"Vad har du som första intryck om dig själv?"
Jag blev ställd inför frågan... vad då för intryck? ... om mig själv?... skall jag själv?... nej, det vet jag inte...!
- Du får fråga andra om detta, säger min hjärna helt spontant, men det är inte svaret på frågan. Och, ärligt talat, så har jag aldrig förr funderat på saken.
Javisst, jag styrs även av andras förväntningar på mig. Om jag t ex skall ha slips eller inte eller så. Jag fuskar med valet av kädesplaggen så mycket som möjligt vet jag. Att välja en passande slips, nu när min fru är borta, kan vara en mara. Jag vill klä mig - själviskt skulle någon säga - så att jag trivs, och helst utan slips. Men ibland - när jag skall gå bort - måste jag ändå tänka på vad andra tycker. Jag måste ha slips för att de skall få ett gott intryck av mig. Men vilket intryck jag ändå ger - de säger oftast ingenting om, så jag vet inte. - Jag chansar helt enkelt.
Om jag skulle klä mig propert - enligt min uppfattning propert - så skulle det kännas som att vara en riktig hycklare, så det undviker jag.
I min barndom så minns jag, att vi var mycket fattiga. Och vi såg folk gå uppklädda i högtidskläder gå i kyrkan på söndagarna. Och då kändes fattigdomen ännu starkare för jag/vi hade inte sådana högtidskläder, som vi trodde behövdes, för att räknas till skaran. De intryck vi fick var, att folket som var rikare hade velat visa upp - göra ett positivt intryck - om sig i sina högtidskläder. - Positivt intryck på vem?
En bidragande orsak kan ha varit vår granne - alltid propert klädd på väg till kyrkan. Men hemkommen
inträffade..., som det hänt alltför ofta, en gråtande hustru hördes som fick stryk utav sin make. Det är det intrycket som har plågat oss.
- Det gjorde oss rentav stolta för att...
Alltnog så hade vi, inga sådana,och så behövde vi i alla fall inte skämmas och därför gick vi inte i kyrkan heller.
Om jag nu tänker riktigt efter så blev jag faktiskt präglad av barndomen - vad det gäller klädsel - och som påverkar mig även i dag. Vi har i hela familjen, ej heller brytt oss om så mycket om mode och kläder och speciellt inte för att göra ett gott intryck. Se bara på en utav mina döttrar - hon är klädd som en fattighjon för det mesta, men hennes personlighet exv på arbetet är mycket uppskattat. - Så vad betyder intrycket?
Jag vill fortfarade vara solodarisk klädd med de sämre klädda och är rentav misstänksam mot de alltför pråliga.
Men visst uppskattar jag att se stil och speciellt av välkädda damer. Det händer ibland, att jag till och med talar om det för dom, rentav gående på Kungsgatan i stan. Men det är stilen som gör intryck på mig. Det personliga intrycket är nog av annat slag. Det hinner jag inte att ta reda på då.
Jag blev ställd inför frågan... vad då för intryck? ... om mig själv?... skall jag själv?... nej, det vet jag inte...!
- Du får fråga andra om detta, säger min hjärna helt spontant, men det är inte svaret på frågan. Och, ärligt talat, så har jag aldrig förr funderat på saken.
Javisst, jag styrs även av andras förväntningar på mig. Om jag t ex skall ha slips eller inte eller så. Jag fuskar med valet av kädesplaggen så mycket som möjligt vet jag. Att välja en passande slips, nu när min fru är borta, kan vara en mara. Jag vill klä mig - själviskt skulle någon säga - så att jag trivs, och helst utan slips. Men ibland - när jag skall gå bort - måste jag ändå tänka på vad andra tycker. Jag måste ha slips för att de skall få ett gott intryck av mig. Men vilket intryck jag ändå ger - de säger oftast ingenting om, så jag vet inte. - Jag chansar helt enkelt.
Om jag skulle klä mig propert - enligt min uppfattning propert - så skulle det kännas som att vara en riktig hycklare, så det undviker jag.
I min barndom så minns jag, att vi var mycket fattiga. Och vi såg folk gå uppklädda i högtidskläder gå i kyrkan på söndagarna. Och då kändes fattigdomen ännu starkare för jag/vi hade inte sådana högtidskläder, som vi trodde behövdes, för att räknas till skaran. De intryck vi fick var, att folket som var rikare hade velat visa upp - göra ett positivt intryck - om sig i sina högtidskläder. - Positivt intryck på vem?
En bidragande orsak kan ha varit vår granne - alltid propert klädd på väg till kyrkan. Men hemkommen
inträffade..., som det hänt alltför ofta, en gråtande hustru hördes som fick stryk utav sin make. Det är det intrycket som har plågat oss.
- Det gjorde oss rentav stolta för att...
Alltnog så hade vi, inga sådana,och så behövde vi i alla fall inte skämmas och därför gick vi inte i kyrkan heller.
Om jag nu tänker riktigt efter så blev jag faktiskt präglad av barndomen - vad det gäller klädsel - och som påverkar mig även i dag. Vi har i hela familjen, ej heller brytt oss om så mycket om mode och kläder och speciellt inte för att göra ett gott intryck. Se bara på en utav mina döttrar - hon är klädd som en fattighjon för det mesta, men hennes personlighet exv på arbetet är mycket uppskattat. - Så vad betyder intrycket?
Jag vill fortfarade vara solodarisk klädd med de sämre klädda och är rentav misstänksam mot de alltför pråliga.
Men visst uppskattar jag att se stil och speciellt av välkädda damer. Det händer ibland, att jag till och med talar om det för dom, rentav gående på Kungsgatan i stan. Men det är stilen som gör intryck på mig. Det personliga intrycket är nog av annat slag. Det hinner jag inte att ta reda på då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar