Jätteprojek angående hälsan

Det är fortfarande hälsan som är temat och livskvalitén i slutändan. Med ett nytt levnadssätt i målet och som även jag har valt kalla för "ett nytt liv." Det handlar om möjligheterna för den "gamla människan" som vi är nu och ansträngningarna till "ett nytt liv" - livet som en ny människa.

Den "gamla människan"
Jag tittar just nu på tjejerna i slalom. Och ser hur Thalman intar första platsen bland stora ovationer i publiken. Visst är det fantastiskt vad dessa tjejer kan åstadkomma! Och tänk vilken potens av fysisk hälsa deras prestationer vittnar om! Och de är ändå inte nöjda utan jagar hundradelssekunder vidare. Det verkar som om... det fattas trots allt någonting annat också tänker jag.
Den "gamla människan" verkar ha ändå redan nått, kanske vad maximalt är möjligt, som om. Åtminstone under en kort tid av sitt liv. - Det verkar också, som om, människan strävar alltid efter att överträffa sig själv. - Även Gud ser möjligheterna!

- Vad kan människan behöva mer? Jag tänker nu först historiskt bak i tiden, från de kända försöken angående att "förbättra" hälsotillståndet/livskvalitén för människan.

Jag kan på tre olika försök
1. Att utveckla/fostra människan i global skala tänker jag främst på Jésu verk. Det var då det började, när han var här på jorden dvs för att starta upp ett jätte projekt, med en dittills okänd metodik. Målet var att skapa ett "nytt liv" - den nya människan - i Guds rike, och som ännu finns kvar att slutföra.
Det var inte likt den dressyr som lagen bjöd på. Det var på individuellt basis, via hjärtats omvandling metoden gällde.

Under en lång tid har emellertid analfabetismen tycks ha varit ett stor hinder och först efter tryckerikonsten kunde arbetet fortsätta på ett effektivare sätt. Jesu projekt förutsätter nämligen kunskap och undervisning (en del av verktyget till för att nå målet).
Sedan tillkomsten av nationella stater har även nya statsunderstödda, breda och omfattande försök har kunnat göras, och har gjorts för att skapa fram den "nya människan". Några väl kända försök är:

2. Försöket i Sovjet.
Utvecklingen av sovjet-människan (Homo sovjeticus) med hjälp av av kommunistisk ideologi. Även här användes verktyget av kunskap för att nå även hjärtat, men misslyckades därmed. Och målet som hägrade var ett bättre levnadssätt i ett paradis.
Men man fastnade i en helt fel grundprincip. För att nå snabbare till målet tog man till principen: att målet helgar medlen. - Försöket resulterade i diktatur och så kan vi nu efteråt betrakta försöket som misslyckat.

3. Försöket i Tyskland
Försöket här är den senaste och mycket känd numera. Det är läkarna som stod bakom projektet och urvalet grundades på vetenskaplig grund. Välväxta kvinnor valdes ut och...
Den vetenskapliga grunden valdes som den tedde sig på den tiden. Och i detta fall på nationalsocialistisk målgrund dvs den starkares rätt. Egentligen vetenskapligt tänkt: genom korsning och urval. Men avkommorna blev odugliga just i brist på moderlig kärlek. - Försöket att på detta sätt skapa en ny starkare och hälsosammare människotyp (Homo nacisticus) misslyckades emellertid. Resultatet närmare betraktat gav motsatsen!

4. Nutida spekulationer
Och först nu, i denna tid blev det möjligt att spekulera, dvs söka åstadkomma en bättre hälsa(hos Homo dnasus) genom att manipulera med människans DNA - på genetisk väg alltså.
Till att börja med genom att förhindra sjukdom genom att:
a. bla ett bättre/säkrare genetisk urval och eller
b. genom olika manipulationer av genomet(DNA).
 - Fortfarande förbjudet och kringskuret det hela, men fortfarande hägrande tills det kanske blir politiskt möjligt. Vad som i all hemlighet ändå kan pågå någonstans vet vi inte.

Och vetenskapen offrar väldigt mycket pengar för att förbättra hälsan på många sätt. Band annat genom att lösa åldrandets problem. De som kan se in i problemet menar att även ett evigt liv är i princip möjligt. I fullständig hälsa förstås.

Ambitionerna har sedan Kristi tid, som synes varit smycket stora. Och alla har siktat sig till/drömt om, även så långt med projektet, som vad Jesus kallade för ett "nytt liv".
Ambitionen hos det kristna projektet är den mest långtgående, för den även inbegriper miljön(social och fysisk). - Att kunna leva i en kärleksfull miljö i alla sammanhang.

Jag har och under kommunismens tid, som jag själv har upplevt - men även senare - sökt efter en hållbar idé även för min del, dvs i syfte för att kunna förbättra människan. Och har till slut kommit fram till, att människor kan inte klara av det, av egen kraft och idéer.
Men jag har sett och träffat människoliv som jag har förundrats över. Och dessa visade sig vara/leva på den vägen, som Jesus har stakat upp. Bland dem var min farmor som jag uppfattade levde som ett nytt liv.

- Vi människor är i stort behov av hjälp för att lyckas! Vi kan komma långt genom dressyr och självdressyr, personlig utveckling m m. Och kan skapa oss hyggliga levnadsbetingelser men inte "ett nytt liv", ett nytt levnadssätt, som blev oss känt genom Jesu förkunnelse.
Även vetenskapen har givit upp att utveckla ett samhälle där, kärlek, rättvisa, omtänksamhet m m., andens frukter får råda.

Hälsan handlar också om livskvalité.

Förr i tiden betydde "hälsningar" att önska varandra god hälsa. Och hälsan borde vara bland de högst prioriterade i livet. Men det är ibland både si och så med den saken i verkligheten.

Kanske, när man blir äldre som jag, så blir man mer och mer medveten om vad hälsan betyder. Dessutom blir man - med tanke på sin dödlighet - även medveten om den andliga hälsans - att leva i kärlek m m - betydelse.

Visst kan man leva i 100 år genom att sköta sig och utan andliga intressen. Med hälsa menas oftast med frånvaro av sjukdom. Men hälsan handlar också om livskvalité vilket ofta förbises. Och den andliga hälsan har just då, jämte miljön en stor betydelse - tror jag - dvs för livskvalitén.

Och här passar det praktiska begreppet levnadssätt bäst in i bilden. Och ytterst tillkommer även begreppet "nytt liv" i nytestamentlig mening, för att utveckla och belysa problemet.

Det är nu till att börja med, kanske passande att belysa skillnaden på just dessa begrepp lite gran genom en liknelse. (Som i fallet liknelser i allmänhet gäller dock att inte uppfatta varje detalj i saken.) Men man kan jämföra - för att illustrera skillnaden en smula - genom att tänka på dressyrens roll.
Man kan nämligen - och det är inte direkt att förakta - förändra sitt levnadssätt med något liknande som handlar om eller liknas dressyren.

Jag har som exempel hamnat på internat redan i 12-13 års ålder. Vistelsen där har givetvis präglat mig och mera behöver jag väl inte prata härom. Jag har så att säga dresserats genom min uppfostran,speciellt i detta stadium av livet till att bli en god kommunist. Ja, längre än till att bli OK, till ett exempel av... Så även kommunisterna var medvetna om att det gäller att omvandla människan till en "ny människa" till det "nya livet". Men metoden liknade mest vid dressyr.

Ett djur kan också dresseras så, att det i stället för att handla efter sin natur eller instinkt bringas att uppföra sig likt en människa.
Även om människan är inte ett djur så blir hon överallt så att säga till en viss mån dresserad. Denna vokabulär används visserligen inte så gärna nu för tiden utan  vi kallar det för barnuppfostran. De som utövar barnuppfostran förstår nog vad jag vill ha sagt med detta, dvs: att vi människor behöver denna "dressyr" tills vi fattar bättre och... på grund av insikt om kunskapen om livet m m. - Och visst kan vi bli helt OK människor, med egna ansträngningar och med god livskvalité.
Men det är bara inom religionen som man får höra om den yttersta av hälsan, det nya livet.Vetenskapen har här tappat tråden.

Mens enligt Jesu lära så är människan utvecklingsbar till en ännu hälsosammare, till en andlig livskvalité. Inom kristendomen har därför begreppet den "gamla människan" och begreppet ett "nytt liv" börjat figurera. Det finns alltså enligt Kristi lära ytterligare en utvecklingsmöjlighet för människan som människan själv - i egen kraft - inte kan åstadkomma - Någonting som bara känns att vi saknar, dvs en bättre "uppfostringsmetodik".

Slutat röka - blev du frisk?

Dåliga vanor?
Det har vi alla tror jag, och normalt är det inte några större problem alls med dem. Man får leva med dem, hos sig själv och med dem hos andra. Även om vissa irritationer kan förekomma då och då, så är det lätt att åtgärda.

Men så kan vissa av mina dåliga vanor kan också bli akuta. Och då de tenderar att börja råda över mitt tillstånd/hälsa kan de verka irriterande även på omgivningen. Då börjar dessa mina ovanor att ta för stor plats - sprida sig - i omgivningen, de börjar uppmärksammas m m.

Detta inträffar speciellt, när de får en tendens att upprepas, genom att ha hamnat i en ond cirkel. Det är i så fall bra att känna till hur en sådan ond cirkel fungerar och vad som driver den. Det är ju ett behov som ofta utgör drivkraften och som måste identifieras, och som håller cirkeln givetvis igång. Och det är just det aktuella behovet som inte fylls som är problemet.

Många av de onda cirklarna är välkända och likadana. Om jag känner mig ensam, deprimerad och dras med ångest etc så tar jag till någånting till mig som tröst (rök/mat/sprit/tablettet etc). Det omedelbara behovet - den mänskliga driften - är helt naturlig dvs att jag vill lindra min plåga på något lätt sätt.
Men om jag vill släcka elden, så är väl ändå att sätta flera pinnar på elden ett dåligt sätt - och det vet man oftast.

Att äta någonting lindrar oftast ångesten genom den stimulans exv kakan betyder. Och som är samtidigt ofta nära till hands, som det där med kakburken, karamellen eller dyl., lätt att komma åt.
Den söta smaker är det som upplevs ofta utgör en viss lindring, men hur som helst kan inte sötman bota ensamhetkänslan, ångesten eller rökbegäret etc. Men jag nöjer mig med detta "karamelltablett" terapin för tillfället och får - värsta fall - situationen bara att fortsätta och förvärras. Helt omedveten kanske om att det verkliga behovet, kanske på det känslomässiga planet.
- Det ligger sju i sakens natur att mat eller dyl, kan inte ersätta det egentliga behovet osv.

I längden, om man inte blir medveten om den onda cirkeln så ökar ensamhetskänslan i stället. Man går upp i vikt men så blir kroppen känslomässigt undernärd. Och dessutom så har man skapat nya problem för sig (kanske övervikt, eller beroende av något slag).

Det tragiska i fallet är ju att om det känslomässiga behovet inte fylls ja, då kommer den onda cirkeln inte att kunna brytas.

Traditionella terapier räknar sinte med detta och därför kommer dessa att inte kunna fungera tillfredställande. Ja, hur många bantingskurer än man försöker att prova.

- Du skall sluta med din ovana och var positiv så går det! sägs det. Uppmaningar/terapier av denna sorten åsyftar att man skall använder sig av "viljekraften". Använder du  tobak, ja, då skall du sluta! Och lyckas du inte med det, så vill du inte sluta egentligen, för fri vilja har vi ju alla. På detta sätt får du din dom!

Problemet vid användingen av viljekraftsmetoden är att den i flesta fall uppväcker motstånd. Du börjar tänka ut tusen olika skäl för att inte ändra din  ovana. Ju mer du motstår exv spriten destå starkare blir begäret efter det.
Och under tiden förbrukar du i den onda cirkeln - som nu förtärks - ännu mer kraft och som tar energi av dig. Det blir för jobbigt att sluta på det här sättet. - Du kanske klarar av det men blir ändå inte frisk.

- Det gäller att hata det dvs ovanan! säger en annan. Man skall hata det onda sägs det i skrifterna. Och då skall man väl kämpa emot det onda... Men att bara hata det onda hos sig själv, kan leda till att man fördömer sig själv som hopplös fall.

O:K: Man kan försöka med de nämnda metoderna dvs med en förstärkt viljekraft, ja, det kan lyckas förstås, men...

Men så får man inte glömma att om man vill bryta en ond cirkel och kunna bli frisk så måste man känna just till vad som kan bryta den. Du kan givetvis lyckas med din viljekrafts att bryta en ovana men frisk blir du kanske inte. Du har slutat missbruka alkohol, men frisk blev du inte. Och det är för att du kanske inte har gjort någonting i grunden åt de känslomässiga behoven.

Om viljans begränsning

Eftersom en mäniskans frihet att välja alltid är begränsad kan inte viljan kallas fri. Och friheten är alltid begränsad med tanke på  de tillgängliga alternativen som står till buds. Vissa alternativ är tillgängliga nu åter andra kan bli tillgängliga längre fram. Och inte heller är man någonsin begränsad till endast en alternativ. Det finns då ej heller ett öde som är nödvändigt. Ditt öde är inte att förbli sjuk just för att du anser att det där är kört. Du har kanske inte många val kvar, men någon har du i alla fall och... i så fall kan du söka efter fler.

 Ja, vad har du för val om du har ett visst sjukdom/eller problem?
Du kanske behöver först söka efter upplysningar om möjligheterna först innan du kan välja något vettigt.

Din vilja är inte till att missbrukas. Målet helgar inte medlen!

Kroppens feedback - älskar du dig själv?

Ja, jag tror att jag har utvecklats en aning, men mycket återstår ännu förstås.
Andra har förstås en annan mening, men jag är medveten om mig själv och... - ändrat uppfattning i mycket under livet. Och det bör man vara dvs känna att man har förändrats en smula, det är ju då det känns intressant att leva. Men det fanns perioder - känner jag på mig - då processen gick snabbare, som när jag blev gift.

Förälskelsen är en underskattad fenomen med hög potential.

En period då jag utvecklades som hastigast var just i sällskap med min fru, och då, då jag fick någonting som jag bäst behövde - dvs många olika feedback från min kropp - nyttiga för min utveckling. Denna period betraktar jag var en skärskild förmån, att uppleva då som ett samliv - i en utvecklande samspel/närkontakt med en människa. Inte så enkelt som man kan  tro, och förälskelsen överbryggade mycket...

Förälskelsen är ett fantastiskt erfarenhet och tillgång, då man känner sig tillräckligt modig nog, för att kunna satsa på ett samliv med en kvinna. - Mycket underskattat och outnyttjat fenomen, tycker jag, med tanke på förutsättningarna för bygget av projektet framöver, för att säga någonting hötidligt...
 - Förälskelsen är inte till bara till för känslor, utan kan utnyttjas som skapare av framtida förutsättningar.

Den individuella och nära/intima relationen är ju en utav de viktigaste faktorerna, just vid behovet av en snabb omvandling/förändring i livet. Och som skulle kunna utnyttjas mera medvetet, för att kunna betyda max för livet/utvecklingen tillsammans. Man behöver ju då samtidigt en massa annorlunda feedback som är meningen att erfara/vänja sig vid och kunna växa ihop med. Målet och meningen borde ju vara att växa tillsammans.

 -  Man kan ju inte heller slippa undan närheten i en sådan relation och närhetens ömsesidiga feedbackssignaler borde då kunna hjälpa till att kunna lära sig att växa tillsammans framöver. Det är faktiskt så att man också behöver kunna lära sig detta.

Det är då inte längre de forna upplevelserna på psyket som spökar, mest utan nuet. Det är redan i detta stadium särskilt viktigt att man känner sig själv lite - som ung så är det just självkännedomen som saknas.  För att nu, när det dags kunna få en fördjupad medvetenhet.
 - Man växer ju mest i växelverkan  i en nära relation som människa!
Men man skall låta det få tålamod, för att få/kunna växa det också!
 - Låsningar i detta stadiet av livet programeras nämligen effektivt in i samlivet, och som kan leda till trivsel/vantrivsel senare i äktenskapet. Man bör  kunna må bättre, om starten(samspelet - den goda viljan - är intränad) fortsätter att vara god även i äktenskapet!
 
Älskar du dig själv?
Om man älskar sig själv - ja då är man självisk brukar det se ut som. Och det är någonting negativt i en dömande atmosfär. Men Kristus har inte kommit för att döma världen utan för att rädda/frälsa. Dvs upplysa dig om att du råkar inte alls älska dig och det är det som måste avhjälpas. Och någon måste älska dig först innan du kan älska dig själv mera eller på riktigt. På riktigt kan endast Gud älska oss som har makt över livet. Men många som inte tror behöver vara älskade av sina föräldrar, vänner etc. Men man kan förlora kärleken till sig själv.

Och så kommer också de nya kraven i livet eller på arbetet eller förändringarna där som...  Påfrestningarna på psyket kommer exv i form av magkramp som är en tydlig feedback som ropar på hjälpåtgärder. Resultatet kan bli vantrevnad speciellt med sig själv. Detta medför, att just då, då kroppen behöver energi som mest, låses energin inombords i kroppen i form av spänningar.

Ny på jobbet, ont i magen, kanske konflikt hemma, plågat ansikte... Särskilt det senaste sänder ett klart budskap/tydligt signal till omgivningen: jag lider, det är synd om mig, jag gillar mig inte... jag vantrivs... De som ser mig - de har ju problem med sig själva - utlöser automatiskt en negativ reaktion riktat mot mig och som får mig att vantrivas ännu sämre. Och så har jag såsmåningom hamnat i en ond cirkel.

Och vidare händer ju att: ju mer jag vantrivs desto fler fel gör jag och finner även hos andra(och misstolkar feedbacken från omgivningen), så inkl hemma... och jag mår ännu sämre Och som en följd härav känner jag främlingskap. Det händer att jag känner mig mer obekväm i interaktion med andra. Och undviker att aktivt verka i mänskliga relationer omkring mig, kanske rentav tenderar att isolera mig.

Om jag visar mig vara  stark kritisk mot andra så medför detta att:

1. jag kanske döljer de liknande problemen - som jag ser hos andra - hos mig själv. Jag avskyr de egna problemen egentligen, som jag ser yttrar sig hos andra. 
2. dessutom stöter ja då ifrån mig den hjälp som jag just skulle behöva.

Den spändhet som leder till dålig hälsa kommer ofta just av den inre motviljan mot sig själv. Man känner sig otillräcklig m m.

- Tycker jag om mig själv? Egentligen?
Är jag känd för att vara kritisk i mitt sinne? Har jag lätt att finna fel hos andra?
Allt sådant kan bero på att jag/du i grunden inte älskar sig själv. Och det är bara jag/du som kan avhjälpa det! Jag/du har kanske inte lärt oss att uppfatta och svara på de feedback som kroppen ger.
Detta kan bero en viss på brist på självkännedom. I stället skyller vi allt på omgivningen, som visserligen är inte oskyldig men det är ändå bara vi som bäst kan hjälpa oss själva. - Andra har vi ju svårt (eller går inte alls) att förändra.

- Ryck upp dig! Och var positiv i stället! Har du hört? Men hur gör man? Vad är vägen till att kunna älska sig själv? Som hänger samman med att kunna förändra sig själv, sina ovanor som ex. Detta kommer jag snart att återkomma till. 
Många är förresten övertygade om att, de själva gör det, dvs att de älskar sig själv. Men i stället kan det vara tvärtom. Förståelsen av feedbacken från din kropp kan vara avslöjande om du är medveten.

Att se Gud

En brud kan liknas
vid en blomma
som många gläds av
upplevelser...
det natursköna.

mina vänner
tycks mig ofta,
verkar se mera och
verkligheten bortom
det estetiska skåda.

de ser på djupet
och bakom tingen;
varför och hur...
denna skönhet...
vill uppleva sen.

då seendet når
den dimensionen,
den yttersta:
kan bakom förlåten
se och skaparen vinka!

Sinko

Psykiska skräp - gäster reflex

Jag läser här en bok som handlar om att återfå den psykiska balansen. Det är  en skön läsning, eftersom jag känner igen mig själv, då jag tydligen haft/har psykiska problem(skräp) utan att ha vetat om dom - känns det som om.
Som tex att inte kunna känna sig bekväm i en grupp. Det märktes bla på "dialekten" etc... Det är bara så tänkte jag då, jag är bara sån och därmed basta.
Men det verkar ha även berott på, att jag inte var medveten om det dvs att det var på grund av det som någonting kändes vara fel. Detta har bundit min energi och hållit mig känslomässigt inspärrad.

Jag har just då inte heller haft råd med en terapeut för att parata om mina problem med, men har inte heller varit medveten om att jag skulle ha behövt ett sådant samtal. Så det gick bara sakta upp för mig vad som var fel i/hos mig och hur jag borde åtgärda det.
 - Omogenhetens tillstånd betyder att man är inte medveten om sitt tillstånd!

Och nu läser jag att: "ofta kommer attituder präglade av olösta konflikter som stammar från de tidigaste minnena... till uttryck" i ens trivsel med/på sig själv och relationer till andra människor.
Exempel ur boken (man kan läsa den här boken som en spegel... jag borde ha gjort detta redan som ung... för att börja lära känna mig själv):

1. Ett överdrivet behov av att andra gillar en. Om man känner sig under vattenytan så försöker man kravla sig upp till ytan. Ja, jag har i hela mitt liv försökt motsvara förväntningarna. Jag har fått stryk som liten och sedan dess fick jag respekt för vuxenvärlden, men  inte har varit respekterad själv som barn, tycker jag.
2. Behovet av att få stå i centrum för uppmärksamheten. Ja, inte just det men det handlar om närmast ett behov av att bli accepterad dvs att komma över vattenytan. Giftet av mindrevärdighetskomplex eller otillräcklighet fick jag ständigt kämpa/leva med.
3. Oförmåga att visa värme och vara positiv. Min mor var bra på dom egenskaperna men inte jag. Vad värme var visste jag ju länge inte vad det var i praktiken(hade inte erfarenhet av den efter barndomen). Men jag tror ändå att jag var ändå positiv till livet och hade oförmågan att bli deppad(till ytan var jag oftast glad).
4. Sexuell överspändhet. Jag vet inte riktigt vad jag skall säga om detta. Jag gifte mig sent och hade ett lyckligt och långt äktenskap tills min fru dog i bröstkancer. Men vad är normalt, och vad är överspändhet? Lösa förbindelser var jag rentav rädd för.
5. Fruktan för förtrolighet? Ja! beroende på mentala skräp, som jag har inte hunnit bearbeta ännu. Många mentala gifter löste jag genom bön. Det är en ständigt kamp, allteftersom man upptäcker något nytt skräp i sig.

När jag sedermera insåg och blev medveten om dessa "ärvda" mentala skräp i mig och de som jag har skapat så kunde jag börja bli av med skräpet.
Min religion har  synnerligen hjälp mig med detta. Det finns dock en del som återstår fast jag är gammal. Gamla synder dyker då och då upp i sinnet. Jag funderar/grubblar då över mina misstag och jag bannar mig nu, eftersom jag vet nu, att mycket kunde ha blivit annorlunda och bättre om jag hade gjort bättre beslut. Jag har då kunnat undvika en massa extra bekymmer om jag hade tillräckligt med vett just då.
Och problemet som jag våndas över är att jag inte hade tillräckligt med självkännedom och den behövliga medvetenheten. Och brist på självkännedomen blev då huvudorsaken till psykisk ohälsa.

Skyller inte på miljön ändå - det har gått bra i stort sett!
Men är man omedveten om sina egenheter, resulterar sedan förstås att man har sämre förutsättningar att samverka i sin miljô! Det är alltså här man måste/kan börja dvs med sig själv... Annars, om det är det bara miljön m m man skyller på i stället, hindrar en bara för att kunna göra förbättringar.
 - Det gäller att öva upp förmågan för medvetenhet!

Det finns också andra orsaker till psykiska gifter som dock produceras/genereras i kontakt med miljön:
1. vid samverkan med miljön
2. via aggressioner från miljön.

Jag vill dock inte komma in  på detta just nu, men...
En av i flyktingsepokens tidevarv är speciella psykiska/mentala gifter kan verkligen drabba somliga. Många kan sorteras under begreppet utanförskap. Känslan av utanförskap drabbar(?) även sk infödda men jag tror den är annorlunda/eller långvarigare när det gäller emigranter. Utanförskap är inte till att förvåna - det är normalt och vanlig speciellt för emigranter. Men det kan med tiden bli ett mentalt gift, men det beror mest på individen. I den meningen att det är nästan ogjort att försöka ändra miljön - för att passa en själv - i det land man har hamnat. så det är att ändra på sig själv som återstår.

Detta säger jag på grund av egna erfarenheter. Den sorts känsla jag själv hade under en lång tid i Sverige. Den känslan var mest kulturellt betingat och den kunde varken jag eller omgivningen bota på en kort tid. Detta måste ta sin tid helt enkelt när man byter miljö och kultur(som man sedan inte kan välja bort). Detta är någonting "normalt" som varken myndigheterna eller själva emigranter är kanske tillräckligt medvetna om.

Att få gäster reflex
Svenskar är inte rasister - jag har inte träffat sådana - men de betraktar främlingar som gäster. Men hur uppför man sig som gäst? Inte kommer man in objuden och kräver sina mänskliga rättigheter som gäst heller?!
Man får ta seden dit man kommer helt enkelt.
Jag hade dock tur som fick en svenska till fru och som har lärt mig mycket. Framförallt att svenskarna var mognare än jag och därför så behövde jag lära av dom, framförallt!

Intellektets förbannelse

Jo, jag har en tendens... mer än en tendens, kalla det för en ful ovana om du vill etc. Ja, jag tycker om att skryta med vad jag har gjort och tror på, om att jag tex förstår bättre någonting, och på ett sätt som är störande.
Det går bra hemma att göra med min son, som oftast förstår mig och hur jag menar, för det mesta tror jag. Då han förstår ju, att jag är egentligen inte motiverad att skryta eller gillar att vara triggad till att skryta just framför honom. (Andra menar att det är kulturellt betingat.) Han accepterar(?) mina verbala "fakta" och jag hans också ibland.
Vi har ofta ett meningsfullt åsiktsutbyte med varann, för det mesta.

Jag känner mig själv som intellektuell, vilket kan vara en förbannelse. Med det här menas att jag har förmågan att kunna svinga det verbala svärdet. Men ändå fått ofta ge mig - måste jag säga -  som oftast inför min fru som har kunnat vinna effektivt utan ord. Hon har tystnat helt enkelt - och det var effektivt - och det blev slut på "undervisningen". - Hon är död nu men jag saknar diskussionerna med henne ändå.

Vad har hon lärt mig? Det är bla att skryta lagom. Om jag berättar en historia för någon kan ju hända att jag inte får de "applåder" som jag har räknat med. De har ju onekligen inte sett den stora fisken och kan samtidigt tvivla på storleken. Eller så väl vetande... kan tvivla på mina färdigheter. Eller rent av betrakta mina  förträffligheter som skryt, och som fallet var ju, kan den eventuella fångsten ändå bara bero på turen, vilket jag har förbisett att berätta förstås. Men det är verkligen tur att man befinner sig vid sådana här tillfällen hos vänner.
- Kvinnor tror jag är särskilt benägna att inte tro på sådana historier.
Och varför har jag möjligtvis missat att berätta hur jag har hamnat i vattnet när jag skulle plocka fram fisken. Det skulle ha gjort min berättelse lite mera trovärdig och skojig - mens min ära för när. - Lite skadeglädje borde jag ha ändå kunnat bjuda på!

Ja, jag har lärt mig - som jag sa förut - att man skall skryta lagom. Speciellt framför sin fru - hon genomskådar dig ändå! Detta blev ju rent intellektuellt ganska tidigt klart för mig, men så blir denna lärdom, som oftast bortblåst till nästa gång.
 - Håll dig borta från mig!

Dessutom:
"Att framhäva sina positiva sidor är i regel bra för karriären,..." trodde jag/man hittills, men nu är det inte så längre. Enligt en amerikansk studie, som visar klart att:
"... att vi överskattar omgivningens positiva reaktioner på våra framgångar och underskattar de negativa." - Pyttsan också!

Lagom skryt är alltså bäst, men just det - vad är lagom och speciellt för en intellektuell typ som mig?

Lite psykologi kan hjälpa oss/mig, speciellt ifall vi kan tänka oss rollerna som bytta.
Jag projicerar mina känslor på den/dom jag talar till och tror att de blir lika glada som jag är. Men speciellt om det jag berättar är i självförhärligande syfte kan effekten bli det motsatta. Budskapet kan uppfattas som skryt och därför osympatiskt. - Men var går gränsen? Lite från fall till fall. Barn kan skryta för sina mammor för att göra dem glada och de blir trodda också som oftast. Så det beror på mottagaren också.

Och du intellektuell - säger jag till mig själv: Det är alltid mottagarens sympati/dom/bedömning som avgör saken och inte mina förnumstiga förväntningar!
Du tycker att... men...!
- Försök inte imponera på omgivningen! Speciellt om det är kvinnor närvarande - de ser genom dig!"

Virus

Älskar med alla att trilska
sinnestillståndet är nog ilska
väntar som en tidsinställd bomb,
nu har det verkligen gått för långt.



virus finns det mångahanda
jag har nog drabbats av alla
den värsta mitt minne förstör,
vet inte snart vad jag nu gör.



denna virus är som ilska
sprides som en kontaktsmitta,
förökar sig fort som en blixt
suddar ut allt på min hårddisk.



systemet slutar att fungera
skadan får en att expolodera;
om du saknar viruskontroll...
- ve dig, om uppdateringen är noll.



Sinko

Utan vapen ett ingenting

En terrorist utan vapen
vad kan en sådan göra;
som en komisk figur är han
en till ingentinget nära?

men säg sju terrorister
- hänt nyligen i Paris -
har gjort millioner
skrämda... på alla vis.

men fast de var sju
vore de ingenting,
som några pajaser
utan farliga ting.

och vad skall vi göra
mot terrorismens plåga
- tänk den utan vapen
så har du hittat saken!

Sinko

Vad kan dom lära dig?

Trött, hungrig, på väg hem - pratar Lena - efter jobbet i svinottan - ilskan rinner till först som en svart lavaflod. Men så kom korna i vägen... som i sakta   mak passerande över vägen... klev bekvämt på betsmarken på andra sidan... och löstes sakta upp i dimman. Det var så vackert!
Jag rotade fram kameran för att kunna minnas just dessa magiska stunder. Det blev så stämninsgfullt att ilskan försvann bara. Och Lenas berättelse fick mig att tänka vidare på situationen.

Först kom ilskan i bilen, för något som kom i vägen. Och sedan möjligheten till terapin: synen som följde, kossorna som helt oberörda av hetsen i Lenas arbete och stressen hemåt... står/stannar där eller glor på en... för att sedan med total lugn och med oskyldiga ögon vandra vidare... kanske rentav råmande en smula...

Och sedan Lena - hennes oväntade beteende - som kunde se det underbara, stanna upp, och helt kunna öppna sig för den gåva som utspelade sig framför henne.

Jag tyckte mig kunna föreställa scenen - när jag läste om detta - som någonting underbart.
Det finns underbara stunder i livet, men kan vi stanna upp? Lena gjorde det. Och jag blev så betagen, att jag talade om mina dessa uppkomna känslor med Andree.

- Jag tror att jag skall skaffa en kossa för mig, på en bild förstås för att kunna stressa ned. Det kanske hjälper.
- Jag, vad som helst egentligen som kans bryta det monotona för någon minut. Synen på en katt skulle passa bra för det finns inget djur som är så bra på det dvs att kunna koppla av fullständdigt.
- Men det är inte lätt, det är lättare att bli heligt förbannad över snikna företag som profiterar på den desperata...
- Visserligen men tänk på att kossorna inte är upprörda alls. Vad har dus för rätt att bli så upprörd över?
- Det handlar inte om rättvisa...
- Men vad handlar det om då? Att bli ilsken hjälper ju ingen...
- Ja, man tar på sig helt onödiga bekymmer som man ändå inte kan hjälpa...
- Det kan då vara en bra terapi att exv kunna betrakta kossor som är bekymmerlösa. De har verkligen visat hur man gör när man lägger alla sina bekymmer på Gud...
- Ja, det kan vara värt att meditera över...

- Ja, jag har alltid funderat över vad orden betyda, att kasta sina bekymmer på Gud?

- Ja, jag kan säkert inte kunna vara en god förebild för dig. Men kanske kossorna kan...

- Ha, ha, ha...

Andliga orsaker till sjukdom?

Man går till en läkare för att få sitt lidandet tolkat för sig. Men läkarna är utbildade främst på fysiska ev psykiska åkommor.  Begreppet andliga sjukdomar existerar knappast eller?

"Vid sjukdom väcks ofta existentiella frågor, funderingar och bekymmer hos individen. Ibland kan dessa tankar och funderingar leda till andligt/själsligt lidande."
 Det är ung på detta sätt man resonerar men, kan det vara tvärtom också, så att det är den andliga sjukdomen som är det primära, eller?

- Är du sjuk så gå till en läkare, sägs vanligen!

Och så här har vi blivit lärda, vilket är också riktigt i många fall. Och så här har jag handlat själv många gånger.
Jag visste dessutom i allmänhet för lite om min kropp, sinne m m och vad det var som påverkade min hälsa och hur.
Och då, när jag kände mig riktigt dålig, så gick jag till en läkare förstås och det hände följande: Det var ingen fel på dig, alla prover var bra sa han. Men jag själv kände mig inte riktigt bra ändå... Bara inbillning...? Jag fick en tankeställare.

Efter att jag sedermera har börjat läsa om sambandet mellan livsföring och hälsa blev jag mer och mer medveten om att, symptom är budskap som innefattar order om att någonting borde göras. Men vad innebär budskapet? Och hur man gör något åt det?

Vad jag har lärt mig sedermera att förstå, är, att om det gör ont (exv kramper i benet som jag hade då) ja, då betyder det att det är definitivt fel någonstans. Och det enda jag visste var då, till att börja med, att jag ville slippa kramperna, särskilt på nätterna förstås. Det var doktorns uppgift, förväntade jag mig, att avlägsna orsakerna.
Jag sökte en läkare också denna gång, som man bör göra, men han kunde inte hjälpa mig.
Men jag har då kommit ihåg att jag har läst någonstans, om att man kunde använda sig av sin kropp, som instrument och uttolkare.

Och så blev det också. Jag började experimentera med min kropp, och fann snart, att om jag slutade bruka vin så slutade jag att få kramper i bena också(efter någon vecka). Budskapet var för enkelt men tydligt. Men som jag fick bekräftat sedermera även på annat sätt dvs att så kunde verkligen vara fallet (med lite extra undersökningar i litteraturen m m som jag inte vill gå in på.) Och om möjliga andliga orsaker har jag inte ens kunnat tänka på, fast det var mot en dödlig sjukdom vi hade att kämpat emot under den tiden. Och bruket av vin kom då i sikte.

Denna viktiga erfarenhet visade då att jag var på rätt spår. Jag har sedan slutat att dricka vin överhuvudtaget och bena är inget fel på sedan dess, vad kramper beträffar. Och jag kände mig tillfreds så långt.
Och jag har sedan dess fortsatt att på detta sätt experimentera med andra åkommor med min kropp. - Typ: ingen rök så ingen hosta etc., eller att sluta äta när man är mätt m m.

Jag har lärt mig att kroppen säger ifrån, först med några lindriga symptom(yttringar) men som sedan kan förstärkas om man fortsätter som förut, med större/nya symptom och med större lidande som följd.

Och det finns inte bara fysiska symptom(lidanden) i bilden utan även psykiska och andliga.

Att använda sin  kropp som informationsbärare och -givare är ibland mycket svårare om man tänker på alla de olika faktorer som kan påverka hälsan. I sådana fall kan man verkligen behöva ha en expert till hjälp. Men även i sådana fall har man nytta av att lära sig att kunna vara medveten/uppmärksam, och träna sig på om inte annat, dvs att försöka avläsa budskapet så gott det går. Även det psykiska och andliga vilka senare man ofta inte ens tänker på att de hör också till.

Vi tänker som vår kultur bjuder och placerar livets realiteter i en separat religiös och  andlig avdelning, separerat från allt det övriga. Livet/hälsan självt gör emellertid inte sådana distinktioner. - dvs allt hänger ihop. Det gäller att kunna tänka på helheten (holistisk synsätt).

Det som i fysiska planet är huvudvärk eller annat sjukdom kan i det psykiska kallas för depression eller ångest. Och på det andliga planet åter för alienation(känslan av främlingskap m m).

En fysisk åkomma har i vissa fall ett speciellt namn, samtidigt ett annat i frågan om psyket och ett tredje i anden. Budskapet är komplett först om alla tre faktorer är med i bilden.
Och detta skall vi vara glada över att det är så! Överhuvudtaget skall vi inte beklaga lidanden av olika slag utan att försöka bli väckta först därav. - Vad bra att jag blev påmind om detta för att nu kan jag...  osv.
Det som är andligt betraktas ofta något som medföljande, vilket kanske kan vara fel.
"Vid sjukdom väcks ofta existentiella frågor, funderingar och bekymmer hos individen. Ibland kan dessa tankar och funderingar leda till andligt/själsligt lidande. Ett andligt/själsligt lidande kan upplevas av människan när det blir ett avbrott i hennes känsla av sammanhang..."

Exv vid alienation m m betraktas det ej som något som kan uppträda primärt. varför?

Läs mera
http://advicewomens.org/sv/pages/973078#

En order...1-3

En order...1-3

Det händer, hur försiktig man än är, att man får uppleva symptom eller symptom(lidande) på begynnande sjukdom. Detta är inte något ont i sig eller något som inte borde hända och som man skall vara irriterad över. Det som är frågan om, i sådana fall är ett sorts lindrig budskap, en form av feedback om man så vill.
En feedback från dig själv till dig själv, om det liv du just nu lever och som du bör uppmärksamma.

Du kan känna dig stressad eller till och med utsliten för att du arbetar för mycket eller på ett felaktigt sätt och din miljö etc.

Det första budskapet är/ kan vara en känsla av lätt utmattning.

Det är en order(1) om att slappna av och inte göra något ansträngande förrän reserverna/batterierna är fyllda. Och tänk på sömnen!

Du har dock lärt dig att strunta i sådana budskap - som kommer från din kropp - för man måste... En extra kopp kaffe, en tablett, och ännu ett åtagande och den hektiska tillvaron fortsätter. Vi är fostrade att vara effektiva och strunta i "bagateller" som gäller vår hälsa. Vi har blivit analfabeter i att kunna läsa av livets behov och vi betraktar lidandet helt av ondo som måste bekämpas eller att helt enkelt inte bry sig. Men i själva verket innebär lidandet ett sorts budskap som vi bör kunna läsa av.

Om inte den första varningen/första ordern räcker till för att ruska om oss kommer nästa budskapet som säger:

"- Hör på nu, Du har inte förstått eller brytt om det första budskapet till dig. Jag förstår också dina ursäkter men dom hjälper inte mig för jag är så inrättad att kunna varna dig och nu kommer jag med min nästa budskap för att du skall kunna skydda mig."
- Du fattar ingenting, jag har ju ansvar och uppgifter att sköta, det går inte att vara lat och koppla av som du menar.
- Jag är din kropp och jag vill tjäna dig och göra som du vill men det finns gränser. Och jag kan inte ljuga för dig om jag lider. Jag vill bara signalera så att du vet. Att sända information om mitt tillstånd är min uppgift. Det är alltid du som bestämmer tills jag helt säger ifrån eller ger upp. För då orkar jag inte med dig längre.
- Och vad blir ditt nästa budskap om jag fortsätter med mitt hektiska liv?

- Mitt nästa budskap kan vara en svår förkylning faktiskt, trötthet och en känsla av att det värker överallt som gör det lockande att stanna kvar i sängen kanske några dagar. 

Mitt order(2) borde du kunna förstå...

Nästa ordern gäller i sådana eller liknande fall, först och främst, att uppfatta dessa ändå som välsignelser. Eftersom det gäller nu en kraftig uppmuntran, till att göra vad som är det bästa att göra för sin hälsa. Terapin är given, som man lätt kan förstå, dvs att ägna några dagar för att slappna av för att kunna ladda batterierna på nytt. Det gäller då att inte kämpa mot symptomen - eller bliva fiende till den - eller göra motstånd för det bara förvärrar sjukdomen.
Det gäller alltså att inte uppleva att det är något fel på en själv och kalla sig för lat t ex. För det andra så går sjukdomen fortare över om du inte stretar emot och gör motstånd. Någon gång måste man ju göra så några gånger i livet, men det får inte bli en vana.

En skjukdomsyttring(lidande) är alltså ett budskap, och det är din sak att kunna eller försöka tolka budskapet - bliva medveten - för att söka efter vad du bör göra. Budskapets syfte är att göra dig/tvinga dig bliva medveten om att något är inte som det skall. Lidandet kan vara, kanske är just till för att vara till nytta - och inte till för att plåga dig!
Vi har lärt oss att avsky lidandet men... - detta sorts av lidande kommer nog aldrig att upphöra!
Att "åtgärda lidandet", så har du ditt huvud att använda till och om inte det hjälper så använd andras. Det kan bero på födan eller exv av stressen som inte behandlats på riktigt sätt. Negativitet i mänskliga relationer är inte heller att förglömma. Dessa negativa relationer kan om de inte bearbetats lagras i organismen. Bokstavligen ackumuleras de ouppgjorde konflikter som en toxin och kan göra sina skador även som fysiska giftämnen kunna göra.

Men ett av problemen här är tillvänjning. Jag menat att man vänjer sig vid sina plågoandar. Jag känner folk som har haft huvudvärk varje vecka nästan och i åratal men ingenting har hänt. Varje gång så har man hoppats på att det ändå går snart över men det har inte gått över. Tills det blev värre.
Kroppen är verkligen mycket tålig och det är just det som kan bli problemet. Man hoppas att det går över och så vänjer man sig - bliver till en offer - med sitt lidande.
I sådana här fall behöver man kanske lära sig att uppmärksamma växlingarna i sitt lidande. Lidande behöver då sättas i samband med någonting annat som har sker i livet. Så har ock jag gjort när det gällde kramper i mina ben. Jag lade märke till att kramper uppstod när jag brukade vin. Jag frågade doktorn först när jag började misstänka det. Nej, det kan inte vara vinet, det är tvärtom mycket nyttig om man brukar det måttligt. Och jag brukade det ju måttligt men ändå så fortsatte kramperna.
Vad är då att göra? Jag slutade totalt att bruka vin och sedan försvann kramperna därmed.

Exemplet visar hur man med egna iakttagelser kan sluta sig till, ifall symptomen/lidanden är slumpvisa eller kan kopplas direkt till någonting i livsföringen - som jag har gjort.

Alltså kan du själv utröna om variationerna i ditt hälsotillstånd är slumpmässiga eller beror på någonting särskilt i ditt liv, dvs på du gör, på hur du reagerar på utmaningarna ditt liv etc.

Budskapet då kan vara
1. fysiska(sjukdomssymptom etc)
2. psykiska (depression, ångest) eller
3. andliga (känslan av främlingskap, meningslöshet etc)

Och du får då samtidigt också reda på, att det är du själv - blir medveten om det - som slutligen bär ansvaret för ditt tillstånd. Och var positiv - om möjligt - till dina "åkommor".

Budskapet du har fått är dock hoppfullt, eftersom det innebär att, det kan behövas en djupgående atitud förändring - order 3 - , från beroende exv av yttre läkemedel till att utveckla din egen förmåga till självläkning. Detta kan inträffa då du görs medveten om sambandet.

En order...2

En order...2

Det händer, hur försiktig man än är, att man får uppleva symptom eller symptom(lidande) på begynnande sjukdom. Detta är inte något ont i sig eller något som inte borde hända och som man skall vara irriterad över. Det som är frågan om, i sådana fall är ett sorts lindrig budskap, en form av feedback om man så vill.
En feedback från dig själv till dig själv, om det liv du just nu lever och som du bör uppmärksamma.

Du kan känna dig stressad eller till och med utsliten för att du arbetar för mycket eller på ett felaktigt sätt och din miljö etc.

Det första budskapet är/ kan vara en känsla av lätt utmattning.

Det är en order(1) om att slappna av och inte göra något ansträngande förrän reserverna/batterierna är fyllda.

Du har dock lärt dig att strunta i sådana budskap - som kommer från din kropp - för man måste... En extra kopp kaffe, en tablett, och ännu ett åtagande och den hektiska tillvaron fortsätter. Vi är fostrade att vara effektiva och strunta i "bagateller" som gäller vår hälsa. Vi har blivit analfabeter i att kunna läsa av livets behov och vi betraktar lidandet helt av ondo som måste bekämpas eller inte bry sig. Men i själva verket innebär lidandet ett sorts budskap som vi bör kunna läsa av.

Om inte den första varningen/första ordern räcker till för att ruska om oss kommer nästa budskapet som säger:

"- Hör på nu, Du har inte förstått eller brytt om det första budskapet till dig. Jag förstår också dina ursäkter men dom hjälper inte mig för jag är så inrättad att varna dig och nu kommer jag med min nästa budskap för att skydda mig."
- Du fattar ingenting, jag har ju ansvar och uppgifter att sköta, det går inte att vara lat och koppla av som du menar.
- Jag är din kropp och jag vill tjäna dig och göra som du vill. Och jag kan inte ljuga för dig om jag lider. Jag vill bara signalera så att du vet. Att sända information om mitt tillstånd är min uppgift.Det är alltid du som bestämmer tills jag helt säger ifrån. För då orkar jag inte med dig längre.
- Och vad blir ditt nästa budskap om jag fortsätter med mitt hektiska liv?

- Mitt nästa budskap kan vara en svår förkylning faktiskt, trötthet och en känsla av att det värker överallt som gör det lockande att stanna i sängen kanske några dagar. 

Mitt order(2) borde du kunna förstå...

Nästa ordern gäller i sådana eller liknande fall först och främst att uppfatta som välsignelser. Eftersom det gäller en kraftig uppmuntran till att göra vad som är det bästa att göra för sin hälsa. Terapin är given som man lätt kan förstå dvs att ägna några dagar för att slappna av och ladda batterierna på nytt. Det gäller då att inte kämpa mot symptomen eller göra motstånd för det bara förvärrar sjukdomen. Det gäller alltså att inte uppleva att det är något fel på en själv och kalla sig för lat t ex. För det andra så går sjukdomen fortare över om du inte stretar emot och gör motstånd. Någon gång måste man ju göra det några gånger i livet men det får inte bli en vana.

En skjukdomsyttring(lidande) är alltså ett budskap, och det är din sak att kunna tolka budskapet - bliva medveten - och vad du bör göra. Budskapets syfte är att göra dig/tvinga dig bliva medveten om att något är inte som det skall. Lidandet kan vara, kanske är just till för att vara till nytta - och inte till för att plåga dig!.
Vi har lärt oss att avsky lidandet men... - detta sorts av lidande kommer nog aldrig att upphöra!
Att "åtgärda lidandet" så har du ditt huvud att använda till.Det kan bero på födan eller exv stressen som inte behandlats på riktigt sätt. Negativitet i mänskliga relationer är inte heller att förglömma. Dessa negativa relationer kan om de inte bearbetats lagras i organismen. Bokstavligen ackumuleras som en toxin och kan göra sina skador som fysiska giftämnen kunna göra.

En order...

En order...

Det händer, hur försiktig man än är så får man uppleva symptom eller symptom på begynnande sjukdom. Detta är inte något ont i sig eller något som inte borde hända och som man skall irriteras över. Det som är frågan om i sådana fall, är ett sorts budskap, en form av feedback.
En feedback från dig själv till dig själv om det liv du just nu lever och som du bör uppmärksamma.

Du kan känna dig stressad eller till och med utsliten för att du arbetar för mycket eller på ett felaktigt sätt och... din miljö etc.
Det första budskapet är/ kan vara en känsla av utmattning.

Det är en order om att slappna av och inte göra något ansträngande förrän reserverna/batterierna är fyllda.

Du har dock lärt dig att strunta i sådana budskap för man måste... En extra kopp kaffe, en tablett, och ännu ett åtagande och den hektiska tillvaron fortsätter.
Vi är fostrade att vara effektiva och strunta i "bagateller" som gäller vår hälsa. Vi har blivit analfabeter i att kunna läsa av livets behov.

Om inte den första varningen/första ordern räcker till för att ruska om oss kommer nästa budskapet som säger:

"Hör på nu, Du har inte förstått eller brytt om det första budskapet till dig. Jag förstår också dina ursäkter men dom hjälper inte mig för jag är  inrättad så att jag kan varna dig och nu kommer jag med min nästa budskap för att skydda mig."

fortsättning kommer

Villospår

Det går inte att skylla på
att vi är olika.
och inte heller
att det som hände i Trollhättan
är händelser
i allmänhet mycket sällsynta.
och inte heller
att just jag eller du...
eftersom...
sådana händelser...
är mikroskopiska:
och därför spelar inte roll
och är därför obetydliga!

Jag tror inte så
i mitt inre
frågor som;
varför? varför? varför?
är frågor
fortfarande levande
och känns
helt obesvarade!

"det är hatet som dödar!"
som man säger,
lugnar mig inte!
hatet sitter ju
i en människa
i en människans inre.

vad är svaret?
vi vet ännu inte
- och förblir därför
av hatet rädda
i vårt sinne
djupt och länge!

Sinko

Fråga själva livet!

"Livet är ändligt
som alla vet"
har jag hört sägas
dock tvivlar på det!

det verkar nog bero
den som man frågar,
men fråga själva livet,
det i så fall svarar:

frågar själva livet,
det vill ej försvinna,
livet älskar livet,
och in i det sista!

livet vill inte dö
livet är oändligt
något jag fick låna
och förvalta ständigt.

- livet vill nog leva
men mina rättigheter
är inte oändliga
och livet lämnas åter!

Sinko

Existenciellt på Mars - komplett

Du kanske rentav såg filmen om en kille som lämnades kvar och blev ensam på Mars. En mycket spännande situation tänkte jag. Jag bara läste om "händelsen" och därav fick idén att testa mina träningskompisar på situationen. Medan jag tänkte mig själv in i situationen först, innan jag skulle fråga någon. Och det bästa jag kunde komma på då om jag blev lämnad där ensam var, att be.
Jag valde ut en ny på träningen - honom såg jag inte där förut - som jag stötte på först. Efter några fraser...

- Jag läste om en film, men detta hör kanske inte hit. Vad du skall föreställa dig nu är att bli lämnad ensam på Mars - vad skulle du då göra?
- Det är svårt! Jag vet faktiskt inte, men vad skulle du göra, du som frågar? Frågan ställdes till mig nu, och det var inte det jag har just väntat mig, men jag hade ju svaret klar...
- Ja, jag skulle bara be, sa jag. Bara Gud kunde ta mig därifrån, ifall Han ville det. Eller skicka en ängel efter mig kanske.
- Du är kristen hör jag, och det skulle nog också jag göra. Om Han vill så kanske, annars är det hopplöst!
- Ja, vem av oss har större tro nu...?
- Jag är från Chile och det är ovanligt att prata om Gud i Sverige. Jag är glad att ha träffat dig bara för den skull... Vi har snackat en stund till, medan jag sökte efter mitt nya offer för att ställa frågan till. Jag skall nog överraska min nye vän med en annan klurig fråga en annan gång.

Fortsättning följer

Men nu skulle min lilla marknadsundersökningen fortsätta och passande nog så satt kompisen vid bordet och vilade sig. Vi har träffats tidigare, även denna dag, så det var lätt att komma igång....

- Jag är riktigt nyfiken sa jag... och grunnar på någonting... får jag sätta mig ner här först... Just nu vill jag veta, vad du skulle göra om du blev lämnad ensam på planeten Mars.
- Smajl... var så god... och svaret kom nästan omgående. Jag blev törstig nu efter min träning här och det ända jag kan tänka på nu är vatten. Jag skulle förmodligen börja leta föest efter vatten på Mars, he he he...
- Ja, det var bra svarat! Det var faktiskt klyftigt också för det är vatten som man behöver mest... det svaret har jag faktiskt inte väntat mig!
- Men vad skulle du själv göra - och nu är det jag som är nyfiken, sa han!?
- Ja, jag sa det just, alldeles nyss till killen därborta, att jag skulle be. Gud kanske... Det skulle upplevas så hopplöst skulle jag tycka att...
- Ja, med lite vatten extra skulle du i alla fall kunna be längre, eller hur?
- Jaaaaaaaa! Du tänker kreativt värre! Det har jag verkligen inte kunnat räkna ut själv. Det var ett riktigt bra förslag... Du skulle verkligen ha större chans än mig på Mars!

Svaret från den här kompisen har stimulerat mig och nu blev jag ännu mer intresserad att fortsätta med min åsiktsundersökning. Jag måste fråga åtminstone en till tänkte jag, för sedan måste jag gå.
Det finns damer här också men dom frågar jag mig en annan gång kanske. Jag känner väl den där kompisen där, men han är så pratsam och... jag går på helt enkelt.

fortsättning följer.

- Hej! Och du kämpar på ser jag...
- Fast nu lider jag av kramper i benet men det hör till. Det där med kramper har också haft men det får jag dryfta honom med en annan gång. Jag har fått slut på mina genom att sluta bruka vin.
- Jag skulle gå snart, men jag skulle, i all hast, vilja testa min fråga på dig också i dag. Du är den tredje som jag ställer den till. Frågan är lite existencialistiskt. Vad skulle du ta dig till om du blev lämnad ensam på planeten Mars?
- Jag skulle börja med att undersöka planeten lite närmare förstås...
- Ja, men skulle du inte bli rädd rentav...?
- Neeej! Inte jag inte! Det hjälper ju inte att vara rädd. Jag skall säga dig... och han började berätta detaljer om sitt liv... sitt hårda liv som jag har förväntat mig. Jag skall lyssna på honom en annan gång angående detta, men nu har jag bråttom.
- Jag börjar förstå dig, men ditt svar har överraskat mig. Du är så modig och formad till att vara en riktigt hårding...
- Ja, jag vill i varje fall veta först om och hur jag skall dö eller...?
- En riktigt optimist är du! En optimist till max! Men han har ju rätt, det är kanske inte oväsentligt hur man skall dö. Man kanske får veta det om man undersöker omgivningen och vad som händer. Jag skulle kanske vilja göra det på samma sätt.

Han var nog klokast av alla tre började jag tänka.  Kunskapen om varför och hur man skall dö är inte oväsentliga frågor. Så länge livet räcker så förblir också vår nyfikenhet av och över tiden... och att vara rädd hjälper sannerligen inte. Inte att be heller för den delen, rentav fånigt kanske.
Jag skulle nu vilja fråga en präst om detta - bara för skojs skull, eller varför inte du! Prästerna ber ju jämt trots att Gud tycks inte vilja lyssna på dom.

Slut

Hur bemästra panisk ångest?

Det finns förstås olika metoder även medicinska. Men i detta fall har jag stannat upp för "Hillevis metoder".

- Hur blev det bra till slut, dvs med Hillevis metod?
Men något om bakgrunden först.
- Men hur blev det som det blev? Är det verkligen av intresse?
Hur började det? Det var kanske inte ens Hillevi är medveten om. Visst så kom hon ihåg hur det, dvs hur det kunde ha varit redan i ungdomen. Det finns gått om minnesbilder. Det där att vara rädd för spindlar, det var bara oskyldigt roligt tyckte de andra barnen. Inget att bry sig om. Men inte så för Hillevi, rädslan och lidande var verklig för henne och lagrades på med nya och åter nya erfarenheter. Så till slut har hon nog glömt hur det började och bara fortsatte att lida av sitt handikapp.
Det enda man kan kanske veta i sådana här fall, att det finns en hel kedja av orsaker(?) - om man så vill beskriva det - som kan ha förstärkt ångesten och som gjort henne till en räddhågad individ.
Inte ens psykologer kan i så fall fiska fram den egentliga orsaken i många sådana här fall. Men det behövs kanske inte heller. Man behöver därför inte stå handfallen inför läget, eller?

- Det blev som det blev är däremot uppenbart - det kan inte förändras. Eller kan det? Ja, man måste nog börja någonstans i så fall. Vad är att göra? Mediciner m m kanske!
Men möjligen också något annat. Dvs att sluta låta rädslan styra ens liv helt enkelt. Lätt att säga men hur förverkliga det? Kan man verkligen klara något sådant? - Hon försökte och lyckades till slut!

Ja, men då måste hon börja någonstans. Hon började med spindlarna.

"Långsamt närmade mig de allra minsta, pyttesmå röda. Jag kunde sitta och titta på dem en hel dag. Till slut vågade jag röra vid dem osv. Du kan ana fortsättningen.

Det gäller att använda sig av små homeopatiska doser av ångest (panisk rädsla) för att sedan öka dosen tills den besegras. (Principens tillämpas nämligen redan inom homeopatin fast med hjälp av homeopatiska mediciner).

"Så där höll jag på dag ut och dag in." Och hon fortsatte att behandla sin ångest på detta sätt själv. Och likadant sedan med de andra rädslorna i tur och ordning.

Och efter 37 år av fegande kan du nog inte känna igen henne. Hon är riktigt modig påstår hennes man och tror på samma sätt, hon om sig själv.

Vem vinner?

En epidemi av hets
som ständigt hinner i kapp
du måste uppdateras
hetsen biter sig fast.

du borde pröva crossfit
brottas med kroppsbilden
vad som kan förbättras
dålig är självbilden.

kroppspanik och lögner
ytliga visioner, dieter
triggar inre självhat
gör ångest till herren.

en flöde av träning
bikiniform som belöning
men ångest tar sig äran
av enda sanna läran!

Sinko

"... till att våga allt."

"Hur gick jag från att vara världens räddaste människa till att våga allt?" Som inte lät rädslan styra sitt liv.
 - Ja, hur gick det till frågade jag mig själv, med stort intresse, när jag läste Hillevis berättelse.

För hon var paniskt rädd för spindlar, ormar, höga höjder, mörker och trånga gator resp utrymmen etc etc. Och sådana personer som hon var mest rädd för, var sig själv dvs på grund av sin egen oförmåga.

Och det är mycket mer, som hon brer på om sig själv som sin kvinnlighet. Ofattbart för en kille som mig att läsa som. Kan ens kvinna verkligen vara rädd för att en kvinna inte känner sig söt, intelligent och älskvärd, vacker och husligt etc. Och att inte känna sig heller att duga till att kunna springa fort, vara stark, klättra i träd och att inte vara rädd i mörkret som pojkarna var bra på.
En utmärkt fall för mobbare, som hon också blev...

Men som nu påstår hon sig ha blivit fearless dvs orädd. Hon kan kasta sig in handlöst i nya situationer numera.

Hur har det gått till? Och vad blev resultatet efter 37 års fegande?
- Tillsammans smed kärleken, på olika sätt! Hon vågade att gifta sig och till och med bli mamma.

Tack Hillevi! Det går trots allt!
Skärskilt viktigt nu när ångesten sprider sig som en löpeld. Att kunna hålla Gud i handen...

En fördröjd omöjlighet

Människor i flykt
statistik, liv som går sönder
en ansiktslös massa...
det har pågått länge
men,
men vi har
inte hunnit fatta!

och vi fattar ingenting
ingenting ändå
men våra hjärtan
säger att
att det får inte hända;
inte en enda
inte en enda mer
- vi känner oss ledsna vi -
för det som har hänt
Alan Kurdi.

på en turkisk sandstrand
där glada turister...
men numera...
alla begriper
som bilden har sett,
- och utan att få svar
det som inte fanns har skett!

Sinko

Små marginaler

Jag tänker på
tusendelar,
som förvandlar
ett kämpes liv...
nu pallplats delar.

små marginaler
som dörröppnare;
- eller tvärtom -
har plötsligt blivit,
en förlorare.

men många lever
på marginaler:
somliga flyr...
ekonomiskt,
sjukdomen gnager.

lever på hoppet
som en vinnarskalle?
- du fokusera måste...
marginalerna är små,
...håll modet oppe!

Sinko

Bizart i Perstorp

Ingen hund blev stulen,
men hunden blev rädd
och damen  likaså
och hunden sprang bort
med kopplet på.

- de ville stjäla...!
- de har stulit!
vi hatar dom...
och kastat stenar...
och polisen kom.

och slutet blev
av kalabaliken,

att ärendet

har hamnat slutligen
hos rättsskipningen.

Det bizarra blev...
att vem som gjort vad...?
och vad kan bevisas ... ?
- rädslan som skyldig
kunde inte beivras!

Sinko

Ångestknappen - rädslokretsen.

Ångest är vanlig. Vi förskaffar oss den redan under barndomen. Vi har gjort någonting och får skämmas för det m m. Denna process kan med tiden bli inlärd och sätta sig som en krets (sk prägling) i hjärnan.

Det är bra om man kan medvetandegöra denna process just som en krets. Eftersom då kan man, tack vare medvetenheten om den för dig speciella kretsen, också göra någonting åt det. Iakttag dig själv - varför blev du obekväm plötsligt? Vad var det som förorsakade det? Det kan ha varit ett ord, en mening, en situation, ett minne etc som är knappen i kretsen, ja, det kan du ju lista ut själv. Och när du har tryckt på den knappen så utlöstes - du blir medveten om det - den den obehagliga känslan i dig.

Som när du trycker på en knapp och det blir ljus i rummet. Men i detta blir det inte ljus utan mörker (ångest) i stället. För att klara av ångesten måste man bli medveten om just denna speciella process som kan - beroende på orsaken - variera från individ till individ. Du bör veta när det gör ont, exempelvis av bara genom att tänka just på en sak. Något som du borde ha gjort eller har förväntats av dig etc. och känner ångest för att ha försummat.
 - Vad är då att göra?
Lösningen börjar med valet. Om du är medveten så trycker du inte på den ömma knappen för du har nu lärt dig automatiken i hjärnan. Och därmed kommer inte rädslokretsen med amygdala m m att träda i funktion.

Man kan också genom att bearbeta processen intelektuelt (genom att förstå orsak och verkan och...) kan förhindra de ständiga återlagringarna av minnet. Kretsen kan då med tiden raderas bort och du kan känna dig trygg.

Som liga använder sin makt genom att skapa just ångest hos dig. Det är mycket effektivt. Undvik sådana.

Räddslan i mitt räddslominne

Rädslan är vanlig. Vanligare än man kan tro. Människor är oroliga. Rädslan, oron, ångesten, fruktan... rädslan har många ansikten.

I min barndom var rädslan och kärleken ständigt närvarande. I en sorts balans i alla fall men som har präglat mig ända till i dag.
Jag fick en sorts uppfostran som inte är så vanlig numera. Stryk fick jag sällan men då blev de mycket av det, om det begav sig. Med den dragna remmen av min far, som ville göra en hederlig människa av mig. - Tack för bidraget i all fall!
Och kärleken utövades mest av min mor, som jag tror förstod mig mest, och som tyckte att straffen var alltför hårda.

Rädslan, fruktan för stryk blev således redan från början en del av mitt liv, som jag nu förstår på ett påtagligt sätt.

Jag har denna gamla rädsla fortfarande lagrad i mitt rädslominne.
- När vi är rädda så skapas alltid ett avtryck av händelsen i minnet. Samtidigt som en pålagring sker.

Trauman, som även jag har upplevt under tiden av det andra världskriget, satt sina definitiva spår. Bl a två våldtäcksförsök i min familj av soldater m m.

Jag tror också, att jag har utvecklat sedan en sorts sårbarhet för rädsla.
Sådana, som själva har upplevt något liknande eller någon psykisk och fysisk misshandel under sin livstid, förstår sig nog på detta dvs vad jag avser här. Härav kan utvecklas också PTSD hos somliga.

Posttraumatisk stressyndrom
www.internetmedicin.se/page.aspx?id=1407

Sidan hade 1382 besökare just nu.

Hösten och Vemodet

Glädjen den är...
kungen bland känslorna!
jag tycker om att äga,
glädjen mest i livet,
att stå vid spakarna.

- men Vemodet då?
vad skulle jag behöva
Vemodet till?
- kan dämpa min Ilska...
men jag sällan ilsknar till!

- men Rädslan då,
du kan med Vemodet,
Rädslan din och dämpa!?
- jag väljer Kärleken...
som driver ut detsamma!

- och vad sägs om Avskyn?
som du kan försöka...
att kunna kontrollera!
- men vad det är jag avskyr
är en intellektuell börda.

- Vemodet i mitt liv,
spelar ändå en viss roll...
kanske när jag tränar.
- något ja måste göra och
vemodkontrollera!

men Glädjen är bäst
Glädjen klarar mycket!
ingenting kan knäcka mig;
med Glädjen kan jag
tåla klara trycket!

Sinko

"Tillkomme ditt rike..."

"Tillkomme ditt rike...! - vad menas?

Bönen innefattar en önskan om att gudsriket (Jehovas Rike) skall bli en verklighet - var någonstans?
Begreppet ger, i varje fall, vid den första bekantskapen med begreppet i livet, en föreställning om någonting gott och önskvärt. Begreppet skapar ens bild i fantasin om att Gud förväntas göra någonting härligt att få leva i.
Många stannar kanske vid denna eller sin egen första bild, men många är intresserade av, och mer exakt om uttryckets betydelse.
"Tillkomme" kan ju gälla en önskan om ankomsten av ett rike som redan finns någonstans, eller uppstår/uppstått någonstans. Alternativt kan då bönen gälla om ett rike som Gud redan har eller skall skapa någonstans, antingen i himmelen eller på jorden.
De första föreställningarna kan som synes variera.

Det finns ytterligare en säregen riktning, som menar att enbart själva uttalandet av bibelorden i vissa sammanhang skulle ha någon magisk betydelse.

Lär av Jesus!
Det finns mycket att säga om detta. Men det är Jesus som har fått oss att förstå mera exakt om Gudsriket, han talade/presenterade för världen. Som han också kallade för himmelriket. Dessutom, så var han Rikets främsta representant också.
Och då när han talade om Gudsriket så kunde det uppfattas även som en kommande global händelse.

Alltså uppfattningen, om att Gudsriket avser endast någon känsla, som finns i människornas hjärtan kunde uteslutas. Hjärtat kunde helt enkelt inte rymma själva anordningen.

Vad som menas med "tillkomme ditt rike..." gav alltså Jesus tillräckliga upplysningar om, så vi behöver bara lära oss utav honom. Vad som menas är blir dock mer och mer med tiden tydligare och tydligare.
Jesu roll innefattade först och främst att rädda/frälsa människorna från döden. Men det var inte nog med detta. För det behövdes ett annat verkstyg/anordning/rike för att kunna förverkliga Guds vilja - dvs ett paradis på jorden.
Guds rike presenterades av Jesus som ett verktyg för att förverkliga Guds vilja.

Det är nämligen också otänkbart, att Jesus enbart kom till jorden för att rädda människorna från döden till livet. En mycket väsentlig del av rollen förresten. För att först på något sätt sedan börja tänka på vad som behövdes göras därnäst.
Jesu roll innefattade egeentligen från allra första början, förutom (1)frälsningsverket/att dö för människornas synder etc) även för att (2)välja ut människor för sin himmelska regeringsstab. Dvs förberedandet och organiserandet av Guds rike pågick samtidigt, medan han vandrat på jorden. För att inte säga, att det var hans främsta syfte med hans verksamhet på jorden.
Bönen "tillkomme ditt rike..." gällde att förverkliga programmet, något som gällde jorden. Eftersom själva programmet "ske din vilja såsom i himmelen så och på jorden" skulle förverkligas just genom riket. Och detta via den himmelska regeringens medverkan. Bönen avser också att definiera Rikets verksamhetsfält.

Guds rike kallas även för himmelriket för att sätet för styre skulle bli himmelsk - icke av denna världen dvs oåtkomligt för människan. Men Guds rikes verksamhetsfält inbegriper även människan på jorden.

Här skiljer sig dock meningarna lite ännu
1. Man kan uppfatta Gud rike som ett verktyg - för att förverkliga Guds vilja - och som sådan inbegriper jorden, rent geografiskt. Bibeln talar också om Guds rikes födelse och sedan som verktyg.
2. Man kan också uppfatta - som somliga gör - att begreppet Guds rike syftar på slutresultatet. Dvs Guds rike kommer först då, då allting är färdigt (dvs då paradiset redan blivit återställt).

Så "tillkomme ditt rike" kan avse lite olika syn på saken. Ett förtydligande kan också förväntas. Skillnaden är inte stor men påverkar världsbilden.

Vår gamle Oskar

Misstag och konsekvenser

Jag har syndat i går
och natten blev plågsam;
men i dag så vet jag...
jag skall låta bli det,
det man sår sånt får man!

som ung så kunde man
och misshandla kroppen,
- du gör ett fel som gammal...
det har snart visat sig
att du når botten.

somliga får synda
och leva glada dagar;
och andra vänta på stryk,
ett litet felsteg bara
får kroppens dom tala!

och kroppen är svag,
skör är livets hydda;
som våran gamle Oskar,
han kropp ville inte,
och blev svår att tygla!

Sinko

Är DNA själen?

Först ordet - och sedan ett växande innebörd

I förra avsnittet har jag behandlat något om begreppet "själ", dvs om hur svårt det är att definiera ord av detta slag. Begreppet har många definitioner exv i olika religioner. I detta fall är det, som om att vi måste gräva vidare, som när man letar efter en skatt, dvs efter en biologisk innebörd som väntar på sig att bli upptäckt?

Nu tänkte jag ta upp ett annat begrepp ur skrifterna (Bibeln) för att illustrera problemet. Lite för att även belysa något av det religiösa begreppens karaktär.

Redan under Abrahams tid dök begreppet Melkisedek upp i skriften. Melkisedek är ett namn men det får oss sinte komma nämnvärt vidare. Abraham - samtida med Melkisedek - fick dock redan då veta i mycket korta ordalag vad namnet betydde m m. Även en relation uppstod mellan dom. Och han fick nöja sig med det och sin fantasi beträffande betydelsen av relationen. Och antagligen visste han dock mer om Melkisedek själv än vad som är skrivet.
För oss blev det först vid Jesu tid, uppenbara dvs den vidare innebörden, dvs en vidare och exaktare betydelse om prästadömet Melkisedek. Vi fick även veta nu någonting mera om Guds avsikter, dvs om ett nytt prästerskap på Melkisedeks sätt och dess betydelse för framtiden. Vad denna Melkisediska prästerkap är för något, och mera om detta är en annan fråga. Utrymmet här är för litet för att vidare gå in  på detta ämne. - Men så är det ofta med vissa begrepp. Först blir man bekant med ordet, och först sedan får man veta om ordets djupare betydelse och omfattning etc. Och förmodligen får vi veta ännu mer om vad begreppet betyder framdeles.

 De vetenskapliga begreppen - har emellertid en annan krav på sig - de har ofta, med ens en mer avgränsad och precis definition, hämtat ur den vetenskapliga vokabulären. Och "själen" hör inte direkt dit vilket utgör just problemet här. 
Men även de vetenskapliga begreppen måste utvidgas ibland.

Ett försök till biologisk definition.
Vad betyder det att själen - som är ett sakralt begrepp - skulle kunna likställas med en levande DNA?
Följdriktigt är döda själar(DNA) icke själar längre, de är bara kemi.
Om du dödar masken så kommer den aldrig att kunna bli en fjäril via metamorfosen. Även om DNA skulle klara sig intakt.
Detta betyder att inte ens en komplett DNA kan fungera utan energi.
Så ytterst, måste själen - alltså att vara en levande DNA - dvs behöver energi för att kunna fungera som själ.

Vad behöver alltså en levande själ?
En form av energi/livskraft behövs för att ge funktionsduglighet åt DNA.
 - DNA i sig är ju intet annat än kemi. Härav kommer att själen kommer att - livskraft + DNA - kan kallas för liv.
Den färdiga fjärilen kommer dessutom via  reproduktionen att kunna - inte endast att alstra nya DNA - utan även att kunna ge liv för den nästa generationen (dvs förse varje DNA med livsenergi).
Själva värmen som sådan är som vid kläckning inte själva livsenergin, utan tillhör livsbetingelserna, dvs för att nya larver skall kunna utvecklas och nya metamorfoser ske.
Denna värme inkl vatten som behövs - exv för att ett frö skall gro -  kan dock i och för sig kallas för energi(värmenergi). Men det är inte denna typ av energi - även om värme och vatten tillhör förutsättningarna - som behövs för att få en DNA att fungera. Denna typ energi dvs värmeenergi räcker tydligen inte, alltså är det något speciellt som behövs för att en DNA skall kunna utvecklas.
I verkligheten(fjärilsäggen) är emellertid DNA alltid förpackad och komplett - dvs de är redan en levande själ. Redan i äggstadiet alltså.

Vad det är som behövs här, som jag kallar för livsenergi återstår ännu att upptäcka. Vetenskapen här har ännu inte kommit så långt. Begreppet "själ" väntar därför att bli utvidgad för att kunna förstås i biologiska etc termer.

Denna sorts av "energi" som man förstår behövs för själen/livet, behöver samtidigt också få ett mera specifikt namn. Begreppet "energi" är för allmänt som i detta fall skulle kunna utgöra biologins specifika beteckning för själens behov. Men vilken sorts energi handlar det här om? Och här kommer vetenskapen direkt till korta.


Ande som livskraft?
Denna energi kan med andra ord kallas också lämpligen för ande, som kanske är mera allmänt bekant i religiösa kretsar. Ett begrepp som kommer från religionen. Ande eller även kallad livskraft(?) behövs ju till allt liv - och utan energi/ande fungerar ju inte själarna/livet.

Även DNA måste alltså få energi för att kunna fungera, därav uttrycket "levande DNA". Och en levande DNA behövs för att och kunna verka i  den fungerande kroppen. Tillsamman allt detta utgör individen själv. Kroppen är således själens verktyg.

Fyra världsbilder

Som Gud ser det
så finns bilden
den i bibeln
av världen i dag.
en som är ond
av döden plågad
vår värld i dag.

men så finns det
en bild av den
nya världen.
en bild av frihet
och utan död
som avlöser
den gamla världen.

du ser hos mig
och en bild av
en värld som just
jag lever i.
den jag visar upp
som är min värld
och min roll däri.

men i mig finns
och den världsbilden
som också är min.
om den jag kan bli
som jag hoppas
i framtiden
i den nya världen.

Sinko

Det finns fyra intressanta världsbilder

Jag försöker se på detta på kristen basis, och utifrån förändringsaspekten.

1. Världen som den ser ut.
2. Världen som den skulle kunna se ut.
3. Min värld nu.
4. Min värld i framtiden.

Det vi kan vara säkra på att allting förändras. Så och världen omkring oss och så och vi. Det är fyra världar som är intressanta.

1. Värden som den ser ut i dag. Den är ur Guds perspektiv, en ond värld. Just därför att den är i grunden människofientlig. Gud älskar sina barn trots allt och vill dom inget ont.
Du kan nå positioner, rikedomar, berömdhet, m m i livet men döden kommer obevekligt. Så också för denna tingens ordning. Att förbli som den är är omöjligt.

2. I Bibeln läser vi om två världar/världsbilder. Den ena är den som jag nämnde ovan tidigare, den människofientliga.
Men även om en annan, en ny värld är möjlig - ett paradis på jorden. En världsbild om en värld, som den skulle kunna se ut.
Och världen behöver en Messias för att kunna nå detta tillstånd. Uppgiften är övermäktig människan.

3. Jag/du finns i världen och påverkar varandra samtidigt. Detta är min värld just nu. Det är mitt ansikte, jag visar upp utåt i världen, som kännetecknar mig - skapar en världsbild om mig. Det är den roll jag spelar i detta samspel som är min värld. Det är också den roll som jag gärna vill förknippas med.

4. Ja/du kan ha också en annan bild av dig själv i världen nu, som kan bli din värld i framtiden. Det är den bild jag skulle kunna eller skulle vilja bli etc. Detta kräver framförallt att jag känner mig väl och mina begränsningar. Som en begränsad varelse inser jag då snart att jag behöver hjälp vid, för att kunna förverkliga mina syften med.
Eftersom intet annat hjälper mig, speciellt om döden hotar mig så behöver jag en Räddare.
Jag har dock tur, eftersom jag har en frälsare i Kristus Jesus.

Världen och även jag/du behöver en Messias för att kunna leva ett meningsfullt och fullständigt liv. Döden, ett stort hinder, har ju vetenskapen och inget annat kunnat hindra.
De flesta andra religioner har ingen Messias. De måste följaktligen klara sig själva på något sätt, exv genom själavandring. Men det har en kristen.

Till den kristna världsbilden hör alltså också behovet av en Messias. 

Om kärlekens sekularisering - tillägg!

- Jag har tidigare berättat i korta drag om kärleksbegreppets sekularisering från reformationen tills nu.

- Slutet av utvecklingen - i nutiden - har blivit väldigt komplicerad. Som en ända härva - svårt att finna någon lösning eller hitta en utväg ur härvan. Sekulariseringen har fastnat i sina snår.

Den mest moderna våndan är, vad människan brottas med i dag, är nog autentizmen. Det är då ett liv som människor själva välger utifrån sina egna värderingar och synsätt utan att låta sig övertalas av andra. Man är allergisk mot till att styras att uppföra sig på ett visst sätt, och att värdesätta sådant som de är skeptiska till. Detta sätt är, som de kallar också för äkthet. Begreppet kärlek blir på detta sätt helt sekulariserad och begränsad till att ha blivit individuell. - Man måste alltid fråga: vad menar du med kärlek!

- Om du därför frågar efter om vad kärlek är ger den sekulariserade världen många olika svar. Som kan till och med konkurera med varandra.

- En sak är emellertid klart: Hur man än vänder på saken så har kärleken ändå fått den högsta - ja universella status - bland andra olika värden i livet. Rangordna de olika värden, såsom frihet, solidaritet m m, så hamnar alltid kärleken högst upp på ranglistan. Dvs kärleken är som den mest betydelsefulla av alla värden!

- Samtidigt upplever man sig ibland som en eländig kräk som människa, med begränsningar: sårbarhet, ensamhet, utsatthet, sjukdom, dödsmedvetande etc. 
Så vad gör man? Man söker svar! Och var finner man svaret? Svaret man hoppas på, är att finna i kärleken.
Därför har kärleken blivit en av nutida människans främsta gud. 
Men man har konstaterat också att det är svårt att finna en förbehållslös sådan gud i världen. Kärleken som gud sviker.

Den gudomliga kärleken är fullkomlig och social(ej egoistisk), motsatsen till denna typ av kärlek är hatet. Men på grund av människan ofullkomlighet är inte hat som är kärlekens motsats. Hat följer alltid med i den ofullkomliga mänskliga kärleken. Man hatar nämligen automatiskt den/det som verkat hota kärleken. Men en miljö där kärlek råder finns inte längre behov av hat. 

I detta ofullkomliga tillståndet är kärlekens motsats att det uppstår avskyn. Och utav avskyn kommer flykten. Flyktens orsakar sveket i ett äktenskap och sedan skilsmässa.

Ett äktenskap som havererat slutar sällan i hat utan i flykt. Man vill fly ur förhållandet och söker en medel härtill. Par efter skilsmässan hatar sällan varandra men någon av dom vill just skiljas dvs fly ur förhållandet. Den som slutar älska han/hon flyr.

Där den gudomliga kärleken är med i äktenskapet kan även hatet finnas. Människans begränsningar gör att hatet finns alltid med i förhållandet dvs bredvid kärleken. Och just där där man är rädd om kärleken. Den som älskar kan också hata sin partner så konstigt det kan låta. Men jag kan ha fel!
- "Jag hatar dig" dvs det du gjorde, kan vara ett kärleksbevis.

Kärleken behöver vi alla, och kärleken är vårt mest angelägna dvs det viktigaste behovet i livet. Men ofta är förväntningarna orealistiska. Kärleken är nämligen den mest krävande sak a ge sig in på. Du måste våga, att ge dig hän, inte spjärna emot, våga utforska, våga ge sig själv, blotta sig, visa sig vara svag, etc etc. Många klarar inte av detta mentalt/känslomässigt eller är inte beredda i att ge upp sitt verkliga jag för att börja tänka som vi. - Kärleken med Gud i bilden som källa måste läras för att kunna utvecklas.

Kärlek är i grunden en känsla men inte renodlad sådan som destillerat vatten. Hellre som ett källvatten då med en massa nyttiga ingredienser i. En sådan känsla är också alltid försedd med tillbehör dvs tankar, föreställningar, smak, m m som medföljer. Och på detta sätt kan bli kärleken individuell. - Ingen kan älska din nästa på samma sätt än du!
Det gäller också att skapa och underhålla dessa extra under livet så att känslan förädlas. För känslan är inte given i storlek och form, den kan också förädlas! - Slutar inte i tomhet utan i så fall tvärtom!