Vägens ände

Felräddsla har jag alltid
haft med mig som en grej
felat och många gånger
men det har på nytt tagit sig

man får ju förståss inte
somna vid ratten än
har jag lärt mig och bör
hålla mig på vägen sen

och när sen kommer
när kroppen inte själv orkar
får min läkare då hålla
några av sina krockkuddar

och sen "nej tack!" till
den allra sista dansen
skälvande stapplande av skräcken
för att dö ensam vid ratten

Sinko