Det har blivit för mycket "upp till dig" numera. Speciellt för barn och ungdomar.
Det där att lära sig arbeta, ansvar, omdöme och respekt samtidigt och i balans gick det lättare på min tid att lära sig.
Redan som 12-åring fick jag lära mig vara något av en liten egenförsörjare under skollovet. De flesta barn hade också något arbete att utföra hemma då.
Och jag var en gässgosse med 100-tals gäss uppdelat i 3-5 gässfamiljer att ta hand om på dagarna(från tidig morgon och till sena kvällen ute på fältet). Det var ändå en förmån, räknades det som, för att om man inte skötte sig fick man straff direkt genom att kanske ingen ville anlita en mer - rykten spreds ju. Och jag upplevde inte heller arbetet som ett måste utan som en plikt, vilket jag är noga att skilja på.
Det jag då fick jag lära mig prt automatiskt är den sociala kompetensen grunder. Det är något som ungdomarna inte får tillfälle att skaffa sig i tid i dag. De får teoretisk kunskap och på sommaren serveras de att ha roligt.
Och många får goda råd också men sedan är det "upp till dig" som gäller.
Massor av förväntningar av "upp till dig!" sorten sätts på dom som de inte är intränade ännu i och som gör dem därför för osäkra. Ja, och som gör ungdomarna osäkra också på sig själva och de kan bli snabbt uttråkade för de har inte lärt sig pliktets glädje.
Det var mycket "upp till dig" då också, också för mig som gässgosse, men jag har också avkontrollerats varje dag... Det fick inte sakna någon gås etc m m! Och tukten saknades aldrig.
Jag hörde häromdagen att i gamla jordbrukssamhällen kunde man ta hand om 6-7 barn i en familj. - Hur var detta möjligt med tanke på att de flesta ändå blev dugliga familjeförsörjare utav dom, beredda på att ta familjeansvar m m. Tänk att det var just den generationen som var kapabel att utan denna massiva tekniska utrustning..., och som de sedermera har ändå skapat, kunnat bygga ut så mycket i samhället... och alla behövdes.
- Numera är det maskinen som efterfrågas och omhuldas mer än människan.
Frågan om implementeringsteknik kommer för sällan i fokus, fast det borde göra det mer. Många problem i samhället, skolan, i familjerna beror ju mest på brist på implementeringsteknik. - Varför så många skilsmässor tex? Inte är det fel på kvinnokönet, eller?
Begreppet implementeringsteknik var helt okänt på den tiden jag levde som barn och det behövdes inte heller. Man fick ju praktisera det hela livet. Och det var inte vilken praktik som helst! Man fick lära sig att arbeta i ständig nära kontakt med sin miljö och pågående tuktan.
Men nu behövs tekniken aktualiseras mer än man kan föreställa sig. Skolan förmår ju inte tillgodose den behövande träningsprocessen, men som borde dock åtminstone medvetandegöras behovet av redan där från småskolan.
Den nya generationen förses med teoretisk kunskap samtidigt som brister på social kompetens blir större och större - här har tiden tycks ha stått stilla. Och den kompetensen kan inte läras ut, som på gamla tider, utan att tekniken åtminstone medvetandegörs och man slutar babbla alltid om att "det är upp till dig!".
Man får vara med olika föreläsningar, program, tidningsartiklar som anstränger sig med att servera raden av råd - många goda dessutom - till oss. Men explementeringstekniken halkar mycket efter. Du får veta vad du borde göra men förmågan saknas till att genomföra det. Det egentliga problemet lämnas glatt till individen att behärska dvs: "det är upp till dig!"
................................................
Det där att lära sig arbeta, ansvar, omdöme och respekt samtidigt och i balans gick det lättare på min tid att lära sig.
Redan som 12-åring fick jag lära mig vara något av en liten egenförsörjare under skollovet. De flesta barn hade också något arbete att utföra hemma då.
Och jag var en gässgosse med 100-tals gäss uppdelat i 3-5 gässfamiljer att ta hand om på dagarna(från tidig morgon och till sena kvällen ute på fältet). Det var ändå en förmån, räknades det som, för att om man inte skötte sig fick man straff direkt genom att kanske ingen ville anlita en mer - rykten spreds ju. Och jag upplevde inte heller arbetet som ett måste utan som en plikt, vilket jag är noga att skilja på.
Det jag då fick jag lära mig prt automatiskt är den sociala kompetensen grunder. Det är något som ungdomarna inte får tillfälle att skaffa sig i tid i dag. De får teoretisk kunskap och på sommaren serveras de att ha roligt.
Och många får goda råd också men sedan är det "upp till dig" som gäller.
Massor av förväntningar av "upp till dig!" sorten sätts på dom som de inte är intränade ännu i och som gör dem därför för osäkra. Ja, och som gör ungdomarna osäkra också på sig själva och de kan bli snabbt uttråkade för de har inte lärt sig pliktets glädje.
Det var mycket "upp till dig" då också, också för mig som gässgosse, men jag har också avkontrollerats varje dag... Det fick inte sakna någon gås etc m m! Och tukten saknades aldrig.
Jag hörde häromdagen att i gamla jordbrukssamhällen kunde man ta hand om 6-7 barn i en familj. - Hur var detta möjligt med tanke på att de flesta ändå blev dugliga familjeförsörjare utav dom, beredda på att ta familjeansvar m m. Tänk att det var just den generationen som var kapabel att utan denna massiva tekniska utrustning..., och som de sedermera har ändå skapat, kunnat bygga ut så mycket i samhället... och alla behövdes.
- Numera är det maskinen som efterfrågas och omhuldas mer än människan.
Frågan om implementeringsteknik kommer för sällan i fokus, fast det borde göra det mer. Många problem i samhället, skolan, i familjerna beror ju mest på brist på implementeringsteknik. - Varför så många skilsmässor tex? Inte är det fel på kvinnokönet, eller?
Begreppet implementeringsteknik var helt okänt på den tiden jag levde som barn och det behövdes inte heller. Man fick ju praktisera det hela livet. Och det var inte vilken praktik som helst! Man fick lära sig att arbeta i ständig nära kontakt med sin miljö och pågående tuktan.
Men nu behövs tekniken aktualiseras mer än man kan föreställa sig. Skolan förmår ju inte tillgodose den behövande träningsprocessen, men som borde dock åtminstone medvetandegöras behovet av redan där från småskolan.
Den nya generationen förses med teoretisk kunskap samtidigt som brister på social kompetens blir större och större - här har tiden tycks ha stått stilla. Och den kompetensen kan inte läras ut, som på gamla tider, utan att tekniken åtminstone medvetandegörs och man slutar babbla alltid om att "det är upp till dig!".
Man får vara med olika föreläsningar, program, tidningsartiklar som anstränger sig med att servera raden av råd - många goda dessutom - till oss. Men explementeringstekniken halkar mycket efter. Du får veta vad du borde göra men förmågan saknas till att genomföra det. Det egentliga problemet lämnas glatt till individen att behärska dvs: "det är upp till dig!"
................................................
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar