Uttråkad - gränsar till depression?

Jag träffade honom nyss på torget i Eskilstuna.
Vi känner ju varandra sedan jag brukade handla pizza på hans pizzeria och sedan varor i hans egen affär. Han var full av optimism då, men nu kände jag inte igen honom. Jag kände till hans kontrollanter som kom på oväntade besök och psykade honom genom att lämnade en saftig räkning efter sig - han visste inte heller riktigt vilka de var så han blev trött och sålde pizzerian. Han köpte en affär och hoppades på lugnare tider, men blev föremål för ständiga snatterier så han tröttnade och sålde affären och skulled bli chaffis. Och nu var han arbetslös fem månader tillbaka men även
arbetsskrämd(?).

En utlänning som verkligen försökte klara sig själv men ... - Det är mycket svårt att vara egen företagare ...
Men nu var han även uttråkad av arbetslösheten till gränsen för depression.

- Du har existenciella problem, sa jag. Du har inte hittat meningen i livet!
- Finns den någonstans? Jag har försökt verkligen klara mig själv men inte haft en enda dag semester. Man måste få komma ut i friska luften några timmar på dagen. Det går bara inte att bara jobba och jobba.
- Men svenskar gör det.
- Det är inget liv!

Ja någonstans har han tappat meningen med livet som jag också påpekade för honom.
- Jag undrar vad Arbetsförmedlingen kan göra för en sådan individ?

Vem hjälper dom som hjälper andra? Vem hjälper dom som försöker klara sig själv? - Varför inte göra miljön trevligare för dom som är egenföretagare. Här behövs det en egenföretagarvård!!!