"Jesus dog inte på korset - Ny avhandling vid Göteborgs universitet avslöjar att bibeltolkare och forskare haft fel från första början."
Ungefär det budskapet skulle löpsedlar och tillspetsade ingresser kunnat ha haft förra veckan. Men av GU:s världsnyhet har det bara blivit ett par tidningsnotiser och något enstaka kuriöst inslag i svensk tv.
Det hade varit väldigt lätt att slå upp det stort. Det är lite förvånande att ingen har gjort det”, säger Gunnar Samuelsson, författaren till avhandlingen i religionsvetenskap som visar att beskrivningar av korsfästelser saknas i de antika texter som all forskning och kyrkans föreställning om Jesus lidande på Golgata bygger på.
– Men det flyter väl förbi i floden som allt annat, fortsätter han ödmjukt.
Hur kan det göra det? Det här handlar ju om banbrytande forskning som inte bara avslöjar att allt som tidigare skrivits om korsfästelsen är fel och måste revideras. Den ifrågasätter också riktigheten i krucifixet – kyrkans viktigaste symbol och en av världens mest självklara. Det var inte för inte som Samuelssons opponent, omnämnd som kritisk och noggrann, inledde disputationen den 21 maj med att säga att varken han själv eller någon annan av alla närvarande forskare någonsin skulle skriva en lika viktig bok.
– Det var nästan lite pinsamt. Jag hade förberett mig på kritik i flera år och satt där som ett fån. En sådan lovprisning hade jag inte väntat mig.
Om Jesus korsfästelse står det inte mycket i Bibeln. I princip nämns bara att han bar ett ”stauros” mot Golgata. Hur detta avrättnings- eller upphängningsredskap såg ut beskrivs inte, men kyrkan och forskningen har hittills varit övertygade om att det hade formen av ett kors. På 1500-talet var belgaren Justus Lipsius den förste att ”bevisa” detta genom att hänvisa till beskrivningar av korsfästelser i gamla antika texter. Forskartraditionen har sedan okritiskt byggt vidare på detta ända tills en doktorand på Göteborgs universitet bestämde sig för att granska källorna. Gunnar Samuelsson, som behärskar grekiska, hebreiska, arameiska och latin, tillbringade först drygt sju månader med att leta upp allt som hade med olika former av upphängningsstraff och upphängningar i allmänhet att göra i flera tusen texter från Homeros till det första sekelskiftet efter Kristus. Därefter ägnade han ytterligare två och ett halvt år åt att översätta dessa delar.
– Texterna ger många exempel på människans uppfinningsrikedom i hemskheter och en rad termer för upphängingsstraff. Problemet är att ingen av dessa betyder ”kors” eller ”korsfästa”, säger Gunnar Samuelsson.
Därmed har stora delar av den samtida kunskapen om korsfästelsen fallit ihop som ett korthus. Hur reagerar omgivningen på det? – Inom akademin har reaktionen mest varit: ”va detta är ju inte klokt, det måste ut”. Även internationellt tycker man så.
– På The Society of Biblical Literatures årliga konferenser som lockar upp till 8 000 besökare har man börjat kalla mig The Crazy Swede, han som inte tror på korsfästelsen. Men man gör det med kärlek.
Kyrkan då? Gunnar Samuelsson har själv länge varit verksam som pastor och är knuten till Missionskyrkan.
– Där har man bara varit positiv, men det är klart att jag också har kallats ”förnekaren Samuelsson” av en del mer fanatiska individer som tycker att min forskning river ner kristendomen. Men det hade nog blivit lite mer cirkus om jag bott i USA. Från många håll hade man säkert tyckt att jag var helt mångalen.
Och den egna tron, hur har den påverkats av det här?– Den har fördjupats. Jag ifrågasätter varken frågans centrum, att Jesus dog för människans synder, eller Bibelns text. Min poäng är att vi inte läser vad som står utan vad vi tror står i Bibeln. Och det ska vi inte göra.
Även om Gunnar Samuelsson eget förhållande till Krucifixet är förändrat vore det förstås förmätet att tro att hans forskningsresultat kommer att ha någon större påverkan på kyrkan. Krucifixen kommer att leva kvar. Korsen kommer att fortsätta släpas uppför Via Dolorosa i Jerusalem inför gråtande turister.
Men det spelar ingen roll, hans avslöjande måste rimligtvis vara något av de mer sensationella Göteborgs universitet producerat på länge. Något som åtminstone borde intressera två miljarder kristna på jorden. Så varför blir det inte en världsnyhet? Vad är det som gör biologen Svante Pääbos upptäckt av en ny 40 000 år gammal människoart i en sibirisk grotta så mycket mer intressant? ( Pääbo, som har kallats vår näste nobelpristagare, fick en hel del uppmärksamhet för detta i mars i år). Kort sagt – hur hade världen reagerat på en naturvetenskaplig upptäckt av samma dignitet som Gunnar Samuelssons? Själv säger han skämtsamt.
– Ja, då hade det kanske blivit nobelpriset. Det är bara att inse att humaniora, åtminstone publicitetsmässigt, befinner sig på forskningens bakgård.
Avhandlingens titel:
Crucifixion in Antiquity: An inquiery into the background of the New Testament Terminology of Crucifixion.
Lars Nicklasonkulturen@gt.se
