"Otrohet = dårskap
Förbjuden sexualitet blev riktigt förbjuden när någon av de inblandade var gift. Riktigt illa var det om bägge parter var gifta, fast inte med varandra.
I 1600-talets samhälle betraktades all sexualitet utanför äktenskapet som syndig och brottslig. Detta var den officiella hållningen. I praktiken kunde man, särskilt på det lokala planet, ibland visa överseende med sexuella relationer som kunde definieras som föräktenskapliga. Om ett ogift par låg med varandra men därefter rättade till det genom att gifta sig kunde de till och med slippa straff.
När det handlade om personer som redan var gifta sågs snedstegen desto allvarligare. Äktenskaplig otrohet fördömdes och allra värst var det när bägge parter var gifta på var sitt håll. Dubbelt hor kallades detta brott, till skillnad från enkelt hor som betydde att bara ena parten var gift.
Dubbelt hor var under 1600-talet belagt med dödsstraff. "Begår någon dubbelt hor då straffas till livet utan alla nåder" förklarade kungen 1615. I praktiken kunde straffet bli lindrigare, särskilt längre fram under århundradet. Många avrättades dock också.
Både enkelt och dubbelt hor verkar ha betraktats som en svår synd också bland folkets breda lager. Inför rätta fällde de anklagade tårar och talade om otroheten som sin stora dårskap." - Riksarkivet -
Klokt om kärlekens dårskap
RECENSION: ... Han talade om hur franskan, till skillnad från de skandinaviska språken, inte gör någon skillnad mellan att "ge sig hän" och "offra sig"; de beskrivs båda med ordet "sacrifier".
Detta blev utgångspunkten för Pia Tafdrups roman Ge sig hän, som handlar om 25-åriga Pascha som en dag får för sig att klättra över planket mellan hennes föräldrahem och det oxblodsfärgade grannhuset. Som barn undrade hon alltid vad som fanns på andra sidan, men vågade aldrig försöka ta sig över det. Men som vuxen är hon mer rädd för att leva som en "krympling": hon längtar efter att göra något oförnuftigt och oöverlagt, oavsett vad det får för konsekvenser.
Pascha ramlar ned i den främmande trädgården och går på upptäcktsfärd i huset, gör i ordning en måltid och tar sig ett bad, omedveten om att hon är iakttagen. Men plötsligt står hon öga mot öga med husets ägare, Patrick. Det finns en omedelbar erotisk laddning mellan dem, och även om Pascha flyr från huset vid det första mötet återvänder hon snart. De inleder en sexuell förbindelse, som för Paschas del utvecklas till kärlek.
Ge sig hän är en tät och stundom sugande erotisk berättelse om kärlek, svek och beroende, och om hur tunn gränsen mellan hängivenhet och självutplåning kan vara. Själva passionshistorien är enkel, nästan banal, men frågorna som ställs i boken är långt ifrån okomplicerade. Alla som haft ett kärleksförhållande måste precis som Pascha någon gång ha undrat vad som är en nödvändig kompromiss och vad som i själva verket är en kränkning av den personliga friheten och integriteten.
Ge sig hän är en klok, insiktsfull och naken skildring av hur kärleken flyttar gränser och får oss att acceptera sådant som vi aldrig skulle godta, utanför förälskelsens underliga sfär. När Pascha frågar sig hur det kan vara möjligt att älska någon som gör henne illa, som uppenbarligen inte förtjänar hennes kärlek, rör hon vid en av det mänskliga varats stora gåtor. Pia Tafdrup beskriver fint den svikna eller obesvarade kärlekens olösliga paradox: "Kunde jag bli förbannat rasande eller svidande ondskefull, vore det en lättnad. Eller bara erkänna att du inte var värd ansträngningen", skriver hon. "Men jag är fullkomligt hopplös, jag längtar för mycket. Gränser flyttas. Jag förstår inte varför men jag känner en ömhet för dig. Jag vill dig väl och kan inte frigöra mig från den känslan."
Detta blev utgångspunkten för Pia Tafdrups roman Ge sig hän, som handlar om 25-åriga Pascha som en dag får för sig att klättra över planket mellan hennes föräldrahem och det oxblodsfärgade grannhuset. Som barn undrade hon alltid vad som fanns på andra sidan, men vågade aldrig försöka ta sig över det. Men som vuxen är hon mer rädd för att leva som en "krympling": hon längtar efter att göra något oförnuftigt och oöverlagt, oavsett vad det får för konsekvenser.
Pascha ramlar ned i den främmande trädgården och går på upptäcktsfärd i huset, gör i ordning en måltid och tar sig ett bad, omedveten om att hon är iakttagen. Men plötsligt står hon öga mot öga med husets ägare, Patrick. Det finns en omedelbar erotisk laddning mellan dem, och även om Pascha flyr från huset vid det första mötet återvänder hon snart. De inleder en sexuell förbindelse, som för Paschas del utvecklas till kärlek.
Ge sig hän är en tät och stundom sugande erotisk berättelse om kärlek, svek och beroende, och om hur tunn gränsen mellan hängivenhet och självutplåning kan vara. Själva passionshistorien är enkel, nästan banal, men frågorna som ställs i boken är långt ifrån okomplicerade. Alla som haft ett kärleksförhållande måste precis som Pascha någon gång ha undrat vad som är en nödvändig kompromiss och vad som i själva verket är en kränkning av den personliga friheten och integriteten.
Ge sig hän är en klok, insiktsfull och naken skildring av hur kärleken flyttar gränser och får oss att acceptera sådant som vi aldrig skulle godta, utanför förälskelsens underliga sfär. När Pascha frågar sig hur det kan vara möjligt att älska någon som gör henne illa, som uppenbarligen inte förtjänar hennes kärlek, rör hon vid en av det mänskliga varats stora gåtor. Pia Tafdrup beskriver fint den svikna eller obesvarade kärlekens olösliga paradox: "Kunde jag bli förbannat rasande eller svidande ondskefull, vore det en lättnad. Eller bara erkänna att du inte var värd ansträngningen", skriver hon. "Men jag är fullkomligt hopplös, jag längtar för mycket. Gränser flyttas. Jag förstår inte varför men jag känner en ömhet för dig. Jag vill dig väl och kan inte frigöra mig från den känslan."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar