Bläddrar...

Flykting eller...?
1956. Revolution. Våldtäkt på resultatet. Flyck till Österrike. Ja, dit var jag verkligen en flykting. Jag bad inte om att få komma dit, tog risken och hoppades.
- En flyckting till Österrike men som flyckting till Sverige?
- Det är bara halva sanningen. Men vi kallades ändå som politiska flyktingar då.
Den grupp av studenter som jag kom med till Sverige, bad om faktiskt först, att få komma. Förutsättningen, dvs att få studera vidare i Sverige, diskuterades först på ambassaden i Wien. Därefter blev det hälsoundersökning m m.
Så jag betraktar mig inte helt som flyckting utan någon som kom på en legal väg... snarare likt som en utländsk studerande.
Det var aldrig tal om några mänskliga rättigheter då för mig utan en fastslagen villkor - samma förresten som det gällde för svenska medborgare. Förmånen bestod i att få låna pengar för sina studier, som de sedan återbetalas via avdrag på lönen.
Som studerande kände man sig som en gäst i landet (gäststuderande), och som en gäst skulle man sköta sig också.
Sverige har hållit sitt avtal med oss och även vi försökte göra vår del. Och som medborgare sedan försökte vi anpassa oss vilket lyckades också för de flesta.
Att bli insläppt i en svenska familjens värld blev en stor framgång, det längsta man kunde komma.
Jag lyckades även med detta, vilket jag är tacksam över. - Tack familjen Sandberg! Och tack för min förträffliga maka jag fick!