lördag 31 oktober 2015

En order...2

En order...2

Det händer, hur försiktig man än är, att man får uppleva symptom eller symptom(lidande) på begynnande sjukdom. Detta är inte något ont i sig eller något som inte borde hända och som man skall vara irriterad över. Det som är frågan om, i sådana fall är ett sorts lindrig budskap, en form av feedback om man så vill.
En feedback från dig själv till dig själv, om det liv du just nu lever och som du bör uppmärksamma.

Du kan känna dig stressad eller till och med utsliten för att du arbetar för mycket eller på ett felaktigt sätt och din miljö etc.

Det första budskapet är/ kan vara en känsla av lätt utmattning.

Det är en order(1) om att slappna av och inte göra något ansträngande förrän reserverna/batterierna är fyllda.

Du har dock lärt dig att strunta i sådana budskap - som kommer från din kropp - för man måste... En extra kopp kaffe, en tablett, och ännu ett åtagande och den hektiska tillvaron fortsätter. Vi är fostrade att vara effektiva och strunta i "bagateller" som gäller vår hälsa. Vi har blivit analfabeter i att kunna läsa av livets behov och vi betraktar lidandet helt av ondo som måste bekämpas eller inte bry sig. Men i själva verket innebär lidandet ett sorts budskap som vi bör kunna läsa av.

Om inte den första varningen/första ordern räcker till för att ruska om oss kommer nästa budskapet som säger:

"- Hör på nu, Du har inte förstått eller brytt om det första budskapet till dig. Jag förstår också dina ursäkter men dom hjälper inte mig för jag är så inrättad att varna dig och nu kommer jag med min nästa budskap för att skydda mig."
- Du fattar ingenting, jag har ju ansvar och uppgifter att sköta, det går inte att vara lat och koppla av som du menar.
- Jag är din kropp och jag vill tjäna dig och göra som du vill. Och jag kan inte ljuga för dig om jag lider. Jag vill bara signalera så att du vet. Att sända information om mitt tillstånd är min uppgift.Det är alltid du som bestämmer tills jag helt säger ifrån. För då orkar jag inte med dig längre.
- Och vad blir ditt nästa budskap om jag fortsätter med mitt hektiska liv?

- Mitt nästa budskap kan vara en svår förkylning faktiskt, trötthet och en känsla av att det värker överallt som gör det lockande att stanna i sängen kanske några dagar. 

Mitt order(2) borde du kunna förstå...

Nästa ordern gäller i sådana eller liknande fall först och främst att uppfatta som välsignelser. Eftersom det gäller en kraftig uppmuntran till att göra vad som är det bästa att göra för sin hälsa. Terapin är given som man lätt kan förstå dvs att ägna några dagar för att slappna av och ladda batterierna på nytt. Det gäller då att inte kämpa mot symptomen eller göra motstånd för det bara förvärrar sjukdomen. Det gäller alltså att inte uppleva att det är något fel på en själv och kalla sig för lat t ex. För det andra så går sjukdomen fortare över om du inte stretar emot och gör motstånd. Någon gång måste man ju göra det några gånger i livet men det får inte bli en vana.

En skjukdomsyttring(lidande) är alltså ett budskap, och det är din sak att kunna tolka budskapet - bliva medveten - och vad du bör göra. Budskapets syfte är att göra dig/tvinga dig bliva medveten om att något är inte som det skall. Lidandet kan vara, kanske är just till för att vara till nytta - och inte till för att plåga dig!.
Vi har lärt oss att avsky lidandet men... - detta sorts av lidande kommer nog aldrig att upphöra!
Att "åtgärda lidandet" så har du ditt huvud att använda till.Det kan bero på födan eller exv stressen som inte behandlats på riktigt sätt. Negativitet i mänskliga relationer är inte heller att förglömma. Dessa negativa relationer kan om de inte bearbetats lagras i organismen. Bokstavligen ackumuleras som en toxin och kan göra sina skador som fysiska giftämnen kunna göra.

fredag 30 oktober 2015

En order...

En order...

Det händer, hur försiktig man än är så får man uppleva symptom eller symptom på begynnande sjukdom. Detta är inte något ont i sig eller något som inte borde hända och som man skall irriteras över. Det som är frågan om i sådana fall, är ett sorts budskap, en form av feedback.
En feedback från dig själv till dig själv om det liv du just nu lever och som du bör uppmärksamma.

Du kan känna dig stressad eller till och med utsliten för att du arbetar för mycket eller på ett felaktigt sätt och... din miljö etc.
Det första budskapet är/ kan vara en känsla av utmattning.

Det är en order om att slappna av och inte göra något ansträngande förrän reserverna/batterierna är fyllda.

Du har dock lärt dig att strunta i sådana budskap för man måste... En extra kopp kaffe, en tablett, och ännu ett åtagande och den hektiska tillvaron fortsätter.
Vi är fostrade att vara effektiva och strunta i "bagateller" som gäller vår hälsa. Vi har blivit analfabeter i att kunna läsa av livets behov.

Om inte den första varningen/första ordern räcker till för att ruska om oss kommer nästa budskapet som säger:

"Hör på nu, Du har inte förstått eller brytt om det första budskapet till dig. Jag förstår också dina ursäkter men dom hjälper inte mig för jag är  inrättad så att jag kan varna dig och nu kommer jag med min nästa budskap för att skydda mig."

fortsättning kommer

fredag 23 oktober 2015

Villospår

Det går inte att skylla på
att vi är olika.
och inte heller
att det som hände i Trollhättan
är händelser
i allmänhet mycket sällsynta.
och inte heller
att just jag eller du...
eftersom...
sådana händelser...
är mikroskopiska:
och därför spelar inte roll
och är därför obetydliga!

Jag tror inte så
i mitt inre
frågor som;
varför? varför? varför?
är frågor
fortfarande levande
och känns
helt obesvarade!

"det är hatet som dödar!"
som man säger,
lugnar mig inte!
hatet sitter ju
i en människa
i en människans inre.

vad är svaret?
vi vet ännu inte
- och förblir därför
av hatet rädda
i vårt sinne
djupt och länge!

Sinko

torsdag 22 oktober 2015

Fråga själva livet!

"Livet är ändligt
som alla vet"
har jag hört sägas
dock tvivlar på det!

det verkar nog bero
den som man frågar,
men fråga själva livet,
det i så fall svarar:

frågar själva livet,
det vill ej försvinna,
livet älskar livet,
och in i det sista!

livet vill inte dö
livet är oändligt
något jag fick låna
och förvalta ständigt.

- livet vill nog leva
men mina rättigheter
är inte oändliga
och livet lämnas åter!

Sinko

måndag 5 oktober 2015

Existenciellt på Mars - komplett

Du kanske rentav såg filmen om en kille som lämnades kvar och blev ensam på Mars. En mycket spännande situation tänkte jag. Jag bara läste om "händelsen" och därav fick idén att testa mina träningskompisar på situationen. Medan jag tänkte mig själv in i situationen först, innan jag skulle fråga någon. Och det bästa jag kunde komma på då om jag blev lämnad där ensam var, att be.
Jag valde ut en ny på träningen - honom såg jag inte där förut - som jag stötte på först. Efter några fraser...

- Jag läste om en film, men detta hör kanske inte hit. Vad du skall föreställa dig nu är att bli lämnad ensam på Mars - vad skulle du då göra?
- Det är svårt! Jag vet faktiskt inte, men vad skulle du göra, du som frågar? Frågan ställdes till mig nu, och det var inte det jag har just väntat mig, men jag hade ju svaret klar...
- Ja, jag skulle bara be, sa jag. Bara Gud kunde ta mig därifrån, ifall Han ville det. Eller skicka en ängel efter mig kanske.
- Du är kristen hör jag, och det skulle nog också jag göra. Om Han vill så kanske, annars är det hopplöst!
- Ja, vem av oss har större tro nu...?
- Jag är från Chile och det är ovanligt att prata om Gud i Sverige. Jag är glad att ha träffat dig bara för den skull... Vi har snackat en stund till, medan jag sökte efter mitt nya offer för att ställa frågan till. Jag skall nog överraska min nye vän med en annan klurig fråga en annan gång.

Fortsättning följer

Men nu skulle min lilla marknadsundersökningen fortsätta och passande nog så satt kompisen vid bordet och vilade sig. Vi har träffats tidigare, även denna dag, så det var lätt att komma igång....

- Jag är riktigt nyfiken sa jag... och grunnar på någonting... får jag sätta mig ner här först... Just nu vill jag veta, vad du skulle göra om du blev lämnad ensam på planeten Mars.
- Smajl... var så god... och svaret kom nästan omgående. Jag blev törstig nu efter min träning här och det ända jag kan tänka på nu är vatten. Jag skulle förmodligen börja leta föest efter vatten på Mars, he he he...
- Ja, det var bra svarat! Det var faktiskt klyftigt också för det är vatten som man behöver mest... det svaret har jag faktiskt inte väntat mig!
- Men vad skulle du själv göra - och nu är det jag som är nyfiken, sa han!?
- Ja, jag sa det just, alldeles nyss till killen därborta, att jag skulle be. Gud kanske... Det skulle upplevas så hopplöst skulle jag tycka att...
- Ja, med lite vatten extra skulle du i alla fall kunna be längre, eller hur?
- Jaaaaaaaa! Du tänker kreativt värre! Det har jag verkligen inte kunnat räkna ut själv. Det var ett riktigt bra förslag... Du skulle verkligen ha större chans än mig på Mars!

Svaret från den här kompisen har stimulerat mig och nu blev jag ännu mer intresserad att fortsätta med min åsiktsundersökning. Jag måste fråga åtminstone en till tänkte jag, för sedan måste jag gå.
Det finns damer här också men dom frågar jag mig en annan gång kanske. Jag känner väl den där kompisen där, men han är så pratsam och... jag går på helt enkelt.

fortsättning följer.

- Hej! Och du kämpar på ser jag...
- Fast nu lider jag av kramper i benet men det hör till. Det där med kramper har också haft men det får jag dryfta honom med en annan gång. Jag har fått slut på mina genom att sluta bruka vin.
- Jag skulle gå snart, men jag skulle, i all hast, vilja testa min fråga på dig också i dag. Du är den tredje som jag ställer den till. Frågan är lite existencialistiskt. Vad skulle du ta dig till om du blev lämnad ensam på planeten Mars?
- Jag skulle börja med att undersöka planeten lite närmare förstås...
- Ja, men skulle du inte bli rädd rentav...?
- Neeej! Inte jag inte! Det hjälper ju inte att vara rädd. Jag skall säga dig... och han började berätta detaljer om sitt liv... sitt hårda liv som jag har förväntat mig. Jag skall lyssna på honom en annan gång angående detta, men nu har jag bråttom.
- Jag börjar förstå dig, men ditt svar har överraskat mig. Du är så modig och formad till att vara en riktigt hårding...
- Ja, jag vill i varje fall veta först om och hur jag skall dö eller...?
- En riktigt optimist är du! En optimist till max! Men han har ju rätt, det är kanske inte oväsentligt hur man skall dö. Man kanske får veta det om man undersöker omgivningen och vad som händer. Jag skulle kanske vilja göra det på samma sätt.

Han var nog klokast av alla tre började jag tänka.  Kunskapen om varför och hur man skall dö är inte oväsentliga frågor. Så länge livet räcker så förblir också vår nyfikenhet av och över tiden... och att vara rädd hjälper sannerligen inte. Inte att be heller för den delen, rentav fånigt kanske.
Jag skulle nu vilja fråga en präst om detta - bara för skojs skull, eller varför inte du! Prästerna ber ju jämt trots att Gud tycks inte vilja lyssna på dom.

Slut

torsdag 1 oktober 2015

Hur bemästra panisk ångest?

Det finns förstås olika metoder även medicinska. Men i detta fall har jag stannat upp för "Hillevis metoder".

- Hur blev det bra till slut, dvs med Hillevis metod?
Men något om bakgrunden först.
- Men hur blev det som det blev? Är det verkligen av intresse?
Hur började det? Det var kanske inte ens Hillevi är medveten om. Visst så kom hon ihåg hur det, dvs hur det kunde ha varit redan i ungdomen. Det finns gått om minnesbilder. Det där att vara rädd för spindlar, det var bara oskyldigt roligt tyckte de andra barnen. Inget att bry sig om. Men inte så för Hillevi, rädslan och lidande var verklig för henne och lagrades på med nya och åter nya erfarenheter. Så till slut har hon nog glömt hur det började och bara fortsatte att lida av sitt handikapp.
Det enda man kan kanske veta i sådana här fall, att det finns en hel kedja av orsaker(?) - om man så vill beskriva det - som kan ha förstärkt ångesten och som gjort henne till en räddhågad individ.
Inte ens psykologer kan i så fall fiska fram den egentliga orsaken i många sådana här fall. Men det behövs kanske inte heller. Man behöver därför inte stå handfallen inför läget, eller?

- Det blev som det blev är däremot uppenbart - det kan inte förändras. Eller kan det? Ja, man måste nog börja någonstans i så fall. Vad är att göra? Mediciner m m kanske!
Men möjligen också något annat. Dvs att sluta låta rädslan styra ens liv helt enkelt. Lätt att säga men hur förverkliga det? Kan man verkligen klara något sådant? - Hon försökte och lyckades till slut!

Ja, men då måste hon börja någonstans. Hon började med spindlarna.

"Långsamt närmade mig de allra minsta, pyttesmå röda. Jag kunde sitta och titta på dem en hel dag. Till slut vågade jag röra vid dem osv. Du kan ana fortsättningen.

Det gäller att använda sig av små homeopatiska doser av ångest (panisk rädsla) för att sedan öka dosen tills den besegras. (Principens tillämpas nämligen redan inom homeopatin fast med hjälp av homeopatiska mediciner).

"Så där höll jag på dag ut och dag in." Och hon fortsatte att behandla sin ångest på detta sätt själv. Och likadant sedan med de andra rädslorna i tur och ordning.

Och efter 37 år av fegande kan du nog inte känna igen henne. Hon är riktigt modig påstår hennes man och tror på samma sätt, hon om sig själv.