Du kanske rentav såg filmen om en kille som lämnades kvar och blev ensam på Mars. En mycket spännande situation tänkte jag. Jag bara läste om "händelsen" och därav fick idén att testa mina träningskompisar på situationen. Medan jag tänkte mig själv in i situationen först, innan jag skulle fråga någon. Och det bästa jag kunde komma på då om jag blev lämnad där ensam var, att be.
Jag valde ut en ny på träningen - honom såg jag inte där förut - som jag stötte på först. Efter några fraser...
- Jag läste om en film, men detta hör kanske inte hit. Vad du skall föreställa dig nu är att bli lämnad ensam på Mars - vad skulle du då göra?
- Det är svårt! Jag vet faktiskt inte, men vad skulle du göra, du som frågar? Frågan ställdes till mig nu, och det var inte det jag har just väntat mig, men jag hade ju svaret klar...
- Ja, jag skulle bara be, sa jag. Bara Gud kunde ta mig därifrån, ifall Han ville det. Eller skicka en ängel efter mig kanske.
- Du är kristen hör jag, och det skulle nog också jag göra. Om Han vill så kanske, annars är det hopplöst!
- Ja, vem av oss har större tro nu...?
- Jag är från Chile och det är ovanligt att prata om Gud i Sverige. Jag är glad att ha träffat dig bara för den skull... Vi har snackat en stund till, medan jag sökte efter mitt nya offer för att ställa frågan till. Jag skall nog överraska min nye vän med en annan klurig fråga en annan gång.
Fortsättning följer
Men nu skulle min lilla marknadsundersökningen fortsätta och passande nog så satt kompisen vid bordet och vilade sig. Vi har träffats tidigare, även denna dag, så det var lätt att komma igång....
- Jag är riktigt nyfiken sa jag... och grunnar på någonting... får jag sätta mig ner här först... Just nu vill jag veta, vad du skulle göra om du blev lämnad ensam på planeten Mars.
- Smajl... var så god... och svaret kom nästan omgående. Jag blev törstig nu efter min träning här och det ända jag kan tänka på nu är vatten. Jag skulle förmodligen börja leta föest efter vatten på Mars, he he he...
- Ja, det var bra svarat! Det var faktiskt klyftigt också för det är vatten som man behöver mest... det svaret har jag faktiskt inte väntat mig!
- Men vad skulle du själv göra - och nu är det jag som är nyfiken, sa han!?
- Ja, jag sa det just, alldeles nyss till killen därborta, att jag skulle be. Gud kanske... Det skulle upplevas så hopplöst skulle jag tycka att...
- Ja, med lite vatten extra skulle du i alla fall kunna be längre, eller hur?
- Jaaaaaaaa! Du tänker kreativt värre! Det har jag verkligen inte kunnat räkna ut själv. Det var ett riktigt bra förslag... Du skulle verkligen ha större chans än mig på Mars!
Svaret från den här kompisen har stimulerat mig och nu blev jag ännu mer intresserad att fortsätta med min åsiktsundersökning. Jag måste fråga åtminstone en till tänkte jag, för sedan måste jag gå.
Det finns damer här också men dom frågar jag mig en annan gång kanske. Jag känner väl den där kompisen där, men han är så pratsam och... jag går på helt enkelt.
fortsättning följer.
- Hej! Och du kämpar på ser jag...
- Fast nu lider jag av kramper i benet men det hör till. Det där med kramper har också haft men det får jag dryfta honom med en annan gång. Jag har fått slut på mina genom att sluta bruka vin.
- Jag skulle gå snart, men jag skulle, i all hast, vilja testa min fråga på dig också i dag. Du är den tredje som jag ställer den till. Frågan är lite existencialistiskt. Vad skulle du ta dig till om du blev lämnad ensam på planeten Mars?
- Jag skulle börja med att undersöka planeten lite närmare förstås...
- Ja, men skulle du inte bli rädd rentav...?
- Neeej! Inte jag inte! Det hjälper ju inte att vara rädd. Jag skall säga dig... och han började berätta detaljer om sitt liv... sitt hårda liv som jag har förväntat mig. Jag skall lyssna på honom en annan gång angående detta, men nu har jag bråttom.
- Jag börjar förstå dig, men ditt svar har överraskat mig. Du är så modig och formad till att vara en riktigt hårding...
- Ja, jag vill i varje fall veta först om och hur jag skall dö eller...?
- En riktigt optimist är du! En optimist till max! Men han har ju rätt, det är kanske inte oväsentligt hur man skall dö. Man kanske får veta det om man undersöker omgivningen och vad som händer. Jag skulle kanske vilja göra det på samma sätt.
Han var nog klokast av alla tre började jag tänka. Kunskapen om varför och hur man skall dö är inte oväsentliga frågor. Så länge livet räcker så förblir också vår nyfikenhet av och över tiden... och att vara rädd hjälper sannerligen inte. Inte att be heller för den delen, rentav fånigt kanske.
Jag skulle nu vilja fråga en präst om detta - bara för skojs skull, eller varför inte du! Prästerna ber ju jämt trots att Gud tycks inte vilja lyssna på dom.
Slut
Jag valde ut en ny på träningen - honom såg jag inte där förut - som jag stötte på först. Efter några fraser...
- Jag läste om en film, men detta hör kanske inte hit. Vad du skall föreställa dig nu är att bli lämnad ensam på Mars - vad skulle du då göra?
- Det är svårt! Jag vet faktiskt inte, men vad skulle du göra, du som frågar? Frågan ställdes till mig nu, och det var inte det jag har just väntat mig, men jag hade ju svaret klar...
- Ja, jag skulle bara be, sa jag. Bara Gud kunde ta mig därifrån, ifall Han ville det. Eller skicka en ängel efter mig kanske.
- Du är kristen hör jag, och det skulle nog också jag göra. Om Han vill så kanske, annars är det hopplöst!
- Ja, vem av oss har större tro nu...?
- Jag är från Chile och det är ovanligt att prata om Gud i Sverige. Jag är glad att ha träffat dig bara för den skull... Vi har snackat en stund till, medan jag sökte efter mitt nya offer för att ställa frågan till. Jag skall nog överraska min nye vän med en annan klurig fråga en annan gång.
Fortsättning följer
Men nu skulle min lilla marknadsundersökningen fortsätta och passande nog så satt kompisen vid bordet och vilade sig. Vi har träffats tidigare, även denna dag, så det var lätt att komma igång....
- Jag är riktigt nyfiken sa jag... och grunnar på någonting... får jag sätta mig ner här först... Just nu vill jag veta, vad du skulle göra om du blev lämnad ensam på planeten Mars.
- Smajl... var så god... och svaret kom nästan omgående. Jag blev törstig nu efter min träning här och det ända jag kan tänka på nu är vatten. Jag skulle förmodligen börja leta föest efter vatten på Mars, he he he...
- Ja, det var bra svarat! Det var faktiskt klyftigt också för det är vatten som man behöver mest... det svaret har jag faktiskt inte väntat mig!
- Men vad skulle du själv göra - och nu är det jag som är nyfiken, sa han!?
- Ja, jag sa det just, alldeles nyss till killen därborta, att jag skulle be. Gud kanske... Det skulle upplevas så hopplöst skulle jag tycka att...
- Ja, med lite vatten extra skulle du i alla fall kunna be längre, eller hur?
- Jaaaaaaaa! Du tänker kreativt värre! Det har jag verkligen inte kunnat räkna ut själv. Det var ett riktigt bra förslag... Du skulle verkligen ha större chans än mig på Mars!
Svaret från den här kompisen har stimulerat mig och nu blev jag ännu mer intresserad att fortsätta med min åsiktsundersökning. Jag måste fråga åtminstone en till tänkte jag, för sedan måste jag gå.
Det finns damer här också men dom frågar jag mig en annan gång kanske. Jag känner väl den där kompisen där, men han är så pratsam och... jag går på helt enkelt.
fortsättning följer.
- Hej! Och du kämpar på ser jag...
- Fast nu lider jag av kramper i benet men det hör till. Det där med kramper har också haft men det får jag dryfta honom med en annan gång. Jag har fått slut på mina genom att sluta bruka vin.
- Jag skulle gå snart, men jag skulle, i all hast, vilja testa min fråga på dig också i dag. Du är den tredje som jag ställer den till. Frågan är lite existencialistiskt. Vad skulle du ta dig till om du blev lämnad ensam på planeten Mars?
- Jag skulle börja med att undersöka planeten lite närmare förstås...
- Ja, men skulle du inte bli rädd rentav...?
- Neeej! Inte jag inte! Det hjälper ju inte att vara rädd. Jag skall säga dig... och han började berätta detaljer om sitt liv... sitt hårda liv som jag har förväntat mig. Jag skall lyssna på honom en annan gång angående detta, men nu har jag bråttom.
- Jag börjar förstå dig, men ditt svar har överraskat mig. Du är så modig och formad till att vara en riktigt hårding...
- Ja, jag vill i varje fall veta först om och hur jag skall dö eller...?
- En riktigt optimist är du! En optimist till max! Men han har ju rätt, det är kanske inte oväsentligt hur man skall dö. Man kanske får veta det om man undersöker omgivningen och vad som händer. Jag skulle kanske vilja göra det på samma sätt.
Han var nog klokast av alla tre började jag tänka. Kunskapen om varför och hur man skall dö är inte oväsentliga frågor. Så länge livet räcker så förblir också vår nyfikenhet av och över tiden... och att vara rädd hjälper sannerligen inte. Inte att be heller för den delen, rentav fånigt kanske.
Jag skulle nu vilja fråga en präst om detta - bara för skojs skull, eller varför inte du! Prästerna ber ju jämt trots att Gud tycks inte vilja lyssna på dom.
Slut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar