Jag måste vakna om nu

Det är första maj och det är konstigt med livet eller livet är en konst - vilket nu är det...?
Jag har i alla fall hunnit fundra redan, fast det är redan halv nio nu, men det brukar jag ju göra, så...

Vad jag minns är att vi åkte till akuten i går kväll (april) vid 8 tiden och kom hem först vid två tiden i dag(maj). Eller säger man två tiden i natt? - vilket är ju samma sak, men ändå inte, för... - jag vet inte just nu!

Och eftersom vi la oss så sent eller för tidigt - vilket nu det var - så händer det plötsligt att jag måste somna om och sedan somna om och om igen och... - nu har det tydligen hakat upp sig här.. Det låter kanske bättre om jag sa att ja måste "vakna om" och om i stället, - men så brukar man inte säga - eller hur?... men jag behöver ju vakna om för att jag måste gå och kissa om och om. - Prostataterror du vet!

Men så tänker jag - vad är skillnaden? som vaken  kan jag ju låtsas att jag sover fast jag sover inte. Men om jag sover kan jag inte... jag har nog svårt att låtsas att jag är vaken. Så någon skillnad är det! För om jag låtsas att jag sover då kan jag ju inte låtsas att gå och kissa också för då kan det kännas ljuvligt ett tag men sedan då? Hur blir det sedan? Jag måste ändå vakna om!

Men klockan är bara 8 på morgonen då jag nu försöker skriva om detta stora livsproblem, innan jag kommer att vakna om på nytt - det blir bäst så! Jag kan ju inte låtsas att vara vaken hela dagen?!.

Måste jag skämmas för att...

Fundering om lockelser

Jag läste i går om hur man kan luras på Facebook. Och hur man sedan själv kan gå
i lockelsens ärenden vidare. Alltså helt ovetande fortsätta med att utbreda lögnen.
Här har vi ett ex:

"Nyligen spreds ett nytt bedrägeri på Facebook där det utlovades presentkort på 500 dollar hos H&M. Miljontals användare klickade Gilla på inlägget och delade ut det till sina kompisar, vilket var skälet till varför det fick så stor spridning.

 Facebook är en utmärkt plattform för cyberkriminella som vill lura användare att betala pengar, dela med sig av personlig information eller ladda ner farlig kod. Men hur ska du undvika att bli lurad?"


Lockelser är lögner, men rena lögner går man vanligen inte på. Därför måste luret döljas
på något sätt. Och helst på så sätt att man själv vill välja det erbjudna alternativet och samtidigt påta sig
skulden för... om man blir lurad.
En lockelse lovar någonting som man kan få gratis och är avsedda att locka oss
i fällan. Eller ber om ditt finger och sedan tar hela handen.

Det är fult att använda sig av lockelser. Men så bir jag snart varse om att jag själv
använder mig utav tekniken. - Hur skall jag bearbeta detta etiskt?

Det skulle inte förvåna mig nu i dessa demonstrationsdagar att få höra om aktivister som
demonstrerar mot "omänskliga" råttfångsmetoder. Ja, jag måste erkänna att jag har numera
tre olika sorter... som jag använder för att locka våra råttor i. Vi saknar nämligen katten
som vanligen brukar ta på sig det moraliska ansvaret för råttfångsten.
Nu har jag fått denna uppgift på min lott så jag matar dom med den goda osten - de har nämligen
lärt sig konsten att äta upp ostbiten och lämna råttfällan orörd. Jag vet inte hur de
beter sig eftersom jag har fått fringrarna emellan, fast jag var mycket försiktig.

Jag har då tröttnad på att få fingret emellan så jag köpte nya sorters råttfångare -
finska uppfinningar tror jag.

Men så tänker jag nu på "råttfångandet i allmänhet" som en sorts lockelsejakt. Jo, jag
själv kan få fingret dit - och det gör ont lovar jag. Men hur blir det ändå med moralen då?
Och då tänker jag att - alltså om man är råtta, och låter locka sig med osten så: sorry,
du blev lurad - skyll dig själv!

Sant eller falskt

Man brukar vilja sortera upp först det man hör i dessa två kategorier, sant eller falskt. Det räcker i allmänhet bra till en grov sortering. Men de finns flera sådana kategorier i vår verklighet.

På en krog snackas det mycket och förbrukas sprit, öl etc och stämningen lättar. Man snackar helt enkelt skit - som man populärt säger - dvs sänker sanningskravet till en mycket låg nivå. Man pratar då om tycken och smak och sådana ämnen brukar inte sorteras in i någon sanningsbedömning eller evidensstyrka. Sanninghalten är - av det sagda - helt enkelt inte bara antingen sant eller falskt utan ligger ofta utanför möjligheterna för bedömningen av.... Det sagda kan ha olika evidens dvs sanningsvärde men..., ofta är man inte intresserad av frågan.

Men om man lyssnar på ett företag, expert,eller läser... uppstår ofta frågan om evidensen - hur sant är detta jag har hört/läst etc.

Har tex bruket av mjölk med min prostataproblem, kvinnors bröstcancer etc att göra? Nu räcker det inte om tyckanden utan: - vad är/hur stor är sanningshalten/evidensstyrkan i det sagda blir huvudfrågan?

Man brukar sortera evidensstyrkan på följande sätt:

a. grad 1. Helt sant. Max evidens. Sanningshalten får do evidensstyrkan nr 1. Då sambandet mellan mjöldrickande och cancer är klar och övertygande.

b. grad 2. Om någonting är nästan/möjligen sant så får uttalandet då evidensstyrkan 2.

c. grad 3. Om någonting förefaller sannolikt så får utsagan evidensstyrkan 3.

Om det är - alltså informationen om sambandet - bara struntprat, ja då faller utsagan rentav utanför evidensbegreppet (eller har evidensen 0=falskt/osanning)

Risken för att få prostatcancer om man brukar mjölk påstås nu att ha evidensgraden nr 3. - Dvs, så har jag slutat att bruka mjölk på grund av detta.

10 000 män får prostatacancer, mjölkdrickandet som bidragande orsak till sin cancer. Risken att få det - enligt någon professor i radio - har fått evidensgraden tre.
- Men forskarna är fortfarande osäkra om evidensen.

Den som har gjort sin läxa...

den som har gjort sin läxa
glömmer såsmåningom bort
hur svårt det var


Visst är detta en intressant iakttagelse ur livet? På förekommen anledning så har jag fått tänka just på detta.


Jag kan givetvis ta många exempel... men låt mig berätta om det senaste.


Den som känner min situation vet att jag har problem med bena. Trots att det har blivit bättre med tiden så...  Och i går skulle jag testa dom igen genom att välja den ca två kilometer långa skogsvägen hem, från Ärla till Oskarsborg. Hur som helst så lät det riktigt vågat men så gjorde jag det i alla fall.


Jobbigt visserligen medan det pågick men i dag så har jag glömt strapatsen, och det fick mig att tänka på...


Sedan tänkte jag på dom, att - som likt mig - har nått vissa mål i livet har gjort likadant. De har glömt hur det var den gången. Som en kvinna som glömmer sin vädermöda sedan hon har fött barnet.


Men så märker jag att somliga - i stället att förstå andra människor i deras strävan och vedermöda - förlorar sin empati för andra. 
- De har blivit malliga över sina resultat. Kan jag så kan...


Jag täker då närmast - efter ett TV program - hur somliga politiska liberala stjärnor kritserar den ungerska regeringen. I all välvilja visserligen men utan att tänka på...

Var det ett beröm jag fick?

Var det ett beröm jag fick?

Man kan tyvärr inte alltid vara säker på andras avsikter. Barnet kan det i synnerhet inte
när det gäller föräldrarnas avsikter, när dom säger: " du var duktig, men..." Barnet misstror
inte sina föräldrar men kan bli förvirrade av detta "men" som åtföljer ett beröm.

Men de vuxna har mer erfarenhet och förstår att utrycket "du var duktig, men..." kan betyda
olika saker. Någon som säger så kan mena ett beröm förenat också med en dold kritik. "Men" kan då
betyda att man har förväntat sig mer dvs mer prestation och berömmet som serveras är bara
avsedd att mildra kritiken (dvs får inte uppfattas som reservationslös beröm.)

Om någon verkligen vill ge beröm använder sig inte av ordet "men" som eg förstör/motverkar
de berömmande orden.

Därför skall föräldrar som vill berömma sina barn inte använda ordet "men" som bara förvir-
rar.
Man kan i stället "men" använda sig av ordet "och". "Du var duktig, och du har också förmåga
till att...."

Men även vuxna använder sig utav ordet "men" när de verkligen vill berömma - men de gör det
av oförstånd. - Tyvärr kan ordvalet förstöra effekten.

Om sanningens väsen

Om sanningens väsen

Frågan: "vad är sanning", ställdes också till Jesus av Pilatus.
Den blev sedan dess en nycket berömd fråga och så centralt även vad Jesu liv beträffar.
Jesus sa sanningen men hur skulle Pilatus veta vad sanningen var? En oskyldig
blev dock dömd till döden pga okunskap. - Men kan man döda sanningen?

Människor har använt sig av teckniken dvs genom att döda även tidigare. Deras naivitet har
orsakat mycket lidande och död. Ock så trodde man kunna råda över sanningen genom lögn(dölja den), hot, förföljelse och död. Men sanningen tycks ha överlevt eller lever fast ibland ännu fördold.

Till sammingens väsen hör att den använder sig inte av tesen: dvs att målet
helgar medlen. Sanningen tar sig inte diktatur som mandat. Sanningen gör sig
gällande exv genom att någon tror på den. Madelaine försvann år 2007 i Portugal.
Föräldrarna och polisen tror att hon lever och därför söker de efter henne ännu
idag. Trots att sökningn har kostat ca 2 miljoner pund (bara i polisutredning)
hittils.

Genom att iaktaga naturen bättre kan man också lära sig förstå mera om
sanningens väsen. Sanningen kan hittas även där men den gör inte våld på våra
tankar om vi t ex handlar mot naturen. Och så förstår vi att den har även mandat att
försvara sig om den blir angripen. Man brukar utycka det såsom att naturen slår
tillbaka förr eller senare. Syftet är dock att naturen vill lära oss - den är inte fientlig.

Gamlingens vädermöda

I dag har jag testat bena
om de var bra eller rentav sena
gående på vägen tvärs igenom skogen
från Oskarsborg och ända till Ärla

solen sken och njutbar är dagen
och jag han i tid till hållplatsen
tackade Gud för alla stegen
jag varken ramlat eller gjort mig slagen

nu sitter jag på bussen och vilar
och i morgon jag till träningen kilar
att övervinna sig själv är mitt lott
min del av kampen - och livet är gott

fortsätter resan ...är nu bara glader
varken skon eller samvetet mitt skaver
jag vet nu - på mina ben kan jag lita
de vill tjäna mig tills jag går i vila

Sinko

Nervositeten en plåga

Du skrek
när du föddes,
och kanske blivit rädd
men var inte nervös.
din hjärna börjat funka
och kände ingen stress

men nu, nu
har du skaffat dig
hämmande olater:
det säger bara... och
stopp i hjärnan, och
kan inte hålla talen!?

men man säger
ändå så här till dig:
"du var som en svan!"
- var du nervös?!
det är svårt att tro det
det blev ett riktigt bra tal

...svanen på vattnet
man ser elegansen
det självaste lugnet...
men det du inte ser, som
du inte heller behöver att se
det döljs under ytan
i vattnet.

Sinko

Att skita vetenskapligt

- Tack för upplysningen:
"att äta katrinplommon
det kan vara farligt.
att säga: den är nyttig,
är inte vetenskapligt!

min mage dessvärre
gillar katrinplommon
men måste nu tänka om:
för EU bestämt varnar, oss
konsumenter den värnar om.

- för hälsan är säkrast
att alltid stå på
vetenskaplig grund
"därför förbjuder vi...
och vår förbud är sund!"

- jag blev just hård i magen
hjälp mig då vetenskapen!
hur skall jag slippa pina?
jag vet nu inte hur man gör,
kan inte vetenskapligt skita!

Sinko

Sanningssökaren

Sanningssökaren

"... det känns som att jag har gått igenom elden och blivit förädlad..."  - att gå vidare -

- Jag har drabbats av...
och sedan dess
sökt och iakttagit
- varför just jag blivit...
rannsakat och gråtit

sedan har jag funnit
medan tid förflutit
allt hade med sig mening
men vad syftet varit
har ej fått sin rening

nu står jag och stampar
sökande en öppning
dunkande på väggen
- du måste öppna dig!
svaret finns bakom den

livet blev en skola
lärt mig synder sona
och gav mig liv igen
och det var kärleken
nåden från himmelen

Sinko

Alla är olika

Alla är olika

Vilken är din  inlärningsstil?

Vi lär bäst
på olika sätt
och tar till oss
men syftet är ett

Du läser dig till...
då är du visuell
du har lätt att förstå
böcker, diagram och bilder

Och du som är auditiv
du använder dina öron till...
lyssnar hellre än läser
och.. gärna muntligt ifrån dig

om du är taktil är du känslig
för känseln är för dig så viktig
du vill röra dig och ta på saker
experimentera och uppleva drar dig

Sinko

"- Och så kostar sanningen också!"

Ja, det var denna mening som min kompis fogade in någonstans i samtalet. Ja, tänk vad mycket får intresset/drivkraften att få fram sanningen att kosta. - Jag undrar om någon någonsin har räknat på detta?

Bara det så kallade Breiviks-målet fårkosta c:a 10 miljoner kronor, har jag läst.

Och vi kommer knappast att få höra talas om stora ansträngningar som beklagar sig sen över denna  summa. Man offrar villigt och mycket på sanningens altare i många andra fall också. Och jag undrar just nu, om hur mycket kommer den svenska Saudi-affären att kosta?

Och de bästa advokaterna har ju just sanningen. Att upprätthålla rättssystemet och kostnaderna kring det beklagas sällan. Mot vad fallet är vid exv kostnaderna för skolan och sjukvården m m.


Rättsväsendet, fångvården, kkrigsmakten är sällan utsatt för försök av sparande utan det är snarare tvärtom.

- Men tänk vad vi skulle kunna spara om vi plötsligt... alla talade sanning. Då skulle alla utredningar m m bliva meningslösa och massor av pengar skulle kunna sparas. Att tala sanning vore det srörsta "hotet" mot rättssystemet, brottslighetens konades m m. - infogade jag.

Ja, tanken hissnar.

Sanningen kostar
i forma av forskningen
... sjukdomens orsaker,
... eventuellt liv
någonstans
i galaxen.
ja, sanningen kostar
mycket stora belopp:
för att säga sanningen.
och hindra andra...
att avvärja hotet och.

- Och tänk om alla skulle älska sanningen!

"Tvärtom" kan också vara sant, eller...?

Två gubbar filosoferar i bastun - jag och min kompis. Vi har tagit upp ett, på flera sätt, mycket tungt ämne nämligen; sanningens kraft till beskådande. Denna kraft kan ses, som en grundläggande företeelse, som visas delvis i anknytning till de omfattande händelserna kring Breiviks målet.

Fokuset har man hittills - tycker vi - lagts främst på samhällets och medborgarnas krav m m på, för att få veta sanningen. Vi har dock under vår diskussion lagt in en annan synvinkel också på temat. Vi har då försökt främst fokusera på sanningens betydelse som företeelse/naturkraft i fallet. Det kan ju inte bara vara en tillfällighet detta makabra intresse kring målet, för att få fram sanningen, och om detta ännu mer makabra massmordets sanning, på den omtalade ön.

Det kan lika gärna vara frågan om tvärtom - resonerade vi - det vill säga att det är sanningen som styr processen och som vill tränga sig fram i ljuset. Det är sällan vi får läsa om denna aspekt på processen eller överhuvudtaget på andra händelser i livet. - Vad är det som egentligen styr processen i fråga?

Den bild vi får serverad oss utgår oftast ur människors behov/nyfikenhet som fokus. Men vad är det som styr själva behovet då, kan det inte vara/ses som själva sanningens kraft?

Det är ju sanningen som får människorna... driva dem till att uppenbara den dvs om hur saker och ting förhåller sig, eller...?

Två sidor av samma mynt kanske, eller...? Eller rentav "tvärtom" kan också vara sant, om man får uttrycka det så.
 - Det gäller här att förstå vad jag menar med "tvärtom" eftersom det är kanske ett fel uttryck, men vad jag vill komma till är att det existerar minst två olika bilder av händelseförloppet. Eller bara en bild med olika fasetter?

Sanningen som en het potatis - bastufilosofi.

Efter några dagars bastusnack med en kompis funderade jag vidare över det som blev sagt då. Vi fick faktiskt tillsammans in "nya vinklar" på sanningen som företeelse.
Vad är sanning, är en gammal och känd fråga som ställdes även till Jesus. Vi har då i detta fall kommit in på att diskutera tanken på sanningen som en naturkraft/drivkraft. (Ett exempel var Breiviks processen som fick kosta miljoner för att få fram sanningen)

Som naturkraft/drivkraft har sanningen en stor styrka tyckte vi. Och, ur denna synvinkel sett på saker får man en annan förståelse av tingen än man haft tidigare. Det finns mycket att säga om detta men något vi kunde konstatera var att sanningen kan inte på något sätt låsas in. Den vill alltid på något sätt att komma ut och njuta av full dagsljus - för att uttrycka mig poetiskt. - En andlig kraft är den och människor är bara ett redskap.

Om jag skall växla pengar så tack vare sanningen så får jag exakt så mycket som mina pengar är värda enligt växelkursen. Och tack vare att sanningens kraft gjorde sig gällande så blir alla nöjda.

Om jag går och köper 2 kg potatis så får jag tack vare sanningen kraft 2 kg. Och samtidigt blir både jag och affärsinnehavaren nöjda. Sanningen kraft ligger just i att få oss nöjda ja till och med lyckliga - skulle jag vilja säga.

Det finns hur många som exempel som helst på denna företeelse. Sanningens kraft gör sig gällande på många områden i livet. Och där sanningens kraft triumferar så blir alla glada - så varför inte kämpa mer för sanningen? - Men det är just detta som pågår. Men om detta senare.

Vi vill bli behandlade sanningsenligt som t ex hos tandläkaren. Rätt tand och rätt åkomma skall åtgärdas och vi förväntas att få just det.

Vi vill ofta reda på någonting. Det kan vara om oss själva och om vårt liv, om hur vi skall leva för att... Överallt ropar vi efter sanningens kraft.

Sanningens kraft har t ex visat sig i fallet med rökning. Sanningen har trängt fram och gör sig mer och mer gällande. Och när den segrar till slut blir vi friskare och även vår miljö....

"Sanningen kostar..."

Bastusnack i dag

Vi var två gubbar i bastun idag. Jag som var stolt överatt ha varit gift 42 år fick veta att min kompis var det i 50 år - verkligen roligt. Men våra fruar dog i cancer, och varför?  - Men låt oss börja snacket från början.

- Vet du - började jag - att sanningen är förfärlig stark.

- Och vad tänker du på då?

- Ja, ta till ex Saudi affären - tänk med vilken frenesi man letar efter sanningen där. Alla vill veta det!

- Ja det tjaftas mycket om affären...

- Men det är just för att sanningen har blivit ett het  potatis. Och så tänk bara på Breivik rättegången - bara rättegångskosnaderna lär gå på 10 miljoner... bara för att få veta varför.

- Ja, sanningen kostar alltför mycket!

- Det var gättebra sagt, tycker jag. Och sanningen får kosta tydligen hur mycket som helst. Och varför fick våra fruar dö t ex? Forskningen för att få fram sanningen kostar ju förskräckligt mycket pengar också.

- Men det är ofta omöjligt att få veta sanningen, sanningenom Gud t ex... och det har kostat oss också mycket...

Ja kan inte återge hela vårt samtal men det är inte heller nödvändigt. Medan vi har diskuterat saken fram och tillbaka så fick jag min tanke.

Vad är lösningen på alltsammans?

- Ju, det skulle vara om vi fick reda på sanningen! Det vore allra billigast. 

Eller med andra ord är det som fördröjer att sanningen skall fram... - det är det som kostar mycket pengar.

Sveriges Domstolar

Mannen

I går träffade jag en riktigt reslig brandman. Jag visste ju inte förstås att han var brandman först eller något annat om honom - jag bara gick på och började samtala med honom i minglet. Han var pensionär som jag och ändå hade ett företag. Han var brandman i sitt liv och nu blev han utbildare i livräddning m m.

Snart blev det händelser ur hans liv som trängde sig fram att få dem berättat för mig.
Det brukar ju vara så att man vill gärna dela sin börda... det kändes så också nu...  att det var någonting som tyngde honom. Så jag lyssnade.

- Det värsta jag har varit med om - började han - det var när vi skulle släcka branden i ....... och blev stenade av ungdomar. Jag kände mig så förnedrad och känslan tynger mig ännu idag. Jag som  har kommit dit för att hjälpa och eventuellt även rädda liv och så blir man bemött med detta hat. Du förstår, jag ville hjälpa... och alla kunde ju se att vi kom dit för att släcka elden... och så regnade det snart stenar över oss. Men jag - trots allt - försöker göra det ännu idag, nu genom att utbilda folk bl a i livräddning. - Vad glad jag blir om jag kan hjälpa flera också, för att kunna göra det...

Sedan samtalade vi om varför det kunde bli så - det är ju så tragiskt på något sätt.

Men sedan vi..., fortsatte jag att tänka på problemet och mannen. Och om hans förnedring när han i själva verket försökte hjälpa... Kanske rentav ett liv ur lågorna... - Problemet fick honom att växa.

Jag beundrar mannen som ändå inte gav upp att hjälpa...

Tankar i bubbelbadet

Ja, jag var alldeles ensam i dag på avdelningen efter träningen. Suttit i bubbelbadet och tänkt, men på slutet började jag känna mig snurrig så det var väl för mycket av det goda. Men - jag lämnar yrseln nu - jag sammanfattar nu på kvällen mina tankar:

Jag har kunnat urskilja tre olika typer av kommunikation

1. Den enkla typen.
Det var när jag gick till skattekontoret i dag för att fråga, och sedan hjälp gavs, blev min deklaration klar för att lämnas in. Jag har också låtit granska den där sedan, i samband med inlämningen. - Enkelt eller hur? Det var väl detta som fick mig att fundera på... där det tog däremot lång tid... och..., och denna kallade jag spontant för:

2. Den paralella typen av kommunikation. 
Det var när min fru skulle rehabiliteras som ex, att anpassas till sin arbetssplats så försiggick ju en offenlig process med typiskt tillrättalagd kommunikation. Och som följer bestämda accepterade regler. Å andra sidan paralellt pågick en annan kommunikation i motsatt riktning enligt sina egna regler. (exv utväxling av hemlig information). Landstiget ville ju bli av med henne (som det visade sig av den paralella kommunikationen)då denna paralella mot-kommunikation blev uppenbart genom avslöjandet hos arbetskamraterna. (De kände nämligen till företagets avsikter.) Två avsikter möttes alltså som stred mot varandra men på olika plan (offentlig och hemlig).
Ett annat exempel är när du söker ett arbete. Å ena sidan pågår den offentliga vägen medan paralellt med den pågår den oftast hemliga vägen - då arbetsgivaren söker information om dig.
Och till slut har jag funnit en tredje typ av kommunikation.

3. Envägskommunikationen. Exempel  på detta är kommunikationen med myndigheter, organisationer, Gud etc. Dvs ingen förhandling är möjligt utan man måste acceptera  - gilla läget, som kan vara helt utan gensvar.
Jag kom just ihåg en bastukompis som var buddist och som frågade om varför ber de kristna till Maria. En typisk envägskommunikation. Jag sa ju då att det beror på traditioner från den tiden då bibeln inte kunde läsas men att i praktiken saknar bönen betydelse. Men så finns det folk som tror att de blev hjälpta av Maria så det kanske rör sig om ytterligare en sorts kommunikation. - Men jag vill inte detaljera detta nu. Jag får tänka till... en annan gång.


Mer om kommunikation

"Elever hyllar sina hjältar...

... ja, det var en glad initiativ (i Kurren) som faktiskt förvånar i denna flod av dåliga nyheter om skolan.
Många tycker att skolan är kass men det man kommer mest ihåg, - och som är av vikt och betydelse - är sina lärare. Det gör även jag just nu för, vare sig de var av andlig eller profan sort, så har de bidragit till vad jag är i dag. Jag har mycket att tacksam dom för. De flesta är emellertid redan döda så...
- Det var inte lätt jobb skulle jag vilja säga att försöka forma mig, kan jag tänka.

Men också jag har varit lärare - bara vikariat förresten - men tillräckligt länge så man fick sina funderingar. Jag har provat jobbet i alla tre gymnasier i Eskilstuna och har haft många elever. Och vad jag tänker på just nu, gäller mina eventuella avtryck i deras sinnen. - Vad säger dom när dom tänker på mig som sin lärare?

"- Jo, vi hade en lärare, han hette visst Sinko, men han var helt kass och...", så här kan det kanske låta. Och jag väntar mig definitivt inte att få hamna bland dom lärare,  som nu betraktas som hjältar i skolan av sina elever. Men jag försökte...

Ja, jag var kass som lärare, men jag visste inte det då. Det är väl därför jag tog jobbet. Jag trodde nämligen att om jag bara var väl förberedd så då hade jag ju någonting att komma med, som dom behövde. Men det krävdes mer än så, men vad?

- Och hur gör man?

Vi lärare fick givetvis gå på studiebesök och då fick jag se hur andra lärare funka. Jag kunde då se att det har gått bra för somliga och sämre för andra. Men att se är en sak och att förstå vad som pågår (tekniken) är någonting helt annat. Jag beundrade somliga lärare som exv kunde hålla ordning och undervisa i grammatik på ett sätt som ändå gjorde eleverna helt koncentrerade. - Min beundran för pedagogik växte. - Eller var det snarare en personlighet...?
Det som kunde en annan, det förmådde inte jag, förstod jag såsmåningom. Men jag ville lära och veta varför?

Problemet var ju samtidigt att jag älskade att undervisa, men...

Jag frågade en gång en kollega på Skiftingeskolan som också gillade att vara lärare. Men medan han var glad så blev jag mycket trött efter lektionerna. Jag frågade då honom efter hans hemlighet.

- Jo, sa han, jag har aldrig problem med mina elever, det är de som har problem med mig.

Svaret gjorde mig förbyllad och jag önskade så innerligt att få vara med på hans lektioner, men tyvärr måste jag sluta som inhoppare där snart, så det blev inte möjligt.

Och jag ännu idag, fortfarande kan finna mig i tänka på detta uttalande. Det var någonting jag tyvärr inte lyckats få lära mig i skolan av mina kolleger, fast jag ville så gärna. Så jag vet inte ännu i dag om jag...

Om jag inte dög som lärare eller så fick jag inte veta hur man skulle göra dvs saknade pedagodisk utbildning.

Sorry, mina elever - om ni kommer ihåg mig!

"Vi gör som kungar...

Jag ser på bilden här i tidningen. De ser glada ut omfamnande varandra, Janne och Daisy Brand från Stallarholmen som nyligen firade sitt guldbröllop. De är lika varandra och ler på mig och jag blir glad fast jag känner dom egentligen inte. - Men så roligt att få läsa om någonting trevligt om här i Kurren.

Jag tänker också på min kära hustru Irma som jag har mist men är ändå tacksam för de nästan 42 åren som vi varit gifta. Men så ville cancern i bröstet något annat, men vi skulle nog också kunnat hålla ut så länge som det här paret.

" - Vi är inte långsinta någon av oss. Vi gör som kungen och vänder blad, säger Janne Brand."


De var inte rika men ändå lyckades, så jag läser gärna om deras livsberättelse.


" - Ja, på den tiden skulle man klara sig själv. Jag började arbeta när jag var 14 år... säger Janne Brand."


Precis som vårat liv har varit - likt parets - ända sen från barndomen.


Och brölloppsresan? För Daisy och Janne var det att ta en tur med vespan ut på isen dagen efter.


Och för oss Irma och mig? För oss var det lite bättre men jag fick låna pengar till bröllopsresan utav en av mina arbetskamrater på Skogis. Och sedan bar det ut med arbetsresor i Norrland och min Irma fick följa med. Vi hyrde ställen där hon fick dona och ställa medan jag kuskade i skogarna på dagarna. Det var bra för henne att lära känna hur jag skulle ha det i framtiden.


Jag blir glad när jag läser om Janne och Daisy för de är ett exempel på att man kan lyckas fast man är fattig.

 "- I dag är många bortskämda hemifrån och när man inte får det som man är van vid när man är gift så blir det problem. Vi hade inget med oss hemifrån och det gick bra för vi fick skapa det vi har och är rädda om det."

Jag kommer nu ihåg att allt jag hade med mig till Sverige var några klädesplagg som jag fick i Österrike.

Vi skulle också velat ha en guldbröllopsdag, jag och Irma. Vi hade det bra ihop och kan säga nästan samma sak som...

"- Vi var inte långsinta någon av oss, vi har aldrig surat." säger Janne.  - Fast man skall aldrig säga aldrig, för vår del!

Vad ser du på bilden?

Jag ser ett träd

på ett litet ö

runt omkring vatten

som ensamt väntar dö

men trädet ser ut

att vara starkt och kraftigt

ändå svagt på något sätt

ty ensamt liv är bräckligt

eller kanske tvärtom

ty ensam är stark

vad trädet ser i fjärran...

skymta Guds gestalt

ja, jag tror jag ser nu

om inte bara tittar

trädet ser det också

Guds storvänliga blickar

Sinko

En brist hos oss alla

Jag brukar gå förbi ån i Eskilstuna - en trevlig promenadväg till centrum. Jag ser ofta gubbar stående med sin spön därintill åkanten för att fiska men jag brukar tycka närmast synd om dom. Det kan ju inte finnas fisk här i ån tänker jag. Jag har i varje fall inte sett någon få någonting ännu.

Men i dag fick jag syn på en kvinna stå där och fiska - det var då ett ovanligt syn än bara gubbar med ölflaskor - så jag tog mig tid och gick dit, för att tilltala henne.

- Och du står här också - utan att jag hälsat först - du menar att du vill..., det finns ju ingen fisk i alla fall här... bla, bla, bla
- Joda, sa hon, i går fick jag en på tre kg och gubben därborta fick en på 5... så det är så!
- Verkligen?!, jag har då aldrig hört maken...
- Ännu ingen napp i dag - klockan var närmare 11 - men jag skall stå här hela dagen så...

Jag önskade henne lycka till och gick därifrån förundrad.. Fiskelycka, sant eller ej - hon verkade i alla fall vara trovärdig - men jag skulle bli totalt uttråkad ändå. Att stå där hela dagen för att få eventuellt en(?) fisk...? - Nej, det tålamodet har jag inte! Sedan blev det tålamodet jag började fundera på.

Och då tänkte jag på Jesus - hans valde ju fiskare till att bli hans lärjungar. Det behövdes tydligen främst tålamod till att kunna handskas med människorna som det har också visat sig. Ja, tänk dig utan tålamod...
hemska tider!
Att ha tålamod är en hårdvaluta även i dag. - Tänk, om man hade tålamod, vad världen skulle kunna bli mycket bättre då!
Om man bara tänker... i synnerhet på föräldrarna... då de skall fostra sina barn - ja, då behövs det tålamod i synnerhet.
Tabita - en tonåring till min dotter har just hamnat i den speciella utvecklingsfasen då...allting är tråkigt och...och...och... Just den åldern, när barnet håller på att bli vuxet, kan vara skärskilt tålamodsprövande.

- Det bara händer saker
och ting omkring en
så må dagen fortsätta ändå
i tålamodets tecken

men samtidigt så
bli inte alls bister
då tålamodet ibland
hos oss alla
ibland brister!

"Är Breivik mentalt frisk?"

Frågor är till för att ställa ett problem på sin spets.
Men frågor kan också användas för något annat syfte också.
Frågor kan då användas också, när man vill undvika ett problem och vill fokusera intresset på något helt annat. Då kan man ställa ett mindre ovidkommande fråga, som kommer diskussionen att få spåra in i där.

Varför frågan om Breiviks... m m. Det han gjorde är solklart uppenbart och även skuldfrågan. Det kan knappast existera ett klarare fall. Rättegången kunde då ju ha bli mycket enklare och inte så påkostad. - Man skulle istället behöva syssla med en stor penningsinsamling för offren m m i stället.

En bättre fråga är alltså, som tyvärr inte dyker upp är: varför kan Breiviks fall nödvändigtvis kosta så mycket som 100 miljoner kronor? Och då är det bara rättegångs-kosnaderna inräknade. Till vilken nytta är detta för offren? - Blir de gladare på grunda av detta eller rentav tvärtom!?
- Jag väntar mig att massmedia kommer att försöka förklara detta för oss som undrar.

Och måste man bli en massmördare för att få en så påkostad reklam som Breiviks på detta sätt. - Precis vad han har önskat sig!

Offren har dessutom samtidigt praktiskt taget glömts bort i jämförelse...

Hela processen kring Breiviks... liknas en stor resursslöseri i jätteformat - och hur många arbetstimmar m m har man dessutom offrat på hans gärning totalt?

- "Är Breivik mentalt frisk?"
- "Är samhället mentalt frisk?" är i detta fall en bättre fråga.

Och har inte alla dessa människor som är engagerade i Breiviks fall någonting annat och nyttigare för sig?
- Är det nödvändig med denna kostnadsexplosion kring massmördaren?

Våndas över att...

- Skall jag tala sanning och tala om att...? -  Eller skall jag tiga - det är ju inte min bizniss heller. -  Nej, jag skall nog inte blanda mig i...!
Men vad är jag rädd för? Jag våndas skärskilt, för att jag känner för paret.

Jag tycker mycket om paret, som har trevliga barn och hustrun är bland de bästa, snygg också och så. Och maken är också bland de bästa, och det vet hon, men han har dålig andedräkt. Jag menar, det kan vara smått irriterande ändå.
Jag kan klara av det, men jag tänker mest på hustrun som... dag ut och dag in... och på natten också... speciellt i intima lägen... han borde egentligen få veta om det!? Och hon är för snäll och säger inget.

Och medan jag våndas här - för deras skull - så tänker jag på, de stora antal råd som sprids över oss från olika håll men aldrig i ämnet: "- När har du varit hos tandläkaren sist?" -  Tänk om... och tänk om ingen säger aldrig något... inte din bästa vän heller... vad händer med känslorna/trivseln och intrycket...

Jag kom just på mig själv att, aldrig någonsin har det påpekats för mig heller, att jag borde besöka tandläkaren, utom när jag hade ont i tänderna förståss. Men innan dess har man kanske luktat as länge; på andra stackare som fick stå ut med mig och som låtsades ändå vara vänliga - fast de önskade mig dit där pepparn växer.
Ja, nu skojar jag förståss men jag vet ju att det är en pina att...

Jag antydde en gång till min hustru att jag misstänkte att jag hade...
- Nej, det har du inte, sa hon - så då visste jag att... men det var kanske bara den gången... Annars sa hon aldrig någonting. Tänk vad kvinnor måste få tåla om de är fega att...

Alltnog, om du är tjej. Gift dig inte med en kille som du inte vågar säga till att han har dålig andedräkt.
Fråga honom om tandläkaren då kanske han förstår...
Du borde ju få veta det snabbast möjligt och... Och tänk - han kan bli, även tacksam för det!
Han kanske misuppfattar dina känslor annars när han pussar dig och...

Till gränsen för grubbleri

Ett grubbleri börjar alltid någonstans. I mitt fall blev det när jag fick frågan: "Vet du vilket första intryck du gör på dig själv?"
Ja, jag tror nu, att frågan inte kan besvaras på ett enkelt sätt - den är ovanligt konstigt ställt och så.
Men det är dock just detta som fick mig att grubbla. -  Rannsaka är kanske ett bättre ord på mina funderingar i detta fall.

Jag var förut inne på detta med kläder - ett verktyg att kunna göra intryck på. Jämfört med andra av mina vänner så är jag faktiskt bland de sämst klädda, det vet jag. Dessutom är mina relationer till kläder en aning konstig lindrigt sagt. - Ja, jag vet att jag har fel!
Jag mår inte bra - helt enkelt - om jag är så att säga uppklädd på ett korrekt sätt som försäljarna brukar vara. - "Här kommer en försäljare", ja, det... det intrycket tycker jag inte om. Men: "Här kommer Mikael med den asfula hatten", intrycket gillar jag bättre. - Ja, ja, jag vet att jag har fel!

Jag schokerar därför(?) ibland med mina konstiga hattar och genom att tugga tuggumi. Men detta senare gör jag för att inte bli torr i munnen. Man kanske skulle ha en flaska ned sig eller... - vad säger du? - Ja, ja, ja, jag vet att det är är ofint att tugga tuggumi medan man är..., rentav likt ett helgerån.

Alltnog så uteblir också vanligen de positiva signalerna som brukar åtfölja intrycket av en välkädd person - bortsett några ironiskt snälla uppmärksamheter förståss. Jag tror i alla fall inte på dom - mitt intryck på mig själv/om mig själv förblir i alla fall godtagbart. Men andra får tänka annorlunda - det stör mig egentligen inte.

Men mitt intryck kan kanske signalera vårdslöshet etc och en sorts stolthet. "Han vill inte se ut som vi" tänker kanske någon - vad vet jag? Men jag föredrar att främst trivas i mina kläder.

Men det skadar ändå inte att kolla in sig om man är stolt eller inte. Men hur gör man. Jag är självfallet inte stolt för att jag gör dåligt intryck - jag beklagar det - men i övrigt har jag inte något att vara stolt över heller. Någon måste tala om för mig då vad jag inte skall vara så stolt över egentligen.
Och frågan dimper ner igen på bordet: - "Vad får du för intryck av dig själv?"

Detta är ett mycket pinsamt fråga eftersom ingen säger någonting men ändå menar kanske att:
"... du är stolt."
"... din hatt är ful"
Det återstår alltså att själv grubbla över det intryck man ger inför sig själv och andra.
Självmedvetenhet! Ja det skulle jag behöva mer av!

Men varför vill jag inte klä mig som det förväntas av andra?
- "Du är i alla fall självisk - man klär sig inte för sig utan för andra! Det borde du förstå och klara av."

Jag fick frågan idag

"Vad har du som första intryck om dig själv?"

Jag blev ställd inför frågan... vad då för intryck? ... om mig själv?... skall jag själv?... nej, det vet jag inte...!

- Du får fråga andra om detta, säger min  hjärna helt spontant, men det är inte svaret på frågan. Och, ärligt talat, så har jag aldrig förr funderat på saken.

Javisst, jag styrs även av andras förväntningar på mig. Om jag t ex skall ha slips eller inte eller så. Jag fuskar med valet av kädesplaggen så mycket som möjligt vet jag. Att välja en passande slips, nu när min fru är borta, kan vara en mara. Jag vill klä mig - själviskt skulle någon säga - så att jag trivs, och helst utan slips. Men ibland - när jag skall gå bort - måste jag ändå tänka på vad andra tycker. Jag måste ha slips för att de skall få ett gott intryck av mig. Men vilket intryck jag ändå ger -  de säger oftast ingenting om, så jag vet inte. - Jag chansar helt enkelt.

Om jag skulle klä mig propert - enligt min uppfattning propert - så skulle det kännas som att vara en riktig hycklare, så det undviker jag.

I min barndom så minns jag, att vi var mycket fattiga. Och vi såg folk gå uppklädda i högtidskläder gå i kyrkan på söndagarna. Och då kändes fattigdomen ännu starkare för jag/vi hade inte sådana högtidskläder, som vi trodde behövdes, för att räknas till skaran. De intryck vi fick var, att folket som var rikare hade velat visa upp - göra ett positivt intryck - om sig i sina högtidskläder. - Positivt intryck på vem?
En bidragande orsak kan ha varit vår granne - alltid propert klädd på väg till kyrkan. Men hemkommen
inträffade..., som det hänt alltför ofta, en gråtande hustru hördes som fick stryk utav sin make. Det är det intrycket som har plågat oss.
- Det gjorde oss rentav stolta för att...

Alltnog så hade vi, inga sådana,och så behövde vi i alla fall inte skämmas och därför gick vi inte i kyrkan heller.

Om jag nu tänker riktigt efter så blev jag faktiskt präglad av barndomen - vad det gäller klädsel - och som påverkar mig även i dag. Vi har i hela familjen, ej heller brytt oss om så mycket om mode och kläder och speciellt inte för att göra ett gott intryck. Se bara på en utav mina döttrar - hon är klädd som en fattighjon för det mesta, men hennes personlighet exv på arbetet är mycket uppskattat. - Så vad betyder intrycket?

Jag vill fortfarade vara solodarisk klädd med de sämre klädda och är rentav misstänksam mot de alltför pråliga.

Men visst uppskattar jag att se stil och speciellt av välkädda damer. Det händer ibland, att jag till och med talar om det för dom, rentav gående på Kungsgatan i stan. Men det är stilen som gör intryck på mig. Det personliga intrycket är nog av annat slag. Det hinner jag inte att ta reda på då.

Irriterande tider

Genom att många blir trötta, sjuka, svaga etc gör att vi blir lätt irriterade på varandra. Jag märker det hos mig själv när jag exv kör bil och om en annan bilist råkar korsa mina förväntningar. Det ligger i ryggmärgen att säga någonting dumt - men det stannar vid tanken som hos många andra som eventuellt jag själv retar upp. Jag är inte bättre på något sätt.
Tänk om man skulle dömas också efter vad man tänker ibland - hemska tider! - Och är man dessutom trött m m så förstår vi nog att antalet irritationer kan kraftigt förökas! Hela samhällen kan påverkas under stress och press och det uppstår demonstrationer m m..

Vårt liv består av samarbete - kanske inte när vi sover - och störningarna kan ju vara mångahanda. Vi påverkas(samarbetar)ju av allehanda slag såsom: ekonomi, politiska åtgärder, brist på inre ro, tid och stillhet eller... omkring oss.

Om man är dessutom född i ett annat land och har kommit att bosätta sig i Sverige kan störningarna i kommunikationen föröka, och ibland bliva rentav mycket irriterande. Kanske en orsak till att partibildningar uppstår.
Jag skulle själv kunna berätta historier om olika missförstånd som jag har varit med om i mitt liv. (Men de kan återstå att bli till en annan gång.)
Men jag skall fortsätta ändå att upprepa det speciella problemet jag och många nyinflyttade har. Jag tänker speciellt på fallet, då den egna kulturella präglingen tvingas in i en annan, i detta fall i en svensk kultur.
Det är som att hälla en sorts soppa i en annan och en blandning uppstår. Och i denna "nya kultur" (blanding) som skapas, så uppstår en speciell press av olika slag såsom; från den allmänna opinionen, grupptryck etc som kan få en människa att drivas till bla försöket att öka sina inkomster långt utöver det behövliga - som är fallet för exv affärsmän m m. - Men det finns även andra kända excesser då processen kan ha påverkat en in i.
 (- Har man då blivit exv en materialist då man egentligen drivits in i den nya livsstilen? Jag undrar bara.)

Detta, med förhållandet till det materiella är mycket intressant för övrigt. Som till övervägande del kan vara kulturellt betingat. Låt mig belysa betydelsen av detta med följande citat:
"Å andra sidan är en sådan attityd - att skaffa mer än vad man behöver - fullständigt obegripligt för indianerna i Mexico." - sägs det. - Kan det verkligen vara så här?

Det verkar till slut som sammanfattning att antalet irritationer har förökats i vår tid. Men det verkar ändå finnas ett annat och ett bättre sätt att leva.

Hur känner du igen en psykopat.

"Psykopatens väsen

Ordet psykopat har en stark negativ klang för de flesta människor, ordet används ofta som ett skällsord. I dagens film och litteratur är intresset stort för psykopati.

Psykopaten är ofta en charmig person, som lätt blir omtyckt vid första kontakten.

En psykopat är med en enkel förklaring en person som saknar förmågan att känna empati med sin omgivning. En psykopat vet vad som är rätt och fel, men tycker att han står över de regler och normer som finns i samhället. Han saknar vad man normalt kallar samvete. Psykopaten vet vad han vill och är beredd att göra vad som helst för att få sin vilja igenom. Psykopaten tar gärna åt sig äran när saker går bra men ser till att andra får skulden för misslyckanden.

Psykopaten är en farlig person att bli osams med eftersom psykopaten kommer göra allt som finns i hans makt för att få sin vilja igenom. Du kan aldrig vinna mot en psykopat. Det enda du kan göra är att isolera dig från psykopaten. Dvs se till att du slipper direkt kontakt med personen.

Tidigare trodde man att psykopaten alltid var en man. Senare forskning har visat att det lika gärna kan vara en kvinna. Kvinnliga psykopater är ofta svårare att upptäcka, eftersom dessa inte lika ofta tar till våld. Enligt vissa författare har ca 4% av befolkningen sådana beteendestörningar att de uppfyller de kriterier som finns för en psykopat.

Den här sidan är skriven av en nyfiken lekman inom området och bör endast ses som en ytlig översikt över ämnet beteendestörningar och psykopati.

Vill du veta mer om ämnet läs gärna de böcker som finns i litteraturlistan. Boken psykopatens värld av Robert Harerekommenderas."

Hur känner du igen en psykopat m m

Det bubblar upp...

Livet går i dag i eftertänksamhetens tecken. Det mulna vädret bidrar kanske också till detta.
Men det var en välbehövlig och härligt med träning i dag - bubbelbad och bastu. Och det var inte många på avdelningen heller så jag bubblade faktiskt ensam och kunde fundera, förskjunka i mina tankar - tänka efter...

Medan det bubbla runt omkring mig så har jag tänkt på att det bubblar eller har gjort det omkring mig i hela mitt liv. Det kanske bubblar nu med, men det syns inte. Men det bubblar ändå upp händelser i mitt eget sinne och de blir liksom levande igen.
De bubblar upp och försvinner som bubblorna i bubbelbadet, men en del utav dom leder faktiskt till eftertänksamhet.

Eftertänksamhet - tänker jag nu - är någonting när man tänker efter. Visst så vet att det är bättre att tänka före men det är också svårare. Gjort är gjort. Att tänka efter är då i alla fall bättre än att inte göra någonting alls -  och bara låta händelserna passera i glömska så att säga.

Men visst är det många gånger för sent, som när man kommer till tåget och tåget har redan gått. Och så står man där som en åsna. Varför har jag...?

Men så kan det vara bra att man inte har hunnit komma i tid också. - Det var tur, att jag har...!
Så man vet inte först efteråt om man skall ångra sig eller inte.

Just nu dyker det upp minnen av händelser av typen.... -Varför har jag... och varför har jag inte gjort det på ett annat sätt?

- Och då tänker jag att mitt liv kunde ha då blivit helt annorlunda.

Om lidandets mening

- Vad är mina tankar
dagen, i dag är?
om lidandets mening
har fördjupat mig i
jag upptagen blev

även Jesus själv
har lidit mycket,
spottats på honom;
de har sedan dödat
själva livets furste

- vad gav det oss då?
- för att du skall lida?
det är fastmer tvärtom
det gjordes för din skull
för att slippa pina

frön för själva livet
...i Kristi lidande
och livet blev evig
segrat över döden
kan ej pina längre

Sinko

Snacktime

Det pågår en serie i TV2 om Jesu liv. Egentligen ganska intressant hur de har lyckats redovisa den historiske personen Jesus - som de förutsatte sig att presentera. Framställningen har blivit ganska bra - om man själv har redan en viss bakgrundskunskap. Det var intressant att följa om denne store historiske persons Jesu aktiviteter illustrerat i sin dåtida historiska miljö. - Den som inte tror på Jesu existens borde se filmen.

Jesu uppträdande förundrar, eftersom ingen i världen har hittils lyckats, att sätta igång en så enastående utvecklingsprocess i mänsklighetens historia som han. Och denna process har ännu inte heller tagit slut.

Vi har - Andrée och jag - suttit ute och samtalat om just Jesu verksamhet, medan vi njöt av solens strålar. Samtalet fortsatte sedan på kvällen tills det faktisk blev natt och början till en ny dag, då Andrée tyckte att det vore bäst att gå till sängs. Det är roligt att resonera med Andrée - vi hade ju TV-n på också men ingen utav oss lockades att se den under diskussionen.

Men det dök upp även andra ämnen under tiden såsom: hans tal om åminnelsen, försmlingsgemenskapen och vår roll i den, och till slut även om psykopatin. Det blev en diskussion om betydelsen av arv och miljö och speciella kännetecken. - Det finns anledning till att återkomma till temat senare.

Att förstå ondskan

"Han verkade vara
vanlig, som alla andra
kanske litet ensam
men vänligt och stilla."

Ja, så var han
när man frågar
ingen har anat...
något ej ... vågar

hur och varför
hänt det obegripliga
hur kunde drabba...
plötsligt det  onda?

hur kunde han...
grymheten honom fått
ett cynisk spel...
leka dödens skott?

vi ställs bara här
inför ett definitivt
fullbordat faktum
med svaret stum

Sinko

Har inte förmågan till att...

I går såg jag ett program på TV-n som handlade om psykopater (svt2 -Vetenskapens värd, Vem är psykopat, Programledare: Viktoria Dyring.)

När man hör ordet psykopat så tänker man oftast på seriemördare etc extrema fall eller på sådana fall som nyligen har hänt i USA. Någon, kanske en psykopat(?)som har börjat skjuta ner sina kompisar under en lektion.

Men så finns det psykopater - högst repekterade - även i ledande ställningar på olika företag etc - d:o mycket framgångsrika dessutom. Och som psykopater ganska osynliga för omvärlden. Oftast förstår man dom inte bara.
Deras utmärkande egenskaper såsom; brist på empati, att inte ha förmågan att känna skuld, känslokyla, kan vara till nytta i vissa beslutsfattande sammanhang. Tillsammans med visade positiva egenskaper såsom charm, att kunna tala för sig, sällskaplighet, manipuleringsförmåga m m. förståss är då till stor hjälp.
 - Men deras produktivitet har - visat sig - inte varit så lysande som den framgångsgloria de eventuellt ha kunnat skapa om sig själva.
Man kan tom leva länge med en psykopat utan att veta om det så spridningen är stor.

Det gjordes också många undersökningar för att förklara beteendet - varför blir man psykopat? Man har då hittat förändringar i hjärnan och i arvet som betingar. Men vad är det som gör att somliga kan rentav bli exv massmördare av dom, har man ställt frågan?
Man började då med att undersöka små barns känsla för empati och det har visat sig att känslan för empati fanns hos de flesta redan då. Det som händer sedan, dvs i den miljö de växer upp i, påverkar sedan personlighetens utveckling.

Benägenheten finns alltså i arvet, men det är den dåliga miljön man växer upp i, kan göra människan till en hustrumisshandlare, massmördare etc i värsta fall. Resten - som får bättre behandling under barndomen - kan bli en medborgare bland oss och försvinner i mängden, ofta i dominerande ställningar kanske på skilda håll  i samhällslivet.

Känner du en  person som sårat dig eller har gjort dig mycket illa utan att känna skuld därefter?
Det kan just vara en psykopat, som inte kan känna skuld - helt enkelt. Han/hon är inte ond, men har inte någon förmåga till att känna skuld eller empati och därför kan du inte döma honom. Orsaken för detta finns i hans gener m m.
En sådan person kan låta som om, dvs att kännslan finns hos honom (men då endast intellektuellt) men inte i verkligheten.

Men det han har gjort mot dig behöver du givetvis inte gilla.

Annorlunda redkap

Om yxan som redskap (fysisk) - och som jag har lärt mig att använda numera - har jag skrivit om tidigare. Men så kom jag på i dag, att de finns redskap -  ofta i bruk, som är avsedda i kombiantion med de fysiska - av det annorluda (inmateriella?) slaget.
Det var närmast en man - i söndags på återbesöket - som berättade om sin historia för oss, som gjorde mig nu uppmärksam på detta.

Ja, det gäller en läkares ordination (råd och läkemedel) som ett exempel på detta.
Mannen ifråga använde sig av redskapet till punkt och pricka, men blev ändå allt sämre tills han vägrade att ta läkemedlet. Han berättade också om sin försämring för... men..., - ju, han måste ändå fortsätta! Men så gick han till en anna läkare och då(!) måste han sluta omedelbart... och fick nya läkemedel. Han blev därefter också mycket bättre. - Jag fick veta mer än så av honom och det var trovärdigt nog som han berättade om.

Alltnog är råd också ett redskap eller ofta en huvudkomplement... Skall man då följa rådet till punkt och pricka? Även om man känner på sig att - som i detta fall vår man - ha blivit betydligt sämre?

Man kan alltså antagligen få dåliga råd - även av läkare, det finns raportem om läkemedelsförgifningar m m. Och det är klart - ja nästan självklart - att man inte skall följa dåliga råd heller - men hur vet man? Man har ju lärt sig att kunna lita på läkarna. - Varför skulle man uppmanas att gå till dom annars?

Men - som han sa - han vägrade att lyda sin läkares råd och det var det som räddade livet på honom.

Och detta fick mig att tänka tanken - är det inte till syvende och sist ändå på individnivå det måste få avgöras om rådet var/är bra eller dåligt?
Och slutet på funderingen blev igen, samma som jag kom fram till sist. Det är förmågan - i detta fall läkarens - det hänger på! I och för sig - och i vilket fall som helst - kan då goda råd bli fullkomligt värdelösa om förmågan... saknas.

Minnen i natten

Det är klockan två på natten och då kan man börja fundera på saker och ting; som det var i går kväll t ex.

Det händer ju att det är kallt hemma när... och jag..., så jag måste sätta snabbt sätta fyr i pannan...

Jag använder papper först som jag lägger i botten och sedan klyvet ved därpå i olika storlekar och lager. För att klyva veden så måste jag ha reskap; och det är här mina tankar började att utveckla sig. Jag hade denna gång tre olika sorters - eller storlekar - yxor och annat till förfogande och jag tänkte:
- Vad fantastiskt det här är med att ha redskap!
Och jag fortsatte att tänka vidare:
- Tänk att vi människor använder redskap till nästan allt?!

Och i natt, klockan två och framöver, fortsatte jag att tänka på redskap i allmänhet igen.
Redan som en liten parvel så blev jag intresserad av yxan dvs att klyva ved med den, precis som jag såg min pappa göra. En gång så gick det så olyckligt till att yxan hamnade i benet - märket finns fortfarande kvar. Och jag minns också att det gjorde mycket ont och länge.

Verktyget var rätt men jag kunde tydligen inte behärska det ännu. Viljan fanns där också och antociasmen men jag saknade förmågan. Så det blev som det brukar i sådana fall då jag har drabbats av konsekvenserna som det heter.
Men sedan dess så har jag inte något minne av att jag skulle ha huggit mig i bena med yxan. Jag skaftade också en egen yxa själv, när jag gick på förberedande skogskurs i Skinnskatteberg, och jag har yxan fortfarande kvar sedan dess - fullt användbar förresten. Men detta var ett villospår just nu...

Men - tillbaka till ämnet - så täkte jag vidare över detta dvs de nya verktyg som människan får till förfogande i våra dagar - som internet, mediciner tex - och som även jag får och använder på min ålderdom. Tänk om jag drabbas någon av konsekvenserna nu igen - vilket är inte uteslutet.
Men så har jag lärt mig att det är sällan vertygets fel om det blir fel utan förmågans.

Och så dök nya minnen upp... och jag somnade.