Han var en sprinter,
tävlande med sig själv
som med en oönskad
skugga i hälarna,
en kronisk åkomma...
- försökte sig själv
att betvinga.
med två slags av röster
inombords,
sporrade honom i bakhuvudet:
att tänka först sa den ena
som du känner sa den andra
så skall dus göra.
och i fasen av
denna själsliga splittring
som aldrig gav
någon som helst lindring...
så stanna han
en gång och tänkte...
och med distans till det förflutna;
la sedan av prestationshetsen,
och han behövde inte längre;
för att känna sig tillfreds,
slå sin personsbästa
- numera!
Sinko
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar