onsdag 29 februari 2012

Materialismens tidevarv - men vad kommer därefter.

Fyra, på varandra följande tidevarv kan urskiljas hittills, men vad blir den femte?

Den - den femte - är redan på väg men varför är det nödvändigt?
Den materialistiska äran, den 4:e har inte kunnat fylla människans grundläggande behov.

Eftersom religionen har tidigare - under de tidigare epoken - har misslyckats så skapades ett nytt tomrum. Människans inre längtan efter någonting absolut och fast - att kunna hålla sig till - fanns kvar. Och materia, det var ju just något absolut begripbart - i stället för mystik - och fast och evigt, som tog platsen och alltså allt måste komma därifrån - antog man. På sin äras höjdpunkt infördes även begreppet den "dialektiska materialismen" för att få tyng för uppfattningen. Begreppet den "dialektiska" skulle ersätta betydelsen av Gud i utvecklingen och så blev teorin därigenom mera acceptabel - utan mystik - och begripbar, tom vetenskaplig. Inte alls konstigt att epoken härskade så starkt och så länge över sinnerna.

Men människans längtan sprängde snart gränserna. Känslan av att det måste finnas något mer växte sig allt starkare.

Materialismen har dessutom trängt undan människan till periferin, och som en följd därav började människan känna sig ensam. Härav ensamhet känslornas utbredning.

På grund av härkomst från djurriket har man dessutom börjat söka sina värderingar där och låna dom därifrån. Det fanns ju inte någon annan väg kvar, men känslan av en vägg - svårt att komma vidare - infann sig mer och mer. Hur skall man gå vidare? Och då människan - av materialismen - lämnats åt sitt öde började känslan av övergivenhet gripa omkring sig och ett sökande efter nytt har startat.

Och nu håller materialismens ära att lämna sin plats för något nytt. All erfarenhet lär ju, och numera kan ses allt tydligare att materia äger inte verkligen i sig till fullo. Det är intelligensen som - och som måste ha funnits förut - i så fall har flyttat in i materien och inte tvärtom.

En ny ära är på väg och att det behövs, börjar allt fler att förstå. Många söker därför svaren i olika religioner så och i Bibeln. En mera andlig epok väntar.

Slumpen existerar inte

En stor flock av starar,
med tusentals fåglar,
omväxlande mönster
de skapa upp i luften,
synen vår betaga.
Hur kan detta fortgå,
denna härliga syn,
ingen av dem krockar;
hur kan sådant hända?
Och mer förundrad blir man,
att se kaotisk massa;
miljoner på torget,
inte stöter ihop
fast det finns fri vilja.
Förklaringen blivit,
slumpen uteslutits
och d:o fri vilja.
Svårt nog är att förstå,
men även i ett kaos;
lagen orsak verkan,
alltid tycks och råda
allt förklara kunna

Sinko

söndag 26 februari 2012

Sportlovet2012


Har artat sig
till en familjterapi
med familjemys;
men stundtals också
med familjerys i.
Men allt blir bättre
när lovet är över
i backspegeln
sen veckor har gått
man glömt förtreter:
som kompromisser
med andra misser,
besvikelser
och allmänna skav,
och sonen som
i sängen spydde;
att städa upp
ett temwork skulle.
Vi ser på bilder
med leende barn,
och rysaren
på skoterleden,
som hästen leder...
men glömt även
den förtreten.
Och bilder saknas
på den flåsande frugan
som lessnat på makens pepp
och ger ifrån sig
ett fräsande sätt.

Sinko

lördag 25 februari 2012

Hur beter vi oss...

Vi låtsas gärna att...
vi tävlar att göra
vi låtsas som om...
om vår framtid...
en framtids dröm

vi borde vara...
vi triggar oss till
att vara optimister
även mitt i
värsta kriser

förhoppningar
och en falsk tro
vi vaggas in i
och låtsas som allt
ordnar sig si

känns lekande lätt
budskapet är gott
att säljas in
fast ny kollas...
jättestor svinn...

fast ohållbart är
som vi lever
och vart det leder
och ny mening....
nu alla beder

andra värden
andra drömmar
vi önskar oss
ett avgörande
tröstar förståss


Sinko

fredag 24 februari 2012

Bara för en minut


I dag skall det hända,
för bara en minut;
jag måste sitta ute
och njuta av solen,
så såg frestelsen ut.

Jag skulle stolen hämta
och platsen förbereda
med kaffe i handen
och längtan i själen
stunden förverkliga.

det jag ser förvånar
en stor skara fåglar
på solen med mig hejjar,
 - som sin band med vintern
slita loss ej orkar

nu sitter jag försjunken
i min stol som bunden
och tackar min skapare
det jag fick uppleva...
och tack för denna stunden!

Sinko

onsdag 22 februari 2012

Våldtagen

- Jag säger aldrig, att
jag blev våldtagen...;
i filmen säger jag det
om det som hände...,
hur tysnaden har drabbat
och drabbar oss alla
som ett rött skynke

jag blev tyst
och tyst blev min mamma
och pappan blev tyst
och samhällets tystnad
omslöt oss alla

att bära är det svåra
hemlig är tystnaden
som alla skäms för;
offerrollen i offentligheten.
ty våldtäck handlar inte om sex
utan sexualiteten, som är ett
brott mot mänskligheten


jag blev tyst
och tyst blev min mamma
och pappan blev tyst
och samhällets tystnad
omslöt oss alla

föräldrarna tiger
och lägger locket på
svårt att bryta skammen
när alla gör så, och...
- men vad gör tystnaden
med oss människor?
... under ett jättelock


jag blev tyst
och tyst blev min mamma
och pappan blev tyst
och samhällets tystnad
omslöt oss alla


Sinko

"För tio år sedan utropade FN den 25 november till Internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor. Anledningen är lika enkel som frustrerande: våld mot kvinnor är en global epidemi, ett världskrig i det tysta. Det lämnar inte bara miljoner frakturer och blåmärken och begravningar efter sig varje år, utan bidrar i högsta grad till att kvinnor saknar inflytande i samhället." - Skriver Anna Hellgren i Dagens Arena -

"Sammanfattning:

Våldtäkt är ett stort samhällsproblem, med över 3000 anmälda våldtäkter i Sverige 2007. Definitionen av våldtäkt är en tolkningsfråga som påverkas av moraliska synsätt. Denna syn

bygger på historiska, religiösa och kulturella faktorer och kring dem kretsar ett antal vedertagna myter. Sverige är känt för att ha kommit långt på väg mot ett jämställt samhälle, vilket skulle kunna innebära att svenskar har lägre acceptans för dessa myter. Få studier om våldtäktsmyter har gjorts i Sverige." - Carlsson o Persson -

onsdag 15 februari 2012

Självplågeri - den tredje fällan

Det finns vanliga fällor och det finns ovanliga. Om de två vanliga fällorna som vi kan plåga oss med, har jag skrivit tidigare dvs om oklarhetens fälla och de destruktiva tankarnas fälla.

Den tredje vanliga fällan jag tänker på här är smickrets. Smicker är en smekning och som kan vara avsedd till uppmuntran men mycket beror på mottagaren. Smickret kan ju också användas som förförelse om mottagaren är svag för det.

- Vad duktig du är säger man till barnet! Men man borde nog uttrycka sig lite annorlunda i stället.
Exv.:
- Vad fint det blev som du har ritat här. Dvs rikta uppmärksamheten på ritningen i stället på barnet.

Beröm eller smicker kan nämligen fungera som en sorts förförelse. Det finns barn eller vuxna som lätt kan förföras med smicker och de kan/kommer då att anpassa sig till det. Smicker kan då styra vissa personer - kan bli till deras plåga - och det var kanske inte precis meningen, och bör inte vara det heller.

Att bli styrd av andras smicker kan resultera i självplågeri. Det finns många exempel på detta. Du har en ställning och blir smickrad för det och du stannar kvar  i den - fast du lider av den - fast du passar bättre i annat.(- Om du har svag rygg t ex. så...) Eller så blir smickrad för dina arbetsprestationer och du gräver dig ner i dom ytterligare.  - Smickret har börjat styra dig för du vill mostsvara/överträffa förväntningen.

Vad är då att göra?
Granska dig själv? Har du använt andras smicker som din vägvisare? Det finns säkrare vägvisning än smicker för att rätta sig efter.

 “En smickrare är en hemlig fiende.“  - ungersk ordspråk -

tisdag 14 februari 2012

Självplågeri - den andra fällan.

Den första fällan var "oklarheten" över vad man vill uppnå och vara.

Den andra fällan är destruktiva tankar.
Att hysa sådana är att sätta sig i en sorts fängelse på riktigt och som man har med sig överallt. "På riktigt" eftersom inte ens fysiska fängelser kan vara mer destruktiva än tankarnas.
Sådana tankar som...
"Jag duger inte..."
"Ja kommer aldrig att kunna klara det..."
"Jag räcker inte till..."
"Jag kommer att göra bort mig..."
kan vara destruktiva eftersom de odlar en negativ energi varje gång du vill ta ett steg framåt.

Om jag ser mig omkring så ser jag många sådana som har lyckats bättre än jag. Och då tänker jag att jag kan aldrig bli sådan som hon/han etc. Att jämföra sig resulterar ofta till min nackdel. - Andras framgång  mot mitt misslyckande och därav kommer självömkan och självplågeri.

- Men man skall väl alltid försöka vara bäst och visa sig på den styva linan!  - Att adaptera andras värderingar kan få en att tappa sugen.

Vad är då att göra?
Det är att medvetet välja konstruktiva tankar. Och jag vill betona detta med "medvetet", eftersom det är inte heller självklart att tanken du väljer är konstruktiv. - Även sk positiva tankar kan vara destruktiva.

När Paulus talar om tävling då handlar det inte alls om att tänka positivt för att vinna över andra - i så fall vore tävlingsloppet inte alls konstruktivt.
Visst handlar det om ett tävlingslopp om att vinna men att vinna på ett konstruktivt sätt betyder inte nödvändigtvis att besegra andra. En sådan tanke är destruktiv och ger sämre resultat än annars och kan resultera i rena besvikelser och olycka.

Att vilja vinna loppet på ett kostruktivt sätt är att vilja vinna med sina medtävlare tillsammans och inte över andra. Resultatet blir i detta fall en glädje för alla som deltagit i.

måndag 13 februari 2012

Orklarhetens självplågeri

Oklarheten kan illustreras med exv av, då man har kommit vilse. I detta fall kommit vilse i livet och då oklarheten infinner sig om vad man vill och vad man siktar sig på att uppnå.

Oklarhet är dessutom ett mycket vanligt tillstånd - då det är ju många människor, som tycks ha tappat orienteringen i sina egna liv..

Oklarhet är ett tillstånd av frustratationer och många känner sig pressade, jäktade, stressade m m därav.

Varför blir det så? - Hur funkar det?
Därför att, om någonting är oklart för mig; om vad jag vill om mitt mål i livet så kommer per automatik min omgivning att påverka mig. Vi lever ju i en social miljö. Och automatiken kan ske i en sådan utsträckning att jag kan tappa kontrollen. Omgivningen forsätter ju alltid sträva efter att ta kontroll över sin omgivning dvs även om mig. Jag kommer också ovillkorligen att få känningar av detta - fast kanske inte alls förstår vad som pågår.

Det känns som att man tappar energi - orkar mindre - pga känslan av meningslöshet som lätt infinner sig då. Det kan kännas som att ha blivit offer för omständigheterna. - Vad är detta - att finnas sig i detta - om inte en sorts självplågeri?

Genom att vara oklar i frågan om sitt mål kan det hända - som hos många - att de drunknar i arbetsuppgifter exv på arbetsplatsen. De tar på sig för mycket! Själva arbetet ersätter i verkligheten själva meningen i livet, och man känner stress, av att vara utsliten m m av detta.

Det är inte arbetet i sig som är så tröttande så att man känner sig slut och utan energi, utan obalansen, frustrationen m m - ja, ytterst själva oklarheten. Man gör sig en otjänst - plågar sig själv - och blir så att säga förväntningarnas offer (människofruktan). - Man låter andra bla att disponera över hela sin tid.

Vad är då att göra?
Gör klart för dig vad du vill och vad du vill uppnå - det kan givetvis vara flera saker - och tappa inte bort det under dagen. Du måste förstås ändå slita med mycket annat också, men ett litet steg mot målet under dagen, kan ändå kännas som meningsfullt. - Tappa inte bort varför du lever... sedan du har hittat målet!

måndag 6 februari 2012

Marginaliserad?

Inspirerad av ett radiosamtal.

Den arbetssökande
har dålig andedräkt.
Vad tänker arbetsgivaren?
 - Inte intresserad
han skall vara väck!

"Om han inte klarar
att sig själv väl sköta...
vi störs av odören
kan ej anställa honom
han luktar ju röta!"

att sprida lukt omkring sig
är riktigt skambelagt
- att stinka rök blev...
- gör oss obekväma -
arbetet framför allt!

i dag skall man dofta rent;
schampo eller parfym.
Doften har ju blivit,
en del av socialiseringen
- med odör jättefin

Sinko

söndag 5 februari 2012

Kanske idag/lånat


Idag,
idag är det den dag då allt ska ske!
 Idag,
idag ska jag göra allt det jag inte hann med.
Idag,
idag.... får vänta till i morgon eller efter klockan tre.
Idag,
idag har inte kroppen någon kraft mer att ge.
Idag,
idag är huvudet svårt värkande.
Idag,
idag är det den dag då inget hände,
Idag,
återstår bara... kan ske...kanske?

Sussi