Dåliga vanor?
Det har vi alla tror jag, och normalt är det inte några större problem alls med dem. Man får leva med dem, hos sig själv och med dem hos andra. Även om vissa irritationer kan förekomma då och då, så är det lätt att åtgärda.
Men så kan vissa av mina dåliga vanor kan också bli akuta. Och då de tenderar att börja råda över mitt tillstånd/hälsa kan de verka irriterande även på omgivningen. Då börjar dessa mina ovanor att ta för stor plats - sprida sig - i omgivningen, de börjar uppmärksammas m m.
Detta inträffar speciellt, när de får en tendens att upprepas, genom att ha hamnat i en ond cirkel. Det är i så fall bra att känna till hur en sådan ond cirkel fungerar och vad som driver den. Det är ju ett behov som ofta utgör drivkraften och som måste identifieras, och som håller cirkeln givetvis igång. Och det är just det aktuella behovet som inte fylls som är problemet.
Många av de onda cirklarna är välkända och likadana. Om jag känner mig ensam, deprimerad och dras med ångest etc så tar jag till någånting till mig som tröst (rök/mat/sprit/tablettet etc). Det omedelbara behovet - den mänskliga driften - är helt naturlig dvs att jag vill lindra min plåga på något lätt sätt.
Men om jag vill släcka elden, så är väl ändå att sätta flera pinnar på elden ett dåligt sätt - och det vet man oftast.
Att äta någonting lindrar oftast ångesten genom den stimulans exv kakan betyder. Och som är samtidigt ofta nära till hands, som det där med kakburken, karamellen eller dyl., lätt att komma åt.
Den söta smaker är det som upplevs ofta utgör en viss lindring, men hur som helst kan inte sötman bota ensamhetkänslan, ångesten eller rökbegäret etc. Men jag nöjer mig med detta "karamelltablett" terapin för tillfället och får - värsta fall - situationen bara att fortsätta och förvärras. Helt omedveten kanske om att det verkliga behovet, kanske på det känslomässiga planet.
- Det ligger sju i sakens natur att mat eller dyl, kan inte ersätta det egentliga behovet osv.
I längden, om man inte blir medveten om den onda cirkeln så ökar ensamhetskänslan i stället. Man går upp i vikt men så blir kroppen känslomässigt undernärd. Och dessutom så har man skapat nya problem för sig (kanske övervikt, eller beroende av något slag).
Det tragiska i fallet är ju att om det känslomässiga behovet inte fylls ja, då kommer den onda cirkeln inte att kunna brytas.
Traditionella terapier räknar sinte med detta och därför kommer dessa att inte kunna fungera tillfredställande. Ja, hur många bantingskurer än man försöker att prova.
- Du skall sluta med din ovana och var positiv så går det! sägs det. Uppmaningar/terapier av denna sorten åsyftar att man skall använder sig av "viljekraften". Använder du tobak, ja, då skall du sluta! Och lyckas du inte med det, så vill du inte sluta egentligen, för fri vilja har vi ju alla. På detta sätt får du din dom!
Problemet vid användingen av viljekraftsmetoden är att den i flesta fall uppväcker motstånd. Du börjar tänka ut tusen olika skäl för att inte ändra din ovana. Ju mer du motstår exv spriten destå starkare blir begäret efter det.
Och under tiden förbrukar du i den onda cirkeln - som nu förtärks - ännu mer kraft och som tar energi av dig. Det blir för jobbigt att sluta på det här sättet. - Du kanske klarar av det men blir ändå inte frisk.
- Det gäller att hata det dvs ovanan! säger en annan. Man skall hata det onda sägs det i skrifterna. Och då skall man väl kämpa emot det onda... Men att bara hata det onda hos sig själv, kan leda till att man fördömer sig själv som hopplös fall.
O:K: Man kan försöka med de nämnda metoderna dvs med en förstärkt viljekraft, ja, det kan lyckas förstås, men...
Men så får man inte glömma att om man vill bryta en ond cirkel och kunna bli frisk så måste man känna just till vad som kan bryta den. Du kan givetvis lyckas med din viljekrafts att bryta en ovana men frisk blir du kanske inte. Du har slutat missbruka alkohol, men frisk blev du inte. Och det är för att du kanske inte har gjort någonting i grunden åt de känslomässiga behoven.
Om viljans begränsning
Eftersom en mäniskans frihet att välja alltid är begränsad kan inte viljan kallas fri. Och friheten är alltid begränsad med tanke på de tillgängliga alternativen som står till buds. Vissa alternativ är tillgängliga nu åter andra kan bli tillgängliga längre fram. Och inte heller är man någonsin begränsad till endast en alternativ. Det finns då ej heller ett öde som är nödvändigt. Ditt öde är inte att förbli sjuk just för att du anser att det där är kört. Du har kanske inte många val kvar, men någon har du i alla fall och... i så fall kan du söka efter fler.
Ja, vad har du för val om du har ett visst sjukdom/eller problem?
Du kanske behöver först söka efter upplysningar om möjligheterna först innan du kan välja något vettigt.
Din vilja är inte till att missbrukas. Målet helgar inte medlen!
Det har vi alla tror jag, och normalt är det inte några större problem alls med dem. Man får leva med dem, hos sig själv och med dem hos andra. Även om vissa irritationer kan förekomma då och då, så är det lätt att åtgärda.
Men så kan vissa av mina dåliga vanor kan också bli akuta. Och då de tenderar att börja råda över mitt tillstånd/hälsa kan de verka irriterande även på omgivningen. Då börjar dessa mina ovanor att ta för stor plats - sprida sig - i omgivningen, de börjar uppmärksammas m m.
Detta inträffar speciellt, när de får en tendens att upprepas, genom att ha hamnat i en ond cirkel. Det är i så fall bra att känna till hur en sådan ond cirkel fungerar och vad som driver den. Det är ju ett behov som ofta utgör drivkraften och som måste identifieras, och som håller cirkeln givetvis igång. Och det är just det aktuella behovet som inte fylls som är problemet.
Många av de onda cirklarna är välkända och likadana. Om jag känner mig ensam, deprimerad och dras med ångest etc så tar jag till någånting till mig som tröst (rök/mat/sprit/tablettet etc). Det omedelbara behovet - den mänskliga driften - är helt naturlig dvs att jag vill lindra min plåga på något lätt sätt.
Men om jag vill släcka elden, så är väl ändå att sätta flera pinnar på elden ett dåligt sätt - och det vet man oftast.
Att äta någonting lindrar oftast ångesten genom den stimulans exv kakan betyder. Och som är samtidigt ofta nära till hands, som det där med kakburken, karamellen eller dyl., lätt att komma åt.
Den söta smaker är det som upplevs ofta utgör en viss lindring, men hur som helst kan inte sötman bota ensamhetkänslan, ångesten eller rökbegäret etc. Men jag nöjer mig med detta "karamelltablett" terapin för tillfället och får - värsta fall - situationen bara att fortsätta och förvärras. Helt omedveten kanske om att det verkliga behovet, kanske på det känslomässiga planet.
- Det ligger sju i sakens natur att mat eller dyl, kan inte ersätta det egentliga behovet osv.
I längden, om man inte blir medveten om den onda cirkeln så ökar ensamhetskänslan i stället. Man går upp i vikt men så blir kroppen känslomässigt undernärd. Och dessutom så har man skapat nya problem för sig (kanske övervikt, eller beroende av något slag).
Det tragiska i fallet är ju att om det känslomässiga behovet inte fylls ja, då kommer den onda cirkeln inte att kunna brytas.
Traditionella terapier räknar sinte med detta och därför kommer dessa att inte kunna fungera tillfredställande. Ja, hur många bantingskurer än man försöker att prova.
- Du skall sluta med din ovana och var positiv så går det! sägs det. Uppmaningar/terapier av denna sorten åsyftar att man skall använder sig av "viljekraften". Använder du tobak, ja, då skall du sluta! Och lyckas du inte med det, så vill du inte sluta egentligen, för fri vilja har vi ju alla. På detta sätt får du din dom!
Problemet vid användingen av viljekraftsmetoden är att den i flesta fall uppväcker motstånd. Du börjar tänka ut tusen olika skäl för att inte ändra din ovana. Ju mer du motstår exv spriten destå starkare blir begäret efter det.
Och under tiden förbrukar du i den onda cirkeln - som nu förtärks - ännu mer kraft och som tar energi av dig. Det blir för jobbigt att sluta på det här sättet. - Du kanske klarar av det men blir ändå inte frisk.
- Det gäller att hata det dvs ovanan! säger en annan. Man skall hata det onda sägs det i skrifterna. Och då skall man väl kämpa emot det onda... Men att bara hata det onda hos sig själv, kan leda till att man fördömer sig själv som hopplös fall.
O:K: Man kan försöka med de nämnda metoderna dvs med en förstärkt viljekraft, ja, det kan lyckas förstås, men...
Men så får man inte glömma att om man vill bryta en ond cirkel och kunna bli frisk så måste man känna just till vad som kan bryta den. Du kan givetvis lyckas med din viljekrafts att bryta en ovana men frisk blir du kanske inte. Du har slutat missbruka alkohol, men frisk blev du inte. Och det är för att du kanske inte har gjort någonting i grunden åt de känslomässiga behoven.
Om viljans begränsning
Eftersom en mäniskans frihet att välja alltid är begränsad kan inte viljan kallas fri. Och friheten är alltid begränsad med tanke på de tillgängliga alternativen som står till buds. Vissa alternativ är tillgängliga nu åter andra kan bli tillgängliga längre fram. Och inte heller är man någonsin begränsad till endast en alternativ. Det finns då ej heller ett öde som är nödvändigt. Ditt öde är inte att förbli sjuk just för att du anser att det där är kört. Du har kanske inte många val kvar, men någon har du i alla fall och... i så fall kan du söka efter fler.
Ja, vad har du för val om du har ett visst sjukdom/eller problem?
Du kanske behöver först söka efter upplysningar om möjligheterna först innan du kan välja något vettigt.
Din vilja är inte till att missbrukas. Målet helgar inte medlen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar