Metamorfos och Darwin

Metamorfos och Darwin
Gåtan med Darwin är att han inte övervägde ens - eller gjorde han det? - fenomenet med metamorfos som underlag för teorin om arternas uppkomst. Åtminstone som en möjlighet, borde den ha nämnts någonstans. Eller rentav borde ha framställts som en möjlig konkurerande teori till Darwins egen, om betydelsen av det naturliga urvalet.
- Men det är kanske naivt att förvänta sig slikt detta, kan man tänka!
Eller visste han inte om att metamorfos är dessutom mycket vanlig i naturen och kände han inte till mängden av de mirakel, den uppenbarligen kan åstadkomma och har förmåga till att visa upp?
Jag själv - tror jag - skulle inte ha kunnat förbigå denna möjlighet helt utan kommentarer.
Metamorfosen kräver inte heller de otroligt långa tidperioder till sitt förfogande, som Darwin förutsätter vid framträdandet av enskilda arter för att öka trovärdigheten på sin teori. Hur vet han att det verkligen behövts ha gått så långa tider - de är ju bara lösa antaganden!
Som om själva mängden av tiden skulle ha kunnat åstadkomma/kreera tack vare slumpen någonting dylikt. En tidsfaktor som är dessutom obegripligt lång, till att föreställa sig kunnat ha åstadkommit framträdandet... Det kan ha blivit snarare tvärtom.

Metamorfosen skulle ha kunnat inte endast åstadkomma alla dessa nya arter, utan även skulle kunnat göra det under betydligt kortare tid också, och tillsammans med denna rika variation i utseendet, samtidigt med direkt anpassning och livsdugliga livsformer. Och inte enbart som anpassade varelser, utan också faschinerande vackra, bedårande, rika på fantasi m m... - Darwins teori har inte trovärdighet för att ha kunnat åstadkomma allt detta.
Det naturliga urvalet kunde inte varit kapabel till att kunna åstadkomma allt detta som vi ser i naturen
Variationen i skapelsen är inte reducerad till nödvändig anpassning utan mycket mycket mer, som skönhet till exempel, som Darwin inte har lyckats förklara.
Men det är klart att inte ens Gud har kunnat skapa alla livsformer på en vecka. Dagarna i skapelseberättelsen är inte dagar på 24-timmar. Det är inte heller snyggt att låta Darwinismen glänsa i jämförelse med missförstådd skapelseberättelse och därav dragna felaktiga slutsatser.
Darwins teori skall istället jämföras med en konkurerande teori exv (möjligen) uppfattningen om arternas tillkomst via metamorfos. Det är för mig en gåta varför en sådan teori inte hade redan ha framställts av någon.
- Darwin teori bör nog förpassas till de felaktiga slutsatsers historia.
Mera om Metamorfos:
http://axess.se/tv/
Metamorfoser - förvandlingens vetenskap - Ett liv - två kroppar
Metamorfoser verkar vara det ultimata evolutionära trolleritricket. En varelses fantastiska förvandling till en helt annan varelse. Ett liv, två kroppar. Från Ovidius till Kafka till X-Men, berättelser om metamorfoser finns överallt i den mänskliga kulturen. Myten om förvandling är så vanligt förekommande att den verkar nästintill förprogrammerad i vår fantasi.

Axess | TV

Forum Axess tillgängliggör Ax:son Johnsonstiftelsens verksamheter genom seminarier, böcker, en vetenskaplig tidskrift inom humaniora och samhällsvetenskap, teveprogram och andra medier.

axess.se

Metamorfos3 - bättre att vara mindre vetande

Denna gång har vi hamnat lite vid sidan av metamorfosen men ändå till en viktig konstaterande. - Vådan av att draga felaktiga slutsatser!



Och, ju större okunnighet råder, desto fler felaktiga slutsatser kan och kommer att göras, som en följd därav.
Men människan är nyfiken och människan vill veta, och det blir då det enda sättet att bli tillfredställd, dvs genom att dra vissa(bra eller dåliga) slutsatser.
Man ville alltid och i alla tider, veta mer och mer om sin omvärld och om sig själv och om sitt liv. Och inte minst, var man alltid intresserad utav sin framtid som exv om livet efter döden m m. Man vände sig då ofta till dom som man trodde visste bättre och då valde man religionen att tro på. Skärskilt under medeltiden och tidigare.
Men så var/även är själva religioner i brist på kunskap, och då blir även religionen själv hänvisad till att draga vissa slutsatser, och som kan bli felaktiga (jfr den jordcentriska världsuppfattningen som stöddes av ...). Härav följde ofta en tro som inte alls stämmde överens med verkligheten.



Riktigt tragiskt ibland - händer även inom vetenskapen - som det blev, vid det kända fallet med Aristoteles (Alexanders lärare).

Aristoteles, som på sin tid, har varit den store vetenskapsmannen, filosofen m m, som användes även som en auktoritet, ända in på sen medeltid på universiteten - ja, ända till 1800 talet.


Men på toppen är det hårda vindar.., och ett misstag får räcka för att blåsas bort.
Om han hade sagt att "jag vet inte"  så hade väl inte hänt någonting speciellt. Men han har dragit till flera felaktiga slutsatser(ang självalstring), som han inte hade egentlig grund till... Och blev därefter också - då sanningen uppdagades exv av Pasteur, på 1800 talet - nedgraderad direkt i botten. Nedpetad från tronen.. och hånad blev han även.


Jag har ingen kännedom om även Aristoteles iakttagit händelsen vid metamorfosen. Men i så fall kunde han konstatera att larven försvann i puppan och därav kom  fjärilen. Jag vet inte om även denna typ av iakttagelser har lett honom att anta, att ung samma sak inträffar vis självalstring. Vissa likheter finnes ju! Självalstring betyder egentligen  att organismer kan uppstå ur livlös materia, men varifrån kommer fjärilen? Larven blev ju död!

Ja, om man är stor och vill förbli en stor auktoritet, då krävs det ödmjukhet.



Samma typ av misstag - felaktiga slutsatser - drabbar även vanliga religioner. Religionen försöker givetvis tillmötesgå människors förväntningar. Förekommer speciellt hos dem som är mycket dogmatiska till sin natur. Dessa betraktar ofta ny kunskap som en hot/fiende, något för att bekämpa(jfr inkvisitionen). Religioner haft en benägenhet, deras historia visar - genom att hänvisa till någon gud - försökt skaffa sig monopol på sanningen. -  Men även religioner torde behöva ödmjukhet.



Jesus sa ju: att de ödmjuka kommer att besitta gjorden. Det bli då följaktligen alltid nödvändigt att acceptera en mått av mindre vetande. För det blir väl tydligen åndå omöjligt att få veta allt. Och med den insikten, måste man ändå vara nöjd och gilla läget. Så att man inte faller för frestelsen, att ersätta det man inte vet med felaktiga slutsatser.
- Och det är inter alls omöjligt att människorna kan bli tillräckligt ödmjuka för att få besitta jorden, kanske via någon sorts av metamorfos. - Felaktig slutsats - hoppas det inte!





Mera om självalstrisng se:
http://www.learning4sharing.nu/uralstring-158477.
http://www.svensktidskrift.se/nagra-grunddrag-i-den-levande-materiens-organisation/

Metamorfos2 - ett liv två kroppar

Ett liv - två kroppar

Hur det egentligen har gått till och utvecklats till att ha blivit stora religioner förtäljer ingen historia. Men det kan inte uteslutas att det var just iakttagelsen av metamorfos som har inspirerat till utvecklingen. Det ligger mig nära att tro att det är ursprungligen just upptäckten av metamorfosen som ligger till grund för.. som sedan har blivit läran om själavandringen (reinkarnation).

Den som då har iakttagit hur ett liv, en larv - på ett mystiskt sätt ha förvandlats i puppan till en fjäril, har ju upptäckt en riktig mirakel, kan man tänka. Man kan också föreställa sig reaktionen.
Dessutom inte vilken mirakel som helst, utan en, som dessutom kunnat beskådas av en själv. Dvs förvandlingen av en larv, till en underbar färgrik fågel, med en spektakulär flygteknik. Härifrån var det inte svårt till att tro på en sorts själavandring med olika varianter - som nu finns - och som man kunde hitta på.
Det gick ju direkt att med egna ögon konstatera, och inte ens behöva lita på andras vittnesmål!  Dvs om man tog sig tid, så kunde man själv bliva vittne till, hur galant fjärilen hade krypt fram ur puppan och kunde sedan direkt flyga sin väg. -  En av de mest märkliga upplevelser man kan beskåda i naturen.

Var det inte någonting underbart? Och inte bara "ett liv - två kroppar" -  men nu i ett annat och dessutom en bättre kropp som även kunde.. fick förmågan - och varifrån - till att även kunna föröka sig! Om man kände till hela sammanhanget - förmodligen inte - och det vet jag ju inte, men det man direkt såg var mer än tillräckligt för att grunda en religion på - på den tiden. (Okunskapen var ju stor på den tiden.)

Vi vet nu att larven kan inte föröka sig direkt. Nya larver kan endast tillkomma via dess/larvens andra kropp(fjärilen) som får den förmågan. - Och hur kunde denna nya förmåga skapas i puppan var lika mystiskt och underbar. Ja, mycket länge ofattbar och ofattbar ända in i vår tid.

"Ett liv - två kroppar" är inte tillräckligt nog att beskriva processen. Eftersom det blev, av ett liv, dessutom ett bättre/högre stående andra liv.

Det blev så inte konstigt att man sedan utvecklade en sorts religiositet kring fenomenet med olika varianter på själavandring. I brist på mer och nödvändig kunskap var det inte heller konstigt att själen, som så kunde vandra till andra kroppar - från larven till fjärilen - antogs kunna vara odödlig. Men till denna slutsats behövdes mer fantasi, som sedan intogs i religionen.
Sedermera har religioner stelnat till sega strukturer oemottagliga till utvidgad kunskap.

Mer om reinkarnation se:
http://www.so-rummet.se/kategorier/reinkarnation

Metamorfos

Larv - puppa - fjäril
Groddyngel - groda
................................
Med ett annat namn: förvandling.
Redan små barn får veta om det. Det är ju naturligt för ett barn att fråga: varifrån kommer jag? Och varifrån kommer fjärilar m m? En uppmärksam förälder kan ta metamorfosen som exempel. Det kan räcka en bra bit.
Om metamorfosen får dom sedan läsa mer om exv i barnböckerna, med vackra illustrationer i bilder. De får se först en krypande larv, och hur den ordnar så att den blir en puppa, för att sedan - efter någon vecka - få se kliva fram fjäril, beredd att flyga.- Lätt som ett plätt!
Ja, så är det! Det är förunderligt det hela, och så vackert sedan, att få skåda fjärilen att flaxa iväg
Och barnet har lätt att acceptera förvandlingen med förundran.
Ett mirakel har skett, men den får de sällan själva följa upp, processen i sin helhet i verkligheten. - Fast de borde göra det åtminstone i skolan.
Man måste ta sig lite tid, för att kunna uppleva miraklet!
Inte minst för att se.., eller kanske få tid till att tänka efter, dvs hur man själv kommer att förvandlas som människa framöver.