Ett grubbleri börjar alltid någonstans. I mitt fall blev det när jag fick frågan: "Vet du vilket första intryck du gör på dig själv?"
Ja, jag tror nu, att frågan inte kan besvaras på ett enkelt sätt - den är ovanligt konstigt ställt och så.
Men det är dock just detta som fick mig att grubbla. - Rannsaka är kanske ett bättre ord på mina funderingar i detta fall.
Jag var förut inne på detta med kläder - ett verktyg att kunna göra intryck på. Jämfört med andra av mina vänner så är jag faktiskt bland de sämst klädda, det vet jag. Dessutom är mina relationer till kläder en aning konstig lindrigt sagt. - Ja, jag vet att jag har fel!
Jag mår inte bra - helt enkelt - om jag är så att säga uppklädd på ett korrekt sätt som försäljarna brukar vara. - "Här kommer en försäljare", ja, det... det intrycket tycker jag inte om. Men: "Här kommer Mikael med den asfula hatten", intrycket gillar jag bättre. - Ja, ja, jag vet att jag har fel!
Jag schokerar därför(?) ibland med mina konstiga hattar och genom att tugga tuggumi. Men detta senare gör jag för att inte bli torr i munnen. Man kanske skulle ha en flaska ned sig eller... - vad säger du? - Ja, ja, ja, jag vet att det är är ofint att tugga tuggumi medan man är..., rentav likt ett helgerån.
Alltnog så uteblir också vanligen de positiva signalerna som brukar åtfölja intrycket av en välkädd person - bortsett några ironiskt snälla uppmärksamheter förståss. Jag tror i alla fall inte på dom - mitt intryck på mig själv/om mig själv förblir i alla fall godtagbart. Men andra får tänka annorlunda - det stör mig egentligen inte.
Men mitt intryck kan kanske signalera vårdslöshet etc och en sorts stolthet. "Han vill inte se ut som vi" tänker kanske någon - vad vet jag? Men jag föredrar att främst trivas i mina kläder.
Men det skadar ändå inte att kolla in sig om man är stolt eller inte. Men hur gör man. Jag är självfallet inte stolt för att jag gör dåligt intryck - jag beklagar det - men i övrigt har jag inte något att vara stolt över heller. Någon måste tala om för mig då vad jag inte skall vara så stolt över egentligen.
Och frågan dimper ner igen på bordet: - "Vad får du för intryck av dig själv?"
Detta är ett mycket pinsamt fråga eftersom ingen säger någonting men ändå menar kanske att:
"... du är stolt."
"... din hatt är ful"
Det återstår alltså att själv grubbla över det intryck man ger inför sig själv och andra.
Självmedvetenhet! Ja det skulle jag behöva mer av!
Men varför vill jag inte klä mig som det förväntas av andra?
- "Du är i alla fall självisk - man klär sig inte för sig utan för andra! Det borde du förstå och klara av."
Ja, jag tror nu, att frågan inte kan besvaras på ett enkelt sätt - den är ovanligt konstigt ställt och så.
Men det är dock just detta som fick mig att grubbla. - Rannsaka är kanske ett bättre ord på mina funderingar i detta fall.
Jag var förut inne på detta med kläder - ett verktyg att kunna göra intryck på. Jämfört med andra av mina vänner så är jag faktiskt bland de sämst klädda, det vet jag. Dessutom är mina relationer till kläder en aning konstig lindrigt sagt. - Ja, jag vet att jag har fel!
Jag mår inte bra - helt enkelt - om jag är så att säga uppklädd på ett korrekt sätt som försäljarna brukar vara. - "Här kommer en försäljare", ja, det... det intrycket tycker jag inte om. Men: "Här kommer Mikael med den asfula hatten", intrycket gillar jag bättre. - Ja, ja, jag vet att jag har fel!
Jag schokerar därför(?) ibland med mina konstiga hattar och genom att tugga tuggumi. Men detta senare gör jag för att inte bli torr i munnen. Man kanske skulle ha en flaska ned sig eller... - vad säger du? - Ja, ja, ja, jag vet att det är är ofint att tugga tuggumi medan man är..., rentav likt ett helgerån.
Alltnog så uteblir också vanligen de positiva signalerna som brukar åtfölja intrycket av en välkädd person - bortsett några ironiskt snälla uppmärksamheter förståss. Jag tror i alla fall inte på dom - mitt intryck på mig själv/om mig själv förblir i alla fall godtagbart. Men andra får tänka annorlunda - det stör mig egentligen inte.
Men mitt intryck kan kanske signalera vårdslöshet etc och en sorts stolthet. "Han vill inte se ut som vi" tänker kanske någon - vad vet jag? Men jag föredrar att främst trivas i mina kläder.
Men det skadar ändå inte att kolla in sig om man är stolt eller inte. Men hur gör man. Jag är självfallet inte stolt för att jag gör dåligt intryck - jag beklagar det - men i övrigt har jag inte något att vara stolt över heller. Någon måste tala om för mig då vad jag inte skall vara så stolt över egentligen.
Och frågan dimper ner igen på bordet: - "Vad får du för intryck av dig själv?"
Detta är ett mycket pinsamt fråga eftersom ingen säger någonting men ändå menar kanske att:
"... du är stolt."
"... din hatt är ful"
Det återstår alltså att själv grubbla över det intryck man ger inför sig själv och andra.
Självmedvetenhet! Ja det skulle jag behöva mer av!
Men varför vill jag inte klä mig som det förväntas av andra?
- "Du är i alla fall självisk - man klär sig inte för sig utan för andra! Det borde du förstå och klara av."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar