Cyckeln är borta

Student i Stockholm...
det gällde att hushålla. Förs gällde det att skaffa sig ett hyresrum. Och jag fick tag på en i Stocksund, i en villa som ägdes av en gammal dam. Hon var snäll och jag blev bjuden ibland på... vid helgerna.
Det är någonting kungligt att bli bjuden till en svensk familj, har jag även erfarit sedan dess. Svenskarna kan den konsten, dvs att göra bjudningen till en fest... som är någonting unikt.
Som granne... bodde också en gammal dam, vars cyckel jag fick köpa. På söndagarna brukade ja ju ofta vilja åka till Stockholm, och det gällde att kunna spara på resorna också.
Det blev min första cyckel i livet och vad jag blev glad...! Jag har ju alltid önskat mig en cyckel!
Så en söndag så tog jag gladeligen min cyckel och åkte till Stockholm. Säkert på någon gratis föredrag någonstans eller någon kyrka som jag... Eller för att träffas med min nya kompis Curt.
Och som dagens höjdare för att köpa mig en korv hos någon korvgubbe.
Jag minns inte just vad målet var, kanske mest bara för att få njuta av cykelturen men när jag skulle hem så var nyckeln borta. Jag vet att jag ställde den på Sveavägen, bara för en stund sen.
- Men vad skall jag ta mig till nu? Det var en känslosam förargad situation också och besvikelsen stor.
- Vem kunde göra så just mot mig på detta sätt? I Sverie, mitt nya hemland?
Det blev en händelse som jag hade svårt att smälta.
Och ännu värre det kändes efteråt när jag kommit hem och berättade saken till min husmor.
Hon försökte trösta mig men det var ingen någon tröst. Jag ville att vi skulle anmäla förlusten till polisen. Men det var helt lönlöst berättade hon. " Du hade ju inte ens försäkrat hojen...!"  Och det var sant.
Jag var helt enkelt mycket naiv och 400 kronor fattigare.
Och det tog också lång tid jag sörjde min kära cykel. Och som jag fick använda till Stockholm bara en enda dag.
Det blev ingen ny cyckel på länge. Först kanske 20 år efter då jag köpte en i Umeå. Och det gick mycket illa den gången också. Det var vinter och jag ramlade. Axeln gick ur led och fick mycket ont.
Nej alldrig någon cyckel mer för mig!  - Jag har bara otur med cycklar! 
- Nej, jag gillar inte några cycklar, de gör mig bara rädd när jag går och de swichar förbi.

Stockholmstiden

Vaskar guld
Min bibel var marxismen och kommunismen under skoltiden där i Ungern. Och det fanns också en framtidsbild  med; om ett klasslöst lyckligt samhälle i sikte, och som jag tyckte om.
Som litet barn så har jag redan före andra världskriget hört talas om himmel och helvete. Man skulle vara lydig, annars...
Något annat, och aldrig har jag hört talas om någon kommande  jordisk paradis här på jorden?... Något som Curt har berättat om, att det var visst möjligt...?
- Nämligen: att det fanns ett paradis förut, och att det åter skulle bli  ett paradis här på jorden i framtiden...!
Om, vad som ändå fanns i Bibeln skrivet om detta - om det gjorde det - visste jag ju ingenting om.
Men blev också förvånad av att... eftersom något minne av, att prästen skulle ha talat om denna möjlighet då, hade jag ju inte. - Hade jag eller prästen missat någonting...?

Det jag fick höra av Curt, var därför mycket nytt och intressant för mina öron.
Det var ju något likt, det  som skulle bli i kommunismens värld.
Men på kommunismen har jag ju blivit besviken på och vilsen... på grund av erfarenheterna i kommunismens antiklerikala Ungern. - Varför vara antiklerikal om målet är lika?
Framtiden har fortsatt att intressera mig dock, och jag måste bli säker. Står det verkligen i Bibeln något om detta? Det borde min präst, nu i Sverige, känna till i så fall, så jag...
Påpassligt nog, så fick jag nu ett ärende också att besöka även olika inhemska  församlingar med frågor.
Det blev besök hos pingstvänner, Swedenborgare, Maranata,  m m. Och jag ställde frågor om jag fick tillfälle till det.
På detta sätt fick jag många  kontakter och jag lärde mig, på detta sätt, mycket om läget...  Det fanns inte Internet då!
Och de svar, jag på olika håll fick, testade jag på Curt. Han sökte alltid hitta sina argument för mig i Bibeln. För det är just det jag var intresserad om. - Hur kunde så olika uppfattningar i en så viktig fråga uppstå? Är det bibelns budskap otydlig på något sätt? Så jag började argumentera mot Curt, om att det är kanske han som måste ha fel, eftersom...?
Och visst var jag en konstig typ själv  redan då, som..
-  Inte konstigt att jag skulle bli forskare framöver i livet.

Bläddrar bland...

Jag har som 20 årig student hamnat i bästa av världar dvs i  Sverige och närmare bestämt i Stockholm. Men sättet att hamna här var som fisken som havets våg sköljt till stranden. Till en bästa av stränder men ändå bara en fisk utan ben utan att kunna ta sig vidare. Så kändes det.
Sverige hjälpte dock till och gjorde vad de kunde som jag är mycket tacksam över. Förutsättningarna, de yttre var det inte något fel på, men...
Men den inre vilsenheten och hur skall man nu navigera vidare i den nya situationen återstod att tackla.
Det går inte direkt att säga, att jag var deprimerad, det var närmast en sorts inre otillfredställälse som jag kände inom mig.
Och på den tiden fanns det olika sätt att försöka  göra något åt saken. Javisst, men vad och hur? Jag började söka, men - som studerande - pengar hade jag inte till nöjen etc. Så det blev promenader, besöka museer, kyrkobesök, besök av offentliga föredrag, mm som en vanlig söndagssysla för mig i Stockholm.
Och på en sådan söndag tilltalades jag av två damer på Roslagsvägen med en inbjudan till ett föredrag något om ungdomsproblem. Det var ett intressant tema så jag gick dit. Det var ett föredrag som hölls av
Jehovas Vittnen. Mottagandet var mycket vänligt.

Bläddrar...

Flykting eller...?
1956. Revolution. Våldtäkt på resultatet. Flyck till Österrike. Ja, dit var jag verkligen en flykting. Jag bad inte om att få komma dit, tog risken och hoppades.
- En flyckting till Österrike men som flyckting till Sverige?
- Det är bara halva sanningen. Men vi kallades ändå som politiska flyktingar då.
Den grupp av studenter som jag kom med till Sverige, bad om faktiskt först, att få komma. Förutsättningen, dvs att få studera vidare i Sverige, diskuterades först på ambassaden i Wien. Därefter blev det hälsoundersökning m m.
Så jag betraktar mig inte helt som flyckting utan någon som kom på en legal väg... snarare likt som en utländsk studerande.
Det var aldrig tal om några mänskliga rättigheter då för mig utan en fastslagen villkor - samma förresten som det gällde för svenska medborgare. Förmånen bestod i att få låna pengar för sina studier, som de sedan återbetalas via avdrag på lönen.
Som studerande kände man sig som en gäst i landet (gäststuderande), och som en gäst skulle man sköta sig också.
Sverige har hållit sitt avtal med oss och även vi försökte göra vår del. Och som medborgare sedan försökte vi anpassa oss vilket lyckades också för de flesta.
Att bli insläppt i en svenska familjens värld blev en stor framgång, det längsta man kunde komma.
Jag lyckades även med detta, vilket jag är tacksam över. - Tack familjen Sandberg! Och tack för min förträffliga maka jag fick!