Den gemensamma trädgården

Det är intressant att höra om lokala och kreativa initiativ som nu från USA till exempel.

Medan världen globaliseras alltmer finns det behov av lokal utveckling. De två behöver inte stå i motsatsförhållande till varandra.

Det finns numera exempel på lokal utveckling på många håll som har visat sig kunnat finna sin plats i det globala. Det globala bara förtrycker oss om vi missar vad vi kan göra själva.
Det gäller nu att bygga ut de lokala gemenskapen i små steg. Sådant är exempelvis den gemensamma trädgården. Alltid en plats att kunna träffas och även kunna träna av sig i individuell takt. Alltid någonstans att kunna ta vägen även för ungdomarna och göra någon nytta. De kommer att uppskatta det, där generationer kan träffas m m.

Erfarenheterna har visat sig mycket goda. Människor blev gladare och har funnit att det är inte alls så svårt att komma överens i praktiska frågor. Konkuransen i samhället har lärt oss tänka fel om oss människor, den lär oss att vi måste konkurera med varandra. Det är mycket bättre med samarbete.

I MARGINALEN

Vem ser vad som rör sig
i människors tankar -
Vem vet vad som tynger
en grubblandes bröst -

Envar är sin mittpunkt
varhelst den än vankar
men i marginalen
hörs allmogens röst -

Om almogen dristar
sig undra och fråga
man svaras: Den frågan
är er alltför svår -

Men det är just därför
man ställer den frågan
om något man hört
men inte förstår -

Kunskapen tror sig
ha det den ej äger
av klokskap och insikt
förstånd och av vett -

Men visdom vet gränsen
för allt det den säger
och förnekar ej det
den aldrig har sett....

Hans Hällare

Mobbning i skolan

Vi lever i bubblornas värld. Först när de spricker bliv vi förvånade. En sorts tystnadens kultur som håller ihop bubblan tills den spricker.

Det är därför det är svår att hantera mobbning i skolan.

Ofta är det få elever som drabbas åt gången. Och varje gång skapas en bubbla
kring fenomenet. Skolan brukar också vara stolt över att det är så få som far illa.
Och så är det oftast, till och med troligt att det är sant.

Det ligger nämligen i mobbningens natur att det är för tillfället någon eller några som välj ut. Den eller dessa blir ett offer för majoriteten som hejat på eller vänder sig bort. De blir då lättade över att de har sparats denna gång. Rädslan håller bubblan levande.
De som mobbar vet hur långt de kan gå för att bubblan inte skall spricka.

Det gäller att hålla kommunikationen öppen med sina barn om vad som händer kring dom. Det är ofta så att skolan själv inte ser bubblan eller vill inte se den. Men dina barn som lever inuti bubblan vet.

Från min fru Irma på 40 årsdagen av vårt äktenskap.

Till min älskade

Det var som högsta vinsten
i ett gratislotteri
när jag fick möta dig
och du och jag blev vi.

Av alla dessa mänskor
är du just den jag vill ha.
Du ger mig ljus och glädje,
du får mig att må bra...

Ja, för allt min kärlek rymmer
finns inte nog med ord.
För att älska och att älskas
är det största på vår jord.

Och allt du är för mig
vill jag för dig få vara...
för kärleken i mig
finns till för att besvara.

Du får vara en människa

Att förlåta är inte lätt
men du måste göra det,
regeln gäller rätt och slätt.
och sedan skall du glömma
allt som har hänt, och inte ens minnas
hur sargad du blev.
medan hjärtat ännu blöder,
din förlåtelse skall flöda över.

visst, en gud kan göra detta,
men du är blott en människa.
det är inte förlåtelse
du skall först tänka på,
och betunga dig med...
dessa krav ovanpå.
du måste få ditt hjärta att läka
och sedan om du kan
försöka förlåta.

Sinko

FÄBLESS

Min skrivardrift - illitterat -
liksom min avelsdrift fungerar
utan vett och bildning
att enbart vilja men trots
brister söka ord, allegorier
metaforer för en oro, ångest
fylld av kompakt tomhet
och oformulerad kraft
och se där - det lyckades
om dock med torftighetens
bistra skärpa -
Det fordras inget högre
intellekt för att omge sig
med egen eller andras fäbless
och snygga tapeter -

Hans Hällare

Hur mår du?

Jag ser du ler,
men du ser ner;
ledsen och knäckt
men ändå låtsas
som förväntas.

du har blivit van,
att tiga stilla.
din besvikelse
lågat hjärta,
av tacklingar fula.

du visar upp
en falsk fasad;
men jag vet och
var skon klämmer...
du är inte glad!

att dela sorgen,
du borde göra;
men har ej någon,
att öppna ditt hjärta...
du står allena.

ja, tack...
och jag mår bra!
som alla hoppas...
som dina vänner...
så vill dig ha!

sinko

Du skall inte tro att...

Du är sårad

och måste grina

- du skall inte tro

att du måste tiga!

du har drabbats av...

och du misstänker

- du skall inte tro

att tiga hjälper!

du är sviken

du skall inte stå pall

- du skall inte tro att

du tiga skall!

- du borde tiga

de hittar på

du måste ta hänsyn

men till vem då?

sånt skall man inte...

och lider innerst inne

dock har rätt att lätta

på ditt sorgsna sinne.

och om ridån sen faller

är det inget skvaller

och det finns ej gud

som sådant befaller!

sinko

Varför gråter hon inte?

Min mors högljudda gråt
och hennes förtvivlan nådde
flera kvarter bort och
det var som det skulle.

och hjälpen anlände
även från oväntat håll,
men kvinnan i dag lider
och utövar full kontroll.

- mina bekymmer är mina
och det är fult a grina,
sveket måste döljas
det är svagt att tröstas.

och förövaren myser
ingen finns som bryr sig
det som hänt är privat
och låtsas neutralt.

- men så släpp in ljuset
gör slut på dubbellivet;
låt komma öppen dag
som erbjuder nya tag.

ensam är inte stark
öppna din kärleksbank,
med många fina vänner
som tröstar och hjälper.

sinko

Tänk om det vore tvärtom

Läxförhör

Orolig sömn
och en gnagande rädsla
att inte klara av
och att alltid stressa
klander, bli jämförd
och jämföra sig med andra

men nästa gång
jag skall låta bli
att göra min läxa!
jag kommer ju ändå
att få klander och bli
sämre än andra

och sen, sen har jag ju
blivit en looser...
ingen chans mer
varför göra läxan då
och disciplinen sjönk
till botten ner

men varför inte
ett festligt läxförhör
något att få se fram emot
då kunskapen inte blir en börda
och jag kan alltid
lugnt sova ut - hör!

sinko

Hur ofta händer det inte?

Dvs att något fuffens utvecklas i familjen.
Familjen sluter sig då samman, inklusive barna och låtsas utåt att allting är i sin ordning och normalt. Det uppstår en rädsla för att bubblan spricker och familjens anseende skadas. Och detta är också normalt och bra men kan också skada familjen.

Denna bubbla  börjar så att någon börjar med en otillåten verksamhet exv vänsterprassel. Snart anar en och annan att allt är inte i sin ordning men man är trimmad eller förbjuden - till och med kan vara hotad - för att avslöja någonting. Lojaliteten mot familjen som är sund kan också vara till en stor hjälp. Och så blir man snart med i själva bubblan som bara växer ytterligare och man blir delaktig som en samvetsbrottsling.
Eftersom samvetet bjuder på annat. Samvetet protesterar att hålla det hemligt men rädslan säger att... samvetet korrumperas härmed eftersom den är tystad. Hemligheten prioriteras.

Många fall leder detta till större problem än nödvändigt som sedan är mycket svårt att åtgärda..
När bubblan äntligen spricker - för det gör det ofta - då är det ofta för sent.

Tänk om man hade modet för att avslöja saken, åtminstone i familjen först och i god tid. Då kunde familjen tillsamman kunnat försöka åtgärda problemet på ett smidigt och bra sätt.
Eller kunnat ha be om hjälp utifrån. Man hoppas bara på att det löser sig på något sätt - som det givetvis ofta inte gör.

Dessutom är vi lärda så att vi skall hålla tyst. Att inte avslöja någonting utan att fråga. Och att det är fult att göra så eller att föra saken till offentligheten via skvaller eller dyl. För då kommer även andra att få reda på saken som inte har något att göra med det. Fast det är ofta ryckten som kan nå hjälpen först.

Resultatet blir att ingen hjälp finns till förfogande, eftersom ingen får reda på någonting. Hjälpen håller man nämligen utanför sin hemlighet som inte får spricka. Man fortsätter att lida i bubblan fast hjälpen väntar utanför.

Det är mycket tragisk att händelser kan utvecklas till max och att konsekvenserna blir så svåra; att läka, att förlåta, att få terapi och annat hjälp att få m m.kan bli omöjligt. Detta är mycket tragiskt eftersom hjälpen finns ju ofta strax utanför men de behövande släpper själva inte in den.

Hellre lever man med sin hemlighet tills bubblan spricker och det blir för sent.

"Muntligt avtal gäller"

Ja, det gjorde jag sist, dvs skrävlade. Då jag berättade om hur förträfflig min uppväxt var med tanke på min uppfostrans miljö i social kompetens, när jag arbetade som gässgosse. Den kompetensen har dock inte alls gjort mig förtjänt av någon medalj, kan jag nu säga. Jag  fick nämligen åtskilligt, att skämmas över som 20 åring framöver i mitt nya hemland Sverige.

För min sociala kompetens var otillräckligt helt enkelt. Som jag blev speciellt varse om, då vid mötet med en annan kultur, den svenska innebar. Mina brister alltså - framträdde nämligen tydligt när jag försökte anpassa mig till kulturen i Sverige. Och de blev speciellt uppenbara i den nära relationen, då jag gifte mig, med min kära svenska hustru Irma. Det som mötte mig då var, en annan kultur att leva ihop med på mycket nära håll
.- Helt underbart men inte utan...

Jag berättar gärna om mina kulturella tabbar senare för nu har jag träffat en man vid kanten av bubbelpolen på Vattenpalatset där jag tränar numera. Jag väljer ofta att testa mina funderingar här, bland träningskompisarna.
Men mina kulturella präglingar kommer att bli uppenbara även i detta fall, just nu angående lagen(?): att man skall hålla vad man har lovat eller mao muntligt avtal gäller.
Jag går ofta ganska rakt på sak när jag så vill, och som jag gjorde även denna gång - annars kan ju objekten snart försvinna och...

- ... tycker du att man skall hålla vad man lovar?
- Ja, det skall man, är det något...?
- Nej inget speciellt, jag bara går och grubblar över problemet. Och just nyligen läste jag ju, att även regeringen vill ändra på lagen dvs: lagen om att muntliga avtal gäller. Att det är till och med lag på detta, utnyttjas ju exv a många oseriösa försäljare... m m.
- Men jag har lärt mig att inte lova för mycket, men ändå åkte jag dit några gånger och... I ett svagt ögonblick uppmuntrad av tillfällig faderlig lyckorus så lovade jag min son att få en moped någon gång fram i tiden. Men när tiden har kommit och saken blev nästan glömd, blev jag ställd... "Du lovade ju pappa!" och vad gör man då? Och han fick sin moped trots i ett mycket svårt ekonomisk läge.
- Hederligt, men kunde du inte resonera med din son om att... (- det var här nu en annan kulturell inställning som kryper fram)
- Det kom inte på tal, man måste ju visa ett gott exempel... och så måste man tänka på sitt samvete också.(typisk svensk uppfattning - det finns ingen undantag)
- Men tänk så många blir lurade, och som är i ett underläge, av exv telefonförsäljarna som kanske även i övrigt har mycket svårt att säga nej och... De luras in i ett bindande avtal och som de måste av plikt eller och av samvetsskäl absolut hålla. Lagen tvingar dom ju till det också.
- Ja, jag tycker om lagändringen verkligen. Ett sådant avtal borde ske skriftligen.
Samtalet tog här slut för att... medan ja grubblade vidare vad kompisen sa - det var en svensk heder som talade.

Det var just i det ögonblicket jag blev medveten om att "muntligt avtal gäller" är dessutom en svensk lag och inte en hederssak eller en princip förvånade mig. Lagen kan då göras till ett enkelt verktyg för den som redan har överläge, att skaffa sig ännu större sådant, och rentav kunna grovt utnyttja människor...  som tex har lovat någonting i ett svagt ögonblick... Och som sedan utan hänsyn kan göras skyldiga/skuldbeläggas m m till att hålla avtalet.- Denna lag är ju ett fruktansvärt vapen mot de svaga och utsatta i samhället. - Kan verkligen en sådan lag existera i Sverige?

Även många skriftliga avtal kommer ju troligen till först, genom muntliga avtal. Man kommer först muntligen överens, andra skriver sedan ett avtal, som skrivs på utan närmare eftertanke. Och som ger öppet utrymme för sådant som att, som nu, 1 miljard kronor saknas och 900 personer förlorade sina jobb, 700-elever står utan skola vid JB-koncernens konkurs. - Är inte en sådan här situation som, som just ett,  muntligt avtal åstadkommit?
 Och exemplen kan mångfaldigas både på vad som kan ske på hög... som vid allmänna mänskliga relationer exv i familjen etc. -  "Du har ju lovat att...!"

Sista gången lagen drabbade mig var när jag köpte en telefon. Först när jag kom hem märkte jag - dumt nog, men jag är gammal - att telefonen saknade kamera. Jag har inte hunnit använda den ens men har brutit förpackningen. Det gick emellertid inte att byta så nu måste jag ha telefonen i två år innan "avtalet" kan ändras. - Jag har hört en hel del om detta...
I en hederlig relation kan sådant här diskuteras men lagen att "muntligt avtal gäller" har förhindrat detta.
- Det var ju inte ens ett riktigt avtal i egentlig mening, men det hjälpte inte. Inte ens kommunens...

Att "muntligt avtal gäller" har jag för min del aldrig uppfattat som en lag utan bara som en princip som en hederlig människa skall hålla sig till. I mitt tycke är denna lagens existens någonting främmande och rigid speciellt om man åberopar den i mänskliga relationer. Det är sällan människor träffar bindande avtal, de kommer helt enkelt överens som kan brytas utan att man behöver bli skuldbelastad. Det är många gånger man bryter vad man har lovat speciellt när det gäller sina barn. Och det är väl, att man kan göra så. Omständigheterna kan ju helt förändra bilden och det sjuka barnet måste till doktorn och inte till djurparken som du har lovat barnet.
Så för mig är en överenskommelser ingen lag utan bara - inte bara - en hederssak.

Lustigt nog kan även goda regler/principer, som "man skall hålla vad man lovar"kan missbrukas. En regel är till för att smörja mänskliga förehavanden. På detta sätt blir de smidigare och till nytta för bägge parter. Regler är inte till att användas emot någon till hans skada utan till att främja ett gott samarbete.
Om det uppstår konflikter så är det inte fel på regeln utan på dess användning.
Ex.. Vi kom överens att spela tennis.
alt 1. Jag mår inte bra, jag ställer inte upp.
alt 2. "du har lovat", alltså: om du inte ställer upp är detsamma som lagbrott! En lag som bjuder mig att bli ännu sjukare.

På liknande sätt kan manipulationen fortsätta. Det är inte säkert att jag vill gärna samarbeta med en sådan okänslig person i fortsättningen.
Jag själv har just varit med en sådan situation i min släkt och det blev inte mycket spelande tillsammans i fortsättningen.

Ett annat exempel på muntligt avtal är exv vid äktenskapet. Man är då väl förberedd, och man vet vad det gäller och det uttalas inför Gud och i vittnens och myndighetens närvaro, plus underskrifter. Ett sådant avtal gäller så länge någon inte bryter mot det på ett speciellt sätt. Trots att man behandlar varandra illa i många fall.- Det jag vill komma fram till är att...

"Det är upp till dig!" kulturen som gäller.

Det har blivit för mycket "upp till dig" numera. Speciellt för barn och ungdomar.

Det där att lära sig arbeta, ansvar, omdöme och respekt samtidigt och i balans gick det lättare på min tid att lära sig.

Redan som 12-åring fick jag lära mig vara något av en liten egenförsörjare under skollovet. De flesta barn hade också något arbete att utföra hemma då.
Och jag var en gässgosse med 100-tals gäss uppdelat i  3-5 gässfamiljer att ta hand om på dagarna(från tidig morgon och till sena kvällen ute på fältet). Det var ändå en förmån, räknades det som, för att om man inte skötte sig fick man straff direkt genom att kanske ingen ville anlita en mer - rykten spreds ju. Och jag upplevde inte heller arbetet som ett måste utan som en plikt, vilket jag är noga att skilja på.

Det jag då fick jag lära mig prt automatiskt är den sociala kompetensen grunder. Det är något som ungdomarna inte får tillfälle att skaffa sig i tid i dag. De får teoretisk kunskap och på sommaren serveras de att ha roligt.

Och många får goda råd också men sedan är det "upp till dig" som gäller.
Massor av förväntningar av "upp till dig!" sorten sätts på dom som de inte är intränade ännu i och som gör dem därför för osäkra. Ja, och som gör ungdomarna osäkra också på sig själva och de kan bli snabbt uttråkade för de har inte lärt sig pliktets glädje.
Det var mycket "upp till dig" då också, också för mig som gässgosse, men jag har också avkontrollerats varje dag... Det fick inte sakna någon gås etc m m! Och tukten saknades aldrig.

Jag hörde häromdagen att i gamla jordbrukssamhällen kunde man ta hand om 6-7 barn i en familj. - Hur var detta möjligt med tanke på att de flesta ändå blev dugliga familjeförsörjare utav dom, beredda på att ta familjeansvar m m. Tänk att det var just den generationen som var kapabel att utan denna massiva tekniska utrustning..., och som de sedermera har ändå skapat, kunnat bygga ut så mycket i samhället... och alla behövdes.
- Numera är det maskinen som efterfrågas och omhuldas mer än människan.

Frågan om implementeringsteknik kommer för sällan i fokus, fast det borde göra det mer. Många problem i samhället, skolan, i familjerna beror ju mest på brist på implementeringsteknik. - Varför så många skilsmässor tex? Inte är det fel på kvinnokönet, eller?

Begreppet implementeringsteknik var helt okänt på den tiden jag levde som barn och det behövdes inte heller. Man fick ju praktisera det hela livet. Och det var inte vilken praktik som helst! Man fick lära sig att arbeta i ständig nära kontakt med sin miljö och pågående tuktan.

Men nu behövs tekniken aktualiseras mer än man kan föreställa sig. Skolan förmår ju inte tillgodose den behövande träningsprocessen, men som borde dock åtminstone medvetandegöras behovet av redan där från småskolan.

Den nya generationen förses med teoretisk kunskap samtidigt som brister på social kompetens blir större och större - här har tiden tycks ha stått stilla. Och den kompetensen kan inte läras ut, som på gamla tider, utan att tekniken åtminstone medvetandegörs och man slutar babbla alltid om att "det är upp till dig!".

Man får vara med olika föreläsningar, program, tidningsartiklar som anstränger sig med att servera raden av råd - många goda dessutom - till oss. Men explementeringstekniken halkar mycket efter. Du får veta vad du borde göra men förmågan saknas till att genomföra det. Det egentliga problemet lämnas glatt till individen att behärska dvs: "det är upp till dig!"
................................................

Implementering - att förvandla teori till praktik

I dag fick jag åter åka med Ingvar till Eskilstuna för att jag skulle träna där. Och vi diskuterade förstås på vägen dit, då jag lämpligen summerade...: det lär finnas en hel massa värdefulla erfarenheter ur livet vi  har som den nya generationen skulle kunna få nytta av men...

- Men det finns ett stort problem på vägen. Här sitter vi - bildligt talat - packade med nyttiga erfarenheter men ingen vill ha dom. Ingen efterfrågan märks ännu.

-  Jag har då inte märkt någon köbildning ännu i alla fall! Vi har blivit överflödiga.

- Ja, det är annat nu än förr. Förr så levde de gamla och unga ihop sas. De arbetade tillsammans och levde tillsammans. Och då kunde erfarenheterna få sin chans att implementeras snabbare in i det verkliga livet.

- Ja, de gamla är försedda med sina erfarenheter som är ett stort skattkista att plocka ur. Men erfarenheterna implementeras också bäst, då de är just aktuella, det är då de får sin största chans. Och nu är det kanalen som har brustit... och då förlorar de dyrbara erfarenheterna plötsligt sitt värde.

- Ja, kanske hamnar några på bibliotekets pärmar i bästa fall (skratt).

Resasn var tyvärr för kort för att kunna fördjupa oss i dessa samtal men så lämnade Ingavar följande visdomsord till mig:

Man lever så länge man lär,
om man inte lär längre
då existerar man bara.

- Tack för dom orden Ingvar! Jag skall försöka implementera dom!

-------------- notis -------------

Case studies
Ja, det skulle behövas fler fallstudier i ämnet. Det nya ämnesområdet kallas även för implementeringsteori. Begreppet har uppstått när man har förstått att tillämpa någonting är inte så lätt utan måste göras metodiskt.

"3.1 Implementeringsteorin 
Begreppet implementering betyder att man förverkligar och genomför 
(www.svenskaakademinsordlista.se) men också att det man gör får den verkan och den effekt man är ute efter. 

Man förvandlar teori till praktik utifrån en idé eller ett förslag. 

Vi har valt 
att utgå ifrån implementeringsteorin för att vi anser att den är tätt anknuten till arbetet med att främja likabehandling i skolan. Det handlar om hur arbetet implementeras på just denna skola, samt vilken roll pedagogen i fråga förväntas ha när det gäller implementeringen av 
likabehandlingsplanen."

http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:400200/FULLTEXT01.pdf

Men det lika väl kan handla hur man inplementerar de råd man ger. Det räcker inte bara med att tala.

"Det viktigaste är väl att vara överens..."

När jag diskuterar med Ingvar är aldrig tråkigt. Man vet också alltid var man har honom. Han uttalar sig ärligt direkt ur hjärtat och det får mig att tänka till och ställa nya frågor.

- Det viktigaste är väl ändå att vara överens eller?
- Ja, men det är ändå och fortfarande bara en ny princip igen och...
- Ja, men det är i många fall då makar inte ens är överens om hur de skall diskponera sina pengar m m.
- Ja, då kan det bli slitningar redan på ett tidigt stadium fast det inte syns alltid eller kommer genast i dagen. Om mannen som exempel själv vill råda över resurserna enligt eget infall kan utlösa söndring makar emellan. Det finns drastiska fall som exempel: spel, missbruk, etc som direkt kan hota relationen. Men det finns också fall på dolda "spel" dvs missbruk som utförs skickligt och smygande... Band dessa kan speciellt nämnas exv missbruk av förtroende...
- Ja situationen utesluter då ens möjligheten av att vara överens. Det är ett sorts svek som kryper in i relationen som ett virus. Och ovissheten bara gnager medan problemet kvarstår. Det blir en stor påfrestning på kärleken.
- Ja, jag tror att det är öppenhet att föredraga då det gäller att öppet erkänna sitt missbruk. För då kan man få hjälp på ett tidigt stadium. Ett svekfullt beteende under en längre tid är värre. Mycket svårt att förlåta eftersom det har medvetet pågått under en längre tid.

Att vara överens, det låter ju bra. Men så varför räcker det inte med att vara överens i ett lyckligt äktenskap? Jag kommer in på detta i någon av följande avsnitten. - Vem eller vad har övertag i relationen?
 - Jag kan också berätta hur vi har haft det i familjen.

"Inte ens de bästa principerna hjälper..."

Det är aldrig tråkigt när Ingvar är på besök. Med honom kan man nämligen diskutera om allting.

Givetvis så har vi diskuterat familjebudjetens betydelse som han tyckte var ett känsligt kapitel. Det sätt som tillämpades i hans familj gillade han emellertid inte. Han berättade om deras egna variant och jag om våran. Vad är då ett bra system? Principerna om hur ett lyckligt äktenskap bör fungera finns ju, men trots allt så förekommer skilsmässor även bland dom kristna. - Kan det bero på oenigheten om ekonomin?

- Inte ens de bästa principerna hjälper, sa han om de inte tillämpas.
Jag kunde inte annat än att hålla med om detta. Men hur skapar man en, på goda principer byggd verklighet? Det är mycket sällan man får höra speciellt om detta, nämligen, hur just detta skall gå till. Det vore skönt att avlyssna ett föredrag om just hur dessa principer kan eller skall tillämpas t ex i en familjs ekonomi. Det borde väl finnas goda exempel på detta.

Mannen får veta att han skall älska sin hustru och dito kvinnan. Och att hon skall vara underdånig honom m m. Men hur tillämpar lyckliga familjer dessa och andra principer i verkligheten? Om detta får man aldrig höra ett föreläsning om. Fast det är just där skon klämmer kan man förstå.
- Det går inte, sa Ingvar, det kan skilja mycket och...

Och nu i morse var jag ute och traskade runt i soluppgången medan rådjuren skällde ut mig ordentligt. Och då tänkte jag på vad Ingvar sa. Det går förmodligen inte att konstruera ett enda system för familjebudjeten som ett gott exempel. Det bör bli ett konstverk makarna emellan och principerna räcker.

"Ja, men då skall du inte handla"

Så sade pappan till sin gifta dotter, som saknade egna pengar vid ett tillfälle, då hon skulle handla någonting nödvändigt för sig.

Det var inte så att hon inte arbetade, hon hade två mindre egna barn hemma dessutom. Det var i stället tvärtom, men det var hennes man, som tog hand om alla pengarna som hon tjänade inklusive sina egna. Och det var han som bestämde också vad som skulle handlas eller inte. Men hur mycket han tjänade det visste dessutom hans fru inte heller någon aning om.

Frun som var svenska och är gift med en spanjor och de bor i Spanien. Hennes far dito svensk som sa just de här orden till henne när hon beklagade sig till honom.: "Ja, men då skall man inte handla" sa han. Så var det nämligen också i hans hem tidigare. När hans mamma skulle ha pengar till något, så var det till sin man hon fick gå till för att... Och hon måste dessutom redogöra för varje öre  till honom som hon gjort av med.

Jag tyckte hur som helst synd om dottern för hon är inte alls den slösaktiga typen utan mycket ordentlig kvinna. I synnerhet då, för att handskas med pengarna i familjen, inte har sker i god överenskommelse mellan makar. Budjetssystemet i familjen dikteras av maken.

Natten gick nu åt för att grubbla över detta och nu jag tänker skriva mer om detta.

"... och talade om otroheten som sin stora dårskap"

"Otrohet = dårskap

Förbjuden sexualitet blev riktigt förbjuden när någon av de inblandade var gift. Riktigt illa var det om bägge parter var gifta, fast inte med varandra.

I 1600-talets samhälle betraktades all sexualitet utanför äktenskapet som syndig och brottslig. Detta var den officiella hållningen. I praktiken kunde man, särskilt på det lokala planet, ibland visa överseende med sexuella relationer som kunde definieras som föräktenskapliga. Om ett ogift par låg med varandra men därefter rättade till det genom att gifta sig kunde de till och med slippa straff.

När det handlade om personer som redan var gifta sågs snedstegen desto allvarligare. Äktenskaplig otrohet fördömdes och allra värst var det när bägge parter var gifta på var sitt håll. Dubbelt hor kallades detta brott, till skillnad från enkelt hor som betydde att bara ena parten var gift.

Dubbelt hor var under 1600-talet belagt med dödsstraff. "Begår någon dubbelt hor då straffas till livet utan alla nåder" förklarade kungen 1615. I praktiken kunde straffet bli lindrigare, särskilt längre fram under århundradet. Många avrättades dock också.

Både enkelt och dubbelt hor verkar ha betraktats som en svår synd också bland folkets breda lager. Inför rätta fällde de anklagade tårar och talade om otroheten som sin stora dårskap."  - Riksarkivet -

Klokt om kärlekens dårskap

RECENSION: ... Han talade om hur franskan, till skillnad från de skandinaviska språken, inte gör någon skillnad mellan att "ge sig hän" och "offra sig"; de beskrivs båda med ordet "sacrifier".
Detta blev utgångspunkten för Pia Tafdrups roman Ge sig hän, som handlar om 25-åriga Pascha som en dag får för sig att klättra över planket mellan hennes föräldrahem och det oxblodsfärgade grannhuset. Som barn undrade hon alltid vad som fanns på andra sidan, men vågade aldrig försöka ta sig över det. Men som vuxen är hon mer rädd för att leva som en "krympling": hon längtar efter att göra något oförnuftigt och oöverlagt, oavsett vad det får för konsekvenser.
Pascha ramlar ned i den främmande trädgården och går på upptäcktsfärd i huset, gör i ordning en måltid och tar sig ett bad, omedveten om att hon är iakttagen. Men plötsligt står hon öga mot öga med husets ägare, Patrick. Det finns en omedelbar erotisk laddning mellan dem, och även om Pascha flyr från huset vid det första mötet återvänder hon snart. De inleder en sexuell förbindelse, som för Paschas del utvecklas till kärlek.

Ge sig hän är en tät och stundom sugande erotisk berättelse om kärlek, svek och beroende, och om hur tunn gränsen mellan hängivenhet och självutplåning kan vara. Själva passionshistorien är enkel, nästan banal, men frågorna som ställs i boken är långt ifrån okomplicerade. Alla som haft ett kärleksförhållande måste precis som Pascha någon gång ha undrat vad som är en nödvändig kompromiss och vad som i själva verket är en kränkning av den personliga friheten och integriteten.

Ge sig hän är en klok, insiktsfull och naken skildring av hur kärleken flyttar gränser och får oss att acceptera sådant som vi aldrig skulle godta, utanför förälskelsens underliga sfär. När Pascha frågar sig hur det kan vara möjligt att älska någon som gör henne illa, som uppenbarligen inte förtjänar hennes kärlek, rör hon vid en av det mänskliga varats stora gåtor. Pia Tafdrup beskriver fint den svikna eller obesvarade kärlekens olösliga paradox: "Kunde jag bli förbannat rasande eller svidande ondskefull, vore det en lättnad. Eller bara erkänna att du inte var värd ansträngningen", skriver hon. "Men jag är fullkomligt hopplös, jag längtar för mycket. Gränser flyttas. Jag förstår inte varför men jag känner en ömhet för dig. Jag vill dig väl och kan inte frigöra mig från den känslan."

- C  Ormestad  -

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.
Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.