På parkbänken

Jag skulle på träningen idag men ingen öppnade. Jag började ana ugglor i mossan och frågade en förbipasserande... - Vad är att göra i stället? En gubbe solade sig på bänken och jag slog mig ner... Vi snacka: om staden, prostatacancern, livet, döden, tron på Gud, himmelen och jag vet inte vad. Det tog c:a två timmar.


Gubben som jag satt och solade med på parkbänken i går berättade också om en anekdot om en guds förnekare. Du kanske har hört den förut. 
Det hände sig att ämnet för vårt samtal har inte kunnat simma och råkade hamna i vattnet, och plötsligt då...
- Men Gud hjälp mig nu! Ser du inte att jag håller på att drunkna...
Men så drevs han i vattnet mot stranden och kunde få tag på en gren från ett träd...
- Tänk inte på det jag sa, jag skojade bara...
Och då brast grenen och...


Min kompisgubbe på bänken i parken visade sig också tro på gud,...sedan vi var inne på att snacka om döden, uppståndelsen och dödsfruktan. Bekännelsen kom på ett svensk vis - du vet! Visst trodde han på Gud och bad också sina korta böner på kvällarna men inte alls på ett extremt sätt eller så, försäkrade han. I varje fall tänkte jag då att den här gången kan det inte bli några djupare tankar att..., men jag tog fel.
- Jag behövde bara lyssna och jag lyssnade också faktiskt... erfarenheter, grubblerier...


Min obekanting - då jag satte nig ned bredvid honom blev som en förtrogen vän på en kort tid. Fast han var kanske några tiotal yngre än jag så har livet inte alls gått förbi honom utan att observera och förundra sig... Jag började faktiskt gilla honom. Han berättade om sin släkt och vänner varav någon var präst och predikant en annan, och andra rena gudsförnekare. Medan jag påpekade att vi människor till skillnad från djuren är i grund och botten religiösa - vi kanske bra, barnsligt nog - förnekar detta vårt behov. Men han såg på detta på ett djupare sätt som någon sorts hyckleri eller... som fånar. Han tycktes speciellt också njuta av sin anekdot som han berättade för mig.


 Han verkade - visade sig - fokusera just på gudsförnekarna som han tycke betedde sig underligt. Ja, som att tro, att det var någonting som en handelsvara. Somliga förnekade Honom men när det kom till kritan så gjorde ändå anspråk på hans tjänster. - De gjorde kanske narr av Honom men de gjorde sig själva till att vara narrar.
Atituden att man inte behöver Gud när det  går bra, och sedan ändå anse/förvänta/betrakta Honom skyldig att hjälpa till, om man säger "ok då, jag tror på dig!" när man alltså anser sig behöva honom.

Att förlåta - strategier

Att be om förlåtelse...

1. Man vill klara sig undan, okänsligt!  "-Men förlåt då!", "Jag gjorde inte något fel..." - Kan vara provocerande.
2. Något man måste göra, ett krav! - ex vid barnuppfostran, kräver/känner underkastelse. I fallet vuxna: "- Jag har ju sagt förlåt.. så vi skall inte tjata om det igen"
3. Göra det på ett världsvant sätt - be om ursäkt i förbifarten(kulturellt, anv av politiker)."- Förlåt så himla mycket..."
4. Betraktas som något ädelmodigt och fint med förfining(enl traditionen). Eller småfräckt: "Behåll dina rosor och torka av bordet i stället."
5. Mår illa om man inte gör det! - Något som måste klaras av, inväntar inte lämpligt tillfälle. En dygd(?). En handfast "Förlåt!"
6. Dömer sig själv - kränkta själar. Ex: barnens lojalitet mot sin missbrukande föräldrar. "För att jag finns till..."
7. Att förlåta sig själv. "Det jämnar ut sig..."
Den som gjorde dig riktig, mycket riktigt illa kommer kanske aldrig att våga be dig om förlåtelse.

Att förlåta - en snabbis.

Lisa och Emma leker i sandlådan Lisa tar ifrån Emmas spade från henne. Emma gråter.
Mamman:
- Lämna genast tillbaka spaden till Emma och säg förlåt. Och nu skall ni krama om varandra och
så kan ni leka med varandra som vänner igen.
Det är ung så här barna blir lärda av föräldrarna - en snabbis som fungerar ibland. För de vuxna är det inte så här lätt.

Olika strategier.

1. En svensk klassiker. Ett rationellt sätt att ställa allt till rätta.
"Förlåt! Och så pratar vi inte mer om saken."

2. En japansk klassiker. Visar ånger och vädjar om storsinthet.
Han ber offentligt om förlåtelse inför hela nationen på scenen och gråter.

3. Att göra en pudel. Svensk uppfinning. Används gärna av politiker.
Att offentligt erkänna sitt misstag och samtidigt leverera någon oväntad nyhet.
Ex.: Skammen över att ha tagit emot pengar utan att ha gjort någonting för dom
kombineras med offentliggörandet av att pengarna skall skickas till ett välgörande ändamål.

4. En god ersättning levereras. I stället att förlåta visar man förståelse.
Att vara förstående är inte samma sak som att förlåta men godtages ofta i brist på annat.
En svensk kulturell gest som man är pressad(?) att acceptera, annars vore det genant!

5. Att slippa förlåta. En mycket vanlig internationell tillvägagångs sätt. Principen: det är ju inte ditt fel!
Ex:: 1. - Om du har kört över en gamling på gatan så är det gamlingens fel. För om
gamlingen inte har stått där så har det inte hänt.
2. - Bestulen? Skyll dig själv! För om du inte varit där så skulle det inte ha hänt.

Ett riktigt "förlåt"? Eller ett spektakulärt "förlåt".

Hur skall ett riktigt förlåt vara - skall man kräla i stoftet för det? Frågan ställdes inför följande händelse i Stockholm:

... plötsligt en morgon upptäcktes det en spektakulärt målning på gatan med jättestora bokstäver: ordet
FÖRLÅT. Det behövdes riktigt dåliga ögon för att inte kunna se det av... även på 100 meters håll. Folk som gick förbi tittade och några som såg det stannade och började diskutera händelsen.
Förmodligen en kille skrev det, till någon, dit målningen tycktes vara riktad - ett hus på andra sidan gatan och alla tittade ditåt och började undra. Det var inte frågan om någon grafitti utan FÖRLÅT-et målades av känsla har somliga kommit fram till. Det måste ha varit en kille som skrev detta och som tydligen gjorde bort sig - vad kunde det vara? Flickor skulle inte ha gjort detta på det här sättet...  - Och om det här skulle vara riktat till mig - påpekade en dam - så skulle jag smälta på stubben och öppna fönstret på vid gavel, för att ge till känna att jag har förlåtit...
Men vem kunde tjejen som detta FÖRLÅT var riktad till -möjligen en pojke som skrev det som var otrogen gissade andra helvilt. Och alla tittade på huset därborta... men inget fönster öppnades.
Budskapet har tydligen inte kommit fram, så vi måste göra någonting dvs söka efter mottagaren och jakten började.
Vid det här laget har även Stockholms media kopplats sig upp i sökandet
--------------------------------------.

Morfar är sjuk

Morfar hos doktorn

Den gamle morfar beklagar sig inför sin doktor
- Det är något konstigt med mig doktorn. Jag tycks ha fått någon sjukdom som mina barnbarn lider av.
- Det låter mycket intressant, låt mig höra...
- Det verkar som om att jag har fullständigt glömt bort hur det är att vara ung.
- Mycket vanligt... mycket vanligt...!

Ej vet jag

Att be om förlåtelse...

1. Man vill klara sig undan, okänsligt!  "- Men förlåt då!", "Jag gjorde inte något fel..." - Kan vara provocerande.
2. Något man måste göra, ett krav! - ex vid barnuppfostran, kräver/känner underkastelse. I fallet vuxna: "- Jag har ju sagt förlåt.. så vi skall inte tjata om det igen"
3. Göra det på ett världsvant sätt - be om ursäkt i förbifarten(kulturellt, anv av politiker)."- Förlåt så himla mycket..."
4. Betraktas som något ädelmodigt och fint med förfining(enl traditionen). Eller småfräckt: "Behåll dina rosor och torka av bordet i stället."
5. Mår illa om man inte gör det! - Något som måste klaras av, inväntar inte lämpligt tillfälle. En dygd(?). En handfast "Förlåt!"
6. Dömer sig själv - kränkta själar. Ex: barnens lojalitet mot sin missbrukande föräldrar. "För att jag finns till..."
7. Att förlåta sig själv. "Det jämnar ut sig..."
Den som gjorde dig riktig, mycket riktigt illa kommer kanske aldrig att våga be dig om förlåtelse.

Att förlåta - en snabbis.

Lisa och Emma leker i sandlådan Lisa tar ifrån Emmas spade från henne. Emma gråter.
Mamman:
- Lämna genast tillbaka spaden till Emma och säg förlåt. Och nu skall ni krama om varandra och
så kan ni leka med varandra som vänner igen.
Det är ung så här barna blir lärda av föräldrarna - en snabbis som fungerar ibland. För de vuxna är det inte så här lätt.

Olika strategier.

1. En svensk klassiker. Ett rationellt sätt att ställa allt till rätta.
"Förlåt! Och så pratar vi inte mer om saken."

2. En japansk klassiker. Visar ånger och vädjar om storsinthet.
Han ber offentligt om förlåtelse inför hela nationen på scenen och gråter.

3. Att göra en pudel. Svensk uppfinning. Används gärna av politiker.
Att offentligt erkänna sitt misstag och samtidigt leverera någon oväntad nyhet.
Ex.: Skammen över att ha tagit emot pengar utan att ha gjort någonting för dom
kombineras med offentliggörandet av att pengarna skall skickas till ett välgörande ändamål.

4. En god ersättning levereras. I stället att förlåta visar man förståelse.
Att vara förstående är inte samma sak som att förlåta men godtages ofta i brist på annat.
En svensk kulturell gest som man är pressad(?) att acceptera, annars vore det genant!

5. Att slippa förlåta. En mycket vanlig internationell tillvägagångs sätt. Principen: det är ju inte ditt fel!
Ex:: 1. - Om du har kört över en gamling på gatan så är det gamlingens fel. För om
gamlingen inte har stått där så har det inte hänt.
2. - Bestulen? Skyll dig själv! För om du inte varit där så skulle det inte ha hänt.

Ett riktigt "förlåt"? Eller ett spektakulärt "förlåt".

Hur skall ett riktigt förlåt vara - skall man kräla i stoftet för det? Frågan ställdes inför följande händelse i Stockholm:

... plötsligt en morgon upptäcktes det en spektakulärt målning på gatan med jättestora bokstäver: ordet
FÖRLÅT. Det behövdes riktigt dåliga ögon för att inte kunna se det av... även på 100 meters håll. Folk som gick förbi tittade och några som såg det stannade och började diskutera händelsen.
Förmodligen en kille skrev det, till någon, dit målningen tycktes vara riktad - ett hus på andra sidan gatan och alla tittade ditåt och började undra. Det var inte frågan om någon grafitti utan FÖRLÅT-et målades av känsla har somliga kommit fram till. Det måste ha varit en kille som skrev detta och som tydligen gjorde bort sig - vad kunde det vara? Flickor skulle inte ha gjort detta på det här sättet...  - Och om det här skulle vara riktat till mig - påpekade en dam - så skulle jag smälta på stubben och öppna fönstret på vid gavel, för att ge till känna att jag har förlåtit...
Men vem kunde tjejen som detta FÖRLÅT var riktad till -möjligen en pojke som skrev det som var otrogen gissade andra helvilt. Och alla tittade på huset därborta... men inget fönster öppnades.
Budskapet har tydligen inte kommit fram, så vi måste göra någonting dvs söka efter mottagaren och jakten började.
Vid det här laget har även Stockholms media kopplats sig upp i sökandet
--------------------------------------.

Överlägsenhet

Man kan inte
rösta om fakta
om vad som är
sant och rätt

men åsikter
kan man rösta om
för att majoriteten
skall få rätt

sant och rätt
segrar ändå...
och utan att
skaffa majoritet

du kan säga emot
eller emot kriga
... gäller ändå
det är bara så

Sinko