Medeltidens världsbild

Medeltidens världsbild

Världsbilden var konkret och statisk. Världen i sin helhet sågs som något oföränderligt. Det var endast omständigheterna som växlade menade man. Den möjliga utvecklingens möjligheter hade man inte en tanke på.
Gud hade skapat världen och givit den  en bestämd ordning - som kyrkan uppfattade den - och så skulle det vara till domedagen. Gud har också anvisat var och en sin plats och uppgifter i samhället. Man förväntades sköta dem väl och vara nöjd med sin lott i livet.

 
Det feodala hierarkiska samhällssystemet ansågs passa väl in i Guds ordning. Varje  individ hade sin klart definierade plats i det hierarkiska systemet - liksom Gud, påven, kungen/kejsaren, vasallerna, ända till den simplaste bonden och slav.

 
Man mena då att orättvisa och eller otrygghet berodde på Guds vilja, människorna eller på predestinationen. Det är då inte konstigt att just predestinationsläran sysselsatte de lärde, härskarna från Augustinus till Luther, under hela medeltiden. Tron på ödet var ett vanligt sätt att förklara missöden eller så hänvisade man till Guds vilja. "Gud tog till sig barnet" menade man exv vid dödsfall. 

Det var Gud som bestämde ordningen på jorden och även kyrkan - den katolska - blev därför ordnad i hierarki; från påven och vidare till ärkebiskopar, biskopar, abbotar, präster, munkar och lekmän och så församlingen.

Påvens och kejsaren sida vid sida, den världsliga och andliga makten i harmoniskt samarbete för att förverkliga Guds vilja. Tvisten gällde ofta vem som stod överst påven eller kejsaren.

Men utvecklingen vad det gäller samhället tog en annan vändning tills i dag,  medan kyrkosystemet stod kvar än gör det än i dag bortsett reformationen m m. - Och kyrkans andliga inflytande har numera i det närmaste upphört - kvar är traditionen.

Det är allmänt känt att när ett system väl ha utformats så har den en tendens att fortleva - rentav stelna - och systemet bliver därför ett hinder för utvecklingen.