Bastusnack - får man ljuga?

Jag visste att vi hade bara en kort tid kvar tillsammans i bastun. Och han var en känd kompis så jag kunde börja snacket ganska på momangen, efter några inledande fraser började jag så:

- Jag har i dag en fråga till dig. Får man ljuga? Vad tycker du?
- Ja, det kan vara skonsamt ibland, kom det oväntade svaret, från min kompis från Eklången.

Och då berättade jag - färskt ännu i minnet - om vad Nixon sa en gång, fast hans "lögn" hade en annan, omedveten karaktär...

"Jag ljög inte, jag bara sa sånt som sedan visade sig vara osant." - sa Richard Nixon -

- Ja, men så är det ofta var hans kommentar, sedan gick han ut för att svalka sig med kalldusch medan jag satt kvar och fundrade vidare på vad jag fick höra.

Ärligt sagt har jag inte väntat mig det svaret jag fick. Kompisen svarade ärligt och hans svar landade mjuk i min hjärna. Bägge verkar vara förlåtliga synder, eller...?

"Det kan vara skonsamt att ljuga." satte sig fast i skallen - det blev dags för självransakan.
Hur ofta har jag ljugit som Nixon, omedvetet, och för all del medvetet också - exv med tanke på  att vara skonsam? Jag har nog gjort bägge delarna! - Det är bara till att bekänna och känna skuld!