Jätteprojek angående hälsan

Det är fortfarande hälsan som är temat och livskvalitén i slutändan. Med ett nytt levnadssätt i målet och som även jag har valt kalla för "ett nytt liv." Det handlar om möjligheterna för den "gamla människan" som vi är nu och ansträngningarna till "ett nytt liv" - livet som en ny människa.

Den "gamla människan"
Jag tittar just nu på tjejerna i slalom. Och ser hur Thalman intar första platsen bland stora ovationer i publiken. Visst är det fantastiskt vad dessa tjejer kan åstadkomma! Och tänk vilken potens av fysisk hälsa deras prestationer vittnar om! Och de är ändå inte nöjda utan jagar hundradelssekunder vidare. Det verkar som om... det fattas trots allt någonting annat också tänker jag.
Den "gamla människan" verkar ha ändå redan nått, kanske vad maximalt är möjligt, som om. Åtminstone under en kort tid av sitt liv. - Det verkar också, som om, människan strävar alltid efter att överträffa sig själv. - Även Gud ser möjligheterna!

- Vad kan människan behöva mer? Jag tänker nu först historiskt bak i tiden, från de kända försöken angående att "förbättra" hälsotillståndet/livskvalitén för människan.

Jag kan på tre olika försök
1. Att utveckla/fostra människan i global skala tänker jag främst på Jésu verk. Det var då det började, när han var här på jorden dvs för att starta upp ett jätte projekt, med en dittills okänd metodik. Målet var att skapa ett "nytt liv" - den nya människan - i Guds rike, och som ännu finns kvar att slutföra.
Det var inte likt den dressyr som lagen bjöd på. Det var på individuellt basis, via hjärtats omvandling metoden gällde.

Under en lång tid har emellertid analfabetismen tycks ha varit ett stor hinder och först efter tryckerikonsten kunde arbetet fortsätta på ett effektivare sätt. Jesu projekt förutsätter nämligen kunskap och undervisning (en del av verktyget till för att nå målet).
Sedan tillkomsten av nationella stater har även nya statsunderstödda, breda och omfattande försök har kunnat göras, och har gjorts för att skapa fram den "nya människan". Några väl kända försök är:

2. Försöket i Sovjet.
Utvecklingen av sovjet-människan (Homo sovjeticus) med hjälp av av kommunistisk ideologi. Även här användes verktyget av kunskap för att nå även hjärtat, men misslyckades därmed. Och målet som hägrade var ett bättre levnadssätt i ett paradis.
Men man fastnade i en helt fel grundprincip. För att nå snabbare till målet tog man till principen: att målet helgar medlen. - Försöket resulterade i diktatur och så kan vi nu efteråt betrakta försöket som misslyckat.

3. Försöket i Tyskland
Försöket här är den senaste och mycket känd numera. Det är läkarna som stod bakom projektet och urvalet grundades på vetenskaplig grund. Välväxta kvinnor valdes ut och...
Den vetenskapliga grunden valdes som den tedde sig på den tiden. Och i detta fall på nationalsocialistisk målgrund dvs den starkares rätt. Egentligen vetenskapligt tänkt: genom korsning och urval. Men avkommorna blev odugliga just i brist på moderlig kärlek. - Försöket att på detta sätt skapa en ny starkare och hälsosammare människotyp (Homo nacisticus) misslyckades emellertid. Resultatet närmare betraktat gav motsatsen!

4. Nutida spekulationer
Och först nu, i denna tid blev det möjligt att spekulera, dvs söka åstadkomma en bättre hälsa(hos Homo dnasus) genom att manipulera med människans DNA - på genetisk väg alltså.
Till att börja med genom att förhindra sjukdom genom att:
a. bla ett bättre/säkrare genetisk urval och eller
b. genom olika manipulationer av genomet(DNA).
 - Fortfarande förbjudet och kringskuret det hela, men fortfarande hägrande tills det kanske blir politiskt möjligt. Vad som i all hemlighet ändå kan pågå någonstans vet vi inte.

Och vetenskapen offrar väldigt mycket pengar för att förbättra hälsan på många sätt. Band annat genom att lösa åldrandets problem. De som kan se in i problemet menar att även ett evigt liv är i princip möjligt. I fullständig hälsa förstås.

Ambitionerna har sedan Kristi tid, som synes varit smycket stora. Och alla har siktat sig till/drömt om, även så långt med projektet, som vad Jesus kallade för ett "nytt liv".
Ambitionen hos det kristna projektet är den mest långtgående, för den även inbegriper miljön(social och fysisk). - Att kunna leva i en kärleksfull miljö i alla sammanhang.

Jag har och under kommunismens tid, som jag själv har upplevt - men även senare - sökt efter en hållbar idé även för min del, dvs i syfte för att kunna förbättra människan. Och har till slut kommit fram till, att människor kan inte klara av det, av egen kraft och idéer.
Men jag har sett och träffat människoliv som jag har förundrats över. Och dessa visade sig vara/leva på den vägen, som Jesus har stakat upp. Bland dem var min farmor som jag uppfattade levde som ett nytt liv.

- Vi människor är i stort behov av hjälp för att lyckas! Vi kan komma långt genom dressyr och självdressyr, personlig utveckling m m. Och kan skapa oss hyggliga levnadsbetingelser men inte "ett nytt liv", ett nytt levnadssätt, som blev oss känt genom Jesu förkunnelse.
Även vetenskapen har givit upp att utveckla ett samhälle där, kärlek, rättvisa, omtänksamhet m m., andens frukter får råda.

Hälsan handlar också om livskvalité.

Förr i tiden betydde "hälsningar" att önska varandra god hälsa. Och hälsan borde vara bland de högst prioriterade i livet. Men det är ibland både si och så med den saken i verkligheten.

Kanske, när man blir äldre som jag, så blir man mer och mer medveten om vad hälsan betyder. Dessutom blir man - med tanke på sin dödlighet - även medveten om den andliga hälsans - att leva i kärlek m m - betydelse.

Visst kan man leva i 100 år genom att sköta sig och utan andliga intressen. Med hälsa menas oftast med frånvaro av sjukdom. Men hälsan handlar också om livskvalité vilket ofta förbises. Och den andliga hälsan har just då, jämte miljön en stor betydelse - tror jag - dvs för livskvalitén.

Och här passar det praktiska begreppet levnadssätt bäst in i bilden. Och ytterst tillkommer även begreppet "nytt liv" i nytestamentlig mening, för att utveckla och belysa problemet.

Det är nu till att börja med, kanske passande att belysa skillnaden på just dessa begrepp lite gran genom en liknelse. (Som i fallet liknelser i allmänhet gäller dock att inte uppfatta varje detalj i saken.) Men man kan jämföra - för att illustrera skillnaden en smula - genom att tänka på dressyrens roll.
Man kan nämligen - och det är inte direkt att förakta - förändra sitt levnadssätt med något liknande som handlar om eller liknas dressyren.

Jag har som exempel hamnat på internat redan i 12-13 års ålder. Vistelsen där har givetvis präglat mig och mera behöver jag väl inte prata härom. Jag har så att säga dresserats genom min uppfostran,speciellt i detta stadium av livet till att bli en god kommunist. Ja, längre än till att bli OK, till ett exempel av... Så även kommunisterna var medvetna om att det gäller att omvandla människan till en "ny människa" till det "nya livet". Men metoden liknade mest vid dressyr.

Ett djur kan också dresseras så, att det i stället för att handla efter sin natur eller instinkt bringas att uppföra sig likt en människa.
Även om människan är inte ett djur så blir hon överallt så att säga till en viss mån dresserad. Denna vokabulär används visserligen inte så gärna nu för tiden utan  vi kallar det för barnuppfostran. De som utövar barnuppfostran förstår nog vad jag vill ha sagt med detta, dvs: att vi människor behöver denna "dressyr" tills vi fattar bättre och... på grund av insikt om kunskapen om livet m m. - Och visst kan vi bli helt OK människor, med egna ansträngningar och med god livskvalité.
Men det är bara inom religionen som man får höra om den yttersta av hälsan, det nya livet.Vetenskapen har här tappat tråden.

Mens enligt Jesu lära så är människan utvecklingsbar till en ännu hälsosammare, till en andlig livskvalité. Inom kristendomen har därför begreppet den "gamla människan" och begreppet ett "nytt liv" börjat figurera. Det finns alltså enligt Kristi lära ytterligare en utvecklingsmöjlighet för människan som människan själv - i egen kraft - inte kan åstadkomma - Någonting som bara känns att vi saknar, dvs en bättre "uppfostringsmetodik".

Slutat röka - blev du frisk?

Dåliga vanor?
Det har vi alla tror jag, och normalt är det inte några större problem alls med dem. Man får leva med dem, hos sig själv och med dem hos andra. Även om vissa irritationer kan förekomma då och då, så är det lätt att åtgärda.

Men så kan vissa av mina dåliga vanor kan också bli akuta. Och då de tenderar att börja råda över mitt tillstånd/hälsa kan de verka irriterande även på omgivningen. Då börjar dessa mina ovanor att ta för stor plats - sprida sig - i omgivningen, de börjar uppmärksammas m m.

Detta inträffar speciellt, när de får en tendens att upprepas, genom att ha hamnat i en ond cirkel. Det är i så fall bra att känna till hur en sådan ond cirkel fungerar och vad som driver den. Det är ju ett behov som ofta utgör drivkraften och som måste identifieras, och som håller cirkeln givetvis igång. Och det är just det aktuella behovet som inte fylls som är problemet.

Många av de onda cirklarna är välkända och likadana. Om jag känner mig ensam, deprimerad och dras med ångest etc så tar jag till någånting till mig som tröst (rök/mat/sprit/tablettet etc). Det omedelbara behovet - den mänskliga driften - är helt naturlig dvs att jag vill lindra min plåga på något lätt sätt.
Men om jag vill släcka elden, så är väl ändå att sätta flera pinnar på elden ett dåligt sätt - och det vet man oftast.

Att äta någonting lindrar oftast ångesten genom den stimulans exv kakan betyder. Och som är samtidigt ofta nära till hands, som det där med kakburken, karamellen eller dyl., lätt att komma åt.
Den söta smaker är det som upplevs ofta utgör en viss lindring, men hur som helst kan inte sötman bota ensamhetkänslan, ångesten eller rökbegäret etc. Men jag nöjer mig med detta "karamelltablett" terapin för tillfället och får - värsta fall - situationen bara att fortsätta och förvärras. Helt omedveten kanske om att det verkliga behovet, kanske på det känslomässiga planet.
- Det ligger sju i sakens natur att mat eller dyl, kan inte ersätta det egentliga behovet osv.

I längden, om man inte blir medveten om den onda cirkeln så ökar ensamhetskänslan i stället. Man går upp i vikt men så blir kroppen känslomässigt undernärd. Och dessutom så har man skapat nya problem för sig (kanske övervikt, eller beroende av något slag).

Det tragiska i fallet är ju att om det känslomässiga behovet inte fylls ja, då kommer den onda cirkeln inte att kunna brytas.

Traditionella terapier räknar sinte med detta och därför kommer dessa att inte kunna fungera tillfredställande. Ja, hur många bantingskurer än man försöker att prova.

- Du skall sluta med din ovana och var positiv så går det! sägs det. Uppmaningar/terapier av denna sorten åsyftar att man skall använder sig av "viljekraften". Använder du  tobak, ja, då skall du sluta! Och lyckas du inte med det, så vill du inte sluta egentligen, för fri vilja har vi ju alla. På detta sätt får du din dom!

Problemet vid användingen av viljekraftsmetoden är att den i flesta fall uppväcker motstånd. Du börjar tänka ut tusen olika skäl för att inte ändra din  ovana. Ju mer du motstår exv spriten destå starkare blir begäret efter det.
Och under tiden förbrukar du i den onda cirkeln - som nu förtärks - ännu mer kraft och som tar energi av dig. Det blir för jobbigt att sluta på det här sättet. - Du kanske klarar av det men blir ändå inte frisk.

- Det gäller att hata det dvs ovanan! säger en annan. Man skall hata det onda sägs det i skrifterna. Och då skall man väl kämpa emot det onda... Men att bara hata det onda hos sig själv, kan leda till att man fördömer sig själv som hopplös fall.

O:K: Man kan försöka med de nämnda metoderna dvs med en förstärkt viljekraft, ja, det kan lyckas förstås, men...

Men så får man inte glömma att om man vill bryta en ond cirkel och kunna bli frisk så måste man känna just till vad som kan bryta den. Du kan givetvis lyckas med din viljekrafts att bryta en ovana men frisk blir du kanske inte. Du har slutat missbruka alkohol, men frisk blev du inte. Och det är för att du kanske inte har gjort någonting i grunden åt de känslomässiga behoven.

Om viljans begränsning

Eftersom en mäniskans frihet att välja alltid är begränsad kan inte viljan kallas fri. Och friheten är alltid begränsad med tanke på  de tillgängliga alternativen som står till buds. Vissa alternativ är tillgängliga nu åter andra kan bli tillgängliga längre fram. Och inte heller är man någonsin begränsad till endast en alternativ. Det finns då ej heller ett öde som är nödvändigt. Ditt öde är inte att förbli sjuk just för att du anser att det där är kört. Du har kanske inte många val kvar, men någon har du i alla fall och... i så fall kan du söka efter fler.

 Ja, vad har du för val om du har ett visst sjukdom/eller problem?
Du kanske behöver först söka efter upplysningar om möjligheterna först innan du kan välja något vettigt.

Din vilja är inte till att missbrukas. Målet helgar inte medlen!

Kroppens feedback - älskar du dig själv?

Ja, jag tror att jag har utvecklats en aning, men mycket återstår ännu förstås.
Andra har förstås en annan mening, men jag är medveten om mig själv och... - ändrat uppfattning i mycket under livet. Och det bör man vara dvs känna att man har förändrats en smula, det är ju då det känns intressant att leva. Men det fanns perioder - känner jag på mig - då processen gick snabbare, som när jag blev gift.

Förälskelsen är en underskattad fenomen med hög potential.

En period då jag utvecklades som hastigast var just i sällskap med min fru, och då, då jag fick någonting som jag bäst behövde - dvs många olika feedback från min kropp - nyttiga för min utveckling. Denna period betraktar jag var en skärskild förmån, att uppleva då som ett samliv - i en utvecklande samspel/närkontakt med en människa. Inte så enkelt som man kan  tro, och förälskelsen överbryggade mycket...

Förälskelsen är ett fantastiskt erfarenhet och tillgång, då man känner sig tillräckligt modig nog, för att kunna satsa på ett samliv med en kvinna. - Mycket underskattat och outnyttjat fenomen, tycker jag, med tanke på förutsättningarna för bygget av projektet framöver, för att säga någonting hötidligt...
 - Förälskelsen är inte till bara till för känslor, utan kan utnyttjas som skapare av framtida förutsättningar.

Den individuella och nära/intima relationen är ju en utav de viktigaste faktorerna, just vid behovet av en snabb omvandling/förändring i livet. Och som skulle kunna utnyttjas mera medvetet, för att kunna betyda max för livet/utvecklingen tillsammans. Man behöver ju då samtidigt en massa annorlunda feedback som är meningen att erfara/vänja sig vid och kunna växa ihop med. Målet och meningen borde ju vara att växa tillsammans.

 -  Man kan ju inte heller slippa undan närheten i en sådan relation och närhetens ömsesidiga feedbackssignaler borde då kunna hjälpa till att kunna lära sig att växa tillsammans framöver. Det är faktiskt så att man också behöver kunna lära sig detta.

Det är då inte längre de forna upplevelserna på psyket som spökar, mest utan nuet. Det är redan i detta stadium särskilt viktigt att man känner sig själv lite - som ung så är det just självkännedomen som saknas.  För att nu, när det dags kunna få en fördjupad medvetenhet.
 - Man växer ju mest i växelverkan  i en nära relation som människa!
Men man skall låta det få tålamod, för att få/kunna växa det också!
 - Låsningar i detta stadiet av livet programeras nämligen effektivt in i samlivet, och som kan leda till trivsel/vantrivsel senare i äktenskapet. Man bör  kunna må bättre, om starten(samspelet - den goda viljan - är intränad) fortsätter att vara god även i äktenskapet!
 
Älskar du dig själv?
Om man älskar sig själv - ja då är man självisk brukar det se ut som. Och det är någonting negativt i en dömande atmosfär. Men Kristus har inte kommit för att döma världen utan för att rädda/frälsa. Dvs upplysa dig om att du råkar inte alls älska dig och det är det som måste avhjälpas. Och någon måste älska dig först innan du kan älska dig själv mera eller på riktigt. På riktigt kan endast Gud älska oss som har makt över livet. Men många som inte tror behöver vara älskade av sina föräldrar, vänner etc. Men man kan förlora kärleken till sig själv.

Och så kommer också de nya kraven i livet eller på arbetet eller förändringarna där som...  Påfrestningarna på psyket kommer exv i form av magkramp som är en tydlig feedback som ropar på hjälpåtgärder. Resultatet kan bli vantrevnad speciellt med sig själv. Detta medför, att just då, då kroppen behöver energi som mest, låses energin inombords i kroppen i form av spänningar.

Ny på jobbet, ont i magen, kanske konflikt hemma, plågat ansikte... Särskilt det senaste sänder ett klart budskap/tydligt signal till omgivningen: jag lider, det är synd om mig, jag gillar mig inte... jag vantrivs... De som ser mig - de har ju problem med sig själva - utlöser automatiskt en negativ reaktion riktat mot mig och som får mig att vantrivas ännu sämre. Och så har jag såsmåningom hamnat i en ond cirkel.

Och vidare händer ju att: ju mer jag vantrivs desto fler fel gör jag och finner även hos andra(och misstolkar feedbacken från omgivningen), så inkl hemma... och jag mår ännu sämre Och som en följd härav känner jag främlingskap. Det händer att jag känner mig mer obekväm i interaktion med andra. Och undviker att aktivt verka i mänskliga relationer omkring mig, kanske rentav tenderar att isolera mig.

Om jag visar mig vara  stark kritisk mot andra så medför detta att:

1. jag kanske döljer de liknande problemen - som jag ser hos andra - hos mig själv. Jag avskyr de egna problemen egentligen, som jag ser yttrar sig hos andra. 
2. dessutom stöter ja då ifrån mig den hjälp som jag just skulle behöva.

Den spändhet som leder till dålig hälsa kommer ofta just av den inre motviljan mot sig själv. Man känner sig otillräcklig m m.

- Tycker jag om mig själv? Egentligen?
Är jag känd för att vara kritisk i mitt sinne? Har jag lätt att finna fel hos andra?
Allt sådant kan bero på att jag/du i grunden inte älskar sig själv. Och det är bara jag/du som kan avhjälpa det! Jag/du har kanske inte lärt oss att uppfatta och svara på de feedback som kroppen ger.
Detta kan bero en viss på brist på självkännedom. I stället skyller vi allt på omgivningen, som visserligen är inte oskyldig men det är ändå bara vi som bäst kan hjälpa oss själva. - Andra har vi ju svårt (eller går inte alls) att förändra.

- Ryck upp dig! Och var positiv i stället! Har du hört? Men hur gör man? Vad är vägen till att kunna älska sig själv? Som hänger samman med att kunna förändra sig själv, sina ovanor som ex. Detta kommer jag snart att återkomma till. 
Många är förresten övertygade om att, de själva gör det, dvs att de älskar sig själv. Men i stället kan det vara tvärtom. Förståelsen av feedbacken från din kropp kan vara avslöjande om du är medveten.

Att se Gud

En brud kan liknas
vid en blomma
som många gläds av
upplevelser...
det natursköna.

mina vänner
tycks mig ofta,
verkar se mera och
verkligheten bortom
det estetiska skåda.

de ser på djupet
och bakom tingen;
varför och hur...
denna skönhet...
vill uppleva sen.

då seendet når
den dimensionen,
den yttersta:
kan bakom förlåten
se och skaparen vinka!

Sinko