Denna gång har vi hamnat lite vid sidan av metamorfosen men ändå till en viktig konstaterande. - Vådan av att draga felaktiga slutsatser!
Och, ju större okunnighet råder, desto fler felaktiga slutsatser kan och kommer att göras, som en följd därav.
Men människan är nyfiken och människan vill veta, och det blir då det enda sättet att bli tillfredställd, dvs genom att dra vissa(bra eller dåliga) slutsatser.
Man ville alltid och i alla tider, veta mer och mer om sin omvärld och om sig själv och om sitt liv. Och inte minst, var man alltid intresserad utav sin framtid som exv om livet efter döden m m. Man vände sig då ofta till dom som man trodde visste bättre och då valde man religionen att tro på. Skärskilt under medeltiden och tidigare.
Men så var/även är själva religioner i brist på kunskap, och då blir även religionen själv hänvisad till att draga vissa slutsatser, och som kan bli felaktiga (jfr den jordcentriska världsuppfattningen som stöddes av ...). Härav följde ofta en tro som inte alls stämmde överens med verkligheten.
Riktigt tragiskt ibland - händer även inom vetenskapen - som det blev, vid det kända fallet med Aristoteles (Alexanders lärare).
Aristoteles, som på sin tid, har varit den store vetenskapsmannen, filosofen m m, som användes även som en auktoritet, ända in på sen medeltid på universiteten - ja, ända till 1800 talet.
Men på toppen är det hårda vindar.., och ett misstag får räcka för att blåsas bort.
Om han hade sagt att "jag vet inte" så hade väl inte hänt någonting speciellt. Men han har dragit till flera felaktiga slutsatser(ang självalstring), som han inte hade egentlig grund till... Och blev därefter också - då sanningen uppdagades exv av Pasteur, på 1800 talet - nedgraderad direkt i botten. Nedpetad från tronen.. och hånad blev han även.
Jag har ingen kännedom om även Aristoteles iakttagit händelsen vid metamorfosen. Men i så fall kunde han konstatera att larven försvann i puppan och därav kom fjärilen. Jag vet inte om även denna typ av iakttagelser har lett honom att anta, att ung samma sak inträffar vis självalstring. Vissa likheter finnes ju! Självalstring betyder egentligen att organismer kan uppstå ur livlös materia, men varifrån kommer fjärilen? Larven blev ju död!
Ja, om man är stor och vill förbli en stor auktoritet, då krävs det ödmjukhet.
Samma typ av misstag - felaktiga slutsatser - drabbar även vanliga religioner. Religionen försöker givetvis tillmötesgå människors förväntningar. Förekommer speciellt hos dem som är mycket dogmatiska till sin natur. Dessa betraktar ofta ny kunskap som en hot/fiende, något för att bekämpa(jfr inkvisitionen). Religioner haft en benägenhet, deras historia visar - genom att hänvisa till någon gud - försökt skaffa sig monopol på sanningen. - Men även religioner torde behöva ödmjukhet.
Jesus sa ju: att de ödmjuka kommer att besitta gjorden. Det bli då följaktligen alltid nödvändigt att acceptera en mått av mindre vetande. För det blir väl tydligen åndå omöjligt att få veta allt. Och med den insikten, måste man ändå vara nöjd och gilla läget. Så att man inte faller för frestelsen, att ersätta det man inte vet med felaktiga slutsatser.
- Och det är inter alls omöjligt att människorna kan bli tillräckligt ödmjuka för att få besitta jorden, kanske via någon sorts av metamorfos. - Felaktig slutsats - hoppas det inte!
Mera om självalstrisng se:
http://www.learning4sharing.nu/uralstring-158477.
http://www.svensktidskrift.se/nagra-grunddrag-i-den-levande-materiens-organisation/
Och, ju större okunnighet råder, desto fler felaktiga slutsatser kan och kommer att göras, som en följd därav.
Men människan är nyfiken och människan vill veta, och det blir då det enda sättet att bli tillfredställd, dvs genom att dra vissa(bra eller dåliga) slutsatser.
Man ville alltid och i alla tider, veta mer och mer om sin omvärld och om sig själv och om sitt liv. Och inte minst, var man alltid intresserad utav sin framtid som exv om livet efter döden m m. Man vände sig då ofta till dom som man trodde visste bättre och då valde man religionen att tro på. Skärskilt under medeltiden och tidigare.
Men så var/även är själva religioner i brist på kunskap, och då blir även religionen själv hänvisad till att draga vissa slutsatser, och som kan bli felaktiga (jfr den jordcentriska världsuppfattningen som stöddes av ...). Härav följde ofta en tro som inte alls stämmde överens med verkligheten.
Riktigt tragiskt ibland - händer även inom vetenskapen - som det blev, vid det kända fallet med Aristoteles (Alexanders lärare).
Aristoteles, som på sin tid, har varit den store vetenskapsmannen, filosofen m m, som användes även som en auktoritet, ända in på sen medeltid på universiteten - ja, ända till 1800 talet.
Men på toppen är det hårda vindar.., och ett misstag får räcka för att blåsas bort.
Om han hade sagt att "jag vet inte" så hade väl inte hänt någonting speciellt. Men han har dragit till flera felaktiga slutsatser(ang självalstring), som han inte hade egentlig grund till... Och blev därefter också - då sanningen uppdagades exv av Pasteur, på 1800 talet - nedgraderad direkt i botten. Nedpetad från tronen.. och hånad blev han även.
Jag har ingen kännedom om även Aristoteles iakttagit händelsen vid metamorfosen. Men i så fall kunde han konstatera att larven försvann i puppan och därav kom fjärilen. Jag vet inte om även denna typ av iakttagelser har lett honom att anta, att ung samma sak inträffar vis självalstring. Vissa likheter finnes ju! Självalstring betyder egentligen att organismer kan uppstå ur livlös materia, men varifrån kommer fjärilen? Larven blev ju död!
Ja, om man är stor och vill förbli en stor auktoritet, då krävs det ödmjukhet.
Samma typ av misstag - felaktiga slutsatser - drabbar även vanliga religioner. Religionen försöker givetvis tillmötesgå människors förväntningar. Förekommer speciellt hos dem som är mycket dogmatiska till sin natur. Dessa betraktar ofta ny kunskap som en hot/fiende, något för att bekämpa(jfr inkvisitionen). Religioner haft en benägenhet, deras historia visar - genom att hänvisa till någon gud - försökt skaffa sig monopol på sanningen. - Men även religioner torde behöva ödmjukhet.
Jesus sa ju: att de ödmjuka kommer att besitta gjorden. Det bli då följaktligen alltid nödvändigt att acceptera en mått av mindre vetande. För det blir väl tydligen åndå omöjligt att få veta allt. Och med den insikten, måste man ändå vara nöjd och gilla läget. Så att man inte faller för frestelsen, att ersätta det man inte vet med felaktiga slutsatser.
- Och det är inter alls omöjligt att människorna kan bli tillräckligt ödmjuka för att få besitta jorden, kanske via någon sorts av metamorfos. - Felaktig slutsats - hoppas det inte!
Mera om självalstrisng se:
http://www.learning4sharing.nu/uralstring-158477.
http://www.svensktidskrift.se/nagra-grunddrag-i-den-levande-materiens-organisation/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar