Rädslan är vanlig. Vanligare än man kan tro. Människor är oroliga. Rädslan, oron, ångesten, fruktan... rädslan har många ansikten.
I min barndom var rädslan och kärleken ständigt närvarande. I en sorts balans i alla fall men som har präglat mig ända till i dag.
Jag fick en sorts uppfostran som inte är så vanlig numera. Stryk fick jag sällan men då blev de mycket av det, om det begav sig. Med den dragna remmen av min far, som ville göra en hederlig människa av mig. - Tack för bidraget i all fall!
Och kärleken utövades mest av min mor, som jag tror förstod mig mest, och som tyckte att straffen var alltför hårda.
Rädslan, fruktan för stryk blev således redan från början en del av mitt liv, som jag nu förstår på ett påtagligt sätt.
Jag har denna gamla rädsla fortfarande lagrad i mitt rädslominne.
- När vi är rädda så skapas alltid ett avtryck av händelsen i minnet. Samtidigt som en pålagring sker.
Trauman, som även jag har upplevt under tiden av det andra världskriget, satt sina definitiva spår. Bl a två våldtäcksförsök i min familj av soldater m m.
Jag tror också, att jag har utvecklat sedan en sorts sårbarhet för rädsla.
Sådana, som själva har upplevt något liknande eller någon psykisk och fysisk misshandel under sin livstid, förstår sig nog på detta dvs vad jag avser här. Härav kan utvecklas också PTSD hos somliga.
Posttraumatisk stressyndrom
www.internetmedicin.se/page.aspx?id=1407
Sidan hade 1382 besökare just nu.
I min barndom var rädslan och kärleken ständigt närvarande. I en sorts balans i alla fall men som har präglat mig ända till i dag.
Jag fick en sorts uppfostran som inte är så vanlig numera. Stryk fick jag sällan men då blev de mycket av det, om det begav sig. Med den dragna remmen av min far, som ville göra en hederlig människa av mig. - Tack för bidraget i all fall!
Och kärleken utövades mest av min mor, som jag tror förstod mig mest, och som tyckte att straffen var alltför hårda.
Rädslan, fruktan för stryk blev således redan från början en del av mitt liv, som jag nu förstår på ett påtagligt sätt.
Jag har denna gamla rädsla fortfarande lagrad i mitt rädslominne.
- När vi är rädda så skapas alltid ett avtryck av händelsen i minnet. Samtidigt som en pålagring sker.
Trauman, som även jag har upplevt under tiden av det andra världskriget, satt sina definitiva spår. Bl a två våldtäcksförsök i min familj av soldater m m.
Jag tror också, att jag har utvecklat sedan en sorts sårbarhet för rädsla.
Sådana, som själva har upplevt något liknande eller någon psykisk och fysisk misshandel under sin livstid, förstår sig nog på detta dvs vad jag avser här. Härav kan utvecklas också PTSD hos somliga.
Posttraumatisk stressyndrom
www.internetmedicin.se/page.aspx?id=1407
Sidan hade 1382 besökare just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar