Slösaktigt liv

Slösaktigt liv

Ung och dum

Med detta menas
då dina pengar delas
till höger och vänster
på grejjer och semester...

men många slösar
med sitt sociala
humankapital:
struntar i den bara

detta händer ofta
när man är ung.
vänner får man...
låter inte så dumt

men de bästa vänner...
kanske man tappar.
det sociala kapitalet
går man och föraktar

Sinko

Den trotsiga hundheten

Den trotsiga hundheten

Hunden befínner sig
i en identitetskris
på något vis.
den vet inte riktigt
var den platsar
med sina
leriga tassar.
den har blivit
lämnad...
så där för sig
- marginaliserad -
som en hund för(!) sig.
men det är är något;
en sorts "trots allt"
den har över sig,
där den står
på sina fyra ben
som om...
vaktar sitt kall,
mitt i förlusten all.

Sinko

Hunsad?

När det gäller hundar


"Att mina hundar respekterar mig och vet att det kommer att bli som matte har sagt betyder INTE att de är rädda för mig eller hunsade. Det betyder att vi har ett skönt liv och slipper en massa trassel och konflikter."
- en hundägare -

Det finns något som det heter respekt när det gäller barn m m., men människor är i alla fall inte hundar. Respekten skall visserligen finnas men byggas upp som mål. Det kan inte ge gott resultat om man med hänvisning till respekt hunsar sina medmänniskor. - Hur vet du att en hunsad människa visar dig repekt?
Att hunsa hundar går väl an men inte vad det gäller människor. Det verkar emellertid som om inte ens hundarna gillar att vara hunsade. Men de har lärt sig - av somliga ägare - att ett "nej" är ett nej! Människans har det mycket enklare exv med sina barn. - Varför får jag inte göra så? - Därför att pappa har sagt det, punkt slut! Alla barn kan fatta det - de förstår ju språket. - Och om detta svar godtas så kallas det respekt. Först för att man måste och sedan och medvetet...

Men att hunsa människor har ibland blivit ett perverst lek liksom.

Det finns vanligen två rollspelare i detta fall: en som hunsar och offret.

A ha blivit hunsad upplevs oftast som otövande av orättvisa. Som vanligt förekommande exempel är via degradering av dina kunskaper. Du är en god yrkesman men man tilldelar dig exv undermåliga sysslor, något som vem som helst kan göra.


Det berätta om ett fall, hon hette Ulla som exempel. Hon hade akademisk examen men fick slicka kuvert och frimärken i en oansenlig skrubb. Hon var definitivt hunsad.

Men man är ibland omedveten om att man är hunsad. Du kanske blir väckt mitt i natten och inkallad till jobbet för det är sååååååååååå viktigt(larm utlöst), men som sedan har visat sig varit falskt. Och några får för sig ett gott skratt i smyg, samtidigt som de hänvisar till beklaglig misstag.

Det finns också märkliga olyckor på arbetsplatserna också som vi har hört talas om. Du jobbar i ett lag och pga medvetna försummelser... så blir du skadad. Allt har hänt liksom av en slump - framställs det - och betraktas som en olycka.

Ett mycklet avancerat sätt att hunsa är driva offret till att begå ett misstag. Målet är i detta fall att sänka människan eller för att skapa en dålig självbild. Ofta åtföljer liknanade processer föraktfulla påpekanden och en provocerande hållning. Detta kan få inpulsiva människor att ilskna till och begå ett misstag - de tappar ju kanske fattningen (vilket var målet) som sedan kan beskådas av alla. -  Ja, där ser ni vad han/hon dyger till...

Det finns olika sätt av mannen att hunsa sin hustru och tvärtom. Men om dessa exempel senare.

Att hunsas av en familjemedlem - exempel

"Min oerhört älskade lilla dotter, mitt allt på Jorden, dog nog ifrån mig för ca sex år sedan... Istället hsar, gradvisd, ett kontrollerande monster tagit hennes plats: Från att ha varit min bästa lilla kompis, en trogen följeslagare i allt, mammas egen skatt, har hon grafdvis förvandlats till en despot, som skrämmer mig bortom allt förstånd - jag är övertygaad om, att det är något fel, för hur kan en rar, omtänksam och underbar liten unge förvandlas till en elak, missfirmande och till och med misshandlande despot???Hon har lagfsart på det hus jag köpte för 6 år sedan, för jag ville att hon alltid skulle ha tak över huvudet, om något hände mig. Nu vill hon helst kasta ut mig, för jag är "en arbetslös idiot" - jo, men hur lätt är detatt få anställningvid 58? Attraktiv på arbetsmarknaden? Knappast!"  - modern -

Om sexuella trakasserier

Något varje kvinna/tjej bör veta.

Om sexuella trakasserier.
"Det handlar inte så mycket om att utverka sexuella tjänster som att markera sin makt, att betrakta kvinnan som sitt (sexuella) objekt."


 Det var andra tider när jag var ung. Kvinnor hade en helt annan kulturell ställning än nuförtiden. Åtminstone i mina småjordbrukarkretsar. Visst så var kvinnornas arbete mycket hårt - och jag fattar ännu i dag inte hur min mor lyckades göra så god mat mitt i vår fattigdom. Men de var också respekterade för sitt arbete.
De som utsatte kvinnorna för sexuella trakasserier kunde vara de drukna kommunistiska bossarna som jag såg utöva på några danser - de vågade att ta sig sådana friheter, som att ta på tuttarna m m.
Numera är det - verkar som om - de sexuella trakasserierna blivit mycket vanligare. Kanske en bidragande orsak till våra dagars feminism. Kvinnor vill inte betraktas längre som bara objekt.


De sexuella trakasserierna är psykiska trakasserier som har drivits ett steg längre. Dessa innebär att man behandlar en kvinna annorlunda bara därför att hon är en kvinna. Detta visar sig bl annat genom anspelande kommentarer, provocerande beteenden som är sexistiska, menande blickar/tankar, ansiktsutryck, sexuell beröring, olämpliga kommentar, skämt, osanna rykten, etc. - Allt syftar till att hon själv skall uppfatta sig själv som objekt.


En kvinna som utsätts för sexuella trakasserier uppfattas av angriparen som någon som  - står honom till förfogande. Hon görs osäker, i synnerhet då hon har ännu inte lärt sig hur hon skall bete sig. Det känns visserligen i luften men sitauationen är svårtolkad.

Hon bör acceptera situationen(?) - förväntas av henne -, hon bör till och med bli smikrad, känna sig upphöjd genom att hon är - utvald. 

Den som trakasserar kan inte föreställa sig att kvinnan skulle kunna sägs nej - han har ju placerat henne i objekt facket. Och gör hon det - vägrar bli behandlad så - blir hon dessutom utsatt för ytterligare förödmjukelser och attacker (dessa bör hon vara beredd på). 

Det är inte ovanligt att angriparen säger att det var kvinnan som lockade honom, och att hon var med på noterna, att hon själv var påstridig." etc. - Den som trakasserar skuldbelägger på detta sätt kvinnan/tjejjen.


- Ur Trakasserier på arbetsplatsen med egna kommentarer -


Den gamle Adam går igen på utvidgade jaktmarker och skyller allt på kvinnan/tjejjen. Alla föräldrar i synnerhet som har skolbarn undervisar sina barn om sina egna erfarenheter och bör förbereda sina unga för sådana situationer. För de vet ofta inte hur de skall bete sig. De vet inte ens vad det betyder att betraktas som objekt.

Lyckan som gåva

Alla vill bli lyckliga
lyckan söks av alla
och många älskar gåvor
just i dessa dagar
som gör många glada

och glädjen är underbar
får ögonen att glittra
och gåvor av kärlek
- att någon älskar dig
förjagar hjärtats bittra

de bästa gåvor som ges
är gåvor i hemlighet
de kan inte köpas
och passar ej tider
skyr all offentlighet

lyckan som en bonus
vänta inte på den
om Gud är dig nådig
får du frid i hjärtat
du blev rik - behåll den

Sinko

Samma... men ändå inte!

Vi har gått i
samma skola
men
våra betyg
blev inte lika

vi läste läxan
från samma bok
men
hur kunde du
bli mera klok?

vi läste och
samma bibel
men
en av oss fått
flera tvivel

samma männska
lika värde
men
helt olika
till slut blev det

Sinko

Vad är kunskap, eller rättare sagt, hur blir någonting till kunskap? Det sker via en process; från att ha mottagit information till att vi med hjälp av informationen kunde bli till någon nytta.
Genom att tex läsa om någonting får vi information. Av det vi har läst eller hört drar vi vissa slutsatser beroende på hur vi har uppfattat det lästa/hörda. Men även den egna slutsatsen vi har tagit är fortfarande bara information (fast silat) som sitter i minnet. Det vi bara minns (rätt eller fel) är ännu inte kunskap.

Kan skapa hämningar

Upprepad kritk kan verka hämmande - ex.
Det gäller pressens upprepade påståenden om att man i kommunen brutit mot gällande lagar och regler.

Det kan hända att Komunen har gjort det - det kan jag som läsare inte exakt veta. Men de upprepade beskyllningarna påminner mig om fula härskartekniska grepp som skadar. På vad sätt?

Svaret som kommer från komunens sida - och som förklarar - är delvis följande:
"Det är naturligtvis så att alla som arbetar gör fel ibland. Anställda på Strängnäs är inget undantag. Men vi lär av våra misstag och försöker ständigt förbättra oss."
Detta är den positiva effekten av kritiken dvs att felet uppmärksammas som startar förbättringsprocessen.

Men om påståenden om försummelse och om lag-och regelöverträdelse etc upprepas, kan tolkas som en ful härskarteknik med även negativa konsekvenser.

Chefen på Teknik-och Servicekontoret ger nämligen följande förklaring därtill:
"Det vore farligt om det smög sig in en räddsla och en känsla hos våra medarbetare att man absolut inte får göra fel. Då finns en risk att det förbättringsarbete vi startar stannar av."

Inte konstigt alls att tidningen granskar makten. Men då ju tidningen själv utgör en annan makt, som - kan i sämre fall - skapa en grotesk situation: nämligen den, att man kan i ett rättssamhälle tvingas gång på gång till att bevisa att man har gjort rätt. På enbart bara på indicier kanske.

Så här vill Strängnäs tidningen nämligen ha det och veta(?): dvs "Hur skall komunen se till att skattepengar använts på effektivast sätt?" Det skulle även jag som skattebetalare skulle kanske vilja veta. Men jag vet också - eller föreställer mig - att komunen saknar tillgång till just en sådan knapp. Allt tar ju sin tid också.

Utan, alltså att ta ställning till om hur det eg förhåller sig - den saken får andra avgöra - får vi här se ett medföljande problem uppenbarat för oss. I detta fall, att själva strukturen på en möjlig ful härskartecknik bli för oss synlig. Kan det möjligen vara så att navelskådandet och det ständiga fokuseringen på fel skapar ett räddhågset samhälle?
- Liknande strukturer kan ju åstadkomma räddslor/hämningar - för att göra fel - på olika nivåer i samhället: familj, skola, föreningar, myndigheter m m. - Detta kan väl knappast vara meningen!

Ont och tröst

Sjukdomen är envis
jag lider för mycket
tar en dag i taget
orkar inte mycket

viljan räcker inte
om krafterna är väck
- tänk mera positivt!
det låter så käckt

men allting är hopplöst
hela kroppen värker
när jag sist har klagat...
- känn inte alltid efter!

och  fötterna har svullnat
skorna därför skaver
- men tänk på att somliga
inga fötter haver

- om du vill så går det!
ringer i mitt öra
avsett till uppmuntran
men låten är en pina.

Sinko

Om kärlek

Om kärleken har många sjungit
och många efter kärlek sprungit
och många har också hittat den
den stora stora kärleken

känner du dig övergiven
men då är det just på tiden
att veta hur det förhåller sig
kärleken stor omger just dig

du jämför dig med en annan
hos dig bara brister se du kan
men själva bristen för din del
att det du ser är bara fel

en bristvara tycker var och en
något man väntar på att känn
men det är ingen brist på den
bristen är att inte se den

Sinko

Längtanshålet

Den kollektiva hetsätningen...
...ett rent helvete
för alla människor
med ätstörningar.
och för barna
som oroar sig,
och på sig kissar;
vid föräldrarnas drickande
- de deras längtan missar

man trugas i sig mat
med godis och pepparkakor
lussebullar, saltamandlar...
tills kräkfärdighet;
men ändå tomhet
de känner,
medan längtanshålet
hos dom bara växer

sedan blir det
- om några dagar -
vips annorlunda
de måste tvärvända
du måste tänka på
sen att snabbt banta;
för att bli av med...
- ned i hålet med
julkilona!

och de finns där
även de ensamma,
de länge varit;
men hur fylla
deras längtanshål?
... kärlek de inte får
med starkglögg och...?
kan dom ej tillfredställa

egentligen
handlar det inte om
mat, klappar och glitter
och utsökt alkohol;
det är brist och längtan
efter kärlek
festandet ändå vittnar om
och en bôn om
ett fåfängt försök
att fylla sin
längtanshål, det som de är
omedvetna om

Sinko

Vägens ände

Felräddsla har jag alltid
haft med mig som en grej
felat och många gånger
men det har på nytt tagit sig

man får ju förståss inte
somna vid ratten än
har jag lärt mig och bör
hålla mig på vägen sen

och när sen kommer
när kroppen inte själv orkar
får min läkare då hålla
några av sina krockkuddar

och sen "nej tack!" till
den allra sista dansen
skälvande stapplande av skräcken
för att dö ensam vid ratten

Sinko

Mobilrelation

- Jag är närvarande
tillgänglig för alla
nyss fått ett SMS
jag måste nu kolla

- Står inte ut längre
jag är ju din maka
är sällan i fokus
livet blir en mara

- Du måste mig förstå
varför överdriva
jag måste snabba på
nu måste jag kila

Samtidig närvaro
på fler och fler ställen
medan tiden slaktas
växer beslutsbergen

Sinko

Varför jag älskar att ha fel?

Varför jag älskar att ha fel?
Ja, det låter märkligt, minst sagt. Men låt mig förklara:

Hoppas på det bästa men förväntar mig det sämsta. Detta är ofta en devis som många , kanhända medvetet lever efter. Händer även mig.

Om man balansräknar - vilket händer - så väger man mellan hopp/det bästa och risken/det sämsta. Om man är av den försiktiga typen så kommer ofta balansen att luta att "det sämsta." händer. Det finns också människor som är mycket rädda för att göra fel. För dom gäller ju detta speciellt, då de måste älska att ha/få fel - dvs då de blir speciellt glada för att det blev bra ändå. - Att de såg fel på vågen.

Även om man är fullt medveten om, att något... man borde klara av så uppstår ändå räddslan för att det kan bli fel. Ja, om man dåi överaskas över att det ändå har gått bra, ja, då... - dvs man älskar sina fel på detta vis.

Låter det konstigt ändå?
1. Föreställ dig att du är ett barn. Du vet att om du tjatar - vilket du vet är fel - så får du godis ändå eller annat du vill.
Du kommer snart att älska att få tjata.
2. Och sedan när du har blivit äldre, och känner till dina rättigheter, lär du dig utnyttja dessa till din fördel. Du blir exv gruppens favolrit om du mobbar Pelle. Du kommer snart älska att mobba - för det ger en viss status i gruppen. Du kommer följakligen att älska dina fel.

Du har fördel av att göra fel och därför älskar du dom.

"Men jag är inte något barn," säger du. Inte det? Då är du kanske inte tillräckligt medveten. Du har lärt dig redan under barndomen att älska fel och nu finns reaktonsmönstret kvar i ditt undermedvetna.

Flera ex.:
"Älskar att ha fel när det blir rätt." - utropar en som trodde på förlust i fotboll men blev vinst i stället.
"Jag älskar att ha fel!" sa ...
Jag älskar att ha fel. Jag älskar att bli överbevisad om saker jag trodde var omöjliga. I veckan var jag ute och tränade med en god vän och hennes whippet Janne, som råkar vara en av mina projekthundar till utbildningen jag går nu." säger en hundantociast.
"Jag ska väl erkänna att jag inte är särskilt bra på att erkänna när jag har fel, men ibland är det bara roligt! Inser att jag måste flytta på narcisserna, eftersom de står runt äppelträden och det verkar ju vara en total krock, eftersom alla som kan trädgård verkar säga att narcisserna måste få mycket näring för att orka blomma nästa år och äppelträden ska inte ha så mycket kväve, för då blommar de inte alls." - Manly -
"För mig är en journalist en person som arbetar med journalistik, och vet om ansvaret det innebär. Någon som är källkritisk och väl påläst. En person som hela tiden försöker se saker kritiskt och kämpar emot att låta sig luras. En person med övertygelser kring etik och moral, någon som är nyfiken och hela tiden öppen för att lära sig mer. Någon som letar efter sanningen trots att det kan vara en snårig väg dit.

Helt enkelt, någon som älskar att ha fel." - en skribent -

En som är sanningssökare är likt en journalist, helt enkelt någon som älskar att ha fel.

Tingen i tiden

Tingen blivit kära
du skaffar dig nå´ra
och ökar bara på
omges av tingen små

så förvandlas tingen
blir tyngre att bära
kan bli så med tiden
allt måste övergiva

och vidare fara
utan ryggsäck bara
naken du har kommit
slutar som en drama

i livet underfundig
en belastning de blivit
du måste säga adjö
de kära blivit få

Sinko

Bastusnack - "ni alla kommer i helvetet."

- Hej!
- Hej! Kan du sätta på några slevar vatten på stenarna?
- Var så god! Och hur är livet?
- Livet är skit! Allltigenom bara skit!
- Finns det inte någon mening med livet då?
- Meningen? Det finns ingen mening. Det är bara att existera; äta, jobba,..., jag vet inte varför jag är här?
- Du verkar vara lite deppad, eller...?
- Nej, depressioner det är bara för svenskarna, de är deprimerade men inte vi invanadrare (han kommer från  Uganda)
.
Jag är ännu mer förundrar vid det här laget och måste fråga:
- Men du tror väl på Gud då, eller...?
- Jag är muslim och visst tror jag på Gud. Vad är du själv, katolik, protestant, eller...?
- Jag är JV.
- Ja, då skall också ni till helvetet, det är förfärligt vad de kristna bär sig åt.
- Men, varför säger du då?
- Ni tror att Jesus är Gud.
- Något sådant tror vi visst inte, men vi tror att han är Guds son.
- Ja, där ser du! Hur kunde Gud fixa till det med Maria...? Alla är vi Guds söner. Ni tror fel helt enkelt.

Han gick nu ut för att kyla ner sig  i duschen och det gjorde jag med. "Vi snakar sen" sa jag i förbigående.

Åter i bastun. Nu tänkte jag fråga om vad muslimernan tror om himlen doch helvetet, så jag frågade:

- Vad tror muslimerna händer efter döden? Blir det himmel eller helvete?
- Vi kan inte avgöra det, Gud vet allena.
- Jag förstår, men vad säger Mohammed om livet efter detta?
- Mohammed säger att man skall be, fasta, besöka... m m.
- Men om jag ändrar lite på frågan och frågar; Var någonstans hamnar muslimerna till slut i himmelen eller i helvetet eller...?
- Det är ingen som vet bara Gud, det är Han som avgör, nämligen i varje ensksid fall. Jag vet inte heller hur det blir med mig, vet du?
- Neej! Inte med bestämdhet. Och så var vi där igen, det tycks inte finnas något mål för honom..., eller så har jag ställt frågan fel.
- Och så var det, det där med homoxexuella, fortsatte han, sådant tolereras inte hos oss i muslimska församlingar..., jag får inte ens visa mig naken för mina barn..., de kristna som gör så skall hamna i helvetet

---------------------------------------------------------------

Bastusnack - det måste finnas ...

Han satt redan i bastun. Jag kom in från bubbelbadet och hälsat som på en bekanting.

- Kan du lägga några slevar vatten på stenarna?
- Två eller tre?
- Som du behagar ...
---------------------------
 - Och hur länge var du gift?
- I 42 år.
- Precis somjag men sedan dog min gumma i bröstcancer.
- Ja, det var nog sorgligt ...
- Visst var det det, speciellt för att hon var en förträfflig gumma. Men hon trodde också på uppståndelsen.
- Lättare att dö i så fall, för alla som tror ...
- Ja, men tänk om det är riktigt sant också?!
- Ja, vi får väl alla se hur det blir.
- Men så känns det också innerst inne, att det kan inte vara bara helt slut när vi dör. Vi har någon sorts inre behov att tro på ...
- Så är det nog ...
- Och det är inget att skämmas över heller i så fall ...
- Ja, det börjar bli riktigt varmt härinne jag måste gå och ...

---------------------------------------------------

Hur hantera en tabbe - första budet.

Visst har jag gjort tabbar själv i livet och inte bara en utan många. Och vad gör man då? Man skäms och ... frustrationen stiger i grader. - Vad skall nu hända?
Skall jag låtsas att allting ändå ordnar sig eller ... tänk om ... hur kommer dom att reagera?

Jag kan berätta om mina tabbar senare men nu, nu vill jag berätta för dig - vad jag har funnit - vad som är bäst.

Jag har lärt mig att det bästa är att bekänna direkt är bäst.
Men innan någon annan får upp spåret och för den vidare.

Hade Juholt erkänt sitt misstag innan någon annan hade upptäck det så hade det inte blivit något drev av denna format som nu blev. Men det är kanske sant att han gjorde som han gjorde i god tro - och då är det synd om honom eftersom han var omedveten om sin tabbe. Så kan det vara med oss också och då kan vi bli hårt dömda av vår omgivning. Men sånt är livet.

Att hantera en tabbe - om man är medveten om det - på ett bra sätt är att:
erkänna den så fort som möjligt och göra det själv.
Många är rädda att budskapet om tabben kan få rentav förödande effekter. Ja, det gör den ofta också - om det kommer först från någon annan.

- Var modig därför och erkänn först(!) så fort som möjligt. En katastrofal tabbe kan tom bli en succé om modet inte sviktar.

Gör inte som Nixon - han erkände för sent, just - för sent:

"Jag ljög inte, jag sade bara sånt som senare visade sig vara osant."  . Richard Nixon -

"Martyrmetoden - en härskarteknik"

Även jag har väl tänkt så, - jag är väl en j utlänning och därför fick jag inte jobbet, etc.
Andra menar att svenskarna är rasister och det är därför ...
Man inbillar sig att ... och så har man tagit på sig martyrrollen.

En riktig martyr bär sin roll med den äran, men man kan utnyttja den i ett maktspel. Martyrskapet kan utnyttjas till att härska eller för att skaffa sig överläge. Först kanske i sinnet men som kan växa till oanade proportioner som även ibland till våldsamheter (då de rentav spränger sig som protest).
Man känner sig utnyttjad eller som ett offer, söker därför att hämnas eftersom man har blivit orättvist behandlad på ett destruktivt sätt.

Men även där samarbete borde råda som på arbetsplatsen eller i äktenskapet kan martyrskapet utvecklas till maktspel eller konkurens.
"Jag är så olycklig därför att du..." kanske känns igen ... så utnyttjar martyrrolls-innehavaren sitt underläge för att vinna överläge.

Jag som invandrare, har till att börja med försökt pådyvla omgivningen/samhället en del av mina misslyckanden. Men har lärt mig att kämpa vidare i ständig underläge tills jag har insett att ... det är bara att gilla läget, som man säger. Vi invandrare får ligga i underläge bra många år... i jämförelse med våra svenska medborgare och det är ingenting att förundra sig över.

Och martyrmetoden som härskarteknik kan göra mycken skada. Otrivsel på arbetsplatsen och i hemmet...
Jag, ungrare och min svenska fru gillade varandra - hon dog tyvärr i bröstcancer efter 42 årigt äktenskap - men inte utan konflikter. Men jag tänkte alltid:
Låt friden härska före rättvisa!

I äktenskapet tror jag inte hjälper enbart med god retorik - här behövs det framföralt god vilja!
- Kvinnor tar all kritik/råd ofta mycket personligt, eller...:)

När barnet ljuger

Jag har nämnt tidigare, dvs att det är svårt att ljuga dvs så, utan att det märks.

Och föräldrar kan nämligen oftast ganska snart lära sig upptäcka när barnet ljuger. De vet att de skall bland annat - se på barnets autfits - iakttaga händerna.
- Kalle, vet du vart tårtbiten i kylskåpet tagit vägen?
- Näää...! och så håller Kalle händerna bakom ryggen eller ihop på ett sätt, så att det ser ut som om han gömde något. Dessutom undviker han ögonkontakt. Vissa barn kan i vissa sammanhang hålla för munnen m m.
Mamman får då veta precis hur det står till med tårtbiten, även om det ändå är uppenbarligen för sent.

Men vi vuxna har kanske lärt oss att kontrollera blicken men har ändå svårt att kontrollera händerna (när vi ljuger eller är nervösa) så ....

Retorikkonsten är inte till att ljuga, men den som behärskar den, - behärskar kroppspråket -, kan konsten användas exv av politiker till att "frisera sanningen". Men ett barn har ännu inte lärt sig den konsten och är därför oftast lätt att avläsa.

Men var försiktig, lögn och nervositet yttrar sig  snarlikt i  kroppspråket. Men en mamma vet nog redan..., eller lätt kan lära sig att urskilja... - Ja, ljuga är svårt!

Bastusnack - får man ljuga?

Jag visste att vi hade bara en kort tid kvar tillsammans i bastun. Och han var en känd kompis så jag kunde börja snacket ganska på momangen, efter några inledande fraser började jag så:

- Jag har i dag en fråga till dig. Får man ljuga? Vad tycker du?
- Ja, det kan vara skonsamt ibland, kom det oväntade svaret, från min kompis från Eklången.

Och då berättade jag - färskt ännu i minnet - om vad Nixon sa en gång, fast hans "lögn" hade en annan, omedveten karaktär...

"Jag ljög inte, jag bara sa sånt som sedan visade sig vara osant." - sa Richard Nixon -

- Ja, men så är det ofta var hans kommentar, sedan gick han ut för att svalka sig med kalldusch medan jag satt kvar och fundrade vidare på vad jag fick höra.

Ärligt sagt har jag inte väntat mig det svaret jag fick. Kompisen svarade ärligt och hans svar landade mjuk i min hjärna. Bägge verkar vara förlåtliga synder, eller...?

"Det kan vara skonsamt att ljuga." satte sig fast i skallen - det blev dags för självransakan.
Hur ofta har jag ljugit som Nixon, omedvetet, och för all del medvetet också - exv med tanke på  att vara skonsam? Jag har nog gjort bägge delarna! - Det är bara till att bekänna och känna skuld!

Jag ljög också ...

"Jag ljög inte, jag sa bara sånt som senare visade sig
 vara osant."   - Richard Nixon -

När jag läste det här citatet, så kom jag plötsligt ihåg någonting liknanade som jag har varit med om, när jag inte ljög men det visade sig ändå .... Det var då jag träffade några amerikanska turister - de pratade svenska ganska väl - och som frågade efter gamla stan här i Eskilstuna.
- Vi vill till gamla stan kan du visa oss vägen dit? Vad menar dom, de menar dom nog Gama Stan i Stockholm - det ända jag kunde tänka på - för det finns inte något sådant i Eskilstuna tänkte jag. Och jag nästan smålog när jag tänkte på att de kanske trodde att de hamnade i ..., men då började jag tänka på Rademachersmedjorna i Eskilstuna och ...
- Ditåt pekade jag, och pekade på riktningen dit, det är alldeles nära, och ... -  kommenterande de gamla byggnaderna som riktiga turistattraktioner ena - de låg helt i motsatt riktning ... (Men nu vet jag att ... det finns någonting i Eskilstuna som heter gamla stan, men vem kan vara intresserad av ..., jag kunde inte tänka mig det då.)

Så, jag kan skaka hand med Nixon. I mitt fall gällde emellertid bara att gå c:a 150 meter tills stackarna  upptäckte ... då de hamnade på Rademachersmedjorna. Hoppas att de ... men de var ju turister ....

Mitt lögn kunde ha verkat trovärdig också i dett fall men du kan avslöja mig ganska snabbt om jag ljuger på riktigt genom att iaktaga mitt beteende. Det är nämligen svårt att ljuga utan att man avslöjar sig.
Vi tar här Bill Clinton som exempel, som sa:

"I did not have sex with that women.", och dom som iakttagit förloppet kunde se att han därefter eller samtidigt tog sig på näsan. Den där rörelsen avslöjade att han förmodligen var nervös - och, nu vet vi med facit i hand - att han också ljög.

Det som händer nämligen - forskningen visar - att när man är nervös eller ljuger ger samma symptom. Dvs fylls blodkärlen i öron och näsa snabbt. Följden blir att det börjar klia och ... där har du symptomen.

Problemet är att nervositet  och lögn ger samma symptom. Det är därför, att fullt kompetenta men nervösa personer inte förefaller trovärdiga och får därför inte de bästa jobben som ex.

Det gör skillnad

Kritik eller påhopp?
- Är du känslig för kritik?
- Ingen gillar kritik förståss, inte jag heller. Och ibland kallas det för råd - för att försöka vara snäll - men, det är nog samma sak men "råd" låter kanske lindrigare. Men det det beror också på vem det kommer ifrån, tonen och ..., och i vilken sinnesstämning man befinner sig just då m m. - Skillnaden mellan råd och kritik kan då vara att "råd" det ber man om, men kritik kan man få oombätt.

Om någon är kritisk dvs hittar ofta fel  och påpekar det, kan vara enerverande.

Kritik/råd är avsedda att hjälpa en, men om det inte hjälper - det vill säga kritiken inte landar - så kan det bero på flera omständigheter så att man inte tar den/det med sig. Man hör rådet men spelar teflonvägg så den/det rinner strax av.

Men nu till något annat dvs till "påhopp."  Vad är det för skillnad - det här är bra att känna till.

Kritiken åsyftar något som du gör eller har gjort. Ett påhopp riktar sig in på hela din person som den andre tycker att du är exv "Du är nära nog oduglig ... etc.!  Ett direkt verbalt personligt angrepp alltså på dig som person.

Om man har varit med om en hel del påhopp i livet - händer t ex ofta i skolan - så kan man bli dålig på att kunna urskilja kritik/ råd från påhopp. Ett gott råd eller nyttig kritik som man då missar.- det gäller att bli medveten om skillnaden och helst, att inte reagera spontant från ryggmärgen.
Det finns då även problemet sedan, man har lyssnat på råd;  - att kunna genomföra det - kvar; vilket är ofta mycket svårare än man föreställer sig.


Det finns förståss fall då någon vill mucka gräl eller provocera, men det är ett annat kapitel.

"Dessa meningslösa skriverier ...!"

- Dessa  .?. skriverier ... vad är det för mening med det, tycker du kanske. - Säg det rent ut! " Han borde väl hitta på annat att syssla med, jag menar något vettigare, såsom ..."
- Tackat på förhand för förslaget!

Jag försöker svara på detta som du kanske undrar över. Vad är det bra för att skriva i bloggar etc? Vad är det bra för, för mig alltså! - Du som är kanske annorlunda funtad - vilket jag högaktar ändå -  undrar kanske.

Om jag har fått eller läst om en tanke som fångat mitt intresse så är det som en fågel som försöker sätta bo i min skalle. De flesta av tankarna man möter sorteras automatiskt bort men det finns några som fastnar, just för det tillfället - märkligt va?

Vad är då att göra? Ett bra sätt tycker jag är att skriva ned tanken/händelsen med de eventuella spontana funderingarna kring den. Då jag har satt tanken/händelsen på papperet så kommer den att framträda som ett verktyg som jag måste precisera/vässa. Verktyget blir mycket effektivare - får ett högre status - på det sättet. - Har jag verkligen uppfattat vad den vill säga, kan jag fåga? Jag kan alltså vidare t ex.:

1 Granska tanken - det blir lättare om jag har formulerat den genom att anteckna, dvs preciserat den på det sättet.
2. Jag kan utnyttja den för att förstå eller lära känna mig mera.- Det blev ganska mycket jag på detta sätt har lärt mig om mina olika brister, kan jag säga.
3. Jag kan väga tanken mot andra tankar - en reningsprocess i hjärnan uppstår. Eventuella nya AHA upplevelser...
4. Jag kan återkomma till tanken på nytt och utföra intellektuella dueller mot den.
5. Eller bara för att må bra genom att jag har antecknat det jag har varit med om, om mina känslor då  m. m.
6. Andra som läser det jag har skrivit kan reagera på det och lära mig någonting nytt - ge ett nytt infallsvinkel - eller kan ge mig kritik vilket jag välkomnar.
7.Det är i övrigt hälsosamt att anteckna, föra en dagbok om just så som man känner det etc. Ett privatsamtal med dagboken som kan växa till en bön såsmåningom då problemet kräver det.

Det är många som skriver dagböcker m m
Jag bryr mig egentligen inte om jag blir läst eller inte. Att skriva är helt enkelt ett behov hos mig så fort jag har en liten stund så tar jag fram anteckningsboken och antecknar, diktar eller skriver. Det går helt automatiskt. Väldigt bra när jag väntar på bussen eller så. Att offentligöra det jag skriver är också viktigt - det får mig att skärpa mig i språket bl a.
Dessutom ger jag andra möjligheten att kunna hjälpa mig i att korrigera det jag har missuppfattat eller så.
Att mina tankar inte alltid är rumsrena ... - kan jag ju tänka mig också - men det är mina tankar för just det tillfället.- Fy skäms på dig GUBBE!

Att skriva är egentligen en hobby för mig. När jag har gjort det så är jag nöjd och lägger det bakom mig.
 - Låter som strunt för dig? - Låt bli då att läsa!

Bastusnack - med en 80-årig styrketränande.

Jag stoppade i munnen en tesked pulver som skall blandas med saliven - det är för att skydda tänderna. Och på vägen till bussen stoppades av en man - som jag inte räknade med - som förfasade sig över ...
- Jag gick där i går och dom har slängt ut där en massa skräp, möbler, ... Han väntade på min reaktion men jag pekade på min mun som höll sig stängd ännu. Jag ville inte spotta ut sörjan just då ...
- Jaså, är det så det ligger till. Sedan lämnade han mig medan jag ...
Det blev alltså slutsnackat på det sättet. Och jag tänkte då på en bok som jag läste i nyss. Boken heter "Snacka snyggt - modern retorik" av Elaine Bergqvist. som jag lånade i biblioteket. - Jag återkommer nog till detta sedan.

Men nu är vi i bastun igen. En av mina kompisar sitter redan där - han från Eklången, och vi har redan hälsat på varandra på träningen - så jag sätter mig ner och börjar direkt:

- Hur är det att vara gammal, frågar jag.
- Ja vars, det går bra så länge man får vara någorlunda frisk.
- Ja, så är det med oss gamlingar, men är du inte rädd för döden - ett samtalsämne som alltid ligger nära till hands och ...
- Nej, faktiskt inte alls, döden är något naturligt som hos djuren ...

Det blev sedan en paus tystnad - med ett stort frågetecken i - utan att jag sa någonting, men sedan sa han:

- Men man vet ju inte förståss hur det blir när det blir så dags heller....
- Ja, det är då man blir riktigt varse ....Men blir det inte väl försent då?
- Jaaaa ..., jag tror i alla fall inte på helvetet så ..." och sedan gick han ut medan jag satt kvar en lång stund till. Sedan blev jag ensam på avdelningen och tog mig två omgångar bubbelbad.

Lite retsamt emellertid att jag glömde trycka på knappen och därför måste jag resa en station till med bussen, så det blev extra träning av att gå hem.

Pestationsbaserat självförtroende

Man blandar ofta ihop begreppen självförtroende och självkänsla. Så även jag förståss tills man börjar inse att man borde lära känna sig själv lite bättre.
Jag kan nu konstatera att jag har levat ganska omedveten(?) om mig själv långa tider i livet. Jag älskade och levde ungefär som man förväntade sig av mig.
Barndomen började med dålig självkänsla och dåligt själförtroende som hos de flesta; man föds ju inte med dessa egenskaper färdiga.
- Men jag vill inte detaljera mitt liv här mera, jag vill istället peka ut  upptäckten av mitt prestationsbaserade själförtroende (som jag numera har jag tappat, det håppas jag) och dess konsekvens (som format mig). Det kom som som ett totalt igenkännande - näml. det som hände då jag gick i väggen - när jag läste följande:

"Det är en enorm stress i livet i dag med krav och press från alla håll, både på jobbet och som privatperson. Många människor söker en kick i att lyckas, var och en har sin egen strävan. De flesta; chefer, kunder, medarbetare, vänner, familj, alla har fullt upp med sitt eget och hinner inte hålla om dig och klappa dig på handen varje dag. Den som är väldigt beroende av det tenderar att prestera till det yttersta i ett försök att berätta om sina ouppfyllda behov: Se mig! Älska mig! Och för många resulterar det till sist i att man kör slut på sig själv, går in i väggen, får psykosomatiska problem av olika slag medan man jagar berömmelse, uppskattning och applåder. Det krävs mycket i dag för att man ska få det, konkurrensen om "berömmelsen", både i stora och små sammanhang, är stor. Och på jobbet har chefen fullt upp med nedskärningar och administration.

Dessa perfektionskrav följer även med hem. Du måste ha ett perfekt hem, inga dammråttor, senaste designen för att visa att du duger, du är bra. Det är inte konstigt om vi faller för detta. Vårt behov av gemenskap är grundläggande. Vi vill vara med i gruppen. Vill inte bli utesluten. Men den med självkänsla har starkare grund att stå på, bättre förmåga till självbekräftelse. Vet hur han eller hon ger sig själv en klapp på axeln. Den personen har bättre förmåga att tycka "jag är värdefull".

- Nina Jansdotter www.ninajansdotter.com -

- Ja, livet är till stor del en fåfänglighet.  

FRI VILJA - barnets dilemma

- Varför får jag inte
jag skulle så gärna ...
- du förstår det går ej
det är mammas vilja!

- vi har lärt i skolan
att alla är lika,
och därför vill jag också
att alla skall få vilja.

då skulle vi bliva,
alla lika värda;
alla får välja fritt
barna, grannar, ... skola

- men du må betänka
vad skulle återstå ...
om andra får som de vill
av din vilja då?!

Sinko

FÄBLESS av Hans hällare

Min skrivardrift - illiterat -
liksom min avelsdrift fungerar
utan vett och bildning
att enbart vilja men trots
brister söka ord, allegorier
metaforers för en oro, ångest
fylld av kompakt tomhet
och oformulerad kraft
och se där - det lyckades
om dock med torftighetens
bistra skärpa -
Det fodras inget högre
intellekt för att omge sig
med egen eller andras fäbless
och snygga tapeter -

Hans Hällare

BLOMRABATT av Hans Hällare

Han sitter i en blomrabatt
pin full och övebliven
och ingen sporde där han satt
om han var övergiven -

Jag grodde här på denna jord
och älskar denna mullen
men aldrig blir den frågan spord
han tänkte fyllesvullen -

Han är sin nöd - den ingen vet
han spelar sina roller
Han cirkel är en evighet
han i dess krets sig håller

Och ingen vet så vitt jag vet
hur allting sig förhåller
Hans monolog i ensamhet
är enbart lalligt pjoller -

Ett blomster i ett blomrabatt
med annorlunda rötter
en solitär som själv sig stt
på vilsna trötta fötter .....

Hans Hällare
Ur diktsamlingen SOM CIRKELN KRING SITT INNERSTA.
Född i Eskilstuna och skreg dikter redan på 1960-talet.

Bastusnack - "jag tror på allt!"

I dag träffade jag en gammal pratsam bastukompis från Iran. Han är mycket lätt att prata med, eller med andra ord, det går helt enkelt inte att undvika att prata med honom. Det är alltid han som börjar med att hälsa och ...

Han kämpar som jag - pensionärer - med sina krämpor. Han har en obehaglig diskbråk och försöker även gå ner i vikt och cykla...
På tal om läkemedel - när det kommit på tal - säger han:
- Jag tar aldrig något läkemedel, aldrig!
- Hur kommer det sig undrar jag, du har ju värk och...
- Min far var sjuk och åt mycket läkemedel - en bytta med 60 tusen tabletter hade han bla - men han blev inte bättre, så jag lärde mig läxan och...

Mycket intressant tänkte jag - ibland vill man inte bli som sin far! - dvs att en så tidig prägling/beslut kan påverka en människa ända in i pensionsåldern! Hur skall man tyda detta? Jag förundrade mig över hans fasta hållning, fast han blev erbjuden läkemedel - fanns läkare i släkten - men ... Jag började tycka nu plötsligt att han var mycket intressant att snacka vidare med.

Efter ett tag:
- Men vad ser du för mening i livet? frågade jag för jag började uppleva honom som en fatalist. Jag menar, tror du på Gud, eller någonting ...? - Med utlänningar är det lätt att snacka om religion och dyl., så det är att bara gå på.
- Jag tror på alla! kom det överaskande svaret.
- Du menar på alla gudar - avrundade jag -, jag började bli ännu mer förundrad. Jag förstår inte riktigt för du är väl en muslim i alla fall.
- Jag tror på alla religioner dvs på mänskligheten - han menade att vara mänsklig som människa. "Alla religioner är lika, det är människor som är olika." Liknande idéer har jag - påminner mig - hört när jag talade med andra muslimer.
- Muslimer också...?
- Jag kommer från Iran men där är det just nu värre. Om du inte tror som dom vill att du skall tro så kan du bli dödad.
- Så du blev alltså mycket besviken på religionen?
- Ja, det kan man säga, alla är ju förresten likadana, när man tänker på vad som har hänt under det historiska ...
------------------------------------------------
Bitter eller fatalist? Det har jag ännu ej kunnat utröna. Kanske bara besviken.

Äldre blir ofta fatalister

Fatalismen utbreders sig men kanske speciellt hos de äldre. Ett ex.:

"Jag har kommit underfund med det på äldre dagar, när livet blir allt svårare att leva. Den är lyckligast som är fatalist, den som tar dagen som den kommer och lever en dag i sänder utan att gräma sig över gårdagen och utan att oroa sig för morgondagen. så låt oss nu bli fatalister, gittan!"   - Mobergland -

 - Känner du igen de fatalistiska tankegångarna?

Men jag är inte fatalist och detta tror jag är sant som står här:

"Livsstilen påverkar åldrandet: Det friska åldrandet är beroende av arv, miljö och livsstil. Redan som ung påverkar man sin hälsa som äldre. Rökning, dåliga matvanor, stress, stillasittande, droger och för mycket alkohol är negativa livsstilsfaktorer för oss alla. Men det är aldrig för sent att ändra livsstil och bryta mönstret. Man kan själv förbättra sin situation och sin hälsa till ett sunt levene även om man är äldre. Man kan sluta röka, börja motionera, försöka gå ned i vikt och stressa mindre(mycket viktigt för mig).

Livskvaliteten är starkt beroende av hur man upplever och hanterar sin livssituation så att den blir begriplig, hanterbar och meningsfull.

Det är viktigt att kunna vara aktiv, ha hobbies och engagemang och goda relationer till sina medmänniskor. Det är också viktigt att få känna sig nyttig och tillfreds och att ha en grundkänsla av glädje och förnöjsamhet i vardagen. Då skapas ett sammanhang och samhörighet som kan tillfredställa behovet av gemenskap." - 1177.se -
- Men en sak är att känna till allt detta för det räcker inte till att det blir gjort också!
- Det behövs en AHA upplevelse tror jag som jag då och då  har fått och därför orkar kämpa.

Ja, det är just det som jag har upplevt är viktigt nu på senare tid i livet. Sjukdom är en sak och beter sig som fatalismen själv men man behöver inte vara nödvändigtvis sjuk om man är äldre. Men man måste kämpa sig till hälsa som jag gjorde och gör exv genom styrketräning och dietändringar. Kaffe har jag slutat med att bruka regelbundet, vin och sprit likaså, röka har jag intge gjort och tänker inte börja heller, jag har slutat att bruka mjölk också m m. Kroppen förändras och man måste ändra sitt sätt att leva också.

- Det är inte sant att det är bäst att fortsätta i samma spår - man får inte bli fatalist(ödestroende).

Tröttnat på att kolla

För många sorter
jag måste kolla
är det nyttigt?
men hinner inte
jag måste handla!

jag vet jag borde
jag borde se upp
jag borde ha kollat
har försökt länge
men har gett upp

konkurensen
på vit gavel
det som är nyttigt
och att unna mig
i mig skaver

... att unna mig
inom mig vinner
och min hälsa
i underläge
långsamt försvinner

Sinko

Klokare med åren - AHA! upptäckter

Jag är gammal men ändå har jag - tycker jag - blivit klokare(?) på senare tiden. På vägen, att kämpa mot sina krämpor ger nya insikter ännu i dag, som jag kanske rentav vetat - känt till i stort sett - förut, men som kunskap först nu blev till  insikter. Och ju längre jag lever så finns det tydligen nytt att lära/uppleva. Mycket av det, jag borde ha känt till/eller rentav vetat  förut,  först nu har blivit AHA! upplevelser. - Och det är något helt annat än att kunna någonting utantill.

Jag trodde inte så förr. Jag trode att jag visste tillräckligt. Och om lever jag även i fortsättningen så som jag/vi gör - tänkte jag - så blir det nog bra. Men det blev inte bra - eftersom konsekvenserna verkar visat sig först  nu -, alltså har jag missat/förfelat/sprungit förbi någonting.

Men vad är det som är nytt med ålderdomen. En hel del faktiskt. Man har ju fått mer tid för sig, och det behövs faktiskt.. Och tid behövs för att det kommer krämpor, sjukdomar, svagheter m m. Ibland tänker man, att det är ju ingenting annat att förvänta. Allt detta föjer med paketet, så..., och så lutar man snart åt att bli en fatalist - som många blir också - till slut. - Men att kämpa, att inte att ge upp är vettigt, fast man är gammal.

Och som en forskarskäl tänker jag alltid på orsak och verkan. Varför har jag, och hur skall jag sätta diagnos på mina krämpor? Svårigherna ligger delvis i att man kan inte räkna ut det själv. Man måste ha en doktor till hands och därför blir det fler och fler besök hos doktorn. Och doktorn ger mediciner och det är bra, men inte ens doktorn vet varför jag fick min sockersjuka t ex. Jag måste givetvis ha levat på ett felaktigt sätt på något vis. Går det att rätta till/är det inte för sent är frågan?

Det sista jag har lärt mig nu är att min sockersjuka är självförvållat! Som man bäddar får man ligga!

Hungern som kroppens hälsosignal

Jag var hungrig och åt det mesta som min fru la på bordet. Blev mätt och belåten och livet kunde gå vidare. Så var det förr.

Men min senaste sjukdomsperiod var mycket omtumlande. Jag fick komma akut till Tunafors Vårdscentral. Behandlades med antibiotika i tio dagar och blev bättre beträffande kiseriet. Men så förlorade jag aptiten och gick ner i vikt också. Tilsammans kan det betyda att jag har fått cancer ändå - det blev oroande. Och Andrée började propsa på mig att låta testa mig för det (PSA-prov bl.a). Jag instämde men så kunde jag så smått börja träna och aptiten började också återkomma.

Det var en märklig process i sinnet som jag samtidigt fick uppleva. Jag kastade all mat jag inte kunde tänka mig äta,. slutat dricka mjölk och kaffe bland annat. Och jag väntade ivrigt på signalen så att kroppen skulle ge mig tydliga signaler om vad den ville ha. Och jag försökte hjälpa kroppen på traven också genom att tänka. Jag gillade ju pizzan Calzone förut så jag köpte en. Jag tog några tuggor men det var inte som förr, den tycktes smig varfa för salt bl.a. Andrée fick lämpligen äta upp den. Och så provade jag allt möjligt som jag inte provat förut, asiatiskt, kinesiskt m m. Jag väntade ivrigt på att någon önskan i kroppen skulle visa sig, att efter någons sorts mat skulle uppstå. - Och det kom äntligen smått fram och nu är jag mycket gladare för att hungerskänslan börjat återkomma.

Och nu börjar jag längta efter spätta med remuladsås, härligt bara det utan att jag ännu inte kommit så långt som.... Jag upptäckte häromdagen att Åhlens serverar sådant så jag är snart på väg dit. - Hälsan verkar - den uppvaknanade hungern är tecken på det - att sakta  återkomma. - Vilken gåva att kunna kunna känna hunger!

Bastusnack - hur mäter/väger man religioner?

I dag fick jag sällskap med en muslim - studerar på Högskolan - i bastun. Ämnet för samtalet blev givet eftersom han studerar svenska och Religionskunskap.
Det var nästan givet men jag frågade ändå:
- Är du muslim?
- Ja, far och min mor var det också så...
- Det finns många religioner men hur jämför du?
- Det beror på människorna hurudana det blir. Det finns goda och onda... i alla religioner. Han låtsades som om frågan var - jag ställde - ointressant.
- Menar du att det beror helt på människorna hur de blir? Som vi säger att alla vägar bär till Rom om du har hört utrycket. eller? Så du menar rentav med andra ord att alla religioner är påhittade av människan?
- Ja, det beror helt på människan hur hon blir, bra eller dålig, han kom till samma tanke. Mina försök till att utvidg diskussionen gjordes onödig.
- Ja, men vem äger ytterst en religion? Jag menar en Gud eller...?, som också ytterst bedömer...
- Nej, det beror helt på människan själv upprepade han envist, människan får välja helt enkelt, det spelar inte någon roll ... och här bröts vårt samtal, för jag måste gå ut och kyla ner mig.

Det var intressant att få inblick i vad dom som studerar ämnet på Högskolan får lära sig i Religionskunskap. Men jag fortsatte att vara envis då vi nu satt där tre stycken i bubbelpolen.

- Men sa jag - till den yngre killen som jag talade med nyss i bastun - hur mäter man om någon är bra eller dålig.
- Det kan jag inte säga direkt... det syns inte på ... Igen en glidning från ämnet ...
-------------------------

Intressant tänkesätt. Förnekandet av befintligheten av fasta eller objektiva normer/värden ... som jag ändå fåfängt försökte få med i samtalet. Men diskussionen  hamnade alltid i relativa värderingar ... i ren relativism. Gud fanns inte längre med i bilden när det gäller religioner. - Det blev ett svår nöt denna gång att kunna diskutera vidare.

"... väldigt mycket som folk anser vara stötande "

"Är folk verkligen så lättstötta? Kommer vi inte att ge oss förrän allt är grått och saknar text och mening?" frågar en som undrar. Man kan bli ju slagen på käften för...

Är detta en tendens, som i yttersta fall kan hindra oss, även i att våga hälsa på varandra eller gör oss osäkra... till att välja att inte göra det,... i räddsla för att inte någon blir stött ...?
I sådana här fall är man benägen - som jag är nu - att spegla mig själv... Och faktiskt, som trött och gammal känner jag mig lättstött/lättretad, jag....
Inte för intet som skriften råder till att vara försiktiga med de äldre. Men kanske även jag har gjort/sagt någonting som förorsakat att någon blev stött på självaste mig också, men hur skall jag få visshet om ingen säger någonting i räddsa att inte ...?
Mina bussresor - som senior har jag ännu förmånen att få dem gratis, men inte från nästa år - hjälper mig att kunna diskutera liknande problem med resenärerna, oftast damer.

Jag passade nu direkt på - jag brukade göra så... - att fråga två gamla damer som stod vid hållplatsen, jag kände direkt igen en utav dom...
- Hej,...är du av den lättstötta typen, frågade jag den ena som jag har talat med tidigare i veckan?
- Neä, det är jag inte... sedan frågade jag den andra damen för hon stod just bredvid.
- Är kanske du lättstött?
- Näää, man har ju varit med om så mycket i livet så det är svårt numera att stöta sig på saker och ting. Den andra damen nickade instämmande.
- Kanske ungdomarna är mer lättstötta, men de gamla har nog sett det mesta...
- Ja, då kanske jag har fel, eftersom jag tror att jag är lättstött/lättretad... Andra som umgås med mig vet nog bättre men de säger ingenting...Men de finns som säger att folk blir numera mer och mer lättretade för ingentig numera.
- Nej, inte i våra kretsar i alla fall, men ...
- Men något finns väl vad du kan vara uppretad på...
------------------------

Så nu vet jag inte riktigt hur det är med mig. Du som vet får upplysa mig... Jag hänger kanske  - likt damerna jag har träffat - inte med i tendensen. Eller så är det inte vanligt i mina kretsar att...

- Säg till om du blev stött på min fula hatt, för det skulle inte förvåna mig!. Men du skall veta att jag även fick beröm(?) för den från en ....

Bastusnack - beroendet av pengar

Äntligen färdigt renoverat på Vattenpalatset och det blev ljusare och tjusigare omgivning att ... Men den gamla herrarnas försvann så nu kan man inte basta helt naken ...

Det var middagstid så det blev bara vi två gamlingar i bastun.
- Har du märkt tendensen att vi blir mer och mer lättretade eller uppretade för ingenting?
- Ja, det känner jag mycket väl till. Jag har just i morse blivit mycket uppretad för just ingenting. Jag hittade nämligen inte telefonen till Vattenpalatset i katalogen och sedan sökte jag ... det borde stå under Kommunen någonstans så jag...
- Ja, jag tycker att jag märker tendensen på mig själv. Kanske har det med åldern att göra eller?
- Jag tänker i stället på hur det var förr i tiden. Vi lever ju på ett helt annat sätt än vi gjorde förr. Vi var t ex mycket mer självförsörjande då och...
- Vi blev nu väldigt beroende av penar i stället...
- Ja just det tänkte jag komma till. Det är väldigt stor skillnad på livstilen mellan nu och förr. Och pengar har somliga mycket av och andra inga och många dessemellan har tillräckligt som jag, men ändå... det är beroendet av pengar som skapar mest av konflikterna och irritationerna, för att komma till temat.
- Ett beroende som är dessutom svårt att hantera, speciellt om det uppstår brist på pengar. Kan vi leva så här i längden...?

---------------------

Även erfarenheterna kostar

990 kronor i genomsnitt varje månad

Ja, "så många kronor spenderar genomsnittsvensken på hotell och restaurangbesök varje månad, enligt..." Det finns då sådana som spenderar flera tusen kan man räkna ut.
Jag är nog en av dom som drar ner medeltalet ordentligt.

Men så tänkte jag att också jag skall vara med och slå till någonting stort i dag - jag skall välja fritt till min lunch. Så jag hamnade på La Creperie vid Åhléns i Eskilstuna och mums, jag beställde kinesiska räkor för 65 kronor. Men jag blev bara besviken kan jag säga för det var en massa fettig och uppsvälld stekt deg kring varje av de stakars 7-8 räckorna. Jag fick lämna det mesta av maten efter mig!

OK! Jag får skylla  mig själv för att jag valde fel men så kom jag på att jag inte kan välja rätt helt enkelt. Jag borde .... Jag saknar helt enkelt restaurangvanan eller kulturen om man vill vara fin, för att kunna välja rätt. Och jag kommer sannolikt att inte hinna bli en tillräckligt van restaurangbesökare i detta livet heller. Så jag kommer även i fortsättningen att dra ner medeltalet ovan. - Jag får nu bara konstatera att erfarenheterna kostar speciellt om man vill skaffa sig nya!

Jag har dock talat med en dam vid busshållplatsen innan och frågade henne just om tips på matställen i stan... Så jag går nästa gång dit de gamla går där de får en komplett måltid för 54 kronor exv på Nålmakaren och allt inräknat.

I alla fall väjler jag inte någonting kinesiskt tror jag. Erfarenheten har kostat mig detta - men nu vet jag!

Om tankens kraft

Jag satte mig snett framför damen på uteserveringen, henne som kom från Katrineholm och väntade på bussen som jag. Jag åt min macka med te och hon ...
- Har du hört talas om tankens kraft, frågade jag helt plötsligt?
- Ja, det hade jag men tänker du på någonting skärskilt?
- Ja upplevelsen påverkar mitt minne även i denna stund därför råkar jag fråga om just detta. Jag skulle till bussen på förmiddagen och plötsligt hittade jag inte min plånbok. Jag måste snabba på och leta och leta överallt och till slut fick jag för mig - tanken - att jag måste ha tappat den dagen innan. En förfärlig tanke som gjorde mig betryckt.
- Ja det måste ha känts förfärligt....!
- Ja, det må jag säga och jag upplevde hur mina tankar började påverka mig mycket snabbt ända till förtvivlan. Och det var mina egna tankar det!
- Har du hittat plånboken sedan?
- Ja, i sista stund. Den låg ju där den skulle men jag har lagt över den någonting så att... och jag som började tänka mig det värsta...
- Oj och vilken lättnad sen ändå...
- Ja men upplevelsen påverkade mig länge. Det var inte för pengarnas skull utan allt annat som man har i plånboken...
- Ja, så är det ju... jag själv har inte varit med om någonting liknanade med plånboken just men mycket annat oväntat... min make dog och...
- Min fru dog också i bröstcancer och... och nu i dagarna dog min vän också och jag behöver en sorts tankekraft också för att kunna gå vidare.
- Jag tror att man dock skall  leva för dagen och döden är ju någonting naturligt...
- Tror du inte på Gud?
- Nej, för då skulle inte finnas så mycket elände i världen...
----------------------

Nyfiken på den gamla damen

- Hej, och hur är det i dag?
- Det är bara bra, och hur är det med dig då? svarade den uppskattningsvis 80 åriga damen vid busshållplatsen.
- Så där, jag skall börja träna idag och så är jag också mycket ledsen.
- Vad har hänt då?
- Det är min vän som har dött och nu skall jag försöka köpa blommor till begravningen...
- Hur gammal var han?
- 74 år och jag är 76... och hur gannal är du?
- Ingen ålder... men jag är redan 84 ... min man dog för några år sedan...
- Inponerande ålder ... och hur gör man...? Jag började bli intresserad.
- Jag gjorde ingenting skärskilt, jag äter husmanskost och...
- Men vad har du syslat med i ditt liv? Kanske där finns svaret på min undran tänkte jag.
- Jag började redan som sjuttonåring som lärling i ett bageri. Och sedan jobbade jag på bagerier i 42 år. Jag tyckte mycket om mitt arbete men sedan fick jag ont i händerna av... så .... Det var bra att kunna arbeta! Hon trivdes tydligen med det.
-----
Hennes ord har fastnat i min skalle. Att arbeta hindrar intydligen inte för att nå en ansenlig ålder, eller?

Att få relationen att hålla

Jag var gift i 42 år tills min hustru dog i bröstcancer. Jag tror att en relation kan hålla förutom några av dessa tips (se nedan) men jag sammanfattar dom här alla som gavs en gång i tidningen Amelia. Dessa presenterades som 7-tips till.. och kanske rentav den livslånga äktenskapets hemlighet.

1. Kramas, rör vid varandra, håll varandra i handen (detta gjorde vi) etc varje dag. Behöver ej alltid leda till sex men själva beröringen är viktig.
2. Bygg ett team bara ni två och fungera som sådan. Ni har ju ett mål att sträva emot som skall delas upp i delmål för att förverkliga det. - Detta var viktigt även för oss.
3. Ett "ja" skall alltid vara ja och ett "nej" ett klart nej. Man skall inte behöva gissa sig till... om det är verkligen helhjärtat menat. Var ärliga mot varandra! - I detta fall hade jag ibland svårt att förstå min hustru.
4. Planaera vardagens praktiska detaljer, tro inte att det inte behövs. Prioritera tillsammans. - Vem skall gå ut med soporna, etc?
5. Problem, kriser? Se en lämplig film tillsammans och diskutera den. "Neutrala" åsikter sårar inte medan man kan ändå lära sig av andras tankar och filmens erfarenheter. - Att hålla diskussionen på neutral mark. - Svårt!
6. Det är mycket nyttigt med strapatsprojekt exv vandring, kajakpaddling etc tillsammans. Då är man ju tvingad att samarbeta - mycket nyttigt för vänskapen. - Vi gjorde en bilresa med tältliv till Bayern, som oväntat utvecklades till en kamp mot min unga hustrus hösnuva.
7. Prioritera in en kulkväll/buskväll (något ni gillade som barna) då och då tilsammans. Alla måsten får inte störa. - Jag var faktiskt emot för dylikt.

God Luck!

Döden

Döden plockar för sig
i kriget tog den
min minsta syster Erzsi
sedan morfar och farfar
därefter far och mor
och min syster Anna
och sedan Susanna
men det var
inte nog
sen min hustru
Irma i döden tog
och nu, min vän
min bästa vän Curt
snart är jag
ensam kvar:
- Döden!
Vad har du gjort?!

Sinko

Döden under protest

Det händer
det händer något
som inte kan vara sant
som är svårt att fatta
som ändå bara händer
som under starkaste protest
jag ändå vägrar
- fast förgäves -
att acceptera.

Jag satt i dag på Mälarsjukhusets kafeteria. Har just kommit från Tunafors Vårdcentral där sänkan kollades. Och nu väntade jag på bussen medan jag åt en smörgås läsande i en tidning just om en mycket sorglig historia i Amelia.
Plötsligt ringde mobilen, som mycket sällan hörs hos mig numera och det var Aniko på tråden. Hon berättade att hon satt just på passet - det är älgjakt däromkring och nu ville hon meddela mig om någonting mycket sorgligt. Jag var ivrig att hon skulle berätta, och det kom fram till slut att Curt Thunberg har tagit sovvagnen.
 - Va? - Som också din fru åker med i förklarade Aniko och nu började jag fatta. - Men, varför ...

Nej, inte han! Inte just han, min bästa vän till mig och mycket kär vän i familjekretsen också. - Men cancern sorterar inte enligt våra önskemål.

Så nu är det en allmän förstämning hos oss här på Oskarsborg och tänker speciellt på hans kära hustru Karin.

Fånigheter

Ja läste om att även en sån storhet som Mahatma Gandi syslat med fånigheter. Hur kunde han som...?

Men jag själv då?
Jag har plötsligt funnit att jag utan svårighet kan komma på en hel rad... hos mig själv:
1. Jag äger cigaretter som står där för att fresta men de får gärna stå där orörda.
2. Jag har några flaskor med sprit också för att frästa mig men jag kommer inte ens ihåg ett sådant begär hos mig själv så de får det lungt för min skull.
3. Jag är sockersjuk men jag kastar inte bort karamellerna i min ägo exv i fickan. De får vara där i fred - jag känner med fingararna men jag bryr mig inte om dom.

Men tillbaka till Mahatma Gandi som var en revolutionär på flera plan. Hade han någon fånighet?
Han levde som bekant i celibat som jag själv nu sedan min gumma har lämnat mig i döden. Men att leva i celibat är en sak tänkte han. Att inte längre längta efter sex, att inte längre ha lusten kvar är något helt annat.
- Han lät en sjuttonårig flicka ligga naken bredvid sig på nätterna för att testa det.

Alla tyckte inte om hans vågade experiment. - Fånigt det här med?

En vanlig septemberdag

En vanlig septemberdag
och här sitter jag
och känner mitt värde
av att få njuta av...
jag i dag upplevde

det är för min skull...
solen mig nu värmer
jag hör bilens snatter
kring mig blåser vinden
som en stor orkester

känner mig omgiven
av ett hav med kärlek
det sköna få skåda
som Guds natur bjuder
och mig... innesluta

Sinko

Barnslikt besviken

Jag fick i dag åter den härliga känslan av att vara hungrig. Ja kände ju inte av hungern under min sjukdomstid tidigare. - Det betyder ju också en klar förbättring.
Det märkliga var att jag visste precis vad jag längtade efter att äta nämligen kroppskakor.

Det blev en lång väntan tills Andrée skullde duka upp efter jobbet så jag fick lida kval, men...
Men så fort han anlände kunde jag låna bilen och åka till Konsum i Ärla för att just köpa kroppskakor, men gissa min besvikelse.
Jag blev barnsligt besviken denna dag - de hade ju inte kroppskakor att sälja. Jag kallade tom på personalen för att leta men ...

Sedan blev jag även skamsen över mitt fåniga beteende.
Lyckliga är ni somm har fruar och som kan ställa upp att laga just den mat ni önskar. - Vilken rikedom!

Ett äktenskap - som har hållit ut

En ungrare och en svenska i ett äktenskap? Är det möjligt?
Och som har dessutom hållit i 42 år tills min fru dog i bröstkancer.

- Ja, hur har det gått till?
- Det är ingen som har frågat - märkvärdigt nog - men kanske ändå klokt.
Eftersom även om någon har frågat så kunde jag nog inte kunnat besvara och förklara... om hur det har gott till.

Resultatet talar/får tala för sig själv - varken man vill eller inte - eller: resultatet har talat sitt tydliga språk - som man säger.
Jag kanske skulle kunna ge några synpunter eller dela mina erfarenheter om hur vi gjorde men den känsla jag ändå har att jag inte skulle kunna förklara nog, för det går kanske helt enkelt inte, men...
Men vi har accepterat helt att vi var gifta när vi blev det, så var det bara.

Och min viktigaste erfarenhet från mitt äktenskap är kanske att jag vill inte bedöma eller döma andras.

Vad hjälper det om ...

Det är inte lätt att bo ihop med en gamling. Som i dag så vaknade jag redan halv tre på natten och då blir det att koka sig en kopp kaffe och spöka till i köket så att Andrée väcks av konstiga ljud och…

I dag har jag räckt ut min hand till bibeln och öppnat den på måfå. “Det skall inte vända tillbaka till mig dvs ordet med oförättat ärende.” läser jag där och då tänkte jag hur många ord/viljor det finns i världen som inte finns denna kraft bakom. Och de behöver inte vara dåliga ord fastmer många kloka men ändå utan att kunna nå sina mål.

Det här att det finns så många kloka ord och råd i världen men ändå inte händer någonting positivt av denna uppsamlade kunskapen har också uppmärksammats även a forskare. Jag läser: Kunskapen finns men som ändå kommer inte fram vilket är själva problemet. Och varför kommer kunskapen att inte fram? Det beror på viljan, sägs det! - Människan väljer bort nyttig kunskap!

Människan anstränger sig dock att skaffa mer kunskap eftersom man inser att det behövs och inget fel med det. Men till vad nytta om det är redan fullt i skafferiet med mat men ingen vill äta?

Och vad kan jag göra åt det? Jag tror att jag skriver några fåfängliga ord och sedan går och sover på saken.

Uttråkad - gränsar till depression?

Jag träffade honom nyss på torget i Eskilstuna.
Vi känner ju varandra sedan jag brukade handla pizza på hans pizzeria och sedan varor i hans egen affär. Han var full av optimism då, men nu kände jag inte igen honom. Jag kände till hans kontrollanter som kom på oväntade besök och psykade honom genom att lämnade en saftig räkning efter sig - han visste inte heller riktigt vilka de var så han blev trött och sålde pizzerian. Han köpte en affär och hoppades på lugnare tider, men blev föremål för ständiga snatterier så han tröttnade och sålde affären och skulled bli chaffis. Och nu var han arbetslös fem månader tillbaka men även
arbetsskrämd(?).

En utlänning som verkligen försökte klara sig själv men ... - Det är mycket svårt att vara egen företagare ...
Men nu var han även uttråkad av arbetslösheten till gränsen för depression.

- Du har existenciella problem, sa jag. Du har inte hittat meningen i livet!
- Finns den någonstans? Jag har försökt verkligen klara mig själv men inte haft en enda dag semester. Man måste få komma ut i friska luften några timmar på dagen. Det går bara inte att bara jobba och jobba.
- Men svenskar gör det.
- Det är inget liv!

Ja någonstans har han tappat meningen med livet som jag också påpekade för honom.
- Jag undrar vad Arbetsförmedlingen kan göra för en sådan individ?

Vem hjälper dom som hjälper andra? Vem hjälper dom som försöker klara sig själv? - Varför inte göra miljön trevligare för dom som är egenföretagare. Här behövs det en egenföretagarvård!!!

Kunskapen finns alltid någonstans därute

Jag funderar just nu på hur jag skulle kunna undvika en urinvägsinfektion.
Många andra som brottas med allergier gör likadant.

Jag kände två gamla systrar i Umeå som jag har beundrat. De har alltid sovit vid öppna fönster sommar som vintertid. Och aldrig blivit dunderförkylda - hur kan det komma sig? De dog med sin hemlighet utan ens en anteckning i marginalen i läroböckerna.

Och nu läser jag den 79-åriga Anita Etanders från Falun. Hon brukar sova på balkongen - året om. Och detta har pågått sedan 5 år.
"Jag har visserligen alltid sovit bra men numera sover jag ännu lugnare och skönare.
Men framförallt är jag friskare än tidigare. Några riktiga bondförkylningar har jag inte haft på flera år."

- Och varför är detta ointressant för läkarvetenskapen?

Bastusnack

Guds största fiende - religionen?

Det var en regnig dag i dag så det passade bra för träning på Vattenpalatset. I bastun satt en ung man - en invandrare, jag ser ju ofta sådana där numera, så jag fråga:
- Pratar du svenska ...?
- Ja, jag försöker ...
- Är du fattig?
- Vad menar du ...?
- "Fattig", förstår du ordet vad som menas? Han nickade att han visste, så jag frågade igen.
- Känner du dig fattig, menar jag?
- Nej inte alls. Jag har ju mat i kylskåpet och tak över huvudet och även en gammal bil om du vill veta så ...

Jag blev lite förvånad över att han  inte försökte klaga ens ... så jag började tycka om honom för hans mogna inställning i livet. Han kom ju från Syrien och hans anhöriga var dessutom   - visade sig - ännu kvar där.

- Tror Du på Gud? försökte jag sedan med tanke på vad som händer i hans land i våra dagar.
- Ja, jag tror eller rättare sagt jag hoppas att ... men det ser inte så ut att Gud finns. Han måste ju se vad som händer men gör ingenting.
- Kan det vara Guds fel, vad som händer i Syrien?
- Nja, det är maktens människor som ställer till det för att bevara sin makt.
- Varför tror du ändå inte riktigt på Gud, javisst du sa det att ...?
- Ja, du vet religionen finns överallt bakom makten. Det är religionen jag tar avstånd ifrån.
- Är du muslim, frågade jag, svaret kom lite tvekande.
- Ja, om du vill veta men jag är inte religiös - ett standardsvar som jag hörde många gånger -, så jag håller mig borta från religionen, om du förstår.
- Ja, jag förstår, Lenin lär ha sagt något om religionen som att: "Religionen är opium för folket."
- Ja, det stämmer nog i stort sett.

Sedan försvann han från bastun när jag skulle dit igen och jag funderade vidare. Jag har nämligen träffat många som var bestämt emot religionen men mera tveksamma vad det gäller Gud. - Kan det vara så att religionen utgör en hinder till att tro på Gud?

Naiv undran

Skall jag våga
utan att fråga;
att få tänka
- jag gör redan -
alltid göra?

Jag undrar just
om han vet det ...
det gör han nog ...
för mina tankar ...
ständigt gör det

Jag vågar inte ...
fåningt att fråga
men kollar jämt
ser han nu mig,
- pirrande känsla?

Tänk om bara ...
vad händer sedan?
oj va´pinsamt
då finns jag ju ...
hos honom redan

eller kanske
han ingenting vet;
och i så fall
finns jag ju inte
... en omöjlighet!

Sinko

Smuts

Allt smuts
och skit
som blandas
med makt.

smuts som
bara uppstår
och så stökigt
det vart

rut och prut
städhjälp
hushållsnära
tjänster

det bråkas
mycket om...
tar aldrig slut!
konflikter

Sinko

Besatt av kärlek

Hon erkände villigt
blev av kärlek besatt
i en gift man, fast
utan någon chans
till en förening fanns

lusten blev lidelse
ett mått av lidande
som gav kärleken mening
livet i hans skugga
i vettlös förbannelse

allt eller inget!
drabbad av passionen
en frälsande känsla
honom tillhöra vilja
liv i illusionen

har nu blivit äldre
nu besattheten borta
och detta vad hon menar:
som besatt är man drabbad
man kan inte välja

kärleken menar hon
gav dock livet mening:
att älska är viktigare
än att vara älskad,
är kärlekens väsen
fast ambivalent är den.

Sinko

Leva livet!

"- Man måste leva
mens man lever."
kan vara sant
för den delen

men vad menas ...
att leva livet?
chanser som bjuds
och frossa i det?

jag hörde nyss
om en kändis
han åt ihjäl sig
så blev det bergis

människan lever
men vet inte varför
känner sig drabbad
och snart går det utför.

Sinko

Sorg i Norge

Lust kan övergå
i passion och
besatthet.

vill förändra världen;
drabbad och handlar
i fåfänglighet

på vems uppdrag
gjorde du det
människa?

att tänka ont...
spränga...
avrätta...
oskyldiga!

sinko

Sårad

Somliga vill se såret
för att bli övertygade;
de skulle se min sorg
om jag gråta kunde.

men att gråta är
samtidigt skambelagt
"pojkar gråter inte"
det har min pappa sagt

man söker inte träff
med en som är sårad
ty sorgen skrämmer oss
vill ej se hon plågad

innerst djupt sårade
men med glad uppsyn
ifrån sorgen skolkar vi
hastande tafatt flyr.

Sinko

Vindar

Två vindar
från olika håll
möter varandra.
hemliga möten,
du ser inget
men snart märker du
att något har hänt
i atmosfären
i relationen
... till andra

Sinko

Varför kan inte de två komma överens? 2

Själva konflikten är normalt inte farlig (men det kan dock finns olika typer av sådana) men normalt kan en sådan inte behöva utvecklas till enl söndring.

Om lösning behövs får den inte vara heller för snabb!

Som jag tidigare påpekade - en konflikt är till för att lära känna varandras ståndpunkter. I en konflikt fokuserar man ju på dessa och så får man; lära känna en hel de andra kanske nya synpunkter, möjligheten att ransaka sig själv, och få chansen till att granska argumenteringen ...

En konflikt är vanlig, ofta nyttig och oundviklig pga våra olikheter. Det är inte själva konflikten som behöver leda till separation etc utan kanske den undermåliga lösningsförsöken.

Sedan man har diskuterat varandras ståndpunkter kan konflikten läggas åt sidan för ett tag för att få möjligheten att bearbeta intrycken och smälta problemets natur och vikt ...

Somliga väljer och tar uppdiskussionen igen för ytterligare klargörande.

Om posionerna är fortfarande låsta (oförenliga) kan man börja fundera på lösningen. Det är först här som man kan behöva konfliklösningsteknik för att diskussionen inte skall utmynna i ett gräl som förvärrar alltihop.
- De flesta(?) - speciellt unga - vet faktiskt inte hur man löser en konflikt så därför blir ibland lösningarna så där halvdåliga. Jag kommer inpå detta lite senare.

Varför kan inte de två komma överens?

"Ett öga kan se allt utom sig själv."

Vad betyder detta?
I en konflikt mellan två personer kan de inte inta två motsatta roller samtidigt. Om de står i konflikt med varandra så är de ju varandras motståndare.
De kan ju inte vara samtidigt varandras terapeuter också.
Det går inte att hävda sin rätt och samtidigt erkänna att den andre kan ha rätt också. Det är antingen eller eftersom det är just detta - i normala fall att få klarhet - som är konflicktens orsak och mening.

Konflikten är just bara till för att avslöja/manifestera detta, dvs varandras olika ståndpunkter.

Att lösa tvisten är nämligen en helt annan sak (förhandlingar etc).

Om kommunikation. 2

Vårt liv karakteriseras av att vi kommunicerar. Som människor kommunicerar vi med hjälp av tankar, känslor(attityder), kroppen, och ord givetvis.
Vi väljer också våra ord och betonar dom på ett visst sätt m m.

Allt börjar emellertid med tanken och om den är negativ märks den redan i attityden. Det är svårt att dölja vad man gillar och ogillar. Och det/den man ogillar ifrågasätts oftare och kritiseras gärna tom fördöms...

Att man ogillar något (negativ attityd) visas av att man upplever (även visar) täcken på trötthet eller resignation, suckanden och genom att visa hopplösa miner...

Om man blir medveten om detta sitt kroppspråk m m kan man till och med få skuldkänslor och även dåligt samvete.

Allt detta genererar ytterligare en försämring/förstärkning av situationen.

Även den norske terroristen genomgick denna process, något att tänka på för polisen. Den stegrande beslutsamheten borde ha varit avläsbar ur hans kommunikation.

diskussion: hur avläser man attityder? Behövs det kommunikationsexperter?

Om kommunikation

Kommunikationen börjar med tankar.
Tankar är inte helt hemliga eftersom deras karaktär (positiv eller negativ) kan ibland avläsas av utstrålningen.
Av utstrålningen skapas attityder positiva/eller negativa.
Även hos den norske terroristen fanns hans tankars (här negativa) utstrålning men som man förmodligen inte hade förmågan att läsa av. - Något måste någon ha märkt i alla fall.

Själva attityder påverkar den du talar med och dig själv i positiv eller negativ riktning.
Din positiva attityd skapar nyfikenhet, välvillighet, lyssnande öra och även respekt. den som du kommunicerar med vill presrtera det bästa och du tolkar också det som sägs till det bästa.

Du upplever dig dessutom att vara mer levande, vänlig och tillmötesgående. Inte av vad du har gjort precis utan tack vare tanken som åstadkommit den positiva attityden.

Kommunikationen består alltså i ; tanke, attityd, kroppsspråk och ord, som bildar en enhet - en väl så komplicerad process.

kommunikation: man kan diskutera den fulständigare bilden ända från ...

Sorgen i Norge

Lust kan övergå

i passion och

besatthet.

vill förändra världen;

drabbad och handlar

i fåfänglighet

på vems uppdrag

gjorde du det

människa?

att tänka ont...

spränga...

avrätta...

sinko

diskussion: ansvaret över att styra sina tankar

Allt börjar med tankar

"... det faktum att min tro/tanke om en annan människa påverkar den människans prestation och min uppfattning av hennes beteende."

- Pygmalioneffekten -