"... till att våga allt."

"Hur gick jag från att vara världens räddaste människa till att våga allt?" Som inte lät rädslan styra sitt liv.
 - Ja, hur gick det till frågade jag mig själv, med stort intresse, när jag läste Hillevis berättelse.

För hon var paniskt rädd för spindlar, ormar, höga höjder, mörker och trånga gator resp utrymmen etc etc. Och sådana personer som hon var mest rädd för, var sig själv dvs på grund av sin egen oförmåga.

Och det är mycket mer, som hon brer på om sig själv som sin kvinnlighet. Ofattbart för en kille som mig att läsa som. Kan ens kvinna verkligen vara rädd för att en kvinna inte känner sig söt, intelligent och älskvärd, vacker och husligt etc. Och att inte känna sig heller att duga till att kunna springa fort, vara stark, klättra i träd och att inte vara rädd i mörkret som pojkarna var bra på.
En utmärkt fall för mobbare, som hon också blev...

Men som nu påstår hon sig ha blivit fearless dvs orädd. Hon kan kasta sig in handlöst i nya situationer numera.

Hur har det gått till? Och vad blev resultatet efter 37 års fegande?
- Tillsammans smed kärleken, på olika sätt! Hon vågade att gifta sig och till och med bli mamma.

Tack Hillevi! Det går trots allt!
Skärskilt viktigt nu när ångesten sprider sig som en löpeld. Att kunna hålla Gud i handen...