Cyckeln är borta

Student i Stockholm...
det gällde att hushålla. Förs gällde det att skaffa sig ett hyresrum. Och jag fick tag på en i Stocksund, i en villa som ägdes av en gammal dam. Hon var snäll och jag blev bjuden ibland på... vid helgerna.
Det är någonting kungligt att bli bjuden till en svensk familj, har jag även erfarit sedan dess. Svenskarna kan den konsten, dvs att göra bjudningen till en fest... som är någonting unikt.
Som granne... bodde också en gammal dam, vars cyckel jag fick köpa. På söndagarna brukade ja ju ofta vilja åka till Stockholm, och det gällde att kunna spara på resorna också.
Det blev min första cyckel i livet och vad jag blev glad...! Jag har ju alltid önskat mig en cyckel!
Så en söndag så tog jag gladeligen min cyckel och åkte till Stockholm. Säkert på någon gratis föredrag någonstans eller någon kyrka som jag... Eller för att träffas med min nya kompis Curt.
Och som dagens höjdare för att köpa mig en korv hos någon korvgubbe.
Jag minns inte just vad målet var, kanske mest bara för att få njuta av cykelturen men när jag skulle hem så var nyckeln borta. Jag vet att jag ställde den på Sveavägen, bara för en stund sen.
- Men vad skall jag ta mig till nu? Det var en känslosam förargad situation också och besvikelsen stor.
- Vem kunde göra så just mot mig på detta sätt? I Sverie, mitt nya hemland?
Det blev en händelse som jag hade svårt att smälta.
Och ännu värre det kändes efteråt när jag kommit hem och berättade saken till min husmor.
Hon försökte trösta mig men det var ingen någon tröst. Jag ville att vi skulle anmäla förlusten till polisen. Men det var helt lönlöst berättade hon. " Du hade ju inte ens försäkrat hojen...!"  Och det var sant.
Jag var helt enkelt mycket naiv och 400 kronor fattigare.
Och det tog också lång tid jag sörjde min kära cykel. Och som jag fick använda till Stockholm bara en enda dag.
Det blev ingen ny cyckel på länge. Först kanske 20 år efter då jag köpte en i Umeå. Och det gick mycket illa den gången också. Det var vinter och jag ramlade. Axeln gick ur led och fick mycket ont.
Nej alldrig någon cyckel mer för mig!  - Jag har bara otur med cycklar! 
- Nej, jag gillar inte några cycklar, de gör mig bara rädd när jag går och de swichar förbi.