Jag var hungrig och åt det mesta som min fru la på bordet. Blev mätt och belåten och livet kunde gå vidare. Så var det förr.
Men min senaste sjukdomsperiod var mycket omtumlande. Jag fick komma akut till Tunafors Vårdscentral. Behandlades med antibiotika i tio dagar och blev bättre beträffande kiseriet. Men så förlorade jag aptiten och gick ner i vikt också. Tilsammans kan det betyda att jag har fått cancer ändå - det blev oroande. Och Andrée började propsa på mig att låta testa mig för det (PSA-prov bl.a). Jag instämde men så kunde jag så smått börja träna och aptiten började också återkomma.
Det var en märklig process i sinnet som jag samtidigt fick uppleva. Jag kastade all mat jag inte kunde tänka mig äta,. slutat dricka mjölk och kaffe bland annat. Och jag väntade ivrigt på signalen så att kroppen skulle ge mig tydliga signaler om vad den ville ha. Och jag försökte hjälpa kroppen på traven också genom att tänka. Jag gillade ju pizzan Calzone förut så jag köpte en. Jag tog några tuggor men det var inte som förr, den tycktes smig varfa för salt bl.a. Andrée fick lämpligen äta upp den. Och så provade jag allt möjligt som jag inte provat förut, asiatiskt, kinesiskt m m. Jag väntade ivrigt på att någon önskan i kroppen skulle visa sig, att efter någons sorts mat skulle uppstå. - Och det kom äntligen smått fram och nu är jag mycket gladare för att hungerskänslan börjat återkomma.
Och nu börjar jag längta efter spätta med remuladsås, härligt bara det utan att jag ännu inte kommit så långt som.... Jag upptäckte häromdagen att Åhlens serverar sådant så jag är snart på väg dit. - Hälsan verkar - den uppvaknanade hungern är tecken på det - att sakta återkomma. - Vilken gåva att kunna kunna känna hunger!
Men min senaste sjukdomsperiod var mycket omtumlande. Jag fick komma akut till Tunafors Vårdscentral. Behandlades med antibiotika i tio dagar och blev bättre beträffande kiseriet. Men så förlorade jag aptiten och gick ner i vikt också. Tilsammans kan det betyda att jag har fått cancer ändå - det blev oroande. Och Andrée började propsa på mig att låta testa mig för det (PSA-prov bl.a). Jag instämde men så kunde jag så smått börja träna och aptiten började också återkomma.
Det var en märklig process i sinnet som jag samtidigt fick uppleva. Jag kastade all mat jag inte kunde tänka mig äta,. slutat dricka mjölk och kaffe bland annat. Och jag väntade ivrigt på signalen så att kroppen skulle ge mig tydliga signaler om vad den ville ha. Och jag försökte hjälpa kroppen på traven också genom att tänka. Jag gillade ju pizzan Calzone förut så jag köpte en. Jag tog några tuggor men det var inte som förr, den tycktes smig varfa för salt bl.a. Andrée fick lämpligen äta upp den. Och så provade jag allt möjligt som jag inte provat förut, asiatiskt, kinesiskt m m. Jag väntade ivrigt på att någon önskan i kroppen skulle visa sig, att efter någons sorts mat skulle uppstå. - Och det kom äntligen smått fram och nu är jag mycket gladare för att hungerskänslan börjat återkomma.
Och nu börjar jag längta efter spätta med remuladsås, härligt bara det utan att jag ännu inte kommit så långt som.... Jag upptäckte häromdagen att Åhlens serverar sådant så jag är snart på väg dit. - Hälsan verkar - den uppvaknanade hungern är tecken på det - att sakta återkomma. - Vilken gåva att kunna kunna känna hunger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar