Det var medan jag trampade på motionscykeln på Vattenpalatset och läste Metro samtidigt, som jag brukade göra ibland. Just nu kolumnen från Lisa Magnusson. Hon skriver ofta så bra, att jag lär mig alltid något nytt som också denna gång.
Det är ett fenomen hon skriver om, nämligen "ressentiment". Det är bra med nya ord som sammanfattar ett komplext fenomen som just detta ord gör dvs begreppet ressentiment Det lär inte finnas någon bra svensk ord på detta heller.
Många har skrivit om hatet nuförtiden oftast i negativt ordalag. Dock inte svårt att förstå vad som menas. Men även de som är emot hatet, verkar gilla att hata dem som hatar och sprider det. Och hatet kan i så i någon mening vara något positivt - och också negativt förstås. Det beror på vad man hatar etc etc.
"Ressentiment" är däremot ett speciell sorts av hat som är alltigenom negativ - ett helt självdestruktivt sådant.
Lisa är mycket bra på att utmåla begreppet. Hon skriver sålunda: "ressentiment är övertygelsen om att ens liv är skit, och att det beror på någon annan, och denna någon har all makt. Ressentiment är inte att söka upprättelse, utan hellre dra ned hela djälva världen så att den får det lika dåligt som man själv, eller sämre." - Inte vackert skrivet men sant.
Denna sorts av bitter ressentiment triggas av att se andra att få det (till synes) bättre än just då själv. Av att exv få se människor/utlänningar sitta vid uteserveringar medan man är på väg till arbetet etc. Men även andras lycka, framgång, förmåga etc kan trigga en att bli en bitter ressentiment.
Bra begrepp tycker jag. För det är inte ilskan som förpestar den sociala miljön utan hatet just av denna bittra sort.
- Låter som att vara dement, anmärkte min träningskompis, som jag visade artikeln för.
- Ja, sannerligen. Ha ha... Låt oss träna vidare så att vi inte blir lika dementa...
Det är ett fenomen hon skriver om, nämligen "ressentiment". Det är bra med nya ord som sammanfattar ett komplext fenomen som just detta ord gör dvs begreppet ressentiment Det lär inte finnas någon bra svensk ord på detta heller.
Många har skrivit om hatet nuförtiden oftast i negativt ordalag. Dock inte svårt att förstå vad som menas. Men även de som är emot hatet, verkar gilla att hata dem som hatar och sprider det. Och hatet kan i så i någon mening vara något positivt - och också negativt förstås. Det beror på vad man hatar etc etc.
"Ressentiment" är däremot ett speciell sorts av hat som är alltigenom negativ - ett helt självdestruktivt sådant.
Lisa är mycket bra på att utmåla begreppet. Hon skriver sålunda: "ressentiment är övertygelsen om att ens liv är skit, och att det beror på någon annan, och denna någon har all makt. Ressentiment är inte att söka upprättelse, utan hellre dra ned hela djälva världen så att den får det lika dåligt som man själv, eller sämre." - Inte vackert skrivet men sant.
Denna sorts av bitter ressentiment triggas av att se andra att få det (till synes) bättre än just då själv. Av att exv få se människor/utlänningar sitta vid uteserveringar medan man är på väg till arbetet etc. Men även andras lycka, framgång, förmåga etc kan trigga en att bli en bitter ressentiment.
Bra begrepp tycker jag. För det är inte ilskan som förpestar den sociala miljön utan hatet just av denna bittra sort.
- Låter som att vara dement, anmärkte min träningskompis, som jag visade artikeln för.
- Ja, sannerligen. Ha ha... Låt oss träna vidare så att vi inte blir lika dementa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar