Jag har tidigare skrivit om att man i allmänhet skäms för att be om hjälp.
Dels, kanske för att man pålägger sig plikten att klara sig själv, ja, tills man kanske måste gå till doktorn.., eller dels för att man inte vill besvära andra. - Det vet du själv hur det är hos dig. Och det är oftast bara du som vet hur det är ställt smed dig.
Det är bara det, att du besvärar oftast inte andra alls, om du ber om deras hjälp (jag själv känner fall då mannen hjälpt andra trafikanter i nöd och kände glädje söver det). De flesta vill ju i grund och botten - eftersom de flesta människor är hjälpsamma - så vill de säkert hjälpa även dig. )Men inte säkert att de kan givetvis, men då kan du ju fråga någon annan.)
Och denna någon annan finns nog alltid! Detta, om något, du fullständigt kan lita på, särskilt om du påstår dig tro på Jesu ord. Och vad Jesus allra helst vill är ju att du skall våga, för då visar du ju tro på honom. - Och du får erfara att det fungerar och din glädje blir större.
Du gör honom enbart glad om du ber honom om hjälp, var så säker. Och han klarar av det också.
- Tro aldrig att han är så fattig och har en så fattig far, som inte skulle kunna hjälpa även dig?
- Gud är inte fattig! Tro inte detta, genom att inte våga be/besvära honom. Och var inte så högfärdig, att du endast förväntar dig få saker och ting m m, endast av honom personligen! Han har ju många tjänare, de borde väl också duga för dig.
- Vad är då människorna till för som finns runt omkring dig?
Om du är som barn kan du försöka att "tjata på honom" - inte genom att enbart stänga in dig i kammaren och upprepa samma bön hundra gånger. Du tror väl inte att Gud är så upptagen... Det är inte att visa tro. Fast det går dig förbi massor med människor som du är rädd för att stöta på med, att be om hjälp.(Isolera dig inte för den delen för då...)
Det är inte meningen att du skall tro på bönen, på det sättet, att du endast ber och ber och ber men ingenting annat i övrigt. - Inte kan väl de fina orden du yttrar själva hjälpa dig?!
Gud kan visserligen höra dina tankar men inte dina medmänniskor. Människor som väntar utanför din dörr, i väntan med att försöka hjälpa dig. Men du är tyst. Men det händer ofta att du ändå får hjälp av dom som ser din belägenhet. Men vänta inte på det för det är kanske onödigt.
Du kanske liknar den mannen, som förebrådde Gud för sin död. Detta på grund av sina orealistiska förventingar på sin bön. Jag kan berätta om honom en annan gång kanske.
Dels, kanske för att man pålägger sig plikten att klara sig själv, ja, tills man kanske måste gå till doktorn.., eller dels för att man inte vill besvära andra. - Det vet du själv hur det är hos dig. Och det är oftast bara du som vet hur det är ställt smed dig.
Det är bara det, att du besvärar oftast inte andra alls, om du ber om deras hjälp (jag själv känner fall då mannen hjälpt andra trafikanter i nöd och kände glädje söver det). De flesta vill ju i grund och botten - eftersom de flesta människor är hjälpsamma - så vill de säkert hjälpa även dig. )Men inte säkert att de kan givetvis, men då kan du ju fråga någon annan.)
Och denna någon annan finns nog alltid! Detta, om något, du fullständigt kan lita på, särskilt om du påstår dig tro på Jesu ord. Och vad Jesus allra helst vill är ju att du skall våga, för då visar du ju tro på honom. - Och du får erfara att det fungerar och din glädje blir större.
Du gör honom enbart glad om du ber honom om hjälp, var så säker. Och han klarar av det också.
- Tro aldrig att han är så fattig och har en så fattig far, som inte skulle kunna hjälpa även dig?
- Gud är inte fattig! Tro inte detta, genom att inte våga be/besvära honom. Och var inte så högfärdig, att du endast förväntar dig få saker och ting m m, endast av honom personligen! Han har ju många tjänare, de borde väl också duga för dig.
- Vad är då människorna till för som finns runt omkring dig?
Om du är som barn kan du försöka att "tjata på honom" - inte genom att enbart stänga in dig i kammaren och upprepa samma bön hundra gånger. Du tror väl inte att Gud är så upptagen... Det är inte att visa tro. Fast det går dig förbi massor med människor som du är rädd för att stöta på med, att be om hjälp.(Isolera dig inte för den delen för då...)
Det är inte meningen att du skall tro på bönen, på det sättet, att du endast ber och ber och ber men ingenting annat i övrigt. - Inte kan väl de fina orden du yttrar själva hjälpa dig?!
Gud kan visserligen höra dina tankar men inte dina medmänniskor. Människor som väntar utanför din dörr, i väntan med att försöka hjälpa dig. Men du är tyst. Men det händer ofta att du ändå får hjälp av dom som ser din belägenhet. Men vänta inte på det för det är kanske onödigt.
Du kanske liknar den mannen, som förebrådde Gud för sin död. Detta på grund av sina orealistiska förventingar på sin bön. Jag kan berätta om honom en annan gång kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar