Förr i tiden betydde "hälsningar" att önska varandra god hälsa. Och hälsan borde vara bland de högst prioriterade i livet. Men det är ibland både si och så med den saken i verkligheten.
Kanske, när man blir äldre som jag, så blir man mer och mer medveten om vad hälsan betyder. Dessutom blir man - med tanke på sin dödlighet - även medveten om den andliga hälsans - att leva i kärlek m m - betydelse.
Visst kan man leva i 100 år genom att sköta sig och utan andliga intressen. Med hälsa menas oftast med frånvaro av sjukdom. Men hälsan handlar också om livskvalité vilket ofta förbises. Och den andliga hälsan har just då, jämte miljön en stor betydelse - tror jag - dvs för livskvalitén.
Och här passar det praktiska begreppet levnadssätt bäst in i bilden. Och ytterst tillkommer även begreppet "nytt liv" i nytestamentlig mening, för att utveckla och belysa problemet.
Det är nu till att börja med, kanske passande att belysa skillnaden på just dessa begrepp lite gran genom en liknelse. (Som i fallet liknelser i allmänhet gäller dock att inte uppfatta varje detalj i saken.) Men man kan jämföra - för att illustrera skillnaden en smula - genom att tänka på dressyrens roll.
Man kan nämligen - och det är inte direkt att förakta - förändra sitt levnadssätt med något liknande som handlar om eller liknas dressyren.
Jag har som exempel hamnat på internat redan i 12-13 års ålder. Vistelsen där har givetvis präglat mig och mera behöver jag väl inte prata härom. Jag har så att säga dresserats genom min uppfostran,speciellt i detta stadium av livet till att bli en god kommunist. Ja, längre än till att bli OK, till ett exempel av... Så även kommunisterna var medvetna om att det gäller att omvandla människan till en "ny människa" till det "nya livet". Men metoden liknade mest vid dressyr.
Ett djur kan också dresseras så, att det i stället för att handla efter sin natur eller instinkt bringas att uppföra sig likt en människa.
Även om människan är inte ett djur så blir hon överallt så att säga till en viss mån dresserad. Denna vokabulär används visserligen inte så gärna nu för tiden utan vi kallar det för barnuppfostran. De som utövar barnuppfostran förstår nog vad jag vill ha sagt med detta, dvs: att vi människor behöver denna "dressyr" tills vi fattar bättre och... på grund av insikt om kunskapen om livet m m. - Och visst kan vi bli helt OK människor, med egna ansträngningar och med god livskvalité.
Men det är bara inom religionen som man får höra om den yttersta av hälsan, det nya livet.Vetenskapen har här tappat tråden.
Mens enligt Jesu lära så är människan utvecklingsbar till en ännu hälsosammare, till en andlig livskvalité. Inom kristendomen har därför begreppet den "gamla människan" och begreppet ett "nytt liv" börjat figurera. Det finns alltså enligt Kristi lära ytterligare en utvecklingsmöjlighet för människan som människan själv - i egen kraft - inte kan åstadkomma - Någonting som bara känns att vi saknar, dvs en bättre "uppfostringsmetodik".
Kanske, när man blir äldre som jag, så blir man mer och mer medveten om vad hälsan betyder. Dessutom blir man - med tanke på sin dödlighet - även medveten om den andliga hälsans - att leva i kärlek m m - betydelse.
Visst kan man leva i 100 år genom att sköta sig och utan andliga intressen. Med hälsa menas oftast med frånvaro av sjukdom. Men hälsan handlar också om livskvalité vilket ofta förbises. Och den andliga hälsan har just då, jämte miljön en stor betydelse - tror jag - dvs för livskvalitén.
Och här passar det praktiska begreppet levnadssätt bäst in i bilden. Och ytterst tillkommer även begreppet "nytt liv" i nytestamentlig mening, för att utveckla och belysa problemet.
Det är nu till att börja med, kanske passande att belysa skillnaden på just dessa begrepp lite gran genom en liknelse. (Som i fallet liknelser i allmänhet gäller dock att inte uppfatta varje detalj i saken.) Men man kan jämföra - för att illustrera skillnaden en smula - genom att tänka på dressyrens roll.
Man kan nämligen - och det är inte direkt att förakta - förändra sitt levnadssätt med något liknande som handlar om eller liknas dressyren.
Jag har som exempel hamnat på internat redan i 12-13 års ålder. Vistelsen där har givetvis präglat mig och mera behöver jag väl inte prata härom. Jag har så att säga dresserats genom min uppfostran,speciellt i detta stadium av livet till att bli en god kommunist. Ja, längre än till att bli OK, till ett exempel av... Så även kommunisterna var medvetna om att det gäller att omvandla människan till en "ny människa" till det "nya livet". Men metoden liknade mest vid dressyr.
Ett djur kan också dresseras så, att det i stället för att handla efter sin natur eller instinkt bringas att uppföra sig likt en människa.
Även om människan är inte ett djur så blir hon överallt så att säga till en viss mån dresserad. Denna vokabulär används visserligen inte så gärna nu för tiden utan vi kallar det för barnuppfostran. De som utövar barnuppfostran förstår nog vad jag vill ha sagt med detta, dvs: att vi människor behöver denna "dressyr" tills vi fattar bättre och... på grund av insikt om kunskapen om livet m m. - Och visst kan vi bli helt OK människor, med egna ansträngningar och med god livskvalité.
Men det är bara inom religionen som man får höra om den yttersta av hälsan, det nya livet.Vetenskapen har här tappat tråden.
Mens enligt Jesu lära så är människan utvecklingsbar till en ännu hälsosammare, till en andlig livskvalité. Inom kristendomen har därför begreppet den "gamla människan" och begreppet ett "nytt liv" börjat figurera. Det finns alltså enligt Kristi lära ytterligare en utvecklingsmöjlighet för människan som människan själv - i egen kraft - inte kan åstadkomma - Någonting som bara känns att vi saknar, dvs en bättre "uppfostringsmetodik".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar