtidigt kan vis tycka att människorna omkring oss tänker bara på sig själva. Hur tror du att alla välgörenhetsorganisationer m m skulle kunna klara sig med bara ovilliga människor att hjälpa.

Så, människor är i allmänhet mycket hjälpsamma. Hjälpsamheten sitter i deras gener. Och detta är en offentlig hemlighet eftersom många är inte medvetna om det. Och denna omedvetenhet är mycket vanlig.

Du tror inte på detta? Men tänk då på att religioners m m rikedom grundar sig just på denna offentliga "hemlighet".

Det är kul att ge!

Apropå "gamla" tankar.

- Vad lärde dig utav livet själv, hör jag mig, att ställa frågan till mig själv?
- Att det var jobbigt men ändå underbart på något sätt.
- Vad var det som gjorde så underbart då?
- Underbart är kort brukar man säga, men det handlar då inte om livet självt. Det är nämligen livet som är kort. Det underbara är att ha fått uppleva det!
Man väljer - hör man - om upplevelseresor. Och betalar dyrt för dom fast det finns upplevelser runtomkring oss och det helt gratis. Ja hela tiden faktiskt! Gud kan inte skapa liv utan upplevelser - vad skulle det tjäna till?

Och ålderdomen finns för att vi skall hinna upptäcka dom.

Vi säger ibland att vi "lever livet."  Men det är fel egentligen. Livet behöver inte levas, det är till för att få göra någonting av det.

Gillar livserfarenheter

Jag gillar att lyssna på gamla människor, särskilt på de framgångsrika. Hans team gjort någonting som ingen trodde var möjligt. Dvs att leda ström utan motstånd vid normal temperatur. Han reser runt för att bevisa att det går.
I går lyssnade jag på honom när han sa följande i M1:
Det är alltså en framgångsrik ungersk vetenskapsman som sa följande:
Livet är för kort för att förspillas på oväsentligheter.
- Och vad är väsentligheter då?
- Den första delen av livet gäller att samla i ladorna för att sedan dela ut ur dom i den andra delen.
Det verkligt viktiga, som gör mening är att kunna hjälpa andra.

Jag blev full av beundran.
Och jag fick också veta, att detta har han lärt sig av sin far, som var hans motto i livet.