Kallas det för tidens tand...?

...Eftersom ingen trodde på det längre. Det har inte hänt... sedan 1821(trodde somliga beslutsfattare), om det verkligen har hänt ens då - för det kan ju inte hända. Det som hände 1821- om det hände - så var det också längre tid tillbaka än någon människa kan minnas. Så det kanske det ändå inte ens ha hänt...

Det var som hände då(1821), om det har hänt alltså, blev en sådan sällsynt händelse, nästan som Kristi födelse, så att man höll på att ställa tideräkningen efter, dvs 1821. Det blev bemärkelseåret då en människa sist dödats av en varg(?).

Men så har nu bevisligen hänt det - som inte kunde hända - igen, men som i framtiden kanske ingen kommer att tro på, dvs på det som har hänt den 17 juni 2012 på Kolmårdens djurpark. - Tiden får oss att glömma och man kan spekulera...

Det som bara inte kunde hända har nu emellertid hänt!

Och vad är det du och jag tänker på nu? Det är djurskötarens - en kvinnas - sista minuter i livet. - Vad tänkte hon på? Kanske kände sig lurad! Som dog, ensam arbetande i parkens varghägn - fritt band vargar - under obevittnade omständigheter. Om man skulle fråga vargarna så säger de: vi minns inte!

På denna djurpark har man dessutom släppt in vanligt folk i vargars hägn för 1095 kronor per person tidigare. Ett ex på vad god tro - utan kunskap - kan ställa till.

Svensk smörgåsbord står sig

Revolution. Jag har sorgliga minnen med tanke på revolution. Det var revolutionen som föste mig till Sverige år 1956. Och mina trevliga minnen härstammar mest från tiden därefter.

Sedan dess har mycket förändrats. förändringar som var otänkbara har skett. Sovjetimperiet fallit samman utan ett skott.

Under mitt liv har flera förändringar skett än under 1000 år av mänsklighetens historia. En verkligen märklig tid vi lever i.

Vad har då förändrats i Sverige? Säkerligen mer än vad jag kan räkna opp. Men något som de flesta är uppenbart är förändringarna i gastronomin. För mig tycktes då att det mesta i matväg var sött i Sverige och nu finns det smaker av otrolig mängd.

Man kan utan vidare säga eller karakterisera förloppet som en gastronomisk revolution som har inträffat.
Jag minns den tiden då jag skulle köpa Keso. De visste ens inte vad det var för någonting och ännu mindre vad det hette. Och nu finns det överallt och det är jag glad för, för jag använder keso till gröten. Och så finns de dessutom en massa nya namn på mat exv pizza som man aldrig hört talas om - inte jag i alla fall.

Och grönsaker? Det var ett litet salladsblad som dekoration till fläskotletten med potatis som jag fick. Och nu, nu finns det grönsaksbord med alla härligheter på.

Allting har förändrats inom matlagningen, men något som är svenskt finns ändå kvar.

Surströmming - bjud mig gärna!
Smörgåsbordet
Och den traditionella nubben


Och det finns inte något mer fantastiskt än när svenskar dukar upp till en fest - den sista jag kommer ihåg var hos Gustavsson. Verkligen kungligt jag brukade känna mig vid dessa tillfällen. Men det är väl också en gammal fin tradition. Svenska kvinnor är helt fantastiska i den här konsten. - Jag vet, för jag hade också en.

Och det betraktar jag  som en stor ära om jag får vara med någon svensk bjudning.

Soluppgången i dag

Jag titta på klockan
och klockan var fyra
tyst i mina tankar
har inget att säga

dagen är såpass ny
och snart går solen upp
tystar mig ännu mer
för underbart är gott

för vad finns det att sägs
inför de nya dagen
jag ser nu soluppgången
och synen gör mig tagen

det är för underbart
få känna solens strålar
den bästa del av dagen...
jag älskar dig - jag lovar!

Sinko

BEROENDE

Ej önskar jag
leva genom andra utan förbli
min egen vilja trogen
även då vi sjunker in i
vår kärlek och vårt gemensamma
  dunkel -

Du är liksom jag
ett jag men vad vore vi
utan ljuset
där vi vilset trevar
  oss fram i nattens mörker -

Det outgrundliga
är uppenbarat
i allt omkring oss -
Det existerar - alltså finns jag
  och du -

Stenen finns men
vi äro icke stenar -
Du liksom jag är ett jag
liksom jag liksom du
  är förunnad -

Hans Hällare

Åskväder på gång

Detta var några dagar sedan då åska annonserades och inspirerad försökte jag skriva en dikt men den blev oavslutad. Så jag försöker avsluta den nu i stället, eftersom jag känner mig pigg så här kl 5 på morgonen. Dikten blev inte riktigt bra men så här blev den i alla fall

Risk för åska

Det som utspelar sig
här på Oskarsborg
när åskan går:
det kallas för respekt
och på vår meny då
följande aktiviteter står

åskan ännu långt borta
uppstår en stor brådska
el kontakterna slits ur...
om det kommer nära
och åskan börjar dundra
i bilen sitter Irma

från spisen håll dig borta
för det sprakar och det fräser
inne skapas respekt,
av knallar som hörs ofta

jag vet nu vad som gäller
vet ej när det smäller
...måste apparaterna tysta
så ingen nåt får knysta!

Sinko

Denna dag gick nästan allting fel

Jag har städat färdigt m m och nu var jag på väg till bilen för att åka på träning i Eskilstuna. Men bilen vägrade att starta. Nåväl, det går flera bussar så jag får ta någon av dom i stället. Javisst, men så råkade jag inte ha någon paraply hemma, så jag får väl invänta Andrée och ta träningen i morgon.

Jag la mig i sängen och började filosofera över situationen. Den så kallade fria viljan dök upp i minnet igen. Visst, så vill ja till bussen - (fri vilja?)- men då blir jag genomsur och tom sjuk kanske. Om den fria viljan skulle bestämma - om jag hade en ådan - så kunde det gå riktigt illa för mig tänkte jag. Men eftersom jag har en egen vilja så är det jag som bestämmer vad jag skall göras - så är det så!

Jag tycker att det är bättre att räkna med den egna viljan eftersom jag kan rå över den. Och det har jag väl aldrig upplevt att jag släppte den fri, men det hindrar mig inte att göra någonting frivilligt. Nej, jag gillar inte att någon fri vilja bestämmer över mig. - Tur att jag inte har en sådan.

Om man är som jag medveten om den egna viljan så vet jag att jag kan styra den eller avstyra den om den skulle vilja mig något som är skadligt. Men ingen fara, för min egen vilja tänker inte själv det är jag som tänker för den.
- Min vilja vill jag ha som ett verktyg i syften jag själv bestämmer mig för.

Jag vet inte överhuvudtaget hur jag skulle kunna bete mig med en fri vilja inom mig. En sådan känns för mig något okontrollerbart som skulle göra mig riktigt rädd.

Men andra är kanske beskaffade på ett annat sätt - jag undrar då hur de gör.

Och nu är min vilja att slumra till lite och njuta av regnet därute. Ja, jag - min vilja - vill det!

Har jag en fri vilja?

I ett tidigare avsnitt funderade jag över jaget och dess förändringar. Många söker sitt jag men vad som behövs egentligen är att rehabiliterar sitt jag som ju redan lär finnas. Men man måste lära känna den.

Osökt kom jag in här på den fria viljans spörsmål, den hör ju också till jaget. Det finns ju också olika uppfattningar om existensen av en fri vilja.

Och då tänkte jag att jag borde väl veta bäst beträffande mig själv om jag har den fria viljan eller inte! Så jag ställde frågan till mig själv för att få ett ärligt svar: har jag en fri vilja?

Svaret blev att jag, känner instinktivt så, att jag inte har någon fri vilja. Hela mitt liv visar det tycker jag - speciellt mitt liv under den kommunistiska diktaturen. Och det var definitivt inte det jag ville. Och många med mig skulle intyga att de inte hade då en fri vilja. - Hur förklara detta och påstå att människan har en fri vilja?

Någon fri vilja fanns det definitivt inte hos mig då och nu heller. Men, visst helt viljelös, var jag och är jag inte - jag har ju, och alltid haft en egen vilja. Denna egna viljan är inte alls fri utan helt beroende av mig. Jag äger min vilja och ansvarar för den.

Friheten att välja uppstår dock ibland och då får man välja mellan två eller flera alternativ. Men dessa alternativ är alltid begränsade eller obekanta. Jag kan just nu välja att sluta skriva och dricka kaffe istället - som jag ock kommer att göra - peta mig i näsan, klia mig...  m fl  fria valmöjligheter står mig till buds. Och denna frihet menar somliga är bevis på att jag har en fri vilja. Dvs friheten att kunna välja fritt bland en massa möjligheter bevisar att den fria viljan finns menar de. - Vad är det som finns egentligen? Den fria viljan eller möjligheterna?

Men då dessa möjligheter inträffar, fria valmöjligheter i en speciell situation; och se, detta pekas ut och avses som bevis på existensen av den "fria viljan".
Alltid har man ju några fria val att göra, till och med före sin död - exv att blinka med ögonen. Alltid finns det något man kan fritt göra dvs välja mellan olika då möjliga alternativ. Men alla dessa situationer kan täckas även av begreppet "egna viljan" in också.
Den sk "fria viljan" är då endast en specialfall av den "egna viljan" då friheten att välja är möjlig. Det vill säga då omständigheterna tillåter det. Men då är villkoret, själva omständigheternas beskaffenhet det gäller; det handlar inte om viljans beskaffenhet..

"Jag var inte jag förr"

Jag läser här om Lulu som bestämde sig och hoppade av karusellen för att börja ett annat liv.

Hon satte helt enkel foten i marken, tvärbromsade och bytte inte bara fil utan även färdriktning. Det hände mycket innan också men det får räcka med denna korta sammanfattning.

Jag kände igen mig när jag läste om  henne, fast det gick inte så drastiskt till alla gånger för mig. Utom den gången jag måste lämna landet och kom till Sverige som politisk flykting. Sedan dess gick förändringarna mera successivt till, men de blev ändå stora.-Kanske var jag för feg eller mer för försiktig än Lulu.

Somliga kan det där med snabba  vändningar - kan beundra det ibland. Men för mig gick det som sagt sakta och på ett mer genomtänkt sätt, jag är mera av den typen som tänker först och .... Jag menar, att jag är inte av den revolutionära typen med mitt liv utan den som tänker(?) igenom allting i förväg.

Att jag ändå har lyckats med förändringarna, förstår jag av att, när jag träffar mina gamla kompisar för då ser jag skillnaderna bättre. De verkar ha stannat upp i sin  utveckling på något sätt.  Det är precis samme Pelle som jag lärde känna för då säg, för lera 10-tals år sedan.

Jag kan dock också konstatera likt Lulu, att jag var inte jag förr dvs jag känner mig betydligt bättre i mitt skinn nu än jag gjorde tidigare i mitt liv. Jag mår helt enkelt bättre. Vägen hit gick genom ökad självkännedom som bl a min fru Irma och mina barn hjälpte mig till - de var bra på det - men framför allt min tro. - Men så är jag fortfarande inte nöjd(men inte missnöjd heller) men jag kan känna mig bättre - tror jag - men livet är kort!

Många är rädda för att förändras för "då är jag inte jag längre" tänker dom. Man är rädd för att förlora sin identitet på något sätt och jag tänkte ju faktiskt likadant själv. Problemet var bara att jag måste inse att skaparen visste bättre,  om vad som är mitt riktiga jag och låta mig formas. - Man formas ju ändå fast då kanske av andra.

Många söker sitt riktiga jag men söker det på fel ställe och då kan de aldrig bli riktigt tillfredsställda. Jaget är inte en sten, och det finn sju där, fast lite deformerat och behöver därför rehabiliteras.
Om man sedan hittat sitt jag, så att säga - blivit rehabiliterat - ja, då får man lugn/frid i själen. Denna känsla skvallrar om att man har hittat det som man har sökt efter länge - dvs är på rätt väg.

Tankar i morgonkvisten

Jag har viss sovit för mycket i går så nu blev jag vaken redan kl tre på natten. Vanligen brukar jag kunna skriva vid sådana här tillfällen men nu begav det sig till att tänka först.

Jag kom nu på mig just att jag började fundera på Sakarja som jag läste i går kväll innan jag somnade.

I Sakarja finns det väldigt mycket information mycket effektivt packad i texten, inte ett onödigt ord verkar smugit sig in där. Detta allt kommer att bli mycket svårt att smälta tänkte jag men så är det intressant också. Det handlar ju om profetior om framtiden från Sakarjas tid sett, och kan gälla nutid just nu.

Och så gick jag över med funderingarna till den mannen med mätsnöret i handen som skulle mäta(planlägga?) Jerusalem (Sakarja 2:2) men som hindrades snart, då något oväntat har inträffat(Sakarja 2:3), dvs ändrade instruktioner var på gång som han skulle snart ta i beaktande. Det som han fick reda på var - tycktes mig vara - någonting nytt - som om det gällde ett annat Jerusalem. Och som var annorlunda än den lokala och som syntes redan vara färdigbyggd, och som det kom en bestämd order om (Sakarja 2:5)från högsta ort att mäta(beskriva?). Staden  Jerusalem den han skulle mäta(beskriva?) skulle bli mycket större än han från början har tänkt sig(kanske den lokala). Likt en vidöppen och stor landsbygd bebodd med många människor och djur skulle den bli.

En märklig beskrivning av en stad som inte karakteriseras av gator och torg och dylikt. Alltså ger inte intrycket av ett vanligt tätbebyggt område, utan något vidöppet. - Hurudan skulle denna nya(?) Jerusalem bli? -  Det verkar ju vara tydligt att något nytt var i görningen.

Att mäta Jerusalem trodde jag först var att planlägga staden, men beskrivningen visar att det handlar om att mäta någonting färdigt byggt och i framtiden. Plötsligt blev ordet mäta mera meningsfullt i detta sammanhang. Uttrycket antyder just något om de nya dimensionerna av den framtida staden. Profeten fick alltså samtidigt som han fick veta något om förspelet fick också veta något om hur resultatet skulle bli.

Men säker så funderade även Sakarja också över det han såg - som låg i framtiden - men inte förstod. Men troligen förstod nog ändå mer än jag gör det nu, kan jag tänka.

Och nu skall jag ta mig en kopp kaffe.

Den fattiges lyx

I dag är det just en sådan dag som man önskar sig få ibland.
Grått och mulet
blåst med strulet
småregnigt och kyligt
brrrrrrrrrrrrrr... inspirerar inte alls att fortsätta.

Men, inte att förakta en sådan här dag heller, man kan ju ta igen sig och sova lite till, titta ut och sova lite..., utan att behöva ha dåligt samvete. Det har man nog av ändå, fast man går på som autopilot ibland.

Och så blev det lite avbrott med att sätta fyr i pannan, dricka lite kaffe m m  Min TV som jag brukar titta på med sändningarna från Budapest strejkar också så... och ssååå tråkigt?! Nej! Inte alls!

Man har ju sina minnen som börjar sysselsätta mig och så har jag drömmarna.
Jag kom just på mig att jag drömde ovanligt mycket i dag, det verkar bli så när man sover för länge. Jag försöker minnas vad det var jag drömde om men,...men säker var det något spännande. Mycket märkligt men drömmar känns som verklighet ibland.

Det är klart att man kan drömma medvetna drömmar också om framtiden en sådan här dag, om bättre väder snart... men det orkar jag inte med nu. Så jag lägger mig igen och försöker åka snålskjuts, och välja de fattigas lyxliv dvs drömmar medan jag sover. De kan vara nog så spännande och rentav ovanligt lyxiga. - Oj, oj vad jag har varit med om, och helt gratis dessutom!

Det är fortsatt ruggigt ute så jag försöker drömma, som jag nu väntar med spänning på - man vet ju dessutom aldrig vad som händer i den världen.
- God natt!