Agendasättare

Agendasättare

Följder av enfaldighet?


Harmlösa berättelser
harmlösa händelser
mänskliga felsteg
någon sagt något eller
trampat någon på fötter.

förlåt, så säger man
eller pratar saken ut
- det är svårt, vet alla...
och vi felar ofta
vet inte alltid hut.

men somliga blir sura
- "en pojke som Lucia?!"
nu får väl vara nog...
en existenciell kris...
sättes som agenda.

de finns som går längre
och litet görs värre!
det måste åtgärdas
meed snäva värderingar
det som skett fördömas!

Sinko

Brexit idők.

Ma már
a változásoknak
nincs történelme.
senki sem gondolta volna...
megjelentek tömegével
a határt nem ismerve.

Ma már
a változásoknak
nincs történelme.
előállt a brexit:
nem tudtuk elhinni,
mégis megtörtént szinte!

Ma már
a változásoknak
nincs történelme.
híres lett a magyar foci !
és a sztárok közé
csöppent most bele.

Ma már
a változásoknak
nincs történelme .
egy hol volt hol nem volt...
és  a z angol csapatot
mégis legyőzte!

A jövőben is
sejtjük már azt ...
nem lesz történelme.
az történik éppen
amire nem vártunk
- de élnünk kell vele!

Sinko

För att inte bli offer

Vid älgjakt så jagas det under en begränsad period och under begränsade former. Lagen reglerar saken.
Du kan också få böta utan att ha fångat en enda fisk, är en tanke.

Det  behövs också sociala regler vad det gäller människor. Men allt går inte att reglera, människan styrs även av sina önskningar, begär etc. Människan är inte "färdigtutveklad" ännu.
Vår tid ställer därför stora krav på människan för de situationer hon kan hamna i. Och behöver därför också rusta sig lämpligen för dessa. (Men ändå kan hon bli offer för någon etc, för fullständig säkerhet finns inte i vår värld).

När det gäller speciellt unga tjejer gäller bönen "inled oss inte i frestelse utan fräls oss..." m m. Men hur förbereder man sig för en akut situation, som vi vet kan förekomma?

Du har bett din bön, men vad gör du praktiskt? Bara hoppas på det bästa?

I det följande har jag sammanfattat några lånade tankar, som jag fått inspiration utav en "erfaren" tjej. Och som jag själv tror på, är bra saker att tänka på.

Antag att du känner dig otrygg eller till och med hotad, så:

1. Säg ifrån direkt och på skarpen om det skulle behövas.
2. Skrik till (höj rösten) etc i nästa ronden.

3. Om angreppet/hotet fortsätter så måste du bestämma dig. Och detta är viktigt! Du kan välja som att be, som en ödmjuk bön; i lågmält anda, snälla, snälla, jag ber dig, sluta nu... etc som ofta inte leder till resultat.

Han är ju inte en Gud, som vill ditt bästa. Och han är mycket starkare än du och om han känner en viss motstånd... som bara uppmuntrar honom att fortsätta. För tjejer brukar göra så, tänker han.

Men du kan också bestämma dig för att bli riktigt ilsken. Fördelen med detta är att detta är en tydligt signal som inte går att miste på. Att bli ilsken medför också att din rädsla försvinner därmed. Och ilskan påverkar angriparens andra känslor. Nu vet han att du inte vill.
Det är också lättare, att på detta sätt, försöka påverka hans känslor som är avgörande, än att försöka övervinna honom med fysisk kraft.

4. Sedan kan man börja slåss verbalt så att säga, som ofta kan ge ett bra resultat. Det går nu kanske att snacka sig ur situationen.

5. Men om inte ens detta fungerar kan man börja bli fysisk, genom att skrika, klösa, riva, bita, sparka m m man kan hitta på.

 - Och nu kan han till och med bli rädd för att ha lämnat DNA efter sig.

Men situationerna kan vara mycket olika och det går inte att följa ett schema. Detta - se ovan - var bara ett möjlig alternativ. Det centrala i det hela processen är att bestämma sig.

Det finns säkert andra tips som kan användas. Försök också att be samtidigt. Och omedelbart berätta sedan om vad som hände. Det här, att berätta, blir också lättare om du har varit ilsken tidigare.

Akuta böner

Det finns böner som gäller framtida mål etc och det finns böner för så att säga akuta behov.

Man kan faktiskt behöva be även i akuta fall. Och det är ofta man gör det, när man bla har hamnat i knipa. Även sådana som inte tror på en personlig Gud kan göra så.

"- Men hjälp mig nu Gud!"

Eftersom faran kan komma mycket plötsligt, som en syster berättade för oss. Det var en arbetskamrat som hon släppte in och blev våldtagen. Hon blev så överraskad och tänkte inte ens tanken att be en bön. Hon blev dock lättad av att be sedan och berättade allt för de äldste i församlingen och även för sina kompisar.

Naturligtvis insåg hon att hon var för naiv och tänkte inte ens tanken att någonsin behöva undvika att bli atakkerad på detta sätt.

- Det handlar om att kunna läsa av situationen och veta vad man skall göra. Hon var ung och totalt oförberedd.

Unga tjejer väljer därför att lära sig kampsport för att inte riskera att bli offer om de skulle bli anfallna.

Anita Enberg, själv en kampsportare säger att, det handlar inte om att lära sig slåss utan att kunna undvika att bliva till ett offer om de blir anfallna. - Men hur gör man?

- Du skulle inte ha gått dit! etc förmanar de vuxna. Men, man kan råka illa ut ändå.

Och att sedan får höra "du får skylla dig själv" är det värsta man kan får höra efteråt, som ett offer.

Det finns mycket att lära av naturen. - Hur undviker djuren att bli offer? Jo, just genom att kunna avläsa sin omgivning och att agera innan de ev behöver slåss.

De går inte heller med en ständig stressig räddsla genom livet, för vad som kan hända dem. De lever fridsamt emellanåt för det mesta. De läser av sin omgivning och antingen betar de vidare eller flyttar på sig. De ger sig sällan i strid och de behöver inte heller göra det heller.

En historisk aspekt på bönen!

Nu har jag tränat färdigt i dag och det passar sig att försjunka i tankar en stund.

Jag kom just ihåg att jag fick följande fråga, helt oväntat, alltså av en broder i församlingen:
- Hur många mediciner tar du? ... med tanke på min ålder(?) antar jag.
Men jag har aldrig tänkt på att räkna dom, så jag kunde inte svara direkt... Det blir på något sätt ändå fel - tänkte jag på kanske. Så jag undvek att svara.

Men så kom jag att tänka på frågan just nu, och försökte tänka mig igenom... och få det "exakta" svaret. Det blev svårare än jag hade tänkt mig eftersom...
För så började jag plötsligt tänka vidare... Dessutom även på vad som står bakom siffrorna, som svar på mina böner. På alla de människor som: har tänk ut, experimenterat, arbetat med att framställa, transporterat, m m, m, m, ja på hela den kedjan av kunskaper/arbete... som faktiskt står bakom dessa mina mediciner. Och som jag med lätthet kunde köpa ut, för att kunna hjälpa just mig. Otrolig möjlighet men sant!
- Det framstod för mig plötsligt som någonting  som helt banalt att endast tänka på siffror, att enbart försöka räkna ut antalet - hjälpen jag får är ju mycket större än så.

Det även för Gud måste ha inneburit en massa omsorg, för att få till med allt detta historiska förarbete... bla annat för att sörja för alla dessa människor... Med tanke på alla deras behov/utbildning/kunskaper m m, under tiden tills mitt inköp. Och som nu står i raden bakom, med sina goda gärningar i dag i form av mediciner, för min hälsa.

- Ja, tanken svindlar. Och hur blev detta möjligt? Det kan inte bara vara tillfälligheter?
Har någon någonsin möjligen räknat på detta, undrar jag?

Nåväl, när det gäller antalet så så börjar min dag med att ta mina mediciner
1. Det blir fyra sorter just nu (ögon en sort, diabetes en, blodtryck två)
- tillkommer kontroll av blodtryck och socker om man är noga -
2. En sort till lunch (diabetes en)
3. Två sorter till middag och kvällen (diabetes en, ögon en)
Mindre regelbundet: salva för fötterna, öronmedel, teer, vitaminer, homeopatiska medel m m. Ja, jag har en hel apotek hemma.
Detta är mycket, men tänk på all den samlade historisk medverkan som står bakom dessa siffror!? Det är just med tanke på denna historiska omfattningen av hjälp/ansträngningar som jag, tack vare dessa får jag nu, som gör mig så förundrad. Vilken gåva!

Jag försöker medvetandegöra... Ja, och jag kan ändå inte fatta hur många människor behövdes för arbetet. Alla dessa som har varit mig behjälpliga - bara om jag räknar med behovet vid en en av dessa "få" mediciner. - Och apoteket är sedan fullt av andra sådana.

Och jag själv då, vad har jag själv behövt bidra med; priset jag måste betala m m för min hälsa är alltså, är ju helt försumbart litet.

- Det finns, förutom all ondska, även en ofattbar omsorg i världen!

Specialbeställning vid bön

Be och du skall få, sa Jesus. Men hur fungerar detta egentligen?

Så fort man får en önskan i skallen, så ber man en bön, och så står smörgåsbordet framdukat? Ja, någonstans i fablernas värld kan hända detta.

Jehova är visserligen allsmäktig, men ändå inte någon trollkonstnär. Det finns visserligen trollkonstnärer men de är å andra sidan inte gudar - de blir glada om de kan klara sig själva. Och de gudar som finns är inte några trollkonstnärer...

Utom en av dom förstås, och den guden lär vara lyckans gud, eller turens gud. Har man tur så är det för att man har litat på/fått hjälp av den guden. Och märkligt många verkar ha ibland tur i livet, och det är därför många som tror på den(lyckans gud). De är kanske ofta fatalister som tror att allting ordnar sig till sist om de spelar tillräckligt länge. Ofta med sina pengar men ofta även med sitt liv som insats.

Mannen, vars historia jag anknyter till här, var inte någon fatalist. Han var en ordinär dvs en "riktig" troende, som innerst inne trodde och litade på Gud. Men även kristna har kan missförstå saker ibland; även det som Jesus sa i detta sammanhang. De har stark tro på Gud och ber, men har förmodligen missförstått hur Jesu menade.

Den aktuella mannen vägrade nämligen, att ta emot hjälpen via: larm, polisens uppmaning, helikoptern... för att i stället vänta på Guds, enligt honom mera övertygande hjälpande ingripande. (En riktig troende skall inte mottaga hjälp av människor menade han.)
Hans situation - trots sin exemplariska tillit i övrigt - blev ett fall, som visar, då inte ens Gud kunde hjälpa honom.

Många troende tror på, att Gud kan allting dessutom. Men det finns fall, då och det han inte kan göra! Och det är ganska vanligt förresten då Gud är "hjälplös", kan man tycka. Han skulle t ex kunna göra människorna snälla... och så slapp vi krig säger somliga. Men Han kan/vill inte göra det helt enkelt. Annars hade han gjort det för länge sedan!

Fallet med den aktuella mannen, visar  just på Guds "otillräcklighet." Han sände ju till hans hjälp alla de sätt han kunde som det var möjligt för honom - men mannen vägrade att ta emot den hjälpen. - Det går tydligen inte att kunna göra specialbeställningar som svar på bön!

Problemet är som oftast, inte att det saknas hjälp. I stället händer det, att man ratar den hjälpen som erbjuds, och man hellre väntar på ett bättre sätt. - Hjälp som man inte vill ha avvisas- den duger inte helt enkelt!

"Be och ni skall få...!" - Joh 16:24

Jag har tidigare skrivit om att man i allmänhet skäms för att be om hjälp.
Dels, kanske för att man pålägger sig plikten att klara sig själv, ja, tills man kanske måste gå till doktorn.., eller dels för att man inte vill besvära andra. - Det vet du själv hur det är hos dig. Och det är oftast bara du som vet hur det är ställt smed dig.

Det är bara det, att du besvärar oftast inte andra alls, om du ber om deras hjälp (jag själv känner fall då mannen hjälpt andra trafikanter i nöd och kände glädje söver det). De flesta vill ju i grund och botten - eftersom de flesta människor är hjälpsamma - så vill de säkert hjälpa även dig. )Men inte säkert att de kan givetvis, men då kan du ju fråga någon annan.)

Och denna någon annan finns nog alltid! Detta, om något, du fullständigt kan lita på, särskilt om du påstår dig tro på Jesu ord. Och vad Jesus allra helst vill är ju att du skall våga, för då visar du ju tro på honom. - Och du får erfara att det fungerar och din glädje blir större.
Du gör honom enbart glad om du ber honom om hjälp, var så säker. Och han klarar av det också.

- Tro aldrig att han är så fattig och har en så fattig far, som inte skulle kunna hjälpa även dig?
- Gud är inte fattig! Tro inte detta, genom att inte våga be/besvära honom. Och var inte så högfärdig, att du endast förväntar dig få saker och ting m m, endast av honom personligen! Han har ju många tjänare, de borde väl också duga för dig.
 - Vad är då människorna till för som finns runt omkring dig?

Om du är som barn kan du försöka att "tjata på honom" - inte genom att enbart stänga in dig i kammaren och upprepa samma bön hundra gånger. Du tror väl inte att Gud är så upptagen... Det är inte att visa tro. Fast det går dig förbi massor med människor som du är rädd för att stöta på med, att be om hjälp.(Isolera dig inte för den delen för då...)

Det är inte meningen att du skall tro på bönen, på det sättet, att du endast ber och ber och ber men ingenting annat i övrigt. - Inte kan väl de fina orden du yttrar själva hjälpa dig?!
Gud kan visserligen höra dina tankar men inte dina medmänniskor. Människor som väntar utanför din dörr, i väntan med att försöka hjälpa dig. Men du är tyst. Men det händer ofta att du ändå får hjälp av dom som ser din belägenhet. Men vänta inte på det för det är kanske onödigt.

Du kanske liknar den mannen, som förebrådde Gud för sin död. Detta på grund av sina orealistiska förventingar på sin bön.  Jag kan berätta om honom en annan gång kanske.

Om "hemligheter."

Det finns olika sorters hemligheter, men jag stannar här vid två.
1. Hemligheter som du vet är- eller borde vara hemligheter
2. Hemligheter som du tror är offentliga. Och bland dessa "offentliga"  finns gruppen de omedvetna och bland dessa de vanligaste.

Nu när jag har krånglat till detta ordentligt så åskådliggör jag detta med ett försök. Föreläsaren ställer frågan till de närvarande:

1. Hur många av er tycker det är lätt att be om hjälp av andra?

Några räcker upp handen i bästa fall.

2. Och hur många tycker om att det är kul att kunna få hjälpa andra?

Ja, då åker nästan alla händer upp i luften.

Ja, sådana är vi människor. Vi gillar inte att be om hjälp fast det är många som vill hjälpa oss. Samtidigt kan vis tycka att människorna omkring oss tänker bara på sig själva. Hur tror du att alla välgörenhetsorganisationer m m skulle kunna klara sig med bara ovilliga människor att hjälpa.

Så, människor är i allmänhet mycket hjälpsamma. Hjälpsamheten sitter i deras gener. Och detta är en offentlig hemlighet eftersom många är inte medvetna om det. Och denna omedvetenhet är mycket vanlig.

Du tror inte på detta? Men tänk då på att religioners m m rikedom grundar sig just på denna offentliga "hemlighet".

Det är kul att ge!

Apropå "gamla" tankar.

- Vad lärde dig utav livet själv, hör jag mig, att ställa frågan till mig själv?
- Att det var jobbigt men ändå underbart på något sätt.
- Vad var det som gjorde så underbart då?
- Underbart är kort brukar man säga, men det handlar då inte om livet självt. Det är nämligen livet som är kort. Det underbara är att ha fått uppleva det!
Man väljer - hör man - om upplevelseresor. Och betalar dyrt för dom fast det finns upplevelser runtomkring oss och det helt gratis. Ja hela tiden faktiskt! Gud kan inte skapa liv utan upplevelser - vad skulle det tjäna till?

Och ålderdomen finns för att vi skall hinna upptäcka dom.

Vi säger ibland att vi "lever livet."  Men det är fel egentligen. Livet behöver inte levas, det är till för att få göra någonting av det.

Gillar livserfarenheter

Jag gillar att lyssna på gamla människor, särskilt på de framgångsrika. Hans team gjort någonting som ingen trodde var möjligt. Dvs att leda ström utan motstånd vid normal temperatur. Han reser runt för att bevisa att det går.
I går lyssnade jag på honom när han sa följande i M1:
Det är alltså en framgångsrik ungersk vetenskapsman som sa följande:
Livet är för kort för att förspillas på oväsentligheter.
- Och vad är väsentligheter då?
- Den första delen av livet gäller att samla i ladorna för att sedan dela ut ur dom i den andra delen.
Det verkligt viktiga, som gör mening är att kunna hjälpa andra.

Jag blev full av beundran.
Och jag fick också veta, att detta har han lärt sig av sin far, som var hans motto i livet.

För att duga!

Jag har nyligen sett ett intressant program i TV. Och jag fastnade just för detta, när hon sa att "hon visste inte själv" varför. För hon har nästan svultit ihjäl och har blivit väldigt mager m m. Och varför? Med vettiga föräldrar också - för det hade hon - som har försökt med allt.

Det hela problemet uppdagades efter en lyckad terapi. Hon lyckades då komma upp till 40 kilo och blev medveten om sina problem. Det var när terapeuten ställde sedan en fråga till henne som uppdagades början till problemet.
- Men nu när du har blivit bättre, kan du kanske komma på vad det var, någonting i början, att det blev så illa till slut?
- Det var väl att som liga tjejer blev populära i min omgivning, de dög men inte jag. Och då började tänka på att det måste vara något fel på mig... och då började jag träna och banta m m för att duga!

Men att det var just denna tanke som ständigt återkom triggade henne till en felaktig kroppsuppfattning och sedan visste hon inte själv - hur det hela började - och inte hennes föräldrar heller. Och det blev samtidigt också mycket klart varför inget tjat i världen kunnat hjälpa.
 - Bara en tanke i början och...!

Men denna, hennes bekännelse fångade även mitt intresse just nu, för det är inte bara ett ungdomsproblem. - Människan vill duga på något sätt! Somliga kan hantera problemet andra mindre och kan bli bittra.

Det är också förvånansvärt få som känner till vad tankar kan ställa till för oreda. Och samtidigt, oftast är det inte där man söker efter diagnosen/orsaken. Vi är väldigt duktiga - eller har också blivit omedvetna om detta - att dölja just dom tankarna som bidrar till att försura vårt liv och förhindrar en läkning.
Hon, sedan hon blev medveten om sina sneda tankar blev hon frisk.

Och då började också jag leta efter mina tanke gömmor, som kan vara ett hinder i min utveckling. Jag har till exempel lätt att oroa mig. När min fru dröjde för länge i stan, så började oron, så att jag började känna mig obekväm. Och jag vet ännu inte hur jag skall avhjälpa detta.
 - Jag vet ju att man inte skall oroa mig, så tjata inte på mig! Men det hjälper inte.

Men i dag har jag fått ett tips. "Träna både knopp och kropp" pratades om i morse i TV:n. Och eftersom jag tränar min kropp för min diabetes skull så vet jag vad träning betyder. Så nu har jag analogt kommit en bit fram nu. Men vägen till att lyckas kan bli ...
Jag skall i varje fall, sätta upp ett anslag på kylskåpsdörren med följande förmaning:

Har du tränat hjärnana i dag?

Bitter ressentiment

Det var medan jag trampade på motionscykeln på Vattenpalatset och läste Metro samtidigt, som jag brukade göra ibland. Just nu kolumnen från Lisa Magnusson. Hon skriver ofta så bra, att jag lär mig alltid något nytt som också denna gång.

Det är ett fenomen hon skriver om, nämligen "ressentiment". Det är bra med nya ord som sammanfattar ett komplext fenomen som just detta ord gör dvs begreppet ressentiment Det lär inte finnas någon bra svensk ord på detta heller.

Många har skrivit om hatet nuförtiden oftast i negativt ordalag. Dock inte svårt att förstå vad som menas. Men även de som är emot hatet, verkar gilla att hata dem som hatar och sprider det. Och hatet kan i så i någon mening vara något positivt - och också negativt förstås. Det beror på vad man hatar etc etc.

"Ressentiment" är däremot ett speciell sorts av hat som är alltigenom negativ - ett helt självdestruktivt sådant.
Lisa är mycket bra på att utmåla begreppet. Hon skriver sålunda: "ressentiment är övertygelsen om att ens liv är skit, och att det beror på någon annan, och denna någon har all makt. Ressentiment är inte att söka upprättelse, utan hellre dra ned hela djälva världen så att den får det lika dåligt som man själv, eller sämre." - Inte vackert skrivet men sant.

Denna sorts av bitter ressentiment triggas av att se andra att få det (till synes) bättre än just då själv. Av att exv få se människor/utlänningar sitta vid uteserveringar medan man är på väg till arbetet etc. Men även andras lycka, framgång, förmåga etc kan trigga en att bli en bitter ressentiment.

Bra begrepp tycker jag. För det är inte ilskan som förpestar den sociala miljön utan hatet just av denna bittra sort.

- Låter som att vara dement, anmärkte min träningskompis, som jag visade artikeln för.
- Ja, sannerligen. Ha ha... Låt oss träna vidare så att vi inte blir lika dementa...

Ingenting duger...

... knappast vi själva?
behovet att måla...
med nya glosor glänsa.
- vad skall det betyda?

att följa med vågen...
faktaresistent snara,
- ignorera fakta
som oss inte passa!

tar groupis, svitschar...
i bilen rattsurfar;
sprider sura hatet...
tanklösa nättrollar.

och samhället framstår
likt en klickokrati,
en ytlig "politik" skapt av
teknologisk magi.

och allt som är gammalt
gäller nu att dumpstra;
måla med nya ord
en ny värld för vilsna!

Sinko

Den svenska drömmen

Det hände inte så länge sen
en kär treenighet var drömmen:
villa, Volvo och en vovve.
men snart blev allt överspelat
den nya drömmen blev:

Robyn, Zlatan och Acne.

 

sedan  i stora förändringarnas  spår,
vet vi inte längre var vi nu står.
vi famlar efter  något utan att finna:
- ett nytt förändrat samhällssystem
som är mera stabilt och 

inte kan krackelera mera!!

 

Sinko

Vem tillåter det onda3?

- Du menar att det är Satan som tillåter det onda och inte Gud.
- Just precis.
- Vad har du för huvudargument att komma med, som är lätt att förstå även för mig?
- Det är enkelt egentligen. Upproret i Eden skulle bl a medföra döden som straff, har Gud sagt. Och det blev så - man straffar inte det man tillåter. Och bevisen, för att det då inte var Gud som har tillåtit det onda, finns sedan dess, överallt runtomkring oss - så många döda det finns bevisar det. Och deras antal borde räcka som bevis.
Gud har - som jag kan förstå - inte tillåtit det onda(olydnaden) - utan tvärtom, varnat kraftigt för konsekvenserna. Och kan  därför inte heller beskyllas för att ha tillåtit konsekvenserna.

"Sex ting är det Gud hatar..." - Ordspr 6:16-19. Och hur skulle Gud kunna hata det som han själv tillåter?
- Men hur kan somliga ändå tro att det är Gud som tillåter det onda?
- Det vet jag faktiskt inte. Jag vill gärna veta hur de tänker.
Men jag trodde själv likadant ett tag, för det måste kanske ändå finnas någon djupare anledning till ondskans långa historia. Jag har hört/studerat/läst om ämnet - och det finns och mycket bra förklaringar. Men de slutsatser som har tagits blivit fel! Jag kan återkomma till detta.
- Vad du menar kanske är att Gud ändå inte är helt oskyldig i det hela, eller?
- Inte helt "oskyldig" men inte heller korrumperad.
- Vad menar du med detta du säger nu?
- Enklast att förstå det hela är att försöka förstå en kärleksfull far. Dvs hur en sådan handskas med sina barn. Han måste visa mycken tålamod/fördragsamhet etc först, men det betyder inte att han låter sig korrumperas genom det barnen kan ha hitta på att göra.
- Ja, jag förstår, det låter rimligt.
- Men så har vi grannarna som kan visst tycka att pappan var mycket efterlåten och kan rentav konstatera att han tillät dom att göra för mycket ofog. Så visst är det så, att man kan tycka så. Så jag kan också förstå att människor kan tycka att Gud tillåter det onda, men...
På så vis har Gud också del i det hela men det är grannarnas slutsats som kan vara fel. För det är han/pappan som vet bäst hur mycket han skall tolerera och inte. Jfr även med Rom 9:21.

- Men om barnen leker med tändstickor och...
- Det är just vad som har hänt mig när jag var liten. När pappan fick veta det, så då fick jag rejält med stryk!
Se också på Gud som på en kärleksfull far. Han vill ditt bästa men aldrig att han skulle tillåta/gilla det onda, för det vore skadligt för honom och för dig.

 Men så växer barnet upp och då kommer ansvaret för den egna viljan fram. Och den kan inte ens Gud styra.

- Men hur blir det då till slut?

- Gud har visserligen skapat människan med egen vilja och som Gud har låtit människan att få bruka i livet. Men inte utan ansvar. Gud har inte tillåtit bruket av viljan fritt och till onda gärningar.
Avsikten var att människans skulle följa Guds vilja. Och det blir så också till slut, fast nu via Jesus.


 

Vem tillåter det onda2?

-  Men på vilka grunder kan du säga att det är egentligen Satan som har tillåtit/tillåter det onda och inte Gud?

- Ja, det är väl den som har nytta (ett plan eller en strategi etc) av ondskan som tillåter den, kan man tänka. Eller den som rentav har ett nöje av att se på eländet.
En kärlekens Gud kan inte ha  tillåtit det onda, eftersom han har inte tillåtit orsaken till ondskan heller. Han har bara känt sorg över människans val att gå egna vägar och i stället arbetat för att avlägsna orsaken och för att rädda människan sedan syndafallet - för att göra slut på lidandet.

"Menar du att jag har min lust till den ogudaktiges död?" har han förklarat. - Hes 18:23.

- Ja, det verkar rimligt.

- Ja, och Satan kallas också för mandråpare, se Joh 8:44, och "lögnens fader."  Gud har då knappast kunnat godkänna honom eller konsekvenserna av Satans verk. Det blev en räddningsaktion för människan som Gud tog sig an i stället. 

Medan Satan själv uppträder gärna som åklagare och som anklagar Gud för "misslyckandet" med människans skapelse. Och det var så det började, det var tron på Gud sviktade. Och Satan lurade människan till att välja sin egen samtidigt och Satans väg. Dvs gripa chansen att bli gudar. Ja, det finns mer att säga om detta.

- Lögnens fader...? Men Gud verkar blivit på något sätt för hård, det är ju bara människorna som blev drabbade... de fick straffet döden i sitt förkortade liv, medan Satan fick leva.

- Det var bra att Du just tog upp just det här! För det förefaller märkligt. I varje fall har Gud även på detta sätt visat att han inte tillåtit/tillåter det onda hos människorna, tack vare ett förkortat liv och straffet. Detta visar öppet, att det är tvärtom dvs att Gud inte har tillåtit det onda. Han visade en viss fördragsamhet och nåd.

- Men vad det gäller Satan då? Han finns ju fortfarande kvar och får leva.

Detta synes vara som en orättfärdighet hos  Gud, om man inte känner till facit.

- Och vad är facit då?

- Mycket kort bara. Början till facit blev Jesu återköp av människan och sedan hans verksamhet i himmelen. Genom honom kunde  nu förlåtelsen och försoningen med Gud bli en verklighet. Samtidigt som Guds rättfärdighet blev återställd.

Och vägen tillbaka till Guds vilja öppnades.

- Och så blev Satan förlåten också, eller?

- Nej, han har ingen frälsare/räddare/försvarare och kan knappast få det en heller. Jesus blev sänt endast för människans skull. "För så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son..." dvs människovärlden. 

För Satan gäller fortfarande "Den som syndar han skall dö!"

- Men vad har Satan haft för strategi. och ..?

- Ja, det finns svar även på det i Bibeln, men...

Vem tillåter det onda?

- Vem tillåter det onda?
- Det är Satan i så fall, eftersom han tillåter att människor får fritt välja.
- Men hur kan det komma sig att även Gud har tillåtit det onda?
- Gjorde Han det verkligen? Jag själv har svårt att tro det!
Han har emellertid visat skonsamhet, finner jag i Bibeln. Det är inte samma sak som att tillåta. Genom att ha haft "fördrag med de synder, som förut har blivit begångna." sägs det. Som en far visar fördrag med sina barn som exempel, han vet att de är barn ännu. Samma sak med mänskligheten. Barnet utgör en fråga som först senare visar sig vad det blev.

Det blev och så, även här, en tid - ja under långa tider -, det verkade inte alls konstigt att Han syntes vara orättfärdig, eftersom Han inte grep in etc. - Rom 3:25. 

Men det förblev bara så, intill Jesu tid. Eftersom, "... - nu visa, att han dock var rättfärdig.", visar på en förändring. - Rom 3:25.

Dvs, numera kan man även förstå, varför Han har visat fördrag, och varför man numera inte kan beskylla Gud: varken för att
1. Han har tillåtit det onda till Kristus, och
2. för att Han fortfarande skulle tillåta det onda fortfarande.

Jesu Kristi offer har förändrat situationen. Den möjliga beskyllningen mot Guds rättfärdighet, att Han skulle ha tillåtit/tillåter det onda, gäller inte numera.

Leva livet

Nej,
nej, nej, nej!
den risken vill vi inte ta än!
- risken är sanningen.

hot
en hot om...
det går inte att inte tänka sig den...
- risken är sanningen.

jag,
jag är rädd...
tänk om jag ramlar sen.
- risken är sanningen.

leva,
att leva livet
och att aldrig ta den risken...
- vad blir av livet sen?

Sinko

En

En
bara på en människa beror...
det som vi kallar,
krisernas Europa;
så att alla som nu flyr
skulle i sitt eget land stanna?

En
bara på en människa beror,
de konflikterna kedja;
som sedan tillfaller andra,
- som alla måste hjälpa till
med att efterstäda?

En
bara på en människa beror,
bara på en människas vilja?
samtidigt som många,
om många är kapabla
till att - honom - stödja?

En
bara på en människa beror...
och om, om du så skulle vilja,
och om, om inte fanns;
vi hade en annan värld
och livet kanske kunna gilla!

Sinko

Vänlighetens dilemma.

Det är lyckligare
att ge än att få;
säger Jesus,
tänkte jag nu på.

men problemet
med vänligheten,
visat sig större...
i praktiken!

vänligheten...
har svårt att landa,
gåvan du gett
studsar tillbaka!

vissa gåvor
fast de är kära;
kan ge bort dom
i det oändliga!

Sinko
 

"... sanningen skall göra eder fria."

Man kan fråga sig

 

- Varför tillåter Gud det onda? eller Varför har Gud gett människan friheten att göra det onda?
- Varför tror du att han gör det?
- Med tanka på alla krig och lidande... det är väl uppenbart!?
- Att det råder onda  förhållanden och har pågått länge, det är uppenbart. Men skulle en kärleksfull Gud tillåta sånt att ske? - Knappast!
- Ja, men han gör ju ingenting åt det. Hur kan han acceptera detta?!
Men  jag kan inte tro att han accepterar detta, en sådan slutsats kan man inte dra av vad som står i:
1 Mos 2:15-16.
1 Mos 3:1-3,11. Skall vi kolla upp det?
Nå, hur låter det? Är det inte tydligt nog att Gud har varnat människan för konsekvenserna och till och med risken för döden, ja, tom befallt dom att inte äta av kunskapens träd. Det är ju inte att acceptera....
Han upplyste dom tydligt - och de var också medvetna om det - att han inte var beredd att överse en olydnad här. Det var en medveten handling.
- Men Gud måste ändå har accepterat detta senare eftersom eftersom förhållandena har förblivit likadana sedan dess, eller?
- Domen dvs döden gäller än och är i verksamhet. Domen gällde varje människa individuellt. Eftersom flera släkten fick förflytta efter varandra blev det en lång tid.
Men vi kan återkomma till detta.
- Men ingenting har hänt under en så långt tid, man börjar nästan tvivla på hans existens... - Jo, det här hänt en hel del, men mer om detta senare. Ingenting tyder emellertid på att han skulle ha accepterat det onda människorna gjorde och gör sedan dess heller - vad han däremot visade och visar är fördragsamhet. Som föräldrarna gör med sina barn. De dömer dom inte efter varje fel de gör!

Och här kommer några stöd för tanken:
"... eftersom han förlät de synder som förekommit i det förgångna medan han utövade fördragsamhet..." - Rom 3:25.
- Se även: Apg 17:30, 2Kor 5:19, Kol 1:20 m fl.

En annan översättning använder här ordet "skonsamhet" i stället för fördragsamhet. Det handlar alltså inte om att tillåta!
- Men det blir ju inte rättvist heller så här!
- Jag trodde just att du skulle säga så. Den som syndar han skall dö, var domen, och eftersom alla har syndat har och därför alla dött. Lika för alla. Ingen har kunnat klara sig.
- Men det är ju inte rättvist fortfarande!
- Ja, du har rätt på sätt och vis. Det blev inte rättvist fortfarande och det var därför teologerna hittat på det där med brinnande helvetet. För att människorna skulle plågas där proportionellt för sina synder. I ett liv efter döden alltså.

Men då skulle det inte behövas någon fördragsamhet heller. Alla finge ju sin straff exakt vad man har förtjänat. Människan vill att Gud skall eller tillämpar milimeter-rättvisa.
Men Gud har i stället visat tålamod med oss och har inte låtit straffet drabba oss direkt efter i ett senare liv proportionellt för våra synder. Men mycket av lidandet beror på våra egna misstag. Slår jag mig på fingret då kan jag inte hänvisa till något som Gud har tillåtit.
- Ja, men Gud är ändå inte riktigt rättvis, tycker jag!
- Tur för oss, skulle jag vilja säga! För vi drabbas inte alltid efter våra "förtjänster." Vi syndar medvetet också och orsakar andra sorger och bedrövelse. Men vi är benådade, vilket säger vi inte nej till.
Han är rentav kärleksfull! Detta att vi ändå får leva vårt liv, under hans omsorg och omtanke  är en oförtjänt kärlek, som han visar gentemot oss. Gud är kärlek och vi får vara glada också för vad han tänker göra för oss även i framtiden. - Jak 1:17-18.
Så vi har egentligen ingenting att förebrå honom för.
- Ja, men hur blir det med mig?
- För du är rädd, menar du?! Sök sanningen och sanningen skall göra dig fri. Så du slipper bli rädd.
Men mer om detta senare.

Medvetenhet - avund, vrede och fruktan.

Tre känslor skall man särskilt akta sig för! De är: avund(svartsjuka), vrede och fruktan.
Det är särskilt dessa tre som kan ge upphov till organiska sjukdomar. Var och en av dessa känslor påverkar hormonbalansen i kroppen påstås det.

Yttringarna kan vara olika beroende på personlighet. Här något förenklat:
Hos den
(1)ängsliga och passiva typen är det noradrenalin halten(Brist på Noradrenalin kan innebära håglöshet och svåra depressioner. Noradrenalinet har en liknande funktion som hormonet serotonin.) som blir lägre.
 Medan en ökning av adrenalinhalten(Adrenalin är det hormon som kickar i gång oss vid stora fara, fysiska utmaningar, psykisk stress, ilska mm.) kan upptäckas
(2)hos de mera  aggressiva, paranoida schizofrenikerna. De aggressiva typerna är då mer mottagliga för hjärtsjukdomar och högt blodtryck åderförkalkning. Men jag går inte in i vidare detaljer.

- Se hälsosidorna: halsosidorna.se/Hormoner.htmttp://www.

Dessa två typerna av människor fungerar också olika när de får höra sanningen hos sig själva (exv av/hos doktorn, men de pekar sällan direkt på någonting sådant), dvs om de brister eller problem de har.
Ju mer man är åt det (1)depressiva hållet desto mer kryper man ihop och börjar kanske bli  svettig, vettskrämd med sjunkande blodtryck. Detta iakttar doktorn. Medan den mera (2)aggressiva typen däremot kan bli blek, rodnar, andningen blir ansträngd, hjärtat slår häftigare och ev rentav blir arg etc. - Dessa två olika typer av reaktioner kan iakttagas vid mötet med sig själv i särskilda situationer. - Det gäller att bli medveten om sina reaktioner.

Men så snart som patienten upptäcker och accepterar orsaken till dessa symptom och då själva bakgrunden till sina sjukdomsyttringar: dvs när den (1)depressiva patienten inser att han är skräckslagen för att se sanningen om sig själv och den (2)aggressiva patienten inser att han just avskyr när hans fantasier möter motsägelser, blir de omedelbart lugna och återgår till normaltillståndet.

Obs. I botten finns nämligen alltid en vägran att(som måste övervinnas), dvs att acceptera i medvetandet om sin verklighet, sin patalogi. Han någon valt att se sig själv som felfri, grandios etc. så...
Kedjereaktionen är alltid följande: sanningen följes av hat eller fruktan, sedan av somatisk obalans. Detta upprepar sig varje gång som individens medvetande visar honom ett fel eller problem. När denna mekanism är oavbrutet i verksamhet (går i cirkel) uppstår stress, funktionsrubbningar och vidare en nedsättning av organismens motståndskraft.

Men den person som ödmjukt tar till sig sanningen förblir frisk.

Läs:
halsosidorna.se/Hormoner.htmttp://www.

Det gäller att känna igen - bli medveten om - vad som triggar processen i gång.
Kedjereaktionen som nämndes ovan är detsamma som den onda cirkeln som kanske bättre beskriver processen.

Detta inträffar speciellt, när en händelse får en tendens att upprepas, genom att ha hamnat i en ond cirkel. Det är i så fall nödvändigt att lära känna hur en sådan ond cirkel fungerar och vad som driver den. Det är ju ett behov som ofta utgör drivkraften och som måste identifieras, och som håller den onda cirkeln givetvis igång. Och det är just det aktuella behovet (som man bör bli medveten om) och som inte fylls som är problemet - och just där kan cirkeln brytas.

Många av de onda cirklarna är välkända och likadana. Om jag känner mig ensam, deprimerad och dras med ångest etc så tar jag till någonting till mig som tröst (rök/mat/sprit/tablettet etc). Det omedelbara behovet - den mänskliga driften - är helt naturlig dvs att jag vill lindra min plåga på något snabbt sätt.

Men om jag vill släcka elden, så är väl ändå att sätta flera pinnar på elden ett dåligt sätt - och det vet man oftast.

Att ödmjukt ta till sig sanningen om sig själv genom medvetenhet kan bli en läkedom jämte de mediciner läkaren ev föreskriver.

Ett överaskande uttalande av Jesus

Vi känner väl till vilka höjder, de olika vetenskapliga och sociala projekt har nått, angående folkets hälsa - och som är inte ringa. Som att besegra många sjukdomar m m. Livslängden har kommit att öka ganska betydligt sen medeltiden.

Men jag vill nu behandla lite mer om omständigheterna kring "Jesu projekt."  Om de begynnande svårigheterna (oförmågan hos den gamla människan) för att förbereda "framställningen" av den nya människan, för "ett nytt liv."
Ambitionerna har här nämligen varit mycket mer långtgående, än de projekt människan kunde sikta in sig på och åstadkomma. Jesu projekt handlar dessutom om ett evigt liv i en hälsosam miljö i sikte, för att förverkliga.

Det mesta om detta är nog redan bekant för mina läsare och här bara något om svårigheterna vid upplägget dvs vid början av projektet och i all korthet. Det var inte lätt uppgift vid starten, kunde Jesus (kanalen) själv att konstatera.

Och jag vill börja med vad Jesus själv sa - verkligen avslöjande - till lärjungarna, angående detta, innan han skulle lämna dom.

Han sa;
"Det är till fördel för er att jag går bort...  om jag går min väg, skall jag sända honom till er." - Joh 16:7.

Det var hjälparen dvs Guds ande som han åsyftade här. En hjälpare som de ovillkorligen var i beroende av, ansåg Jesus, för att de skulle kunna börja sitt nya liv.

Uttalandet kunde låta mycket konstigt och det tyckte nog lärjungarna också. På vad sätt skulle det ju kunna vara en fördel om Jesus gick ifrån dom, tänkte de? Det var i det närmaste ofattbart och kanske rentav chockerande att få höra detta,- de älskade och behövde ju honom hos sig! Men Jesus insåg bla att han inte var tillräcklig bra för dom, som det var (han såg deras svagheter), trots att kan kunde undervisa dom personligen m m. Det behövdes också något annat, något mer, dvs för att de skulle kunna fatta det som sades och bliva de människor som behövdes för uppgiften. Men han hade svårt att förklara för dom detta, så att de kunde fatta. De saknade vissa förmågor!

Den gamla människan behövde mer än kunskap och undervisning av själva mästaren. Med kunskap och undervisning kan man bara komma till en viss punkt i utvecklingen som människa. Och i det läget, kunde de inte fatta vidden av hans planer och se sig i rollen.., som det har också visat sig vara fallet. De förskingrades ju inte långt därefter.
Och Jesus visste nu att de behövde ett nytt verktyg för att kunna axla rollen i det nya livet, i den nya verksamheten som behövdes att utföras. Och det nya verktyget och kraften de behövde var Guds ande(hjälparen).

Den gamla människan kan nämligen nå en viss höjd, med den "dressyr", utbildning, träningar, olika sätt och metoder m m. Men den höjden som Jesus har satt upp, för omvandlingen var till ett nytt liv, och detta gick inte att nå enbart via undervisningen. Inte ens med Jesus som undervisare. Men de gjorde som han sa - att de skulle samlas - och då hände det!

Det finns många i dag som är mycket kunniga i skrifterna, men någonting fattas dom - de kanske inte vet det själva.
Om de vill bli den nya människan... Det gäller då, att kunna fatta vad man läser i bibeln, och sedan först genom att börja göra förändringar så gott man kan och sedan be om hjälparen. Och den hjälparen kommer från Gud. Den gamla människan saknar den förmågan(gåvan) i sitt inre. Den förmågan kommer inte med födseln. Den förmågan(som hjälparen ger) måste man be om för att få. Det finns inte något fritt val.

Inte ens Jesu lärjungar, fast de blev undervisade av själva Jesus kunde fritt välja den förmågan. Och de kunde inte ens till fullo fatta vad Jesus menade, som vad det skulle tjäna till att de samlades enligt Jesu anvisningar. Och det var inget fel på deras vilja/tro heller men gåvan den skulle de få - enligt vad Jesus har lovat. - Så den gamla människan behöver förutom kunskap även hjälparen dvs fattningsförmåga/vägledning och kraft därtill.

"Jag har ännu många ting att säga er, men ni förmår inte bära dem just nu. Men när denne kommer, sanningens ande, skall han vägleda er in i hela sanningen, för han skall inte tala av egen ingivelse, utan vad han hör skall han tala, och han skall ge till känna de kommande tingen för er."  - Joh 16:12-13.

Jesus har sett och upplevt begränsningarna hos sina lärjungar medan han levde med dom. Och han blev varse om vad de bäst behövde, som han behövde ordna för dom. Som att förstå "de kommande tingen". Han insåg följaktligen, att det skulle verkligen bli till en fördel för dom... men de fattade det inte då, men ja, först efter pingsten senare. Och då påminde de sig vad Jesus sa skulle inträffa.

Passande är också att Jesus kallar det - vi behandlar här - ett nytt liv. Ett ofött barn vet ju inte hur det är att vara fött till världen. Barnet måste först erfara livet efter födseln för att riktigt kunna förstå. - Försök att be om hjälparen du också, om du har svårt att fatta skrifterna. - Du kan lära dig bibeln utantill men att förstå den (förmågan att bära innehållet) behöver du hjälparen. Det underlättar om du hittar kanalen först.