Kärlekens motsats - finns den?

Först om Tautologi

"Tautologi (grekiska to auto legein, 'att säga detsamma') är inom stilistiken en omsägning av samma sak, ibland populärt kallat tårta på tårta eller kaka på kaka. Det är ett flitigt använt stilmedel i till exempel  i Ordspråksboken." Mera härom i:

- http://sv.wikipedia.org/wiki/Tautologi_%28spr%C3%A5kvetenskap%29 -

Som stilmedel är tautologi helt acceptabel rentav önskvärt. Men logiken här är inte önskvärt om man frågar efter tex: Vad är motsatsen till kärlek?

Den tautologiska logiken ger svaren: icke kärlek, antikärlek, okärlek, kärlekslöshet, ignoras etc dvs anger frånvaron av "kärlek", men inte dess motsats.  En motsats är tex döden som en motsats till livet, dvs ett helt annat konkret tillstånd.

Vidare...

Jag har vidare funnit att av några anges begreppen; likgiltighet, neutralitet etc, dvs en varken det ena eller andra hållning, dvs en likgiltig inställning som svar. Men en likgiltig inställning kan man ha i många fall utan att det innebär en motsats. Så mellan liv och död skulle man kunna tänka sig ett tillstånd av döende, som när man är likgiltig i fallet. Man kan alltså inte förneka ett neutralt(?) tillstånd som "ljumhet" tex, som mitt emellan kallt och varm/het. - De kristna får till exempel inte vara ljumma i sin tro. Det blir ju varken eller.

Det finns alltså tre tillstånd - kan man tänka - och likgiltighet kan vara just den mellanting mellan kärlek och dess motsats. Berättar om ett ointresse för eller emot kärlekens väsen och dess motsats.

Hatet som motsats

Och så har jag frågat en massa och fick svaret ganska spontant att kärlekens motsats det är hatet. Kärlek och hat med neutralitet dessemellan låter ju bra. Men det finns sådana professorer som säger att inte ens detta stämmer. 

Själva begreppet kärlek har ju genomgått en förändring. "Du skall älska din Gud... " har ersatts mer och mer av att "älska dig själv..." varvid Gud har kommit i skymundan som kärlekens objekt. Med tiden pga sekulariseringen så har numera den nya betydelsen på "kärlek" blivit ett annat. Somliga påstår att det är just  denna objektväxling som ställde - våra dagars - kärleksreligionen i fokus. Det blev då enklast att säga att kärlekens motsats, det är likgiltighet(mera allmängiltigt). Men om man ännu saknar en klar definition på vad man menar med kärlek, ja, då kan vi inte heller definiera/finna dess riktiga motsats.

Ett annat försök gav det moderna svaret att kärlekens motsats är nog "avsky". Och så kan det kanske vara, vid en sekulariserad typ av kärlek. Man blir inte direkt hatisk, men man drar sig ifrån objektet, eftersom man avskyr det - det man har alltså älskat tidigare.

Den kristna definitionen

Men låt oss här utgå ifrån att den kristna definitionen gäller. Vad är i så fall då motsatsen till kärlek? Är det måntro "hatet" som här gäller? Men betraktar man kärlekens egenskaper enligt bibeln så kan en sådan kärlek knappast förorsaka/följas av någon hat, eller?

"För så älskade Gud världen att..." kan ju inte betyda att det är hans kärlek som gör att de kristna och Gud själv skulle bli "hatade" av världen. Men då uppstår frågan: om det är inte på grund av Guds kärlek som de kristna blir hatade av världen, så då, på grund av vad? Vad är hatets motsats i detta fall?

Liv och motsatsen är död..., det är ju inte livet som förorsakar döden, liksom inte kärleken som förorsakar hatet. Själva hatet har därför en annan grund. Detta kommer sig även därav att, hatet är självförvållat.

Jag ställde just frågan till Andree. Vad är kärlekens motsats, tror du? Antikärlek eller okärlek blev det fyndiga(?) svaret, men fortsättningen blev ännu fyndigare.

- Nej, sa jag.

- Är det säker att "kärleken" har en motsats överhuvudtaget? frågade Andree?

- Jag har just frågat mig själv just om detta.

Ja, det är kanske så, att kärleken är en så unik egenskap att begreppet saknar en motsats.

- Men vem kommer att uttala denna slutsats framöver med en godtagbar säkerhet?. 

- Men vad är då hatets motsats? Kanske: ogillande/dömande. Hatet kommer av dom! Självhat när man dömer sig själv! Mycket vanligt numera!

Felet är att...

Felet!

Felet är att,
du får inte ha fel
som barn.
- att alltid göra rätt
gör dig rädd!

felet är att,
vi har blivit
felrädda.
- skolan har lärt oss...
vi fick inte fela!

(Att vi har blivit konflikträdda kommer också därav att vi fick akta oss noga att inte göra fel.)

Du säger dock att det är klart att man skall lära barnen vad som är rätt och vad som är fel, även i praktiska saker.
Visst ås kan detta vara ett bra mål i och för sig, men målet behöver inte uppfyllas av barnen på stubben, medan du väntar och utövar stress på dom. Ett mål får inte uppfattas så strängt att strävan dit motverkar uppfyllelsen - vi får inte handla så att vi till äventyrs handlar mot målet.
Och just detta kan bli fallet då vis behandlar barnet på fel sätt dvs ställer för stora krav på det.
Det måste vara fel att lära barnen rätt på ett kontraproduktivt sätt.

Jag har mött sådana fall som gjort mig riktigt ledsen. Fall då barnen blev så till den grad drillade att de ändå frågade sin mormor om: Varför är det så att allting vi gör är fel! - De blev rädda för att handla eftersom det kan bli fel!

Men det är snarare så att det var barnen som hade rätt och föräldrarnas metoder fel. Men barnen har sju ingen plattform att yttra sig kanske.

Det är kanske rentav så
att det är barnet
som gör fel
men ändå har rätt.
- så stanna upp
och gör inte snart en
domsförhandling av det!

Knäck inte barnet! 

Förförelse eller?

Och varför tänkte jag just på förförelse?

- Det är mötet med skylten - där det står, att det finns 8oo olika godissaker att välja mellan i butiken.

- Tänk att få smaka igenom alla - vilken upplevelse? Vilken frestelse? - eller rentav förförelse!? 

- Det handlar ju om att få uppleva någonting - det bästa som finns!

Så tänkte jag också en gång i min ungdom. Men då var det bara en favorit jag kunde drömma efter, och godisen hette Napoleon - det som jag fick längta efter, varje gång jag gick förbi konditoriet, på väg till skolan i Budapest.

Det är lätt att bli frestad när man tittar in i en konditori eller  rentav förförd? Vad är skillnaden? Har det att göra med att man är ett barn?

Me det blev bara att plugga på, för att försöka förverkliga fretelsen(?) en gång i framtiden.

Ni ungdomar, ni fattar inte hur bra ni har det, då ni dessutom kan välja bland 800 olika smaker(?). Somliga av er blir också beroende av "godissakerna".

Det är nämligen lätt att hamna i frestelsens/förförelsens makt. Det är då man blir syndens slav.

Visst så får man lite roligt på vägen också ett tag - konsekvenserna är ju så långt borta.

Jag har på min tid inte haft råd med frestelserna. Och det är kanske just  därför jag har mina tänder kvar ännu idag. Ingenting för tandläkaren att bli rik på! Men har inte hälsan helt tyvärr, för också jag har fallit för frestelserna som kanelbullar m m. Och konsekvenserna har blivit socker sjukan. 

Och nu, när jag vet bättre är det ingen som lyssnar på mig. Det känns också svårt att uthärda. För jag så gärna vill bespara mina barnbarn för någonting dylikt.

Frestelse eller?

Ja, vad är frestelse och vad är förförelse? Begreppet förförelse används oftast i samband med att locka någon till sexuell kontakt. Men har inte begreppet ett annat innebörd också?

Exempel på förförelse

http://www.expressen.se/nyheter/kommunpolitiker-domd-for-forforelse-av-ungdom/

http://www.svt.se/plus/hjarnforskare-om-socker-ta-kommando-over-din-hjarna

Frågan är då: kan man bli förförd för att bruka godis? Jag har aldrig  hört frågan besvarad?

Vad håller vi på med?

Ja, det kan man fråga sig!
Förvåningen uppstod kanske först i vissa läkarkretsar. Och inte konstigt med det. Det är ju läkarna som håller sig uppmärksamma på uppträdendet av olika symptom, vilket i detta fall - som jag läste om - orsakade en stor förvåning. Till att börja med först men senare med igenkännande.

Även jag har blivit förvånad när jag läste om detta fenomen första gången. Det handlade om kvinnor som plötsligt blev alkoholister utan tidigare missbruk. När man så sökte efter den gemensamma nämnaren, fann läkarna att allihopa blev utsatta för smagsäksoperationer  tidigare.

Med en smula tankeverksamhet och nya iakttagelser fann man att att detta var en del, av ett nytt fenomen, som man tidigare inte har varit uppmärksam på: Om läkarna lyckades "bota" patienten från en åkomma så uppträdde därefter ett annat missbruk. Som "bara poppade upp" oväntat - men nu vet man bättre!

Slutsatsen har blivit att "man kan inte operera bort en sorg, eller en längtan eller vad vårt personliga längtanshål handlar om." Det hjälper sinte att försöka fylla det med mat eller alkohol eller...!!!

Det som händer vid symptom-undantryckandet "botandet" av ett missbruk så byter man egentligen det bara till ett annat: alkohol, tablettmissbruk, spelmissbruk, sexmissbruk, träningsmissbruk, självskadebeteeende, fobier etc.

Den som har lämnat ett missbruk tror sig själmedicinera det med något annat missbruk?

Att döva smärtan är inte samma sak som att bota den!
 Men det här visste man tidigare också, men man har inte räknat med, att något annat kommer att poppa upp is tället. Men det är just det som händer blev läkarna numera medvetna om(?).  - Man får hoppas i alla fall!

Man kan inte plåstra om känslomässiga etc sår. Man byter bara missbruk - och denna upptäckt är sensationell, men som inte många är medvetna om än.

Om man bara undertrycker ett symptom så uppkommer en annan. Segern är ännu inte vunnen. Var uppmärksam på detta "nya" fenomen!"