Två gubbar filosoferar i bastun - jag och min kompis. Vi har tagit upp ett, på flera sätt, mycket tungt ämne nämligen; sanningens kraft till beskådande. Denna kraft kan ses, som en grundläggande företeelse, som visas delvis i anknytning till de omfattande händelserna kring Breiviks målet.
Fokuset har man hittills - tycker vi - lagts främst på samhällets och medborgarnas krav m m på, för att få veta sanningen. Vi har dock under vår diskussion lagt in en annan synvinkel också på temat. Vi har då försökt främst fokusera på sanningens betydelse som företeelse/naturkraft i fallet. Det kan ju inte bara vara en tillfällighet detta makabra intresse kring målet, för att få fram sanningen, och om detta ännu mer makabra massmordets sanning, på den omtalade ön.
Det kan lika gärna vara frågan om tvärtom - resonerade vi - det vill säga att det är sanningen som styr processen och som vill tränga sig fram i ljuset. Det är sällan vi får läsa om denna aspekt på processen eller överhuvudtaget på andra händelser i livet. - Vad är det som egentligen styr processen i fråga?
Den bild vi får serverad oss utgår oftast ur människors behov/nyfikenhet som fokus. Men vad är det som styr själva behovet då, kan det inte vara/ses som själva sanningens kraft?
Det är ju sanningen som får människorna... driva dem till att uppenbara den dvs om hur saker och ting förhåller sig, eller...?
Två sidor av samma mynt kanske, eller...? Eller rentav "tvärtom" kan också vara sant, om man får uttrycka det så.
- Det gäller här att förstå vad jag menar med "tvärtom" eftersom det är kanske ett fel uttryck, men vad jag vill komma till är att det existerar minst två olika bilder av händelseförloppet. Eller bara en bild med olika fasetter?
Fokuset har man hittills - tycker vi - lagts främst på samhällets och medborgarnas krav m m på, för att få veta sanningen. Vi har dock under vår diskussion lagt in en annan synvinkel också på temat. Vi har då försökt främst fokusera på sanningens betydelse som företeelse/naturkraft i fallet. Det kan ju inte bara vara en tillfällighet detta makabra intresse kring målet, för att få fram sanningen, och om detta ännu mer makabra massmordets sanning, på den omtalade ön.
Det kan lika gärna vara frågan om tvärtom - resonerade vi - det vill säga att det är sanningen som styr processen och som vill tränga sig fram i ljuset. Det är sällan vi får läsa om denna aspekt på processen eller överhuvudtaget på andra händelser i livet. - Vad är det som egentligen styr processen i fråga?
Den bild vi får serverad oss utgår oftast ur människors behov/nyfikenhet som fokus. Men vad är det som styr själva behovet då, kan det inte vara/ses som själva sanningens kraft?
Det är ju sanningen som får människorna... driva dem till att uppenbara den dvs om hur saker och ting förhåller sig, eller...?
Två sidor av samma mynt kanske, eller...? Eller rentav "tvärtom" kan också vara sant, om man får uttrycka det så.
- Det gäller här att förstå vad jag menar med "tvärtom" eftersom det är kanske ett fel uttryck, men vad jag vill komma till är att det existerar minst två olika bilder av händelseförloppet. Eller bara en bild med olika fasetter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar